Författararkiv: Annika Balgård

TEM söker miljökonsulter

Vi vill bli fler på Stiftelsen TEM vid Lunds Universitet och söker en senior och en junior miljökonsult. Intresserad? Läs mer på TEMs hemsida Ser fram emot att höra av dig innan midsommar!

/Annika Balgård

Läs mer:

Världsmiljödagen 2008: Klappa om en politiker idag

Världsmiljödagen låter stort men är väl en av de där dagarna likt kanelbullens dag som inte väcker några djupare känslor hos det stora flertalet. Vi svenskar håller just på att lära oss fira nationaldagen den 6 juni, hade vi varit danskar hade vi kunnat slå två flugor i en smäll, de har sin nationaldag idag.

Det ger dock ett tillfälle till reflektion, var står miljöfrågan idag egentligen? Vad har hänt på 10 år? Hur ser vi på vår värld om 10 år till? Vart vill vi och hur tar vi oss dit? Visst kan man beskriva förändring med en mängd siffror och det brukar tilltala mig, ingenjör i grunden som jag är. Den viktigaste förändringen tror jag dock ligger i folks medvetanden och de beteenden de tillämpar. Se bara på vad som är ”normalt” idag jämfört med för 10 år sedan. Sopsortering har blivit normalt, den som sköljde mjölkpaket för 10 år sen var extremt nördig, så inte idag. Allt fler funderar lite extra vid val av bil, de snåla och miljöanpassade bilarnas andel växer snabbt. Av nybilsförsäljningen är nu dubbelt så många bilar som för bara ett år sedan utsläpp under 140 g/km. Vem visste ens att det var ett relevant mätetal för 10 år sedan? (Hörde dock på radion igår intervjuer med ett flertal bilister som tog sin sopsortering som ursäkt för att de sen förtjänade att få köra en törstig SUV men Rom byggdes inte på en dag….) Efterfrågan på miljömärkt mat, insikten att flaskvatten är onödigt och en röd biff kraftigt klimatpåverkande ökar hela tiden vilket är glädjande. Dock räcker det inte. Vi har för slösiga vanor. Våra ekologiska fotavtryck är för stora. Vi kör allt mer, förbrukar allt mer energi, genererar allt mer avfall och är alldeles för många.

Läget är kritiskt men förutsättningarna bättre än någonsin, jag ser med tillförsikt på framtiden. Vi på TEM och alla ni andra som brinner för att bidra till en hållbar utveckling har en viktig roll och möjlighet att bidra nu när vår fråga är i fokus. Även om alla måste bidra ser jag att politikerna har en avgörande roll i att sätta  framtidens spelreglerna och definiera vilka förutsättningar vi vill ha i framtiden. Det är dock ett otacksamt jobb att ta dessa obekväma beslut och de behöver all uppmuntran de kan få. En av mina viktigaste förebilder är Anders Wijkman som oförtrutet kämpar på med klimatfrågorna inom EU och globala förhandlingar. Jag beundrar även alla de fritidspolitiker och tjäsnemän som kämpar för hållbar utveckling i vardagens politik lokalt och regionalt, många gånger i motvind. Vi får de politiker och vi förtjänar, passa på att visa din uppskattning för någon du vill uppmuntra vid tillfälle och vilket tillfälle kan var bättre än idag?

/Annika Balgård

Hur undviker man rättslöshet inför miljöinspektören?

Miljöinspektörer som utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet gör ett beundransvärt och många gånger otacksamt jobb. Dock finns här ett problem som vi som jobbar som konsulter ser alltför ofta. Det händer att företag vänder sig till oss för att få hjälp med miljöinspektörer som agerar småpåvar och tar sig frihet att tolka och tycka kring vad som krävs. De har en svår uppgift, speciellt de som jobbar i mindre kommuner och ska ha kunskap och erfarenhet nog att granska livsmedelshygien på förmiddagen, djurskydd på eftermiddagen och miljöfarlig verksamhet dagen därpå. Trots det är det viktigt för konkurrensneutralitet och rättssäkerhet i det större perspektivet och att behålla ett starkt förtroende och en kontruktiv dialog i det enskilda fallet och tillsynen ska vara likadan oberoende av kommun och individ.Givetvis kan fokus variera vid olika tillfällen och mellan olika individer om var man lägger störst vikt vid ett besök. Det är ett problem men trots allt mindre än de fall där man inom samma område kräver helt olika ambitionsnivå.

