Det är en massa snack om stadsodling, verkar vara en av de trendigaste miljöfrågorna. Alla vill odla på balkonger, städer fixar odlingslotter och varenda stadsbo verkar ha hemliga bonddrömmar. För dessa nyvakna stadsbor verkar det är med att odla vara något nytt och fräscht, något det själva har kommit på och som kille från landet kan dessa kvasidiskussioner kring folks små hobbyodlingsprojekt vara ganska skrattretande, men det är inte detta jag ska skriva om nu.
Som föräldraledig denna hösten blir det en hel del barnvagnspromenader och jag har tänkt på hur otroligt mycket mat det finns i Malmö så här års, mat som inte tas tillvara. Så innan man börjar prata om stadsodling kanske vi skulle ta hand om det som redan finns? I västra hamnen och ute vid bron finns mängder av havtorn. Varför finns ingen entreprenör som gör malmöitisk havtornsmarmelad? Nypon likadant, fullt av nästan överallt, ingen plockar. Kan även det bli malmöitisk nyponsoppa eller nyponmarmelad. Äpplen, päron mm. Vem äger frukten i våra parker, får man plocka den? Längs med ribban finns massor av äppleträd med äpplen som bara förfars.
Så innan vi börjar odla basilika på förorenad industrimark kanske vi först borde ta vara på de matresurser som redan finns här i Malmö. Men det är klart, att utnyttja det som redan finns kräver ju inga resurser och kommunen kan inte söka några sköna projektmiljoner från Vinnova för ”innovationen” småskalig odling som väl uppfanns för en sådär 50 000 år.
/Daniel
TEM-funderingar 