Nytt år och nya förhoppningar om framgångar på miljöområdet när det gäller klimatfrågan och allt annat. Förhoppningsvis ska floppen i Köpenhamn bli en tankeställare. Nu krävs en analys av varför det gick så snett och en handlingsplan för att kunna ena världens länder.

I Sverige finns det en mängd personer som kan definieras som makthavare på miljöområdet, dvs. de kan sägas ha speciellt stort inflytande över vad som sätts på miljöagendan här hemma. Miljöaktuellt har även i år tagit fram en lista över de 49 miljömäktigaste 2009. Intressant läsning även om det såklart är en ganska subjektiv sammanställning.

Läs mer:

• Sveriges 49 miljömäktigaste 2009 Miljöaktuellt

/Marie Pettersson

Det sägs och skrivs mycket negativt om utfallet av COP15. Vad var det egentligen som hände, vad blev det verkliga ”resultatet”?

COP15 nådde inte fram till något lagligt bindande avtal. Men vad är det egentligen som skapar de bästa verkliga förändringarna? Är det lagar och regler eller är det ledare som vill något och som samarbetar på ett sant sätt?

Som jag ser det är det inte brist på ord, det är brist på handling? Möjligheten att uppnå en hållbar utveckling bygger på framtidsinriktade investeringar i att skapa sundare försörjningssystem. Viljan att investera pengar, tid och engagemang för framtiden bygger på framtidstro och många olika former av ömsesidig tillit. Det är oroande att det som skrivs om konferensens resultat är så negativt och färgat av misstänksamhet. Det är ju trots allt mycket glädjande att de mäktiga och mänskliga ledarna samlades och skapade en konstruktiv avslutande dialog.

Konferensens mest omskrivna slutdokument är The Copenhagen Accord och
resultatet inkluderar ett flertal positiva uppmaningar och metodologisk vägledning. The Copenhagen Accord har 2º C som konkret mål för den maximalt acceptabla temperaturökningen och en utfästelse om att de ekonomiskt rika länderna skall bidra, med 30 000 000 000 $ för 2010 – 2012 och 100 000 000 000 $ per år 2020, till att de ekonomiskt fattiga länderna skall kunna förbättra sina befolkningars levnadsstandard på ett hållbart sätt. 

Det bästa med dokumentet är att det är inriktat på att skapa en global process för hållbar samhällsutveckling. Det finns en intressant analogi i dagens synsätt på hur man bör arbeta med utveckling av företag och andra organisationer. För att uppnå en hållbar utveckling är det inte är tillräckligt med avgränsade mål. Det är också grundläggande att man har ett kvalitetssystem som möjliggör ständiga förbättringar och lärande. Den här principen är nu också grundläggande för de seriösa miljöledningssystemen. TEM arbetar sedan 25 år med att få saker att hända. Idag arbetar vi mycket med att skapa enkla fungerande processer för att bygga utvecklingsinriktad förståelse kring hållbarhetsrelaterade aspekter och för att öka motivationen. Det finns idag många regler och mycket bra teknik. Flaskhalsen ligger i att få saker att hända. Ur det här perspektivet ser det ut som om konferensen har fört oss ett mycket viktigt steg framåt.

Det finns dock en allvarlig problematik i att det är många som försörjer sig på att först skapa rädsla och sedan sälja lösningar. Detta är uppenbart för försäkringsbranschen och alla dem som säljer någon form av skyddsutrusning. Att lyfta fram risker är ett effektivt sätt att synas, som t.ex. används av politiker och forskare, och inte minst miljöorganisationer. Media har lätt att göra säljande rubriker av problem och risker, och de fungerar därför som en megafon för dem som lyfter fram olika former av risker.   För dem som arbetar på det sättet tycks COP15 ha varit ett misslyckande

Det finns en anomali i att vi idag har det tryggaste samhället mänskligheten någonsin levt i, samtidigt som allt fler svenskar tycks vara allt mer oroliga. “We are the safest and healthiest human beings who ever lived, and yet irrational fear is growing, with deadly consequences…”    Den största risken är nog att människor ger upp hoppet. Med lite perspektiv är det uppenbart att medellivslängden och försörjningstryggheten har förbättrats mycket de senaste hundra åren. När man öppnar tidningen eller ser på TV ser det dock ut som om dagens värld är mycket riskabel att leva i.

