Vad händer när en an världens mest ansvarstagande organisationer inte klarar av att ta sitt interna ansvar? Ja den frågan är högaktuell efter att Ing-Britt Ahlenius fd. chef för FN:s internrevision OIOS sammanfattat sina synpunkter efter fem år i organisationen i en mycket kritisk rapport. En eloge till denna tuffa kvinna!
Hennes syn på situationen är att FN är en organisation i sönderfall med en mer, eller mindre inkompetent ledare, Ban Ki-Moon, som dessutom motverkar antikorruptionsarbetet. Annan kritik handlar om bristande genomsynlighet (transparens) och bristande styrning.
Kofi Annan den förre generalsekreteraren försökte ju på sin tid reformera FN:s arbete utan att fullt ut lyckas. Kofi Annan var ändå ganska framgångsrik i sin gärning och under hans tid formulerades the Global Compact med riktlinjer för ansvarstagande för multinationella företag. Han drog alltså sitt strå till CSR-stacken.
Nu har tyvärr utvecklingen gått i fel riktning för världsorganisationen. Inget företag eller organisation är ju starkare än sin svagaste länk i det här fallet de icke-demokratiska länder som inte anser sig ha något att vinna på att bekämpa korruption, förbättra de mänskliga rättigheterna, eller ta ökad miljöhänsyn. Hur får man med dem på tåget? Akrobatisk diplomati kanske? Säkert är i alla fall att FN aldrig kan bli bättre än medlemsstaterna tillåter.
Frågan är hur FN:s ställning kommer att te sig i framtiden. Är FN på väg att spela ut sin roll som världsforum? Det går ju inte att verka som ”världspolis” om man inte sopar utanför sin egen dörr först.
Läs mer:
- En skräll som ekar Sydsvenskan
- Svensk topprevisor kritiserar FN-Ban DN
- FN-chefen får hård kritik Sydsvenskan
/Marie Pettersson
TEM-funderingar 