Vem ska se till att transporternas miljöpåverkan minskar?

I onsdags anordnade Transportgruppen, en sammanslutning av många branschorgan inom transportnäringen, Stora Transportdagen med 200 deltagare från medlemsföretagen och andra intresserade. Där var gott om beslutsfattare och ett program med bla Infrastrukturministern Åsa Torstensson som pratade under rubriken ”Infrastrukturutmaningen”. Det som var mest intressant i hennes tal var att hon var tydlig med att branchen hade en stor utmaing framför sig att ställa om från oljeberoende och bidra till hållbar utveckling. Jag tycker hon har fel. Företag ska optimera efter sina förutsättningar och utifrån gällande regler och förutsättningar ta företagsekonomiskt bästa besluten. Detta gäller såväl transportsäljare som transportköpare. Att man sen kan se att det miljömässigt rätta i vissa lägen är ekonomiskt rätt är en sak. Att därmed förlita sig på att branchen ska vara den som driven omställningen är orimligt och naivt. Politikernas uppgift är att sätta ett regelverk så att de ekonomiska och legala styrmedlen leder till att företagen genom att agera företagsekonomiskt rätt även ger oss den miljöpåverkan vi kan stå ut med.

Jag var en av få ”miljömänniskor” på plats och där för att tala om ”Klimatutmaingen” baserat på att jag jobbar mycket med såväl samhällets kommande krav via EUmål för klimatpåverkan, utsläppshandel och de transportköpande företagens miljöarbete. Publiken hade fått mentometerknappar och innan jag skulle tala ställde moderatorn frågan ”Är växthuseffekten en myt”. Ca 15 % svarade ja. Nästa fråga var ”Behöver människan vidta kraftfulla åtgärder mot växthuseffekten”. Ca 35 % svarade nej.

Därefter hade jag 20 min på mig att förmedla kommande krav och de möjligheter som varje förändring ger upphov till, i detta fallet för dem som transportsäljare. Jag hade inte förväntat mig att behöva inleda med att argumentera för att växthuseffekten finns och medför problem om vi inte gör något åt den. Det hade jag förutsatt att dessa viktiga personer var på det klara med. Nu fick jag ta några inledande meningar om att forskarvärlden är eniga om växthuseffektens existens som problem och som tur var hade jag i presentationen med lite om Stern-rapport och kostnader för att inte göra något. Vet inte om jag frälste några själar men förhoppningsvis kan insikten om kommande krav bidra til handling även hos de ideologiskt inte övertygare.

Hur ska detta sluta? Av Sveriges olja förbrukades år 2006 76 % av inrikes transporter. Ska oljeberoendet brytas är det här det behövs krafttag. Om då politikerna skickar problemet på en branch som är hårt konkurrensutsatt och pressad av billiga utlänska åkare och som till på köpet inte ens är övertygade om att mänskligheten är källan till problemet eller behväöer bry sig om att lösa det, då är vi illa ute.

Jag vill vara positiv och det är just här jag vill verka, i att bidra till att skapa en hållbar transportsektor och få politik och verklighet att stämma överens. Ska man göra miljönytta någonstans i samhållet idag så är det här man ska vara. Frågan är bara var man ska börja? Hur får man modiga politiker som vågar ta obekväma beslut? Hur får man transportköpare som vill bidra med att köpa effektivisa och miljöanpassade transporter? Hur får man transportbranschen att göra sin hemläxa? Ny teknik kan lösa en del av problemet men att transportarbetet för gods ökar varje år är orimligt. När ska alla berörda inse det och våga agera därefter?

/Annika Balgård

Läs mer:

• Anta utmaningen, godstransportörer Miljöaktuellt
• Vägverket: Godstransporterna måste minska Miljöaktuellt