Author Archives: ceciliaholmgren

Tunga talare till CleanMed i Malmö

Listan på talare för CleanMed Europe 2012 har fyllts på med fler globalt erkända nyckelpersoner inom hållbar sjukvård. Med namn som  María P. Neira – WHO, Shu-Ti Chiou – Chair of Governance Board – International Network of Health Promoting Hospitals and Health Services (HPH) och vår egen miljöminister, Lena Ek känner man verkligen att det är en ära att denna konferens hålls i Malmö! Inte utan att man känner lite stolthet över att Sverige är ett föregångsland inom hållbar sjukvård.

Under våra ”parallel sessions” kommer över 60 organisationer från Europa och hela världen att dela med sig av idéer, visioner och best practices. Ta bara NHS, Storbritanniens organ för offentlig sjukvård och världens största i sitt slag med 1,7 miljoner anställda, globala företag som Johnson&Johnson och Schneider Electric samt forskare, sjukvårdsrepresentanter och NGO-representanter från så vitt skilda länder som Lettland, Nya Zeeland, Frankrike och USA. Vilken otrolig bredd och potential för utveckling som en sådan här konferens har!

Detta är kort och gott en enormt stor händelse för Malmö och Sverige. Du missar väl inte detta? Registreringen är öppen så det är bara att anmäla sig!

Läs mer om CleanMed och hållbar sjukvård>>

/Cecilia Holmgren

Workshop om hur de växande sopbergen ska stoppas

Man tror inte att det är sant men avfall per person har ökat 20-faldigt sedan början av 1900-talet, från 25 kg till 500 kg. Och trenden är att sopbergen kommer att öka i takt med att konsumtionen gör det. Hur ska man hindra trenden? Hållbar utveckling Skåne (HUT Skåne) i samarbete med Tyréns, Länsstyrelsen, Hässleholm Miljö och Klimatsamverkan Skåne tar sig an frågan i en workshop den 27 mars. Miljömål och goda exempel på avfallsminimering diskuteras. Ett jättebra initiativ till dialog kring ett extremt akut problem!

Workshopen kommer att äga rum på Ebeneser i Hässleholm. Alla intresserade är välkomna och HUT Skånes medlemsorganisationer deltar gratis. Men det gäller att vara snabb, det finns bara runt 10 platser kvar! Sista anmälningsdag är 20 mars.

Läs mer om workshopen och hur du anmäler dig >>

/Cecilia Holmgren

När ska vi fatta att vi inte kan hålla på så här?

Vill tipsa om en dokumentären ”Home – den stora resan” av Yann Arthus-Bertrand som ligger ute på Svt Play. På ett metodiskt, nästan meditativt sätt lotsar den tittaren igenom flera av de mest omtalade miljöproblemen just nu. Palmolje-fält, tigerräks-odlingar, smältande glaciärer, masskonsumtionens effekter och orättvisor, skövling av regnskog, sötvattensbrist mm. Allt ackompanjerat av bilder av världens mest spektakulära naturfenomen, filmade uppifrån. Långsamt, i samma takt som en luftballongsfärd. Filmens format får den kunskap man redan har att verkligen sjunka in.

Dokumentären avslutas med en scen som får mig att börja lipa och svära att aldrig mer köpa saker, att bli en sann bohem.

Enligt Al Gore skulle utgifterna för Irak-kriget räckt till att installera solceller på alla tak i hela USA. Man blir förfärad. Hur kan västvärlden prioritera så fel? Det går inte att skylla på jobbtillväxt och patriotism. Att mass-installera solceller skulle potentiellt kunna leda till att lika många jobb skapades och till att sammanhållning och framtidstro skapas.

Malmö-serietecknaren Liv Strömberg ägnar ett avsnitt av boken ”Ja till liv” åt att spekulera i hur man om 1 000 år kommer att prata om dagens människor. Jag sitter och vrider mig av skam när jag läser om vilka ofantliga mängder fungerande elektronik som slängs varje år. Och hur mycket skada som skett i och med produktionen av dessa och förstörelsen som sker då de slängs. Framtidens människor kommer ju inte kunna se detta som någonting annat än fullkomlig ondska?

