Veckans begrepp: cirkulär ekonomi

Min kollega Marie Pettersson har tidigare skrivit om cirkulär ekonomi här på bloggen, och hur företag och andra organisationer kan arbeta för att gå över mot en sådan ekonomi. Nu fördjupar vi oss ytterligare i ämnet genom att reda ut begreppet under rubriken Veckans begrepp.

Begreppet cirkulär ekonomi hörs allt oftare, t ex i Johan Rockströms och Anders Wijkmans senaste bok Bankrupting Nature. Men hur fungerar en cirkulär ekonomi till skillnad från en linjär?

En cirkulär ekonomi är en ekonomisk modell som kan tillämpas i ett företag eller annan organisation som ett alternativ till en linjär ekonomi, som hittills varit den dominerande modellen. I en cirkulär ekonomi använder man cirkulära kretslopp, inspirerade av naturens kretslopp. Begreppet kommer från rörelsen Vagga till vagga, eller Cradle-to-cradle, och man ser till en produkts hela livscykel. Avfall ses som en råvara och man strävar efter att i första hand kunna återanvända produkter, i andra hand återvinna materialet (och återvinna näringen i biologiskt material) och i sista hand utvinna energi. Man strävar alltså efter att komma uppåt i avfallshierarkin. En form av återanvändning är så kallad redesign, där t ex en dryckesförpackning kan bli en väska.

En organisation kan gå över till en cirkulär ekonomi genom att genomgå ett antal förändringar. Man ska då ta bort miljöfarliga ämnen ur sin produktion, designa produkterna så att det är lätt att plocka isär dem för återvinning, endast använda sig av förnybar energi till produktion och transporter och skapa slutna kretslopp för material enligt avfallshierarkin. Organisationen ska också försöka att äga så lite utrustning etc som möjligt, och istället dela/hyra/leasa det man behöver. Samma synsätt ska användas när det gäller de egna produkterna. Man ska alltså hyra ut/leasa produkterna till sina kunder istället för att sälja dem. På så sätt uppstår en önskan hos organisationen att skapa produkter som håller länge och som man kan ta tillbaka, reparera och hyra ut igen. Det blir en funktion man säljer istället för en produkt.

Stiftelsen Ellen Mac Arthur Foundation, som verkar för övergången till en cirkulär ekonomi, visar i två rapporter att det finns stora ekonomiska möjligheter i ett sådant paradigmskifte. Ett exempel är mobiltelefoner, där man skulle kunna spara 50 procent av den initiala materialkostnaden genom att ha bättre system för materialåtervinning. Rapporterna visar också att många nya jobb skulle kunna skapas i en cirkulär ekonomi.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: stakeholder engagement/intressentengagemang

Begreppet stakeholder engement, eller intressentengagemang, är en viktig del av CSR-konceptet. Att engagera sina intressenter är till exempel ett krav om man hållbarhetsrapporterar enligt GRI.

I processen stakeholder engagement involverar företaget de aktörer som kan tänkas påverkas av företagets beslut eller kan vara betydelsefulla för implementeringen av dessa beslut. Det kan handla om allt från investerare, banker och försäkringsbolag till medarbetare, kunder, NGO:s och grannar. Genom en dialog med intressenterna undersöker man vilka hållbarhetsfrågor som är viktigast för dem. Till skillnad från traditionell kommunikation har stakeholder engagement som syfte att ge intressenterna en chans komma med egna infallsvinklar inför företagets beslut, inte att få dem att ta till sig ett färdigt kommunikationsbudskap eller att godkänna ett redan fattat beslut. De deltagande parterna måste ges möjlighet att påverka besluten och vara beredda att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra de beslut som nås genom stakeholder engagement.