För att kunna åstadkomma förändring är det viktigt att det finns en medvetenhet om att den existerande lösningen inte är tillfredställande. Det är också nödvändigt att det finns trovärdiga förslag på hur man kan åstadkomma relevanta förbättringar.
Lagar och regler är en viktig metod för att bygga medvetenhet och för att åstadkomma realpolitiska förbättringar. Men om förhandlarna och verkställarna i verkligheten gör vad de kan för att minimera sina insatser så händer det inte så mycket. För att få saker att hända är det viktigt att fokusera på positiva möjligheter och att skapa processer för att få så mycket som möjligt att hända.

FN har nu arbetat minst 50 år med att bygga medvetenhet kring miljö och utveckling. Men vad är det mänskligheten bör göra? Att skriva avtal, lagar och regler kring vad vi inte bör göra räcker inte. Att skriva planer och visionstexter räcker inte långt, om de inte kombineras med en verklig vilja att göra det man skriver om. Texterna om miljö och hållbar utveckling har varit mycket viktiga för att bygga medvetenhet. Men de tidigare texterna ger inte så mycket positiva förslag på vad vi bör göra för att åstadkomma en bättre samhällsutveckling för de många människorna. Och de har inte klargjort hur vi bör göra för att stötta de människor som försöker åstadkomma en sådan utveckling. Ur det här perspektivet känns det som om COP 15 har öppnat upp för en ny nivå av global utvecklingsprocess.

Jag hoppas att allt fler nu kommer att stötta personer som på många sätt och på olika nivåer bygger framtidstro och ömsesidig tillit. Jag hoppas att vi i högre grad kan inrikta oss på att stötta dem som försöker få positiva saker att hända, på riktigt!

Läs mer:

• The Copenhagen Accord
• United Nations Framework Convention on Climate Change
  UN official website of COP 15
• Därför floppade vi på klimatmötet, Aftonbladet, Reinfeldt
• Chatt om klimatmötet, DN
• Christian Azar, Karin Bäckstrand och Martin Ådahl lyfter blicken mot framtiden och berättar hur de tycker att klimatförhandlingarna bör gå vidare, SR P1, Klotet
• Utmärkta nyheter från Köpenhamn, Röda Malmö
• Därför rasar priset på utsläppsrätter, Miljöaktuellt
• Obama’s COP15 Dilemma: Blame China? – David Corn

God Jul
/Reine Karlsson

Här kommer TEM:s nyhetsbrev inför julen 2009. Det bjuder på läsning om:

• God Jul och Gott Nytt År önskar vi på TEM
• CSR och kopplingen till ISO 26 000 och GRI:s riktlinjer för hållbarhetsredovisning
• TEM rekryterar och förstärker på miljökonsultsidan
• Öka din försäljning till sjukvårdssektorn, både nationellt och internationellt
• TEM på COP15
• Stort CSR-event i Skåne den 18 maj 2010
• Kommande nätverksträffar
• Veronika föräldraledig
• Missa inte vårens öppna miljö– och hållbarhetsutbildningar
• Efterfrågan på anpassade utbildningar ökar stort
• Senaste och kommande frukostmöte
• Vinsten med Eco-Design
• Nysatsning inom agroforestry

Trevlig läsning!

Läs nyhetsbrevet här (pdf) >>>>

Energimarknadsinspektionen (EI) släppte i går rapporten ”Biogas kan göra Sverige mindre beroende av fossila bränslen”. I den 130-sidiga rapporten kommer man fram till att biogas har stor potential i Sverige och kan utgöra en viktig del i energiomställningen, men att det finns ett antal problem som gjort att potentialen inte utnyttjas idag. De tre huvudorsakerna till problemen är: bristande lönsamhet; markanden är begränsad och fragmenterad samt att det är brist på infrastruktur. Nu är det så att dessa problem hänger ihop eftersom det är svårt att få lönsamhet om man inte kan sälja sin vara då man inte kan transporterar den till kunden.