Likförbannat är min första tanke efter att ha kommit på att det är löning idag, att ett par nya jeans är något som jag absolut behöver. När ska vi fatta på riktigt? När ska vi gå från att ha korta, sporadiska stunder av insikt till att verkligen sluta överkonsumera?

/Cecilia Holmgren

Bolivia – a very Eco friendly country

I have now left the busy La Paz for a tropical, tranquil village called Sapeco, located in the area around which the cocoa farmers have their plots.  Carrying out my interviews,  I am surprised at how much the farmers care for the environment. Everything they grow – citrus, cocoa, mango, coco, potatoes of different colors and a lot of other fruits and vegetables that I have never tried before – are grown organically. Many tell me they would never buy products that had been grown with chemicals. In an area near by organic coffee is grown and sold to turists in bigger cities. Many of the farmers I talk to are worried about climate change. They say that the climate has already changed to the worse lately. An explanation as to why they worry so much is a huge campaign lanched by the United States about saving the environment in Bolivia. Logging is still a big problem in the country – but an asset for many of the cocoa farmers. Growing scarse trees on their plots is a really good investment. In fact, it is better than saving money in a bank account and has low initial costs.

About 5 hours with bus further into the Amazonas is the city of Rurembaque- a place with a lot of oportunities for eco-certified turism. A visit to a national park is one of them. If I have time I will definetly go there.

/Cecilia Holmgren

Report from Bolivia: It’s difficult to be honest

I am currently in La Paz, Bolivia, on a mission to write my bachelor’s thesis in economics. The thesis is about agricultural cooperatives as economic organizations and the potential for development of such entities. The object of my study is a multilevel cooperative called El Ceibo. El Ceibo is the only chocolate producer in the world where the farmers are members of the same organization that actually produce chocolate products out of the bean, which means they get a part of the profit. More importantly, the chocolate is divine!

Today I visited the cooperative’s headquarters in El Alto, a city nearby La Paz. I met with the president and other members of the management, which really just are regular farmers elected democratically by each village-cooperative. It was a very interesting meeting and they prepared me for the field. I regretted mentioning that that their products going to European and North American markets are fair trade certified, however.To them the products were still not fair. The payment to regular farmers is still low, and they lead hard lives. The products that they export to international markets may actually benefit the farmers with a price premium. But a fairly low demand for fair trade products in western societies creates an excess supply of fair trade products and the farmers are forced to sell parts of the production to domestic markets as non-fair trade. However, the management staff pointed out other types of benefits that comes with the cooperative life style. It simply makes investments and relative security a reality.

A difficulty for El Ceibo is the competition of non-honest firms, such as producers that avoid paying taxes or that market non-organic products as being organic. Such companies may actually be able to offer a higher price for cocoa to the farmers. This, perhaps, demonstrate the importance of certifications and controls that guarantee  that a product is really organic.

To learn more about El Ceibo, visit http://www.elceibo.org

/Cecilia Holmgren

Mingelbilder från TEMs inflyttningsfest

Stämningen var på topp igår när TEM:s nya lokaler fylldes av trevliga minglare. Inflyttningsfesten inleddes med en stark fördrink och följdes av god mat, intressanta samtal, skratt och ett TEM-quiz. Vinnarna av quizzet, som förutom äran också fick varsitt presentkort på Årstiderna och en giftbag, var:

På första plats: Karin Wallin, Fairtrade city
På andra plats: Jennie Larsson, Trelleborg AB
På tredje plats: Olof Cerne, Briggen Tre Kronor AB

Detta bildspel kräver JavaScript.

/Cecilia Holmgren

Increasing demand for organic products in Russia

Swedish Radio P1 reports optimistic news about an increasing demand for organic products in Russia. So far, organic products are very exclusive and hard to come by in a normal grocery shop. But small organic farmers, who started up with the sole ambition to provide for their own families, experience an increased demand for their products. And more people want to start organic farms.

Although it is quite natural that Russians demand organic products, I was happy to hear that the demand and interest for the products is really there. It is easy to think that only the richest countries have the economic capacity to pay for such products. A farmer in the coverage sold organic milk for three times the price of regular milk. And normal people asked on the streets expressed an interest in such products.