Ett tydligt symptom på att detta är ett reellt problem är att många företag som klassats om från tillståndspliktiga till anmälningspliktiga trots det väljer att behålla sina tillstånd och aktivt strävar efter att få behålla länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Senaste fallet jag träffat på är en nyutexaminerad inspektör som kräver beräkningar av utsläpp av lösningsmedel från ett mindre företag på ett sätt som saknar all praktisk förankring. I det läget kan företagen välja att spela efter inspektörens pipa och kanske utföra onödigt och omotiverat arbete. Andra alternativet är att ifrågasätta och kräva förankring av kravet i lagstiftningen för att synliggöra om det är ett krav eller bara ett önskemål/praxis som inspektören tillämpar. I detta fallet valde man en tredje väg, att be TEM om hjälp med att ”tolka” mellan deras olika världsuppfattnignar i frågan. Visst hjälper vi gärna till, men det stör mig att det ska behövas.

I min roll som certifieringsrevisor enligt ISO 14001 så tampas jag varje gång med gränsdragningen om vad som är en avvikelse eller ej, hur ska man tolka paragraferna? Givetvis är vi alla även här individer men skriver jag en avvikelse måste den noga motiveras med vad konkret jag sett och vilken paragraf i standarden eller lagstiftningen som det misstämmer mot.

Jag tar gärna del av andra erfarenheter inom området. Mitt råd på vägen är att kräva att er inspektör motiverar sina noteringar och krav om redovisning/förändring med vilka lagparagrafer som motiverar att ni som företag ska förändra ert agerande. Det är ett steg på vägen. Sen vet vi alla att lagstiftningen inte är så tydlig att den ger svar i alla lägen. Ta till exempel häsynsreglerna om att man ska nyttja bästa möjliga teknik och använda förnybara energi om det inte är oskäligt. Det borde betyda att det är olagligt för ett företag att köpa annat än energieffektiva bilar som drivs av biobränsle. Nu har jag ännu inte sett den tolkningen men det är inte så långt borta, se t.ex. initiativet från miljösamverkan skåne som jag tidigare nämnt där man flyttar fram praxis inom transport- och energiområdet. I de fall lagstiftningen inte är entydlig borde det finnas officiella praxisdokument som kan tillämpas och det finns i vissa lägen redan. Miljösamverkan skåne är i sammanhanget ett väldigt bra initiativ för att underlätta kalibreringen och kompetensutvecklingen bland inspektörer och liknande initiativ finns på fler håll i landet.

Någon enkel lösning på detta har jag ej men det är något som borde debatteras mer. Problemet är att konsulter tjänar på att vara tolk och stötta med komplicerade men ”onödiga” utredningar och företag vill inte bråka utan hålla sig vän med sin inspektör. Ta chansen att tyck till! Har du sett samma fenomen? Förslag på utvecklade arbetssätt?

Läs mer:

/Annika Balgård

Ska kaffet drickas i muggar av porslin, papper eller plast?

Den gamla diskussionen lär väl aldrig bli riktigt färdig och livscykelananlyser kan man rikta med sina systemgränser och andra avgränsningar så man får det resultat man vill. Rätt använd diskmaskin med porslinsmuggar är säkert bra men vilken engångsval fungerar bäst? Just nu letar jag rapporter kring vilket val av muggar som är det mest miljöanpassade. Även tips på miljöanpassde lösningar som fungerar i praktiken mottages tacksamt. Känner du till rapporter/studier inom området får du gärna tipsa mig. Bra ledtrådar belönas med en kopp kaffe nästa gång du är i Lund 🙂

