Författararkiv: Maria Nilsson Öhman

Världsmiljödagen 2008: Styrelseproffs ifrågasätter klimathotet

PO Eriksson, fd styrelseledamot i Volvo och Sandvik, stack i veckan ut hakan rejält i Dagens Industri där han hävdar att vi inte behöver oroa oss för våra koldioxidutsläpp. Tvärtom hävdar han att den höga koldioxidhalten i atmosfären gynnar mänskligheten genom att den leder till en ökad livsmedelsproduktion. PO Eriksson ifrågasätter starkt klimathotet och tar till den gamla klyschan om att jorden minsann klarat varmare och kallare perioder tidigare. Och visst har han rätt i den analysen med undantaget att han inte har tagit med förändringstakten i dagens uppvärmning. För att vi människor och den miljö vi är beroende av skall hinna ställa om till ett varmare klimat måste vi bromsa in uppvärmningstakten, dvs minska våra utsläpp av koldioxid. Vi har inte råd att chansa på att en övervägande majoritet av världens klimatforskare har fel vilket är min tolkning av PO Erikssons budskap.

/ Maria Nilsson Öhman

Vad skall bensinen kosta? 20 kr/l, 30 kr/l eller mer???

Klimatberedningen har lämnat ett förslag på en höjning av bensin och dieselskatten med 70 öre för att på detta sätt påverka människors resande. Man vill med detta, och andra åtgärder, öka användningen av kollektiva lösningar och minska privatbilismen. Jag personligen anser att det är ett litet steg i rätt riktning men om vi verkligen vill förändra vårt beteende vad gäller resande borde höjningen vara kraftigare. Istället för att ”smyghöja” priset med några ören eller kronor då och då skulle våra beslutshavare verkligen få människor att tänka till innan de tar bilen om man chockhöjde skatten så att bensinpriset fördubblades. Var går gränsen för dig? När drar du in på all körning som inte är absolut nödvändig? När priset landar på 20 kr/l, 30 kr/l eller ännu mer?

Enligt en rapport från Norge måste priset chockhöjas upp till 35 kr/l och enligt SIKA, Statens Institut för Kommunikationsanalys, måste priset höjas till över 20 kr/l om vi skall nå våra klimatmål. Någonstans däremellan är inte orimligt anser jag. Och då skall vi ändå komma ihåg att bränslepriset ändå bara utgör hälften av kostnaden per mil.

Ett litet räkneexempel:
Anta att du idag reser 2000 mil om året med bil och att din bil för enkelhetens skull drar 1 l/mil. Bilen är hyfsat ny och kostar strax under 200 000 i inköpspris.
Enligt den kostnadskalkyl som finns på Konsumentverkets hemsida och som inkluderar, skatt, service, däck, försäkringar, parkering, värdeminskning etc får vi med dagens bensinpris (11,89 kr/l) en kostnad på 34 kr/mil. Vid en höjning till 25 kr/l skulle milkostnaden höjas till 47 kr/mil. En höjning med 2190 kr/månad.

Många skulle nog tänka sig för både en och två gånger innan de köper en törstig bil som är ”rolig” att köra. Rent psykologiskt tror jag nämligen att fler skulle låta bilen stå och köpa bränslesnålare bilar om priset på bensin fördubblades även om just bränslekostnaden är mindre än man kanske tror av totalkostnaden. Det är ju bränslekostnaden man kan påverka och diskuterar runt fikabordet.

Mer läsning:
Bara svindyr bensin kan stoppa utsläppen Ny Teknik
Bensinpriset snart uppe 13,60 kr/l Aftonbladet

/Maria Nilsson Öhman

Miljö- och rättvisemärkta resmål efterlyses

 

Har precis kommit hem från en resa till Maldiverna. Och nej, inte heller jag lever som jag borde. Resan ökade mitt ”Carbon footprint” med 50% det här året vilket inte är ett hållbart sätt att resa. Att jag försöker kompensera mina emissioner genom att köpa utsläppsrätter väger till viss del upp min påverkan men frågan är om just semesterresor är ett prioriterat område att ”slösa” koldioxid på. Men nu är den gjord och jag fick se mina mantor på några meters håll.

Det jag skulle vilja debattera eller i alla fall få tips på är miljö- och rättvisemärkta resmål. Daniel skrev nyligen om solceller i Senegal. På den ö som jag besökte fanns inga solceller, bara dieselaggregat och dessutom användes avsaltat vatten till duschar etc. För att inte tala om alla koldioxidkrävande transporter av all mat och andra förnödenheter som måste transporteras med båt eller flyg till ön. Man blir riktigt kallsvettig när man tänker efter. Mitt eget bidrag var väl att inte använda luftkonditioneringen.

En annan sak som slog mig var att jag inte hade en aning om under vilka villkor som alla de människor som servade oss under semestern arbetade under. ”Vår” servitör fanns på plats på frukosten, lunchen och middagen och hade därmed en arbetsdag mellan 07.30 -22.00 sju dagar i veckan. Vi blev också uppmanade att ge dricks eftersom serviceavgift inte ingick i priset. Och då undrar man ju om personalen har någon grundlön utöver dricksen. Har de rätt att organisera sig? Jag vet inte men jag skulle vilja veta och kunna välja resmål/resort med någorlunda gott samvete. Som det var nu fick semestern en ganska besk eftersmak.

Jag vill kunna resa i framtiden också, kanske inte så ofta men då jag väl ger mig iväg vill jag kunna klimatkompensera och eventuellt genom att leva klimatsmart ”spara” ihop till flygresan. Jag vill också ha möjlighet besöka hotell och resmål som dels har en miljöprofil men också har okej arbetsvillkor för sina anställda. I framtiden vill jag kunna njuta av vackra naturupplevelser utan besk eftersmak både då det gäller miljö och rättvisa. Jag efterlyser därför miljö- och rättvisemärka hotell och resorter och jag tror att fler än jag skulle vara intresserade och beredda att betala för att kunna resa med lite bättre samvete.

/Maria Nilsson Öhman

Varför gör vi inte som vi borde?

I början av hösten samlades ett antal miljöforskare i Lund för att diskutera olika idéer och en sak som slog mig var att det idag finns så många bra tekniklösningar på många av våra miljöproblem men de kommer inte till användning. Varför? Gänget som samlades den där dagen i Lund var väldigt medvetna om vilka val vi borde göra för att minska vår egen miljöbelastning men när det kom till kritan levde vi tyvärr INTE som vi lärde. Varför? Vi vet vilka tekniska innovationer vi borde använda oss av. Vi vet också att vi bör anpassa vårt beteende och exempelvis åka mer kollektivtrafik, äta mindre kött etc. Varför gör vi då inte som vi borde? I sällskapet som träffades fanns informationen, både kring tekniska lösningar och hur vårt sätt att leva idag påverkar vår miljö. Och lik förbannat tar vi inte vårt ansvar. Jag anser att vi måste lägga ansvaret på individnivå och följer intresserat den utveckling som sker i Storbrittanien kring personliga CO2-konton. Att tilldela varje person en ”utsläppsrätt” som man har rätt att förfoga över som man vill och sälja vidare om man inte vill använda den skulle kunna tydliggöra frågan och få oss alla att på individnivå och förhoppningsvis få oss alla att ta vårt ansvar och minska mängden fossilt CO2 i atmosfären. Vi måste börja leva som vi lär. Eller hur?

/Maria Nilsson Öhman