Russian foods are produced with a lot of pesticides and antibiotics, so the need for changed production methods is big. Even president Medvedev has expressed his support for organic farming. As yet, there isn’t any credible  certification of organic products in Russia. But there are plans on making it a reality.

/Cecilia Holmgren

Rapport från Almedalen: Maten upprör och förvirrar

Almedalsveckan börjar lida mot sitt slut och efter att ha gått på högvarv i några dagar, euforisk av all kunskapsinhämtning, börjar jag nu att bearbeta alla intryck.

I ett program fullspäckat med miljöevenmang valde jag att fokusera på matfrågor i förhållande till miljön.  Dessa frågor berör ofta gemene man på ett annat sätt, det riktar sig ofta till att få privatpersoner att ansvara mer för sina inköp.

Det är därför inte så konstigt att matdebatter kopplade till miljö väcker starka känslor. En positiv aspekt med Almedalen är att även vanliga människor får komma till tals, genom de frågestunder som ofta efterföljer seminarier. Många av de ”vanliga” människors kommentarer jag hört har avslöjat en rädsla inför att få sin frihet av konsumtion inskränkt. Många har svårt att se sansat på de förslag som förs fram. En debatt om att införa en köttfri dag i veckan leder till oro för att vi inte kommer att få i oss de näringsämnen som vi behöver. Trots att vi i dagsläget äter mer kött än Livsmedelsverkets rekommendationer.

Ett förslag om att införa en köttskatt på två, tre kronor per kilo kött uppförstoras till att handla om avskaffandet av svenskt jordbruk och landskapens igenväxande. 

Många argumenterar att svenskt kött minsann bidrar till mycket lägre halter av västhusgasutsläpp. Ett önsketänkande från mångas sida, skulle jag tro. Möjligen kan produktionen vara mer miljöanpassad i Sverige, men faktumet att energiupptagningen i näringskedjan är oeffektiv kvarstår ju, oavsett var köttet producerats. Skillnaden mellan hyfast kött och riktigt dåligt kött är snarare mellan kött från självbetande kreatur och  kreatur uppfödd på importerad soja. Inte mellan svenskt och importerat kött som sådant.

Miljöaspekterna kring maten förvirrar också. Det är uppenbart att de senaste debatterna kring flaskvatten och godis inte slagit igenom fullt ut. Till exempel serverades det vatten på flaska på Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets seminarium kring matsvinn. Och på ett seminarium anordnat av MSC, ett fiskcertifieringsmärke, delades det ut godisfiskar till alla deltagare.

Det finns uppenbarligen ett behöv av utbildning och samordning, så att det inte bildas stuprör inom varje enskild branch.  I dagsläget finns det för mycket motstridiga rön. Konsumenten ger ofta upp i sitt försök att handla rätt i virrvarret av budskap. Fortsatt utveckling av certifiering, i samband med att matvarubutikerna tar mer socialt ansvar, skulle kunna avlasta konsumenten från delar av ansvaret till aktörer med bättre kunskap. 

Idag finns det mycket certifiering av lismedel, Krav, Fair Trade, MSC, Svanen för att nämna några. Personligen hoppas jag på att detta sprids även till andra områden. Kläder kan till exempel vara nästa stora område.

/Cecilia Holmgren

Rapport från Almedalen: Matsvinn leder till stormarknadens död

I samband med Almedalsveckan släppte Jordbruksverket idag en ny rapport om matsvinn (läs mer här). I rapporten framkommer att en tredjedel av världens mat slängs, och då är inte restprodukter så som potatisskal och blast inräknat. I i-länderna är det konsumentledet i kedjan som står för det största slöseriet. Enligt Livsmedelsverket slänger svenska hushåll cirka 56 kilo fullt ätbar mat varje år. Det motsvarar en kostand på ungefär 5 300 kr, en summa pengar som hushållen skulle ha kunnat lagt på annat. Alla kan alltså vinna på att minska sitt matsvinn. Miljön skulle naturligtvis vara den största vinnaren. Livsmedelsverket beräknar att de livsmedel som slängs i konsumentledet står för nästan två procent av den samlade konsumentkonsumtionens klimatpåverkan. Och själva produktionen av livsmedel är en av de främsta orsakerna till människans miljöpåverkan.

