Tag Archives: leverantörskedja

Ansvarstagande i leverantörskedjan en utmaning för många verksamheter

Idag anses det långt ifrån tillräckligt att bara ha kontroll över sin egen verksamhet. Vi är numera väl medvetna om att alla företag är förbundna med ett nät av leverantörer och entreprenörer. Detta som vi idag kallar leverantörskedjan, men kanske istället borde kalla leverantörsnätet, är en del av verksamhetens inflytandesfär och som namnet antyder något som verksamheten bör försöka påverka i en positiv riktning.

De förväntningar som ställs på en verksamhets leverantörsarbete hänger till stor del ihop med dess möjlighet att påverka sina leverantörer. Som en liten spelare med inköp som endast motsvarar en bråkdel av leverantörens produktion kan det vara svårt att ställa miljö- eller arbetsmiljökrav som får någon egentlig verkan. Är man däremot ett storbolag som står för större delen av en leverantörs inkomst ser möjligheterna annorlunda ut.

Men även de som vi identifierar som riktigt stora företag kan ha svårigheter att styra och följa upp hållbarhetsprestandan hos ett ansenligt antal leverantörer och underleverantörer. Därför ser vi idag fler och fler branschorganisationer som tar ett helhetsgrepp och som genom att samla en stor del av branschen bakom sig får tyngd och därmed lättare gehör för sina krav. Exempel på en sådan branschorganisation är ICTI (International Council of Toy Industries) som samlar leksaksföretag från 20 länder och som bl.a. verkar för bättre villkor i de fabriker i framförallt Kina där tillverkningen sker. Som verktyg används en gemensam uppförandekod som följs upp genom revisioner på plats av organisationen. Better Cotton Initiative (BCI) fokuserar på att göra bomullsindustrin bättre för miljön samt de som arbetar i denna och ett stort antal textilföretag är medlemmar, bl.a. svenska Kapp Ahl och H&M.

Det finns också diverse databaser man kan använda sig av för att få hjälp med att utvärdera om ens leverantörer följer internationella normer, eller inte. Har man hundratals leverantörer blir det snudd på omöjligt att skicka ut och följa upp uppförandekoder. Idag finns det verktyg för att samla in information och att identifiera var riskerna i leverantörskedjan kan finnas för att kunna göra riktade satsningar där. Sedex är en databas där leverantörer kan rapportera in information om uppfyllnad av krav vid genomförda revisioner. På så sätt kan flera kunder ta del av resultaten utan att göra egna revisioner. Andra exempel på liknande initiativ är Business Social Compliance Initiative (BSCI) eller Supply Chain Information Management (SIM).

Kraven på transparens vad gäller arbetet med leverantörer har också ökat. I de nya riktlinjerna för hållbarhetsredovisning (GRI G4) som kom förra året är en beskrivning av leverantörskedjan med som en del av rapporteringen, samt även olika indikatorer kopplade till hur leverantörerna lever upp till krav på alltifrån miljö till mänskliga rättigheter. När nu EU:s nya lagstiftning om obligatorisk hållbarhetsredovisning för de största företagen går igenom kommer fler att bli tvungna att exponera sitt leverantörsarbete.

Det har här funnits en debatt om att ökade krav skulle kunna leda till att man väljer bort små leverantörer med ”tvivelaktigt” hållbarhetsarbete för att istället välja större aktörer som är lättare att kontrollera och följa upp, istället för att ha en dialog med och försöka hjälpa de mindre leverantörerna. Detta skulle då kunna leda till arbetslöshet och social utslagning hos småleverantörer i utvecklingsländer.

Även om det säkert finns de som väljer den ”enklaste vägen” tror jag att rapportering och transparens är rätta vägen att gå. Man kan vända på resonemanget. Hur troligt är det att den typ av företag som väljer bort småleverantörer vid krav på öppnare leverantörsarbete skulle göra någon större insats för de mindre leverantörerna i skymundan? Och brott mot mänskliga rättigheter, dålig arbetsmiljö och miljöproblem är väl inte något vi kan rättfärdiga med att man annars skulle förlägga produktionen någon annan stans, eller?

Det finns såklart stora utmaningar i detta arbete. Många verksamheter mäktar idag inte med att gräva djupare i leverantörsleden än ett steg ner. Underleverantörerna och deras leverantörer blir på så sätt en grå massa som vi vet rätt lite om. Samtidigt är mycket arbete på gång och förhoppningsvis kommer vi i framtiden i större utsträckning att kunna ta ett tydligare ansvar för hela värdekedjan.