EI har ett antal förslag på hur det skall underlättas att få lönsamhet på den miljövänliga biogasen.
1. Underlätta skatteteknist för samdistribution av biogas i naturgasnätet.
2. Inför ett system för ursprungsgarantier för gas
3. Uppgradering av biogas bör utgöra en del av nätverksamheten
Dessutom kan det finnas behov av ytterliggare startstöd för att få igång marknaden för biogas samt en översyn av lagstiftningen på gasområdet.

Inget av de tre förslagen innebär någon subvention till biogasen, utan de är regeländringar som gynnar biogasen genom att det underlättar marknadssituationen. Då biogasen är ett miljömässigt attraktivt bränsle som kan produceras lokalt tycker jag att det är värt att underlätta för dess marknadsintroduktion. Jag tycker att det här presenteras flera bra förslag som kan lösa en del av knutarna som håller tillbaka utvecklingen för biogasen. Sedan hade ett högre oljepris också hjälpt till.

Markus Paulsson

Som många redan vet, eller anar, så kommer det inte att bli mycket med klimatmötet i Köpenhamn i december.

Men nu kanske Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen kan rädda situationen något genom ett kompromissförslag som innebär att Köpenhamnsmötet blir starten på en ny förhandlingsprocess. Obama nappade på iden och vi får hoppas att alla kan hålla energin uppe även efter Köpenhamn och i slutändan komma fram till ett konkret förslag på utsläppsminskningar, och hur vi ska nå dit.

Läs mer:

• Klimatmöte ska räddas av tvåstegsplan Ekot

/Marie Pettersson

Att världens urskogar avverkas i snabb takt är ett stort problem både för klimatet och den biologiska mångfalden. Tyvärr har det klassats som hållbar skogsskötsel att ersätta olika typer av urskog med ny skog. En skyddsklausul mot omvandlingen av naturlig skog till skogsplantager – fanns med i det så kallade Redd-programmet som verkar för att minska utsläppen från skogsavverkning och skogsförsämring. Tyvärr plockades denna bort under FN:s samtalsrunda i Bangkok i oktober.

Men på mötet i Barcelona i dagarna plockades klausulen in igen i förslaget till det avtal som slutligen ska förhandlas fram i Köpenhamn i december. Nu är det inte säkert att det blir kvar där eftersom förhandlingarna kommer att handla om att minska ned förslaget, inget nytt kommer att få läggas till. Ska man vara krass så vet vi alltså redan nu att det inte kommer att bli så mycket med avtalet i Köpenhamn…

Läs mer:

• Hot mot regnskogen avvärjt i klimatavtal DN
• REDD – ett sätt att minska avskogningen i världen TEM-funderingar

/Marie Pettersson

Det här är den här frågan som antagligen kommer att stjälpa klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december.

Problemet är att det varken råder enighet om vem som ska betala, hur mycket det kostar, eller hur det ska gå till att åtgärda klimatet. Det finns i dagsläget inget förtroende mellan i- och u-länder. I-länderna anser att u-länderna är korrumperade och vill ha kontroll över eventuella medel som avsätts, medan u-länderna vill ha medel utan motprestation i form av kontroll.

Jag tror inte att det senare skulle fungera. Vi vet ju t.ex. att biståndspengar tenderar att gå upp i rök så fort de inte är knutna till ett speciellt projekt. Jag kan förstå att u-länderna inte vill känna sig som ”andra klassens länder” och bli hunsade av oss i väst, men då måste de också kunna bevisa att de har förmågan garantera att 100% av framtida klimatbidrag också kommer att generera klimatprojekt och inget annat…

En annan viktig fråga är hur man ska få så många länder som möjligt att implementera de möjliga styrmedel som redan finns, t.ex. utsläppshandel och klimatskatter. För att hindra avskogning är det också viktigt att en ny skogsmekanism införs.