Organisationen The Environmental Council har tagit fram tio principer som ska kunna användas för att skapa ett lyckat stakeholder engagement. Bland dessa återfinns inkluderade, transparens, oberoende och tillgänglighet. En fördel med stakeholder engagement är att företaget som använder sig av en sådan process kopplar ihop sin affärsverksamhet med samhällets behov och förväntningar och på så sätt skapar man en långsiktigt hållbar verksamhet, värde för ägarna/aktieägarna och får ökad trovärdighet.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: Ecosystem Services Review

Företag har ofta genom sin verksamhet stor påverkan på våra ekosystem, men de är också beroende av de tjänster ekosystemen tillhandahåller. Att ett ekosystems funktioner försämras kan alltså utgöra en stor affärsrisk för ett företag, medan ett välmående ekosystem kan skapa nya affärsmöjligheter. Riskerna kan t ex vara i form av högre råvarupriser eller stämningsansökningar från lokalbefolkningen som påverkas av ett degraderat ekosystem, medan möjligheterna kan vara i form av t ex utveckling av nya, mer miljöanpassade produkter eller bättre rykte för företaget.

Äldre verktyg som hjälper ett företag att arbeta med sin miljöpåverkan, som t ex miljöledningssystem, handlar mer om påverkan på ekosystem än om beroendet av dessa och mer om risker än om möjligheter. Verktyget ESR är framtaget för att även täcka in dessa områden. ESR är ett strukturerat verktyg som hjälper verksamheter att ta fram strategier för hur man ska hantera de affärsrisker och –möjligheter som uppkommer genom verksamhetens beroende av och påverkan på ekosystem. En ESR kan antingen vara fristående eller integreras i ett befintligt miljöledningssystem.

Exempel på verksamheter där en ESR kan skapa mycket värde är verksamheter som direkt samspelar med ett ekosystem, t ex jordbruk, skogsbruk, elproducenter, gruvnäringen och turismen. Men även företag vars leverantörer eller kunder har direktkontakt med olika ekosystemtjänster har nytta av verktyget, t ex företag inom detaljhandeln eller finansiell verksamhet.

Verktyget togs fram av World Resources Institute och har sedan 2008 använts av ca 300 företag i världen.

/Elin Dalaryd

Kundens makt

Den här veckan vill jag bara slå ett litet slag för kundens/konsumentens makt. Den är inte så liten som den kan kännas ibland!

När kunden är stor och viktig är det väl självklart att leverantören anpassar sig efter kundens krav, som i ett färskt exempel hos en av TEM:s kunder, där deras storkund nu ställer krav på certifierade trä-produkter. Naturligtvis vill nu vår kund leva upp till dessa krav för att kunna fortsätta sälja till storkunden och vill nu ha hjälp med att utreda vilken certifiering man ska satsa på.

Men även i det lilla fallet kan kundkraven spela roll! Som när jag bestämde mig för att jag inte tänker orka åka in till Malmö eller Lund för att färga håret med ekologiska produkter, utan jag vill kunna göra det i lilla Dalby. Efter ett antal rundfrågningar den senaste tiden hos Dalbys frisörer har jag nu fått napp i form av en nyetablerad frisör som visserligen inte hade eko-färg än, men som har funderat på det och som i och med min förfrågan har beställt hem produkterna. Jag blir försökskanin!

Så fortsätt att ställa krav, både i det stora och i det lilla. Ofta ger det resultat.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: OHSAS 18001

Allt fler företag tar nu steget vidare från att bara jobba med ledningssystem för kvalitet (ISO 9001) och miljö (ISO 14001) till att även bygga ledningssystem för arbetsmiljö enligt OHSAS 18001. Det märker vi inte minst bland TEM:s kunder. Vad innebär då denna standard?

OHSAS står för Occupational Health and Safety Advisory Services. Standardserien OHSAS 18000 innehåller kravstandarden OHSAS 18001 och vägledningsstandarden OHSAS 18002. Standarderna ligger till grund för ledningssystem inom arbetsmiljö. Precis som för miljö och kvalitet hjälper ett ledningssystem för arbetsmiljö till att strukturera uppföljning, utvärdering och redovisning av arbetet. Man kan certifiera sitt arbetsmiljöledningssystem och då är det kravstandarden 18001 som man certifierar sig emot. Fördelarna med att ha ett arbetsmiljöledningssystem enligt OHSAS är bland annat att det blir lättare att kartlägga och minimera arbetsmiljörisker för anställda och man visar även utåt att verksamheten inte tar lättvindigt på arbetsmiljöfrågan. Om arbetsmiljöledningssystemet kan integreras med övriga ledningssystem kan ytterligare fördelar uppnås.

