Klimatkompensera eller förnya det man gör

Den frivilliga klimatmarknaden har tredubblats på ett år, Malin Olofsson, Vetenskapsradion 2009-01-09. Det är mycket viktigt att de seriösa företag som försöker agerar etiskt korrekt kan göra det på sådana sätt att deras pengar gör bästa möjliga verklig nytta.

Det kan vara mycket bra om kolmarknader ger möjlighet att satsa miljöpengarna på sådana sätt att de gör största möjliga nytta. Växthusproblematiken är global och rationellt sett tycks det som om ett visst belopp borde kunna åstadkomma en större nytta om det investeras i ett fattigt land. De lägre lönerna borde göra att det går att få mer arbete gjort för pengarna. Om man tänker på koldioxidproblematiken som en fråga om att rena rökgaser så kan det också tyckas som om man kan få mycket mer för pengarna där dagens reningsteknik är sämst. Det tankesättet är dock inte relevant eftersom koldioxidfrågan inte handlar om reningsteknik. Men frågan handlar om effektivitet och även i det avseendet kan ett visst belopp ge en större effektivitetsförbättring om pengarna investeras i ett fattigare land.

Men kan vi lita på att kolmarknaden fungerar? Kan man lita på att köpet av en utsläppskredit verkligen resulterar i den kolabsorption eller utsläppsreduktion som säljaren påstår?

Ett problem är att det är många mellanled mellan dem som köper utsläppskrediter och dem som planterar träden. Då någon betalar 150 kr för en utsläppskredit så finns det, enligt Vetenskapsradion, risk att beloppet krymper till bara 30 kr innan pengarna når fram till bonden som skall plantera och sköta träden.

Professor Stefan Gössling ser fler problem med handeln med utsläppsrätter:
1. Ett problem är att de som använder trädplantering som kompensationsmetod ofta räknar de aktuella trädens kolabsorption under ca. 100 år som en kompensation för de nuvarande utsläppen:
a. Beräkningsmetoden innebär då att man räknar som om de skulle vara helt oproblematiskt att det kommer att vara mer koldioxid i atmosfären under 100 år, och
b. Kan man lita på att de träd som planteras idag verkligen kommer att stå kvar och växa i 100 år?
2. Det är också paradoxalt att man tillgodoräknar trädplantering samtidigt som det pågår mycket skövling av skogar.
3. Vi bör också fråga oss om det är försvarbart att använda jordbruksmark till att plantera träd.

Vetenskapsradions program i fredags tog upp fler viktiga frågor. En fråga var om det är lämpligt att man köpa ”avlatsbrev” istället för att förbättra sin egen verksamhet. Där tycker jag man närmar sig en viktig grundläggande fråga:

För att kunna åstadkomma en hållbar utveckling måste man förändra de nuvarande systemen. Detta är dock ofta mycket svårt eftersom de som arbetar i de nuvarande systemen som regel vill fortsätta med sina nuvarande jobb. Det finns en effektivitetsvinst i att kunna fortsätta använda de rutiner man har lärt sig. Den som är duktig på något vill som regel kunna ta fortsatt nytta av sin kompetens. Min favoritbok om den typen av förändringsmotstånd heter The Innovator’s Dilemma.

Intresset för att köpa klimatkompensationer tycks bero på att företagen vill undvika att förändra det de håller på med. Det är dock i princip mycket olyckligt om företagare fastnar i att lägga hela sitt engagemang på att finna former för att kunna fortsätta med det de redan gör. Den globala marknadens utveckling och växthuseffekten gör att de affärsmässiga förutsättningarna förändras, i snabb takt. Det har faktiskt alltid varit så att nya behov har växt fram och att de gamla behoven har blivit mättade. Den ständigt pågående förändringen kan t.ex. beskrivas som Kondratiev-cykler (bloggen på Cornucopia beskriver detta på ett mycket intressant sätt). Det är väldigt viktigt för ett land att företagen satsar en tillräckligt stor andel av sina vinster på att investera i framtidsinriktad förnyelse.

Globalt sett kan det göra ännu större utvecklingsmässig nytta om de klimatkompenserande pengarna satsas på framtidsinriktad teknik- och samhällsutveckling i de mottagande länderna. Det kan t.ex. vara mycket bra om kompensationspengarna leder till att de mottagande länderna utvecklar ett mångsidigt hållbart skogsbruk och ett skogsbaserat näringsliv som totalt sett producerar högre mervärden än de som dagens industriländer åstadkommer. Men det verkar knappast som om kompensationspengarna går till framtidsinriktad förnyelse.

Det är svårt att förändra och

  • det är mycket olyckligt om tvivelaktiga aktörer lurar till sig pengar genom att utnyttja makthavande människors bekvämlighet och rädsla för förändringar.
  • Det är mycket bra om kolmarknaderna öppnar upp nya kopplingar som ger tillgång till nya och bättre möjligheter att göra mer effektiva investeringar för en hållbar utveckling.

Hittills är det svårt att avgöra vilka aktörer som sunda ambitioner.

Mer information:

/Reine Karlsson

Kommentarer inaktiverade.