Har externrevision av miljöledningssystem förlorat sin betydelse?

Man hör ofta i branschen att man inte kan lita på ett certifikat på exempelvis ISO 14001 från Kina. ”Man kan köpa det på vilken marknad som helst” säger svenska revisorer lite föraktfullt. Men hur står det till med de svenska certifieringarna? Kan man lita på dem? Nej hävdar jag och riskerar att trampa många på tårna. Jag har varit ute hos många verksamheter i höst som klarat externrevisionerna galant och i många fall utan någon som helst avvikelse. När jag granskat i efterhand så har jag hittat massor, i ett fall 35 ”trettiofem” avvikelser/lagbrott/missade delar i standaren hos en verksamhet som klarade sin certifiering galant ett par veckor innan. Detta kan inte vara OK. Vad beror då detta på? Det finns naturligtvis många förklaringar.

1 Kompetensen hos revisorer. Revisorer med kunskap i t.ex. kvalitet ska även granska t.ex. miljö, det går ofta så där. I ett fall hade de endast läst protokollet från ledningens genomgång och sen godkänt verksamheten. I ett fall upplevde kunden att personen satt och tjatade om informationssäkerhet då de skulle revidera miljö och visst var revisorns kompetens just inom informationssäkerhet och inte miljö.

2 Revisorer är konsulter och konkurrensen är hård. Man friar hellre än fälla för att man inte vill förlora en kund. Alldeles uppenbart i många fall.

3 Revisorer vill inte vara revisorer utan vill leka rådgivare. Man trivs inte med sitt jobb och vill dessutom fakturera fler timmar med olika guider, utbildningar och mallar. Jämför gärna med ekonomiska revisorer som i uppmärksammade fall samtidigt varit rådgivare internt i de organisationer de granskat, inte så lyckat. Revisionen blir då ett tillfälle till merförsäljning snarare än revision. I förekommande fall händer det även att revisorer endast sätter väldigt tveksamma avvikelser på tjänster/insatser som gjorts av ”konkurrenter”.

4 Många externrevisorer är underkonsulter och får dåligt betalt av certifieringsorganen och vill lägga så lite tid som möjligt på varje revision. Mer avvikelser, mer pappersarbete och mindre betalt.

5 Många revisorer har en övertro på ledningssystem för ledningssystemet skull, inte som det verktyg det egentligen är. Miljöledningssystem ska leda till bättre miljöprestanda, inte blanka revisionsprotokoll för att göra kunden glad och skapa mysig stämning under revisionen.

Samtidigt finns det trender som ytterligare kan försvåra arbetet ytterligare:

1 Man går mer och mer mot integrerade ledningssystem vilket kommer att innebära att revisorerna ska granska mer och då naturligtvis får mindre kompetens inom varje område.

2 Revisorerna vill komma oftare och oftare. När jag började i branschen kom externrevisorerna var tredje år för att omcertifiera, däremellan var det internrevisioner. Sen ville de komma vartannat, sen varje och nu helst var nionde månad. It´s all about the money.

3 Brist på praxis eller praxis kommuniceras inte mellan revisorer – olika revisor tycker diametralt olika vad gäller specifika frågor vilket undergräver förtroendet för hela systemet och standarden, kommer att vara än mer problematiskt med nya ISO 14001 innan det någorlunda har satt sig.

4 Antalet dagar revisorer vill vara på plats ökar något otroligt. Har exempel från landsting och liknande där det spenderas oerhört många dagar på plats varje år eller var nionde månad, och det utan att hitta något speciellt. För man vill ju behålla kunden. Jag är mest fascinerad att de hittar nåt att granska och prata om under så pass många dagar.

Vad kan vi då göra för att svenska certifikat ska vara värda mer än ett kinesiskt köpt på den lokala marknaden?

1 Se nya ISO 14001 som en nystart och återinför respekten för ett ISO-certifikat som är minst sagt skamfilat idag. ISO 14 001 ska vara ett verktyg för att öka miljöprestandan och i slutändan skapa affärsnytta, det ska inte vara ett nödvändigt ont som ingen längre egentligen efterfrågar förutom av slentrian i upphandlingar.

2 Som beställande verksamhet, våga ifrågasätta revisorn om de vill ha 14 dagars revision om året när ni hade 5 för tre år sen. Gäller inte minst upphandlare i offentlig sektor som tror de sparar pengar genom att pressa dagspriset, det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna…

3 Se över kompetensen hos revisorer. En revisor med expertkunskap på energiledningssystem i pappersbruk ska inte revidera miljö på ett kemiföretag.

4 Sluta att certifiera offentlig sektor, dyrt, finns inga kundkrav och skapar massor av byråkrati som minskar resurserna till mer väsentligt miljöarbete. Interna revisioner och certifikat räcker gott, särskilt som landsting och kommuner i många fall själva har högre kompetens i sin bransch än de revisorer som kommer och granskar.

5 Skapa utrymme i systemen för inspirerande projekt. Nästan undantagslöst ligger alla intressanta, innovativa och framåtskridande projekt och insatser utanför ledningssystemen. Det vill säga det bästa man göra styrs inte från miljöledningssystemet utan görs ”vid sidan om”. Innovation och nytänkande projekt passar inte in då systemen upplevs som för byråkratiska. Så många organisationer gör massor av fantastiska miljöinsatser samtidigt som man fortsätter räkna plastmuggar och kopieringspapper som mål i ledningssystemet. Och det kan väl inte en revisor med det minsta miljöintresse tycka är kul.

Over and out! God jul!

/Daniel Eriksson

One response to “Har externrevision av miljöledningssystem förlorat sin betydelse?

  1. Så sant. organisationer som för mycket viftar med certifikat, kan nog vara svaga i själen ;>) Tvärtom ska man nog lite mer på dom som visar på svagheter i systemet och problematiserar. Tack för text!

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s