Standarderna för arbetsmiljöarbete togs ursprungligen fram av den brittiska standardiseringsorganisationen BSI (British Standards Institute), i ett samarbete mellan flera standardiseringsorgan, certifieringsföretag och representanter från näringslivet. 2007 hade standarden antagits av drygt 80 länder, däribland Sverige. SIS, Swedish Standards Institute ansvarar för standarderna i Sverige.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: UN Global Compact

Initiativet UN Global Compact grundades 1999 i samband med World Economic Forum i Davos. Det gjordes på uppmaning av Kofi Annan, dåvarande generalsektrerare för FN och syftet var att ta fram ett antal internationella principer för företag att förhålla sig till. Tio principer togs fram och dessa handlar om mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och korruption.

Till grund för principerna finns FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, ILO:s grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet, Riodeklarationen och FN:s konvention mot korruption. De tio principerna är:

1. Företagen ombeds att stödja och respektera skydd för internationella mänskliga rättigheter inom den sfär som de kan påverka; och
2. försäkra sig om att deras eget företag inte är delaktiga i brott mot mänskliga rättigheter.
3. Företagen ombeds att upprätthålla (“uphold”) föreningsfrihet och ett faktiskt (“effective”) erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar;
4. avskaffande av alla former av tvångsarbete;
5. faktiskt (“effective”) avskaffande av barnarbete; och
6. avskaffandet av diskriminering vid anställning och yrkesutövning.
7. Företag ombeds att stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker;
8. ta initiativ för att främja större miljömässigt ansvarstagande; och
9. uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik.
10. Företag bör motarbeta alla former av korruption, inklusive utpressning och bestickning.

Företag som vill bedriva sin verksamhet i linje med de tio principerna kan bli medlemmar i Global Compact. I dagsläget är Global Compact det största frivilliga initiativet i världen när det gäller CSR, med 10 000 medlemmar i över 130 länder. Transparens utgör en viktig del av Global Compact, vilket t ex visas genom att alla medlemmar varje år ska publicera en så kallad Communication on Progress (COP), där man beskriver hur man arbetar för att efterleva principerna.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: RoHS II

Från och med den 1 januari är EU-direktivet RoHS II införlivat i svensk lagstiftning i form av Förordning om farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (SFS 2012:861). Men vad innebär då det nya direktivet och vad skiljer det från RoHS I?

RoHS står för Restriction of Hazardous Substances och direktivet syftar till att minska riskerna för människors hälsa och för miljön genom att ersätta kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE  elektrisk och elektronisk utrustning med mindre farliga alternativ eller alternativ teknik. Ett annat syfte med direktivet är att förbättra möjligheten till lönsam och hållbar materialåtervinning från avfall från sådan utrustning. Det första RoHS-direktivet kom 2006. I det nya direktivet omfattas fler produktgrupper än i det gamla och dessa kommer att införlivas successivt fram till 2019 då all elektrisk och elektronisk utrustning omfattas, om den inte tydligt tillhör ett av undantagen. De tidigare 10 produktkategorierna som omfattades får nu sällskap av ytterligare en kategori, där ”all övrig utrustning” ingår, dvs all övrig utrustning som inte omfattas av ett undantag. Undantagen blir nu tidsbegränsade, men de kan både förnyas och tas bort under giltighetstiden. Till undantagen hör bland annat utrustning avsedd att användas i rymden, försvarsutrustning, utrustning avsedd enbart för forskning och utveckling, fordon, storskaliga stationära industriverktyg m. fl.

De farliga ämnena och de tillåtna halterna av dessa i produkterna har dock inte ändrats i det nya direktivet, utan är liksom tidigare 0,1 viktprocent för kvicksilver, bly, sexvärt krom, PBB och PBDE i homogena material och 0,01 viktprocent för kadmium. Senast 2014 ska dock EUkomissionen överväga om även andra farliga ämnen ska begränsas.

I RoHS II har man också försökt att harmonisera begrepp, regler och definitioner med annan lagstiftning för den här typen av produkter. Från och med 2013 kommer CE-märket att användas för att visa att en produkt lever upp till kraven i RoHS II.