Svensk kaffeinformation, FAQ

/Annika Balgård

Utsläppshandel för sjöfart fortsatt trögt

Utsläppshandel för transportnäringen har länge varit på tal men nu verkar det röra lite på sig, ny utredning ska tillsättas. Den fasta industrin vill inte hamna i samma handelsbubbla då man anser att transportsektorn har en betydligt större betalningsförmåga vilket nog är helt rätt. Utsläppshandel för flyget kommer till 2012 för alla plan som landar/startar inom EU och nästa steg är sjöfarten. Ur ett isolerat sjöfartsperspektiv är SO2 och NOx betydligt intressantare då utsläppen är stora och förbättringspotentialen enorm. INte heller utsläppen av CO2 är försumbara, de fartyg som bunkrar i svenska hamnar släpper ut koldioxid motsvarande 15 % av Sveriges totala utsläpp på land.

Fasta anläggningar är lägga att beskatta, kortsiktigt ligger de i alla fall där de ligger. Sjöfarten flaggar ut om vi skapar svenska system utan här är sannolikt bästa sättet att, liksom för flyget, beskatta hamnanlöpet. Hoppas detta kommer upp på agendan i Köpenhamn 2009 då den globala agendan efter Kyoto ska sättas för sjöfarten är transportsektins glömda del. Man har glidit undan regleringar och uppmärksamhet pga internationella regler och att sjöfartens omfattning inte är lika uppenbar för allmänheten då den inte syns lika mycket som alla lastbilar på våra motorvägar. Det är dags att sätta en tuff global och långsiktig politiska agendan för denna bransch och kanske ska man inte utreda och utvattna förslaget så pass att ingen protesterar för då har vi sannolikt ett läge som inte är så långt ifrån dagsläget och det är väl inte det som är målet, eller?

/Annika Balgård

Mossagårdsfestivalen, sommarens tips

Många är vi som känner till Mossagården i Veberöd som leverantör av ekologisk mat, där prenumererar man bland annnat smidigt på hemlevererad ekologisk frukt och grönsaker. Jag gillar att bli utmanad av deras lådor, att få prova på säsongens grönt i form av sorter som jag inte hittar på min lilla konsum-butik och till på köpet lokalt framställt och ekologiskt. Barn och man uppskattar inte alltid att behöva äta vattenkrasse eller svartrot men sparris och rödbeta har mannen nästan börjas klassa på den positiva skalan, barnen föredrar som vanligt korv och makaroner. För er som inte vart där så var det länge en bondgård som sålde ekologiskt på ett sympatiskt sätt, jag passerade ofta i jobbet och då svängde man in, plockade på sig av det som passade av dagens utbud i den enkla butiken, skrev sitt eget kvitto och la pengar i en burk innan man gick. Skalan har växt så nu är butiken formellt öppen fredag och lördag vilket jag försynt blev upplyst om när jag som vanligt klampade in och började plocka i sortimentet på en helt annan dag.

Nu till ämnet, idag släpps biljetterna till deras festival! De firar 10 år och den 1-3 augusti kan man campa, umgås med likasinnade och lyssa på bra musik.

För första gången i världshistorien blir det i år en Mossagårdsfestival! Njut av Peter Wahlbeck, Louise Hoffsten, Thomas Di Leva, Problem, Billy the Vision & the Dancers, Ida & Lumbago, Torsson, Miriam Aïda och Daniel Lemma m.fl. För barnen finns bl.a. Doris och Knäckebröderna och Trollmor. I tre hela dagar kommer det ekologiska temat att genomsyra alla programpunkter vare sig det handlar om musik, kultur, mat eller natur. Mossagårdsfestivalen blir ett sätt att synliggöra det ekologiska mervärdet och inspirera till en positiv förändring, samtidigt som vi njuter av bra musik och god mat i härligt sällskap och lantlig atmosfär. Gratis camping erbjuds i ”Klippiga Bergen” intill festivalområdet!

Hoppas vi ses där! Jag har precis lagom långt för att kunna cykla hem och sova i egen säng när festivalmaten är kartlagd och öronen fått sitt. Hm, man kanske inte är 20 längre när man planerar en festival på det sättet…..

/Annika Balgård

Miljöbilarna säljer fortsatt bra

Aprilsiffrorna visar på fortsatt framgångar för försäljningen av miljöbilar.