Fenomenet matsvinn, som bara det senaste året har fått ett eget begrepp, väcker stor uppmärksamhet. Men ändå är de flesta omedvetna om att de själva bidrar till att mat slängs. Anna-Karin Johansson, miljöstrateg på Livsmedelsverket, hänvisade på dagens seminarium om matsvinn till en rapport som visar på att människor tror att de slänger mycket mindre än vad de i själva verket gör. Det vanligaste är att man slänger råvaror som har kort hållbarhetstid, exempelvis frukt och grönt. Dålig koll på vad ”bäst före”-märkning egentligen innebär är en annan anledning.

Ett vanligt synsätt, som både Livsmedelsverket och Jordbruksverket försökte motverka, är den att matavfall inte är ett problem eftersom det kan återvinnas i form av exempelvis biogas. Men vid återvinning tar man endast till vara på en tiondel av den energi som från början investerades i maten. Miljöförstöringen i och med produktionen har alltså varit till stor del varit till ingen nytta. EU har satt upp en avfallshierarki som är användbar:

  1. I första hand skall man motverka att mat blir över
  2. I andra han ska man återanvända maten, man kan till exempel använda den för att mata grisar
  3. Först i tredje hand skall maten användas till återvinning, helst genom rötning

Hur kommer vi att anpassa oss efter dessa nya fakta i framtiden?
Mikael Robertsson, Coops miljöchef, utryckte i en framtidsspaning igår, Onsdag 6/7,  att stormarknadens dagar är räknade. Denna idé stärktes av dagens seminarium om matsvinn. Stormarknaden bidrar på flera sätt till att mat slängs.

  • Många tar bilen till stormarknaden, vilket i sig är negativt för miljön
  • Stormarknaden marknadsför ofta mängdrabatter, vilket gör att människor köper mer,
  • och det finns enligt Jordbruksverket ett klart samband mellan konsumtion och avfall, vilket leder till att de som storhandlar också slänger mer
  • Stormarknaden har fler märken och fler smaker av olika produkter, vilket gör det svårare att beräkna hur mycket som går åt, varpå mer mat måste slängas
  • Stormarknaderna har ett större antal exklusiva varor, vilka även de är svårare att beräkna åtgång på

Personligen tror jag att en rad mattrender kommer att försvinna i och med att matsvinnet uppmärksammas mer och mer. Dekorationsfatet med frukt som inte äts utan slängs, maträtter med allt exklusivare råvaror och fräschhets-hysterikernas tendens att slänga allt som inte är purfärskt är några exempel.

En annan aspekt är att konsumenten kommer att behöva bli mer flexibel. I dagsläget beställer matvarubutikerna in för mycket mat av varje vara, eftersom de vill att hyllorna ska se fulla ut och för att inte någon kund ska bli utan. Självklart slängs därmed också mer varor. Denna lyx kommer vi nog snart att berövas. I framtiden kommer konsumenten att behöva vara mer flexibel, och anpassa sin matlagning efter vad som finns inne i butiken. Noggrann planering av matinköp, till exempel genom att ha koll på vad man redan har hemma är också viktigt.

Man kan fråga sig hur barnfamiljer och människor som jobbar på heltid ska ha tid att anpassa sig. En lösning kan vara att matvarubutikernas personal utbildas till att ge förslag på matlagning utefter de råvaror som för tillfället är bäst ur miljösynpunkt. De kan också ge rekommendationer för hur mycket av varje råvara som behövs. Det finns även massvis med bra recept och tips på nätet. En sida som kan vara av intresse är Love Food Hate Waste.

/Cecilia Holmgren

TEM:s kommande utbildningar

Planeringen av utbildningar inför hösten 2011 och våren 2012 är lagd. Alla kurser genomförs i mindre grupper och med många praktiska moment. Allt för att deltagaren ska få så goda kunskaper som möjligt inom det område han/hon ska jobba med. Fullständig information om kurser och anmälan finns här.

TEM erbjuder flera utbildningar inom miljöområdet, det finns något för alla. Miljörevisionskursen syftar till att utbilda interna miljörevisorer. Utbildningen ”Vad lagen kräver – Miljölagstiftning i praktiken” riktar sig till den som vill känna sig säker på att deras verksamhet lever upp till lagens krav. Mer allmänna kurser finns också, till exempel ”Att engagera i miljöarbetet”, för den som tycker att det är svårt att få gehör för miljöfrågor hos ledning och medarbetare.