/Elin Dalaryd

Hur man får folk att byta kollektivtrafiken mot bilen

Det har varit heta diskussioner på bussen mellan Dalby och Malmö de senaste veckorna och inläggen i Facebook-gruppen ”Rädda 175:an” och klagomålen till Skånetrafiken har duggat tätt. I början av december tog nämligen Skånetrafiken bort Dalbybornas direktbuss till Malmö, 175:an. Numera åker vi med 174:an istället. Avgångarna har blivit fler, vilket är uppskattat, men bussen kör in i Staffanstorp och stannar på hela fem ställen där.

Mot tidigare 27 minuter ska bussen nu ta 37 minuter, men det är en väldigt tajt tidtabell som i princip aldrig hålls i rusningstid. Alla stoppen i Staffanstorp gör att stora förseningar uppstår, ofta upp emot en kvart. Resultatet blir då ofta 20-25 minuters längre resa för Dalbyborna jämfört med när 175:an gick. Ytterligare ett problem är att många busschaufförer inte är införstådda i vilka hållplatser i Staffanstorp som ingår i turen, utan man stannar ofta på alla åtta hållplatser. Och de stackars Staffanstorpsborna får allt som oftast stå på morgonen eftersom bussen redan är knökfull med Dalbybor.

Så vad händer då vid en sån här försämring? Jo, bilen blir alltmer intressant för många. Jag vet flera som redan har börjat ta bilen ibland och många som funderar på det.

Jag hoppas verkligen att Skånetrafiken inser att den här förändringen inte var helt genomtänkt och lyckad. Jag antar att de vill att fler och inte färre ska välja kollektivtrafiken. Eller?

Facebook-gruppen ”Rädda 175:an”

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: Systematiskt brandskyddsarbete (SBA)

Lagen om skydd mot olyckor och föreskrifterna SRVFS 2003:4 tar upp regler kring systematiskt brandskyddsarbete (SBA). SBA handlar om att man kontinuerligt ska bedriva ett förebyggande arbete när det gäller brandskydd.

I lagtexterna står att den som äger en byggnad eller bedriver en verksamhet är skyldig att i skälig utsträckning tillhandahålla släckutrustning och även vidta åtgärder för att förebygga brand. Åtgärderna ska både omfatta tekniska aspekter (t ex släckutrustning) och organisatoriska aspekter (t ex vem som är ansvarig för utrymningsplaner). Vad som är skäligt eller inte är inte helt tydligt i lagstiftningen, men det finns t ex vissa arbestmiljöföreskrifter som alla verksamheter måste följa.

Hur man bedriver sitt brandskyddsarbete ska också dokumenteras. Dokumentationen ska t ex innehålla:
• Beskrivning av byggnader och verksamhet med dess förutsättningar och risker ur ett brand- och utrymningsperspektiv.
• Brandskyddsregler. (Vad gäller för levande ljus, heta arbeten, tobaksrökning mm)
• Ansvarsfördelning mellan ägare och nyttjare.
• Organisation och instruktioner för såväl det förebyggande arbetet som vid uppkommen incident/brand/utrymning.
• Rutiner för information till hantverkare och besökare där det är nödvändigt.
• Plan för utbildningar, övningar, underhåll av brandskyddsobjekt (till exempel
rökluckor och släckare) och kontrollronder.
• Genomförda utbildningar, övningar och revisioner av det systematiska brandskyddet.
• Ritningar över risker och tekniska brandskyddsobjekt.
• Genomförda och planerade förändringar i organisationen, byggnaden eller verksamheten och som påverkar brandskyddet bör framgå av dokumentationen.

En verksamhet bör också ha en brandskyddsansvarig och brandskyddskontrollanter. Verksamheten bör göra regelbundna brandskyddskontroller och upprätta checklistor för vad som ska gås igenom.

/Elin Dalaryd

Veckans begrepp: Geoengineering

Geoengineering är ett begrepp som omfattar storskalig manipulering av jordens klimatsystem med syfte att stävja den globala uppvärmningen. Någon svensk översättning av begreppet saknas i dagsläget, men förslag som syns på webben är ”georeglering” eller ”klimatreglering”.

Geoengineering är en föreslagen tredje lösning på klimatproblematiken, tillsammans med utsläppsminskning och anpassning till klimatförändringar. Man delar in begreppet i två huvudsakliga kategorier: tekniker för att fånga koldioxid ur atmosfären, samt tekniker för att förhindra jordens absorption av solinstrålning.