 – Miljöbilsregistreringarna ökade med 103 % i april och nådde det högsta antalet någonsin för en enskild månad. Detta visar att politikerna genom olika former av ”morötter”, till exempel miljöbilspremien, kan stimulera fram en önskad utveckling, säger Bertil Moldén, vd för BIL Sweden.

Hittills i år ligger miljöbilsandelen på 29,5 % jämfört med 13,8 % samma period förra året, det är glädjande. Att dieselandelen ökar allt mer (38,7% av sålda bilar i april!) är lite tveksamt, även om de är snåla är det ett fossilt bränsle med bristsituation (dyrt för tillfället!) och höga CO2-utsläpp. Kul är ändå att se att de snåla bilarna säljer allt bättre, andelen bilar med koldioxidutsläpp på högst 140 g/km var 17,6 % i april i år jämfört med 8,6 % mars förra året. Där har vi den svåra utmaningen, att köpa mindre bilar med mindre motorer.

Att få en ledningsgrupp att köpa miljöbilar är idag rätt enkelt (säljare är svårare att få att släppa sin BMW). Att få dem att välja mindre bil eller motor däremot är fortfarande svårt. Trots allt vill jag inte förringa den nyttan det trots allt gör i alla fall, även om de väljer en törstig stor etanolbil. Trenden är tydlig att det medför att miljö blir mer närvarande i andra beslut och i företaget som helhet om ledningen kör miljöanpassat.

Rekord för miljöbilar / E24

Rekord för antalet miljöbilar i april / Bil Sweden

/Annika Balgård

Klimatinsikt i styrelserummen, men blir det handling?

Klimatfrågan kommer påverka alla företag, inte bara de sin är direkt berörda som t.ex. miljöteknikföretag. Ska EU få igenom sina beslutade klimatmål om 20% minskning till 2020 kommer stora förändringar i förutsättningar vad gäller styrmedel mm att ske vilket kommer förändra konkurrensläget. Medvetheten om detta verkar vara på väg att tränga in i bolagsrummen. En intressant rapport där 1650 svenska beslutsfattare svarar på frågor om framtiden har presenterats:

”Klimatpåverkan är en konkurrensfråga. 60 procent av företagsledarna tror att företag som satsar på att minska sin klimatpåverkan uppnår en ökad försäljning jämfört med företag i samma bransch som inte gör det.” säger Patrik Parnfors, projektledare på Deloitte./Dagens Industri

Från rapporten: Sex av tio svenska företag med en årsomsättning större än 10 miljoner har en uttalad plan för att minska sin egen klimatpåverkan. Däremot saknas ofta konkreta och mätbara mål – hela 40 procent av gruppen saknar preciserade mål för vad man vill uppnå. Beslutsfattarna tror inte heller att svenska insatser ger några större effekter globalt. Det visar Deloittes undersökning om Europas konkurrenskraft bland beslutsfattare i större svenska företag.

Beslutsfattarna i svenskt näringsliv anser att klimatförändringarna radikalt kommer att förändra företagens affärsverksamheter. Var femte beslutsfattare inser att klimatförändringarna innebär nya ekonomiska möjligheter och lika många tror att det starka genomslaget för klimatfrågan kommer medföra en ökad efterfrågan av deras varor eller tjänster. Att klimatförändringarna helt innebär ändrade affärsidéer på sikt hävdar 15 procent av beslutsfattarna.

Fyra av tio företag saknar klimatplan/ Dagens Industri

Tyvärr så kom stax därefter en artikel som visar att många inte lyckas så bra med att minska utsläppen, något som visar på att min farhåga tyvärr har verklighetskoppling

Tungviktare långt från klimatmålen/ Svenska Dagbladet

/Annika Balgård

Klimatfokus i tillsyn av miljöfarlig verksamhet

Vet ni om att man kan tolka hänsynsreglerna och verksamhetsutövarens egenkontroll så att ett företag måste kartlägga sin klimatpåverkan från energi och transporter och aktivt jobba med att minska denna? Så tolkar i alla fall miljöinspektörer i Skåne lagstiftningen och jag tycker de har helt rätt, fokus på denna frågan behövs och alla har ett ansvar att agera medvetet. Deta är ett fokusområde i årets tillsyn baserat på ett projektmaterial som togs fram under förra året i samverkan med TEM på transportområdet och Energikontoret Skåne för energi. Här finns informationsmaterial till såväl företag som handläggarna och exempel på en ”grön transportplan” mm som företagen kan behöva ta fram.

