När, var och hur ska ett nytt klimatavtal komma till stånd?

Såhär i efterdyningarna av magpasket för klimatmötet i Köpenhamn är det svårt att få igång det internationella  engagemanget för frågan igen. José Manuel Barroso, ordförande i EU-kommissionen tillhör den lilla skara som inte tappat sugen utan fortfarande försöker dra i det hela. Han vill att EU snabbt ska ta initiativet och få saker att hända. I ett brev till regeringschefer i 27 länder skriver han följande:

”Vi måste visa att vi inte har gett upp våra ambitioner, även om våra partner fann det enklast att begränsa sig till minsta gemensamma nämnare”

José Manuel Barroso

I ett försök att blåsa liv i frågan igen skickar Barroso sin klimatkommissionär Connie Hedegaard till Washington och Peking för att i samtal där hitta nya vägar framåt. Men det kan bli svårt. Speciellt nu som Obama är djupt engagerad i den amerikanska sjukvårdsreformen som är på väg att haverera. I november är det kongressval, men tyvärr är klimat långt ifrån en het fråga. I USA har Barack Obamahar ju dessutom misslyckats med att få med sig senaten ens på att reducera utsläppen med ynka  4 procent. Och att kineserna inte direkt jublar över ett nytt avtal, det vet vi ju redan.

Överoptimistiska svenska och danska ministrar  talade direkt efter Köpenhamnsmötet om möjligheten att få ihop ett globalt avtal redan till FN:s klimatmöte i Bonn i juni. Sen flyttades fokus till Mexico City i december. Mer realistisk kanske klimatansvariga Hedegaard  är som inte tror på något globalt bindande avtal förrän tidigaste på FN:s klimatmöte i Sydafrika i december 2011.

Själv kör jag med strutstaktiken, håller för ögon och öron och hoppas innerligt att klimatfrågan liksom ska lösa sig av sig själv genom någon hittintills okänd naturlig mekanism.  För genom politiska beslut ser det inte ut att ske förrän katastrof-films-scenariot slår in och New York dränks av vatten. Först då blir världen räddad av USA:s president?

Läs mer:

/Marie Pettersson

Kommentarer inaktiverade.