Om att lätta trycket på den curlade 80-talisten

Jag heter Anna och bär för en tid framåt stolt den unga 80-talistpraktikantens fana här på TEM.  Och jag har tänkt lite på det där…

80-talsgenerationen, som jag tillhör, blir ofta anklagad för att vara lat och curlad – måhända sant, men vi är också något av den stora städgenerationen. En kluven generation: en relativt kapitalstark städgeneration även uppfödd i konsumismens svåra grepp. Det är vi som växt upp med dåligt samvete (ja, i alla fall ganska många av oss) över att de små vardagliga sakerna vi gör – som många av våra föräldrar tog för givet (ja, om vi bortser från flower power-rörelsen och några andra) – har en negativ påverkan på miljön. ”Nej, jag borde verkligen inte äta den där fläskkotletten”, ”Nej, men inte ska vi ta bilen heller?”, ”Nej, inte köpa den där tröjan.” går huvudet i ett. Det är svårt att cut oneself some slack. Och det är alltid svårt att avgöra hur stort ens eget ansvar och påverkan är. Jobbar vi tillsammans har vi alla fall sett att det händer grejer. Något som vore väldigt skönt för oss kluvna unga vuxna skulle vara om allt som fanns att köpas var producerat eller infångat på ett reko sätt med minimal miljöpåverkan. Om nu detta är lite väl utopiskt, så kanske i alla fall en större andel. Och även om man väl får säga att miljö- och CSR-tänket på det store hela än är i sin linda, så är jag fast beslutsam om att tillsammans med er förbättra och bevara världen så pass mycket att jag och mina generationskompisar kan föda barn utan klimatångest och att barnen som kommer ut kan få äta lite nyfångad fisk. I alla fall någon gång ibland. (Och ja, hrrm, kanske inte direkt när de kommit ut alltså.)

I övrigt: Till sommaren har jag en juristexamen i handen och drömmer om att få jobba med miljö- och CSR-frågor. Förra terminen läste jag masterkurser i miljörätt och CSR vid Köpenhamns Universitet och kände att allt föll på plats. Min tro är stor på företagens makt att göra världen till en bättre plats och jag tror att snart kommer det vara snarare än norm än ett undantag att jobba medvetet. Om inte Santorum lyckas övertyga världen om något annat, det vill säga. Men jag tror att amerikanerna till slut gör ett förnuftigt val.

‘Til then: keep up the good work!

/Anna Åkerblom