Läs mer och ladda hem materialet i delar från Miljösamverkans hemsida

En annan intressant utveckling kring miljöfarlig verksamhet är själva processen att söka om tillstånd. Här har transportfrågan börjat dyka upp men prejudikaten spretar och bra praxis saknas. Om man lyfter blicken till frågan om vad som ska prövas över huvud taget, hur och varför så vill jag tipsa om en bra rapport från Nutek. Uppenbart för alla inblandade är i alla fall att tillsynsprocessen mår bra av att utvecklas och ifrågasättas då kunskap och verklighet förändras, det är inte lika ofta som det farligaste med en verksamhet kommer från avloppsrör och skorstenar som den en gång var.

/Annika Balgård

Proposition om vårbudget med fel transportsatsningar!

Idag presenterade regeringen sin ekonomiska vårpropostionen med förslag till minskade anslag om 100 miljoner till Banverket och ökning av anslagen till Vägverket med 270 miljoner. Hur går byggandet av nya motorvägar ihop med krav på minskad miljöpåverkan från transportsektorn? I och för sig säkrades pengar till miljöbilspremier och de planeras finnas kvar till och med 2009 men att satsa fel på infrastruktursatsningar kommer vi få leva med under lång tid. Politikernas viktigaste roll är hållbar samhållsbyggnad och detta går åt fel håll!

/Annika Balgård

Vem ska se till att transporternas miljöpåverkan minskar?

I onsdags anordnade Transportgruppen, en sammanslutning av många branschorgan inom transportnäringen, Stora Transportdagen med 200 deltagare från medlemsföretagen och andra intresserade. Där var gott om beslutsfattare och ett program med bla Infrastrukturministern Åsa Torstensson som pratade under rubriken ”Infrastrukturutmaningen”. Det som var mest intressant i hennes tal var att hon var tydlig med att branchen hade en stor utmaing framför sig att ställa om från oljeberoende och bidra till hållbar utveckling. Jag tycker hon har fel. Företag ska optimera efter sina förutsättningar och utifrån gällande regler och förutsättningar ta företagsekonomiskt bästa besluten. Detta gäller såväl transportsäljare som transportköpare. Att man sen kan se att det miljömässigt rätta i vissa lägen är ekonomiskt rätt är en sak. Att därmed förlita sig på att branchen ska vara den som driven omställningen är orimligt och naivt. Politikernas uppgift är att sätta ett regelverk så att de ekonomiska och legala styrmedlen leder till att företagen genom att agera företagsekonomiskt rätt även ger oss den miljöpåverkan vi kan stå ut med.

Jag var en av få ”miljömänniskor” på plats och där för att tala om ”Klimatutmaingen” baserat på att jag jobbar mycket med såväl samhällets kommande krav via EUmål för klimatpåverkan, utsläppshandel och de transportköpande företagens miljöarbete. Publiken hade fått mentometerknappar och innan jag skulle tala ställde moderatorn frågan ”Är växthuseffekten en myt”. Ca 15 % svarade ja. Nästa fråga var ”Behöver människan vidta kraftfulla åtgärder mot växthuseffekten”. Ca 35 % svarade nej.

Därefter hade jag 20 min på mig att förmedla kommande krav och de möjligheter som varje förändring ger upphov till, i detta fallet för dem som transportsäljare. Jag hade inte förväntat mig att behöva inleda med att argumentera för att växthuseffekten finns och medför problem om vi inte gör något åt den. Det hade jag förutsatt att dessa viktiga personer var på det klara med. Nu fick jag ta några inledande meningar om att forskarvärlden är eniga om växthuseffektens existens som problem och som tur var hade jag i presentationen med lite om Stern-rapport och kostnader för att inte göra något. Vet inte om jag frälste några själar men förhoppningsvis kan insikten om kommande krav bidra til handling även hos de ideologiskt inte övertygare.

