Plastavfall i Greklands kristallklara hav

Det har varit mycket prat om sopberget i havet på TEMs blogg.  Jag var i Grekland i somras för att njuta av solen och det vackra Medelhavet och blev samtidigt ögonvittne till det här ökade miljöproblemet. Med sydliga vindar var vattnet vackert, rent och skönt att bada i. När vinden blåste norrifrån samlades det dock massvis med plastavfall i vattnet i den lilla bukten sydost om Aten som vi använde som badplats.  Enligt människor som bor i området kommer plastavfallet från de tätbebyggda sommarhusområden precis norr om vår lilla bukt (prata om att skylla på andra…). Dessa sommarhus fylls med folk under de hetaste sommarmånaderna och jag fick höra att det är just då problemet är som störst. När folk börjar återvända till sina vinterboenden ”löser sig” problemet allt eftersom folkmängden som lämnar soporna kvar efter sig på stränderna minskar .

Den stora frågan är dock vart avfallet tar vägen efteråt och vilken miljöpåverkan det har utöver att det är tråkigt att bada i soporna. Det vi vet säkert är att sopberget stannar kvar i havet och – som Marie skrivit tidigare på vår blogg – de stora plastbitarna stör matsmältningen hos fåglar och vattenlevande djur. I det långa loppet sönderdelas materialet i mindre partiklar som inte syns för blotta ögat men som har förmågan att binda till sig bl.a. PCB och dioxiner, som därefter kommer in i näringskedjan via planktonätande organismer (Mikroskopiska plastpartiklar förorenar havet). Vad kan man säga, det kanske inte är en så dum idé att dammsuga havet på plast (Dammsuga havet på plast) men först och främst behövs det mer insatser för att genom beteendeförändring och bättre avfallshantering se till att dessa problem som egentligen kan undvikas inte uppstår. Hur kommer det att se ut i framtiden om vi redan nu måste titta på väderprognosen inför en simtur för att konstatera åt vilken strand plastavfallet mest sannolikt transporterats av vinden?  Vi måste sluta blunda och agera i stället.

/Hanna Savola