mars 18, 2008 at 12:59 e m | In Debatt, Miljö, Personligt, Politik & Miljö, Uncategorized | 6 Comments
Tags: gubbar, Miljö, miljöarbete, miljöfrågor
Det gäller att tänka nytt i miljöfrågan för att vi ska komma fram till nya hållbara lösningar. Trots det förlitar vi oss på fossiler när vi ska fasa ut de fossila bränslena.
Ser man sig omkring i miljösverige är det fullt av unga idealister som arbetar pragmatiskt och har nya inspirerande idéer kring miljö och hållbar utveckling. Välutbildade generationer som kan se helheten och är uppväxta med en insikt kring miljöproblematiken. Men vem är det då som sitter på pengar och inflytande? Tittar man sig omkring så är det samma gamla miljögubbar som återkommer i sammanhang efter sammanhang. Självcentrerade män på minst 50+ som anser sig själva ha lösningen på alla problem, trots att de faktiskt varit en del av skapandet av de miljöproblem vi har idag. Det är lätt att sno ihop ett miljonprojekt och få det beviljat av någon annan självcentrerad 50 plusare och åka på konferenser runt om i världen och prata om hur man ska lösa nya problem baserat på gammal erfarenhet. Miljösverige är en liten ankdamm där gubbar kliar ryggen på andra gubbar. Målet verkar inte vara att göra miljön en tjänst, utan att gynna sig själv och sina medgubbar. Öka värdet på pensionsfonden, träffa kungen och kanske få vara med i något debattprogram då och då.
Titlar och status är i deras värld mycket viktigt, faktiskt viktigare än vad man egentligen åstadkommer. Därför finns det så många styrelser, organisationer, institut och liknande där man kan ge varandra fina titlar. Man kan lätt känna igen en dylik miljögubbe eftersom de hellre pratar om vad de gjort, vilka titlar de har, vilka styrelser de sitter i och vilka kontakter de har, än vad de faktiskt gör. Kanske en omedveten insikt om att deras storhetstid egentligen är förbi. De pratar hellre strategiska fnoskler än om konkreta frågor, kanske för att de inte har så mycket konkret att komma med.
Naturligtvis generaliserar vi och det finns lysande undantag, både när det gäller miljögubbar som faktiskt levererar resultat och unga idealister som får komma fram, men miljögubbsverige är alldeles för närvarande för att det ska vara sunt för miljöarbetet.
Så frågan är vem som vågar satsa på framtiden? Det är dags att överge forntiden. Våga ifrågasätta gubbarna och deras dogmer. Tycker du att det de säger är uppåt väggarna, då är det förmodligen det. Skrapa på ytan och se om det finns något bakom. Det finns inget värre för en miljögubbe än att bli ifrågasatt, så ifrågasätt!
/Annika Balgård och Daniel Eriksson
Läs mer:
Nyheter från Stiftelsen TEM
Jag är 52 och tycker fortfarande att det kan vara svårt att få fram goda idéer. Hur benägen man är att ta till sej nytt beror ju inte bara på ålder. Jag känner gubbar som är 29 och ungdomar på 72.
Men visst skulle man önska mer vitalitet och nytänkande i många sammanhang. Men det beror nog tyvärr inte bara på åldern…
Comment av christer ljungberg — mars 21, 2008 #
Som du skriver Christer, det är inte alltid åldern som är det viktiga för nytänkande.
Vår frustration kommer av att vi i såväl näringsliv, forskarvärld som organisationer ser att det är sådan ”klubb av inbördes beundran” och att så får vågar säga något om detta. Kan inte låta bli att associera till ”kejsarens nya kläder” ibland när inre kretsen stryker varandra medhårs. Kombinationer av livserfarenhet och ungdomlig entusiast skulle vara bra i fler sammanhang och vad vi vill är bara att man ska dra nytta av alla tillgängliga kompetenser och inte se för mycket till gamla meriter och fina titlar.
Comment av Annika Balgård — mars 23, 2008 #
Åldern spelar nog inte så stor roll. Jag delar Christers uppfattning att det finns ganska många ”gubbar” bland 30 åringar och massor med kreativitet bland 60 åringar. Men visst är det för få unga i beslutande position.
När det gäller nya eller gamla lösningar på miljöproblemen så är avståndet stort. De ”nya” lösningarna är nog ofta inte så nya som många yngre tror. Många av dagens heta nya lösningar uppfanns för mer än 100 år sedan och har förespråkare i alla åldersgrupper. Det är nog därför ingen bra lösning att sparka ut alla gamla gubbar. Det är bättre att sparka ut motståndarna till miljövänliga alternativ och de finns som sagt i alla åldersgrupper.
Curt Schröder
Comment av Curt Schröder — mars 28, 2008 #
Håller med Curt! Jag är ganska trött på att gamla sanning lyfts upp som vore de uppfunna igår! Visst behövs ungdomlig entusiasm, men inom vissa områden hra vi i Sverige blivit extremt dåliga på kunskapsuppbyggnad. Vet inte om det beror på det sätt som forskningsfinansiering skett under de senaste 15 åren, dvs tämligen ad hoc.
Comment av christer ljungberg — april 4, 2008 #
Vi vill inte sparka ut alla gubbar. Givetvis är erfarenhet värdefull och ska premieras. TEM är för tillfället på gång att anställa två nya medarbetare som kan kategoriseras som ”män kring 50″. Vi gör det för att vi uppskattar den förstärkning av kunskap och erfarenhet som det medför. Där är vi överens.
Det Daniel och jag vill lyfta fram var att det upplevs som en ”klubb av inbördes beundran” emellanåt när kretsen blir för navelskådande. Ger man sig in i leken får man gilla läget och det är bara att gå till oss själva. När vi anställer erfaret folk så är givetvis förhoppningen inte bara att man förstärker kompetensmässigt, vi vill även utvidga vårt kontaktnät. Så fungerar väl vi människor lite till mans, det är tryggt att nyttja nya kontakter. Vi ville dock lyfta fram att det blir ett problem när det fenomenet blir för dominerande.
Comment av Annika Balgård — april 6, 2008 #
Läste ett intressant citat i DI: ”När ett stort träd faller blir det mer ljus till de små som får tillfälle att växa.” Det finns helt enkelt lite för många stora träd i miljösverige som tar lite för mycket ljus och näring. Blandskog är bäst, det lärde vi oss bland annat efter stormen Gudrun…
Comment av Daniel Eriksson — april 9, 2008 #