Hur ska detta sluta? Av Sveriges olja förbrukades år 2006 76 % av inrikes transporter. Ska oljeberoendet brytas är det här det behövs krafttag. Om då politikerna skickar problemet på en branch som är hårt konkurrensutsatt och pressad av billiga utlänska åkare och som till på köpet inte ens är övertygade om att mänskligheten är källan till problemet eller behväöer bry sig om att lösa det, då är vi illa ute.

Jag vill vara positiv och det är just här jag vill verka, i att bidra till att skapa en hållbar transportsektor och få politik och verklighet att stämma överens. Ska man göra miljönytta någonstans i samhållet idag så är det här man ska vara. Frågan är bara var man ska börja? Hur får man modiga politiker som vågar ta obekväma beslut? Hur får man transportköpare som vill bidra med att köpa effektivisa och miljöanpassade transporter? Hur får man transportbranschen att göra sin hemläxa? Ny teknik kan lösa en del av problemet men att transportarbetet för gods ökar varje år är orimligt. När ska alla berörda inse det och våga agera därefter?

/Annika Balgård

Läs mer:

Ledare, tro på era ledningssystem!

I sju år har jag jobbat del av min tjänst som underleverantör till certifieringsorgan med att certifiera verksamheter enligt ISO 14001. Övrig tid har jag bland annat verkat som konsult och bidragit till att utveckla miljöledningssystem.

Att dessa system ofta inte kommer längre än till att hålla koll på vardagens ”sopsortering och plastmuggar” är en väl känd brist, det är få system som ger ledningen strategiskt stöd i att leda sina företag. Ofta får jag som revisor ”beställningar” på avvikelser när jag är ute på revision. Det kan vara miljöchefen eller någon anställd som visar upp kända brister och tycker att ”detta borde du ta tag i att skriva en avvikelse kring så det händer något”. Vanligt är även att ledningen tackar så mycket vid avslutande möte för det underlag till förbättringar som revisionen givit dem men när jag sonderar med miljöchefen är det uppenbart att denne är inte förvånad, brister som jag påtalat är vanligtvis väl kända. Många gånger har interna revisoner identifierat brister som är uppenbara även vid externa revisioner då man inte löser problemen som identifierats från grunden. Detta är ett sorgligt resursslöseri och ett stort underkännande för företagets system, respekt för medarbetares kompetens och företagets eget arbete med att ständiga förbättringar.

Varför lyssnar man inte på sina interna revisorer och ansvariga? Anser man dem inte kompetenta så borde man utbilda dem. Anser man dem för partiska? Varför tackar man för hjälpen och åtgärdar bristerna när det uppmärksammas vid extern revison? Våga lita på era medarbetare och skapa ett klimat där det är uppskattat att lyfta fram brister. Varje ifrågasättande kan leda till förbättring och företag där folk trivs kännetecknas ofta av att man har en samsyn i vart man är på väg och hur det går.

Miljöledningssystem anses ofta vara byråkratiska och nåt som miljöchefen kan pyssla med så sköter ledningen företaget men då missar man hela poängen. Våga prioritera i miljöarbetet och fokusera på det viktiga, hur ska vi få ett bra ledningssystem som leder till affärsnytta? Enligt Naturvårdsverket klassas 80 % av svenskarna som ”slumrande klimataktivitster”. Om nu markanden är tydlig med vad man vill ha, är det då inte dags att mobilisera alla krafter i företagen för att skapa effektiva system internt så att man vågar ta steget och även kommunicera miljö externt mot kund? Innan man når dit måste man bara se till att ha ett bra förändringsklimat internt och då krävs att man ser de interna revisorerna som ”förbättringsjägare” som man ska tanka ur all tänkbar information de fått tag på när de varit runt högt och lågt i företaget.

Att leda handlar om att en tvåvägskommunikation, så även ett ledningssystem. Lyssna på de signaler som verksamheten skickar och vänta inte på att dyra konsulter och revisorer ska berätta för er om välkända brister.

/Annika Balgård, certifierad miljörevisionsledare enligt ISO 19 011