The sucker effect

Det är december och mörkret och dimman har invaderat Lund. Det är nu om någonsin man längtar sig långt, långt bort till varmare och ljusare breddgrader. Vem vill inte bada i ljummet vatten och ”släcka törsten” med en Piña Colada under skuggande palmblad som rasslar lätt i kvällsbrisen från havet. Mmmm. Många gör också verklighet av dessa resedrömmar speciellt nu i tider av högkonjunktur.

Men som någorlunda miljömedveten medborgare så bör varje tanke på en sådan resa ge ordentligt dåligt samvete. Tyvärr är det inte så, eller så leder det i alla fall inte till att speciellt många avstår från sina resor. Och jag måste här erkänna att jag är en i denna mängd av folk som förtränger det dåliga samvetet och reser i alla fall.

Faktum är att jag faktiskt flög till Sydamerika härom året i rent rekreationssyfte. Väl på marken där kan man nog beteckna det hela som ekoturism, men börjar man titta på flygresornas klimatpåverkan så kan man nästan se det som en personlig miljökatastrof. Suck. Tänker jag då efter denna bikt krypa till miljökorset och lova att aldrig mer flyga så långt? Tyvärr måste jag svara nej på den frågan. Jag vill helt enkelt inte avstå.

Varför är det då så här? Jag vet ju hur dåligt det är. Vill jag inte rädda jorden från den annalkande klimatkatastrofen? Jo, det vill jag väl egentligen. Fast varför ska just jag offra mig på klimatproblemens altare?

Fick en intressant analys av detta beteende i en artikel av Anna Asker i SvD. De flesta vill inte vara en av de få som i praktiken tar ansvar för miljön. Den som avstår från sin resa drabbas av de andras klimatförstöring samtidigt som de själva får sitta hemma. Den situationen vill ingen hamna i. Inom forskningen talar man om ”the sucker effect”.

När det gäller många miljöval fördröjs de negativa konsekvenserna av våra handlingar. Och därför blir det så lätt att blunda för dem. Psykologerna brukar tala om en social fälla. Så när du åker på din solsemester får du en härlig belöning direkt medan de negativa konsekvenserna med dina koldioxidutsläpp kommer långt senare och aldrig kan kopplas direkt till dig.

Nu finns det naturligtvis bevis på motsatsen dvs. människor som verkligen lever klimatsmart rakt igenom och gör medvetna val. Men de representerar ett fåtal. Känner själv en hel hop av miljömedvetna människor som duktigt köper Kravmärkt och kör sina bilar på förnyelsebart bränsle, men när det kommer till semesterresor görs inga kompromisser. Det flygs vida omkring.

Ja, men det finns ju utsläppsrätter man kan köpa för att kompensera säger ni då. Javisst, det är en möjlig väg. Och kanske kommer det att fungera bättre i denna handelsperioden, dvs. att den mängd koldioxid man köper faktiskt försvinner från marknaden. Hörde någon siffra på att det skulle kosta ca 1300 kr för att kompensera en resa till t.ex. Thailand och det låter rimligare än den siffra på 250 kr som jag hörde för något år sedan.

Nu är det tydligen inte så jättepopulärt att betala extra för klimatets skull. Och jag tror att det krävs mer för att styra upp vårt beteende på klimatområdet.

Jag tror att utsläppshandel för flyget globalt sätt är det enda möjliga. Det behövs ekonomiska incitament för att driva fram utveckling och användning av bränslesnålare teknik och bättre bränslen.

Vi måste i slutändan få betala det ”verkliga” priset för våra långväga utflykter för att vi ska överväga att avstå från dem. Och då syftar jag på det monetära priset, inte priset i form av en ökad medeltemperatur på jorden. Det sistnämnda är något jag verkligen hoppas få slippa.

/Marie Pettersson

 

Ett svar till “The sucker effect

  1. Bra skrivet! Håller med, det måste bli dyrare att flyga långt.

    Gilla