Nu har regeringen gått ut och sagt att ekonomisk tillväxt är ett av de övergripande målen med biståndspolitiken. Huvudargumentet för detta är att mottagarländerna på sikt måste klara sig utan bistånd och för att de skall kunna göra det behöver de en större ekonomi. Den tidigare målsättningen med fattigdomsbekämpning har därmed delvis förskjutits då det nya målet om ekonomisk tillväxt också skall få plats. Den nya målsättningen har redan fått mothugg från flera håll. En del menar att tillväxt alltför ofta inte gynnar de fattiga och andra menar att det nya målet mest är till för att gynna svenskt näringsliv.
Ekonomisk tillväxt kan betyda många olika saker och i flera fall har det en tydligt negativ miljöpåverkan, vilket motverkar målet om hållbar utveckling. Men det finns också exempel där så inte är fallet. Själv anser jag att det projektet som jag genomför i Zambia är ett exempel på att man kan kombinera ekonomisk tillväxt och en förbättrad miljö. Vad vi gör är att vi förhindrar att avfall ligger och ruttnar utan i stället omvandlar vi det till biogas, vilket är en resurs som går att sälja. Miljöproblemet avfall blir alltså en ekonomiskt säljbar vara.
Min kollega Reine skrev tidigare att ”Om man ger en fattig en fisk får hon en måltid, om man lär henne fiska kan hon ordna mat resten av livet.” Men om det leder till att man fiskar så mycket att fisken tar slut är jag tveksam till att kalla det för en hållbar utveckling. Den typen av projekt där man inte har en helhetssyn har tyvärr varit alltför vanliga. Det behövs personer eller sammanslutningar som samtidigt som de har kunskap i frågan har en så god överblick att de kan göra en samlad bedömning ur ett systemperspektiv. Därför är det bra att samtidigt som den nya målsättningen införs inrättas Rådet för näringsliv och utveckling. Jag hoppas bara att de som företräder miljöintressena i rådet kan göra sig hörda så att det verkligen är hållbar utveckling som uppnås.
Markus Paulsson
TEM-funderingar 