Efter klimatkompensation får vi kanske i framtiden se mer av ekologisk kompensation, genom så kallad habitat banking. Liksom man kan kompensera för sina koldioxidutsläpp genom att köpa utsläppsrätter eller investera i förnybar energi kan man också kompensera för att man minskar den biologiska mångfalden genom olika typer av exploatering. Ekologisk kompensation kan ske genom habitat banking.
Habitat banking är ett marknadsbaserat system där en exploatör kan betala någon för att skapa värdefull natur på en plats som kompensation för att man förstör värdefull natur genom exploatering på en annan plats. Även om man genomför en exploatering med hänsyn tagen till naturen sker i normalfallet en minskning av den biologiska mångfalden. Genom habitat banking möjliggör man både bevarande av biologisk mångfald och utvecklingsprojekt genom att utvecklingsprojekten får ett verktyg som gör att de kan genomföras på ett mer ansvarsfullt sätt.
Värdet av den skapade naturen bör vara lika stort som värdet på det ekosystem som man förstör. Den som säljer tjänsten kan vara en markägare eller ett företag, som t ex återskapar en våtmark eller ängsmark och säljer värdet på de skapade ekosystemen som krediter. Marken som omvandlas ska vara mark som på något sätt är degraderad idag. Ett gammalt kalkbrott kan t ex bli en miljö som påminner om Ölands Alvar.
I USA börjar habitat banking bli stort och omsätter nu 3 miljarder dollar årligen. Även Tyskland, Frankrike och Storbritannien har kommit långt på området. Än så länge är habitat banking ett frivilligt system, men det kan mycket väl komma att bli tvingande. EU har som mål att det efter 2020 inte ska ske någon förlust av biologisk mångfald, och då krävs att någon form av kompensationssystem inrättas, som kan användas vid exploateringar. Precis som för klimatkompensation krävs det övervakning av systemet för att garantera att värdefull natur verkligen skapas.
/Elin Dalaryd
TEM-funderingar 
Idén om habitat banking, som ingår i begreppet ekologisk kompensation, kan tyckas praktisk och ett enkelt sätt att skydda miljö och bevara biologisk mångfald. Tyvärr är det rätt få ekologiskt känsliga och särskilt viktiga habitat som man kan återskapa sådär lätt någon annanstans. Tar man bort tex en betesmark så kan man inte skapa en betesmark någon annanstans som kompenserar för den förlusten.
De två största problemen är:
Dels att det helt enkelt är svårt och ibland omöjligt att skapa ett habitat. En betesmark t.ex. tar ganska lång tid att utvecklas till det värdefulla habitat som de är. Även att restaurera en före detta betesmark som växt igen kan ta lång tid och vara svårt.
Det andra är att det ofta spelar roll var habitatet ligger. Det är så att säga mer värt rent ekologiskt på en plats en på en annan. En del av värdet ligger i det geografiska läget. Det kan bero på att det ingår i ett system av habitat som de organismer som lever där använder sig av. Det kan också vara att habitaten underhåller viktiga funktioner som riskerar att försvinna från den platsen om man tar bort habitatet.
Dessutom kan mikroklimat och jordtyper vara viktiga faktorer i att forma habitatet. Om man har låga krav på hur mycket habitatet man kompenserar med liknar det man tog bort så fungerar det kanske bättre, men då försvinner ju lite syftet med att vara en ekologisk kompensation. Det finns dock naturligtvis en stor variation på hur lätt det är att återskapa ett habitat, men rent generellt finns stora problem om man vill ha det ekologiskt meningsfullt.
På grund av de problem som finns med habitat banking så kan man ifrågasätta värdet i det.
Däremot finns det en poäng i att man måste betala för om man förstör habitat. De resurserna kan man sen använda till restaurering, skötsel eller i vissa fall kanske till och med att försöka återskapa vissa habitat. Att införa ett system där några ”skapar” habitat och sedan säljer ”rättigheter” att ta bort liknande habitat är däremot väldigt tveksamt och liknar mest green washing.
GillaGilla