ESS i Lund – en kamel i miljösammanhang

Efter många vändor verkar det nu som om det mer eller mindre är klart att ESS hamnar i Lund. Spännande att en så stor forskningssatsning hamnar här kan jag som Lundabo tycka. Samtidigt innebär denna anläggning en hel del problematik ur miljösynpunkt. Målstationen kommer att innehålla tiotals ton av någon, eller några skadliga tungmetaller som bly, kvicksilver eller vismut och dessutom kommer målmaterialet att bli radioaktivt och måste därför slutförvaras i 3000 år innan strålningen klingat av tillräckligt. Anläggningen ska ligga på riksintressant jordbruksmark och kommer även att leda till ökade transporter lokalt och globalt när forskare ska ta sig hit.

ESS

ESS, bild Sweco

ESS ska naturligtvis genomgå en ordentlig miljöprövning enligt svensk miljölagstiftning. I dagens Sydvenska behandlas detta ämne i en debattartikel signerad av Mikael Karlsson och Linda Birkedal, båda från Naturskyddsföreningen. De vill få till stånd en opartisk prövning av ESS och ställer indirekt frågan om detta är möjligt.

Regeringen har drivit ESS-satsningen hårt och har aviserat att den förbehåller sig rätten att besluta i frågan. Den spelar alltså egentligen ingen roll vad miljöprövningen kommer fram till. Anläggningen kommer att byggas hur många miljöprinciper och lagar den än strider emot. Även om detta är ett extremt exempel tycker jag att det sätter fingret på en stor svaghet när det gäller miljölagstiftningen nämligen att den alltid kan sättas ur spel om andra tillräckligt starka intressen finns. Det är ett problem inte minst för trovärdigheten. Man kan ju undra varför Pelle Karlsson på Kemi AB ska känna sig motiverad att bry sig om ett par läckande tunnor när några ton kvicksilver slinker igenom.

Svensk miljölagstiftning får inte bli synonym med att ”sila myggor och svälja kameler”. Ska bli intressant att se om miljöprövningen av ESS blir något mer än ett nödvändigt spel för galleriet.

Läs mer:
”Pröva ESS opartiskt” Sydsvenskan

/Marie Pettersson

Kommentarer inaktiverade.