För privata företag och offentliga verksamheter som vill jobba med socialt ansvarstagande finns kurserna ”CSR- ansvarstagande i praktiken” och ”Hållbarhetsredovisning-vägen dit”.

Observera att samtliga kurser även går att boka som interna utbildningar!

Läs mer om de öppna utbildningarna här.

TEM erbjuder också skräddarsydda utbildningar, anpassade efter just din organisation. Läs mer om dessa utbildningar här.

/Cecilia Holmgren

 

 

Organic products – a great opportunity for the world’s poorest

While studying for my exam in development economics, I came across a piece of very interesting information about the development of organic farming in LDCs (the least developed countries). The report is called Sida studies no. 19 and is written by Stefan de Vylder. It is free to download at Sida. It struck me how things sometimes just work out for the better, how one good thing can lead to another. For farmers that have never been able to afford pesticides or fertilizers in the first place, switching to organic production isn’t very costly. They already have the knowledge of how to minimise insect attacks and to enrich the soil with natural means.

Organic products allow LDCs to diversify exports, which is crucial to economic development. Another important aspect is that products such as organic fresh fruits and vegetables are more profitable in comparison to other crops. If rich countries reduced tariff escalation (which means that tariffs increase with the level of a product’s processing), the growth potential would be even bigger. In such a scenario, a country like Colombia could, instead of just exporting unprocessed coffee beans, also roast and prepare the beans themselves.

Poor farmers that want to export organic products usually can’t afford certification. It is a tough question for us consumers whether we should buy uncertified organic products or not. How can we know for sure that the product is truly organic? In  general, poorer nations have less possibilities of using fertilizers and other artificial means since they lack the investments required. Transportation is another factor that is relatively more expensive in developing countries. While sending a Swedish cow to be slaughtered in Germany may be profitable, an equivalent action in the developing world would not.

There is, of course, the issue of transportation of these products from distant countries to Europe. The transport leaves a certain carbon footprint. Greenhouse plantations in Holland, which the EU subsidises, leave an even bigger carbon footprint. Swedish radio documentary ”Matens pris” investigates the enormous energy required to heat such plantations. The amount of energy used for the production of the swedish consumption of Dutch peppers would take a big car around the earth 8 153 times, according to the documentary. And then energy used for the fertilizers isn’t even included.

Kenya is a developing country that has been able to successfully increase exports of fresh vegetables to Europe. Still, I don’t think I have ever spotted a single Kenyan vegetable in my local grocery shop. The organic exports are still small in quantity, however of potential growing importance. So the next time you’re grocery shopping, keep an eye out for products from developing nations! It could make a difference for countries that need economic growth the most.

/ Cecilia Holmgren

TEM:s nätverk omsätter mer än 300 miljarder

Jag fick det spännande uppdraget att räkna ut vad organisationerna i TEM:s nätverk sammanlagt omsätter årligen. För globala verksamheter inräknade jag endast deras svenska bolag. Genom att titta på rapporter från 2009 och 2010  kom jag fram till att siffran, lågt räknat, är runt 311 miljarder kronor per år.  Det är ungefär det dubbla av Moçambiques  årliga BNP. Av dessa står miljönätverken för runt en tredjedel och CSR Skåne för två tredjedelar.  Med så stor omsättning kan även en liten förändring i varje organisation ge riktigt stor utslag. Nätverken är således en kraft att räkna med.

TEM:s nätverk växer kontinuerligt. Nya stora organisationer som till exempel Nordea Bank AB och Lunds Universitet har nyligen anslutit sig till CSR Skåne-nätverket. Framför allt är det privata företag som drar upp statistiken. I de stora företagen finns pengarna för att skapa en verklig förändring. Och med tanke på hur mycket TEMs nätverk växer verkar även viljan finnas. Den stora utmaningen för företagen är naturligtvis att satsa på hållbarhet på ett effektivt sätt, och som också stämmer överens med de ekonomiska målen. Det är sådana problem som diskuteras, och löses, på nätverksträffarna.

Läs mer:

/Cecilia Holmgren