Kan det ske ett under i Köpenhamn?

Läs mer:

• Så kan klimatnotan finansieras Miljöaktuellt
• Afrika slog näven i bordet i Barcelona Miljöaktuellt

/Marie Pettersson

Ska Reinfeldt lyckas där Anders Borg gick bet för någon vecka sedan? Flera Östländer sätter för närvarande käppar i hjulet för EU-ländernas klimatuppgörelse i Köpenhamn. Nu är det upp till bevis för Fredrik Reinfeldt. Kan han få de åtta motsträviga östländerna att rätta in sig i ledet och vara med och ”skramla” i tillräcklig utsträckning för att få EU:s klimatuppgörelse i hamn?

Knäckfrågan är EU:s klimatbidrag till tredje världen. Enligt FN:s beräkningar måste u-länderna varje år få uppemot hundra miljarder euro i bidrag från världens rika länder. Minst en sjättedel av den summan ska komma från EU-länderna. Det gillar inte de åtta östländerna med Polen i spetsen.

Idag är det ett avgörande möte i Bryssel. Under två timmar i kväll ska alla problem hinna lösas och enighet uppnås. Är det möjligt?

Reinfeldt känner nog pressen på sig nu. Många har haft väldigt höga förväntningar på Sverige som ordförandeland i EU och på Reinfeldts förmåga att få alla EU-länderna med på tåget. Nu är det hög tid att leverera!

Läs mer:

• Nu är det upp till bevis för Reinfeldt Sydsvenskan
• Toppmöte om klimatnotan SvD

/Marie Pettersson

Den senaste tiden har jag mötts av nyheten att flera Svenska industrier i mitt närområde ska flytta utomlands. På många sätt är det en tråkig utveckling inte bara för dem som blir arbetslösa i Sverige utan också för miljön. Eftersom jag har sett flera av dessa företag från insidan vet jag att det där bedrivs ett seriöst och fungerande miljöarbete. Jag kanske är fördomsfull, men jag tror inte det blir bättre för miljön om tillverkningen flyttar till Estland eller Malaysia. Jag tvivlar inte på att arbetena behövs där också men med största sannolikhet tar man mindre hänsyn till miljö och arbetsmiljö i låglöneländer.

I dessa tider av finanskris kan man tycka att det inte är konstigt att företag omstruktureras, men i dessa aktuella fall är personalen mycket förvånade eftersom deras företag går med vinst även i år. I åtminstone ett av fallen är orsaken till flytten att koncernens andra fabriker i Europa går dåligt och då väljer man att lägga ner tillverkningen i Sverige eftersom det är enklast. Då jag inte är ekonom har jag svårt att förstå logiken i att lägga ner den lönsamma delen och förlägga verksamheten där man har problem med lönsamheten. Kanske någon kan förklara det för mig?

/Markus Paulsson

Nu börjar det verkligen brinna i knutarna när det gäller att komma överens om vilka åtaganden EU kan ta på sig inför Köpenhamnsmötet. Men tyvärr kunde EU-ländernas finansministrarna inte enas om finansieringen av klimatåtgärder i fattiga länder på senaste mötet.

Det är framför allt de mer resurssvaga östeuropeiska länderna som inte är beredda att ta så stor del av bördan. Tidigare har det varit tänkt att man skulle betala utifrån hur mycket landet släpper ut, men de fattigare länderna vill istället att det ska ske utifrån deras betalningsförmåga.

Nu måste istället frågan lösas på toppmötet 29-30 oktober, men det ser ju inte helt ljust ut just nu…

Tycker tyvärr att mer och mer tyder på att mötet i Köpenhamn bara kommer att bli ett avstamp för en överenskommelse som kommer att ske senare. Det hela kan väl sammanfattas med frågan: Vem är mest skyldig att betala för klimatet?

Läs mer:
Ingen klimatöverenskommelse – Borg besviken Dagens Industri

/Marie Pettersson