Exempel på tekniker som förhindrar solinstrålning kan vara ljusa tak som reflekterar större andel kortvågig strålning och konstgjord molnbildning genom plantering av aerosoler på hög höjd. Exempel på tekniker som fångar koldioxid är Carbon Capture and Storage (CCS) som fångar koldioxid vid förbränningsanläggning och samlar gasen i underjordiska hålrum, eller gödning av haven för att skapa algblomningar som fångar koldioxid vilken sedan sedimenteras på botten när algerna dör.

Idag har ännu inga storskaliga vetenskapliga projekt inom geoengineering genomförts. Riskerna för sidoeffekter och oförutsägbara konsekvenser, höga kostnader och moraliska motargument utgör dock stora motsättningar mot konceptet geoengineering. Flera organisationer utreder dock potentialen i olika typer av geoengineering. Exempel på dessa organisationer är NASA, the Royal Society, Institute of Mechanical Engineers, Brittiska Parlamentet, m fl. Flera miljöorganisationer motsätter sig konceptet då det riskerar att tillåta politisk acceptans för utsläpp och därmed underminera vikten av arbetet med utsläppsminskning.

/Elin Dalaryd

Efter Doha: regeringarnas misslyckande gör att vårt hopp står till företagen

I helgen avslutades klimattoppmötet i Doha, Quatar. Mötet lämnade mycket övrigt att önska. En förlängning av Kyotoprotokollet blev det i alla fall, men de utlovade utsläppsminskningarna är inte i närheten av att klara tvågradersmålet (som ju i sig är ett ganska riskabelt satt mål).

Världens länder tycks inte alls kapabla att komma överens om de viktiga satsningar som behöver göras och alla skyller på alla. I det här läget tror jag att mycket av vårt hopp står till frivilliga initiativ från företag, kommuner och regioner. När toppskiktet misslyckas kan man på mer lokal nivå visa att det går att åstadkomma mycket. Och på kuppen kan man både spara pengar och stärka sitt varumärke på sikt.

Inför nästa år hoppas jag att vi får se fler stasningar på klimatsmarta och hållbara lösningar från svenska privata och offentliga aktörer. Många har börjat kartlägga sina koldioxidutsläpp för att ha en grund att stå på och även börjat vidta bra åtgärder. Många fler skulle dock kunna se över sin uppvärmning, elförbrukning, effektivisera sina tjänsteresor, byta ut sina företagsbilar osv.

Regeringarnas misslyckande får inte få oss att tappa vare sig fart eller ork i omställningsarbetet. Tvärtom får vi se det som en utmaning där vi kan visa vad som faktiskt är möjligt.

/Elin Dalaryd

 

Veckans begrepp: egna miljöuttalanden

När man kommunicerar en produkts miljöprestanda brukar man tala om tre olika typer av kommunikation: miljömärkning, egna miljöuttalanden och miljövarudeklarationer och det finns ISO-standarder inom alla tre områden.

För egna miljöuttalanden är det standarden ISO 14021 som gäller. Standarden fastställer vilka krav som gäller för de egna uttalandena, när det gäller såväl påståenden, symboler och grafiska bilder. I standarden finns också ett antal vanliga termer som ofta förekommer i kommunikation av produkters miljöprestanda, samt hur dessa termer får användas. Det finns också en metodik i standarden för hur man kan utvärdera och kontrollera sina miljöuttalanden.

När egna miljöuttalanden görs ska man kunna säkerställa att dessa är tillförlitliga. I annat fall kan marknadseffekterna bli negativa. Exempel på formuleringar som ska undvikas i egna uttalanden är ”ekologisk” (om det inte handlar om jordbruksprodukter som uppfyller vissa krav i EU-lagstiftning) och allmänna påståenden som ”ej förorenande” eller ”naturens vän”. Man ska också vara tydlig, till exempel om påståendet gäller förpackningen eller innehållet och inte utlova miljöförbättringar som inte finns, till exempel genom att skriva att varan är fri från ett farligt ämne som aldrig brukar förekomma i den typen av vara.

/Elin Dalaryd