/Marie Pettersson

Ekosystemtjänster och biologisk mångfald viktigt för läkemedelsindustrin

Läkemedelssektorn är som andra verksamhetssektorer mer eller mindre beroende av ekosystemtjänster och tillgången till biologisk mångfald. Detta förhållande beskrivs på ett intressant sätt i en ny rapport från KPMG Sustainability och the Natural Value Initiative. Man har här undersökt 10 stora läkemedelsföretags förhållande till BES (Biologisk mångfald och ekosystemtjänster) t.ex. Astra Zeneca, GlaxoSmithKline och Pfizer.

Läkemedelsindustrin är både beroende av och påverkar BES. Cirka 25-50 % av läkemedelsmarknaden inkluderar läkemedel med aktiva ingredienser från naturen och brist på dessa kan därför i vissa fall vara förödande. Härutöver är man i behov av rent vatten vid tillverkningsprocessen. Fiskolja, soja och titandioxid är exempel på andra ingredienser som ingår i läkemedlen och som vid framställning kan påverka miljön.

Ett viktigt område som behöver styrning är leverantörskedjan. De flesta undersökta företagen har mest tittat på sajt-specifik påverkan och inte på påverkan i tidigare led. Ett annat betydelsefullt område är läkemedlens påverkan när de kommer ut i miljön eftersom en stor del aktiva substanser kan gå igenom kroppen opåverkade och sedan inte brytas ned i reningsprocesser i reningsverk.

Genom att inte ta hänsyn till kopplingen till BES kan företagen få försämrat rykte och lida marknadsmässig skada och dessutom få problem att bedriva sin verksamhet om brist på material uppstår. Därutöver är det viktigt att följa utvecklingen av nationell och internationell lagstiftning som är under utveckling på området, inte minst CBD (Convention on Biological Diversity) som ska träda i kraft fullt ut under hösten 2012.

Investerare är en grupp av intressenter som kan ha extra stort intresse av att företagen har en god BES-styrning då det i annat fall kan ha negativ inverkan på deras investeringar. Ett minskat förtroende härifrån kan bli kännbart för företagen.

Det finns även goda möjligheter för de företag som ligger i framkant vad gäller dessa frågor. Att t.ex. säkra att man vid utvinning av naturliga aktiva ingredienser inte negativt påverkar den biologiska mångfalden kan stärka varumärket. Ökat förtroende kan ge ökade investeringar. Och att säkra tillgången till viktiga material kan bli avgörande för verksamhetens framgång.

Inget av de undersökta företagen är idag omedvetna om BES eller dess påverkan på företagets affärer, men samtidigt har man en bit kvar till att aktivt jobba med dessa frågor på ett ansvarsfullt och trovärdigt sätt.

Läs mer:

Biodiversity and ecosystem services – Risk and opportunity analysis within the pharmaceutical sector   KPMG Sustainability and the Natural Value Initiative

/Marie Pettersson

Ställ miljökrav på tillverkning av läkemedel i utvecklingsländer

Vi har tidigare skrivit om läkemedel i miljön här på bloggen. Nu är det ju så att de läkemedel vi konsumerar i Sverige inte bara bidrar till föroreningar här utan mycket av miljöpåverkan sker redan vid tillverkningen i länder som t.ex. Indien och Kina. Det har nu kommit en ny rapport från läkemedelsverket som uppmanar regeringen att ställa nya miljökrav genom EU.

I länder som just Indien och Kina dit mycket av tillverkningen av ekonomiska skäl har flyttats är reningen av processvattnet undermålig. Det mesta av läkemedelsresterna är kvar efter rening. Dessa utsläpp förstör inte bara miljön utan ökar också risken för att antibiotikaresistens ska utvecklas och spridas över världen. Så nu gäller det alltså för oss här i Sverige att ställa hårdare krav på leverantörskedjan vad gäller läkemedel.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Ansvar för leverantörskedjan

Förra året passerade Kina USA:s koldioxidutsläpp och de vanliga argumenten slungades fram och tillbaka; utvecklingslandets rätt till högre levnadsstandard och tillväxt mot västs böner om besinning och krafttag mot utsläppen.

Men nu kommer helt ny forskning som vänder på kakan. De nya rönen (forskningsartikeln har publicerats i Geophysical Research Letters) visar att en tredjedel av Kinas koldioxidutsläpp uppstår vid produktion av varor som ska gå på export, varor som vi här i väst egentligen har ett ansvar för.

Det är våra företag som lägger ut tillverkningen på underleverantörer i Kina och andra låglöneländer och det är fabriker som skulle ligga i våra kvarter om vi inte levde i en globaliserad värld.

Att fundera över vem som egentligen har ansvar för det som händer i leverantörskedjan ger sällan några givna svar, men nu inför klimatmötet i Köpenhamn i december behöver vi fundera ett varv till.

West blamed for rapid increase in China’s CO2/The Guardian 23/2 2009

/Veronika Franzén