Sverige har en väldigt positiv självbild: vi kan så mycket och gör så mycket för omvärlden, andra länder får lära sig från vårt goda exempel. Detta får stöd i ett stort antal internationella index som visar att Sverige är ett demokratiskt jämställt land – när man sätter det i ett perspektiv.
Men i verkligheten har även Sverige extremt mycket att förbättra.
Svenska företag flyttar produktionen utomlands, en stor del varor och ingående komponenter köps in från de lila områdena på kartan ovan – ”Not Free”. Vår konsumtion ökar: det skulle krävas 3,4 jordklot hade hela världen behövt lika mycket mat och prylar som här. Men det är inte bara vårt ekologiska fotavtryck som ökar, utan även vår påverkan på människor i de länder där varor som vi konsumerar produceras.
Hur stort ansvar har Sverige för det som sker utanför gränserna? Har vi något ansvar för det som vi inte ser eller kan påverka överhuvudtaget?
Det har vi, menar Jur.Dr. Radu Mares, docent och forskare på Raoul Wallenberg Institute of Human Rights, som pratade på TEM:s senaste nätverksträff den 23 februari: ”It’s impact, not leverage, that matters.” Som en kund har vi ansvar när vi handlar, och genom vårt agerande signalerar vi att vi accepterar eller inte accepterar brott mot mänskliga rättigheter, korruption, kriminella aktiviteter och andra överträdelser.
Jur.Dr. Radu Mares, docent och forskare på Raoul Wallenberg Institute of Human Rights, pratade bland annat om United Nations Guiding Principles on Business and Human Rights
Självklart var alla deltagare i träffen den 23 februari övertygade om att vi har ansvar för leverantörskedjor, att vi bör påverka våra leverantörer och uppmana (upplysa, utbilda, hjälpa) dem att ta större hänsyn till mänskliga rättigheter.
Frågan bara är, hur gör vi detta?
En av grundpelarna här är förståelse. Tyvärr är det inte alla, till och med i Sverige, som förstår hur allvarlig problematiken är. De vägrar ta eget ansvar och skyller ofta på fantomer, som den mystiska företagsvärlden. Nej, det är inte företagsvärlden som har ansvar, det är människor, säger Sören Andersson, hållbarhetskoordinator från Bengt Dahlgren, och citerar Milton Friedman från Chicago School of Economics.
Och detta stämmer bra. Det är så lockande att lägga skulden på någon avlägsen abstrakt kollektiv. Vad är företagsvärlden om inte en samling av människor som driver och arbetar på företag? Var och en av dessa människor bör inkludera de grupper som inte syns vid första blicken, med som finns där, tillverkar och levererar, i ett bredare perspektiv. Sören berättade om de höga CSR-risker som finns inom den globaliserade byggbranschen, och ställde en retorisk fråga: vill vi verkligen ha mänskliga rättigheter, eller har vi blivit för bekväma i våra kontorsstolar och trivs egentligen med läget? De 80 rikaste personerna i hela världen äger mer är de 3 500 000 fattigaste, 15 av 100 företag på listan ”Global 100 Index – 2014” är fossilbränslebolag, och det verkar inte bli någon förbättring på den planen, menar Sören. Han erkänner dock att CSR-arbetet inom byggbranschen har utvecklats väldigt mycket under senaste några år.
Sören Andersson är hållbarhetskoordinator från Bengt Dahlgren – ett av Sveriges största företagen för teknikkonsulter
Dagens lagstiftning är inte stark nog att kunna garantera att företag följer upp arbetet med mänskliga rättigheter i sina leverantörskedjor, vilket innebär att mycket beror på goda avsikter och sund förnuft av enskilda individer. Många företag, inklusive Vattenfall, kräver från sina leverantörer att de ska signera en uppförandekod. Enligt Rolf Bernro, Senior Development Manager, Corporate Sustainability and Environment på Vattenfall, ska företagets leverantörer skriva under en kod som baseras på fyra ansvarsområden som inkluderar bl.a. mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, affärsetik och miljö. Om det visar sig att en leverantör har allvarliga brister i något/några av ansvarsområdena, försöker Vattenfall hjälpa med en konkret handlingsplan och regelbundna uppföljningar. Detta också är en del av vårt ansvar: inte bara kontrollera, utan även hjälpa korrigera.
Rolf Bernro, Senior Development Manager, Corporate Sustainability and Environment på Vattenfall
Att samarbeta är oerhört viktigt, menar Per Hökfelt, Head of Corporate Sustainability Office från Sony Mobile Communications. Branschöverskridande projekt, utbyte av information och erfarenhet i en dialog, analys av best-practice från konkurrenterna är några exempel på ett samarbete som kan hjälpa förbättra situationen kring mänskliga rättigheter i leverantörskedjor. Och det finns mycket problem, e-waste, eller elektronikavfall, är ett av dem: det är nästan omöjligt att spåra återvinning av gamla mobiltelefoner och försäkra att inga brott begås när telefonerna plockas isär (av vem? var? hur?) och alla detaljer säljs vidare att hamna i kylskåp, flygplan och routers runtom i världen.
Per Hökfelt, Head of Corporate Sustainability på Sony Mobile Communications, om vikten med samarbete och förtroende
Enligt Per bör svenska företag fundera på hur stor påverkan de egentligen har på sina leverantörer. Till exempel, är det mycket vanligt att västerländska julhysterin bidrar till att mänskliga rättigheter kränks ytterligare runt julen eftersom leverantörer gärna vill tillfredsställa den eskalerande efterfrågan.
Utan en relation grundad i förtroende och respekt kan vi inte påverka våra leverantörer, mena Per. En dialog kan lösa och förebygga många problem. Men en dialog behövs inte bara mellan en kund och dess leverantör; även vi som konsumenter ska börja prata med företag och fråga dem om hur de jobbar med sitt ansvar. Ett bra exempel är eco-rating av mobiltelefoner som är mycket populär bland konsumenter i övriga länder men knappt används i Sverige vid försäljning av mobiltelefoner.
Alla vet att brott mot mänskliga rättigheter är mycket vanliga i vissa delar av världen – av någon slump är det precis där så många svenska företag handlar. ”Måste vi då ha tillverkning där?”, kom en fråga från publiken. Det kan hända att genom samarbete med länderna där det förekommer kränkningar och överträdelser kan man hjälpa dem inse hur destruktiva deras rutiner är, i alla fall enligt deltagarna i vår CSR-träff.
Anna Lindén, Head of Member Community på Media Evolution City, berättar om dess spännande verksamhet och historia
Träffens tema, Mänskliga rättigheter i leverantörskedjan, är enormt stort. Det går inte att besvara alla frågor under tre timmar, det går inte ens att ställa alla frågor som ska ställas. Men dagen var ändå mycket inspirerande och stämningen var optimistisk, tack vare våra passionerade nätverksmedlemmar och Media Evolution Citys trevliga lokaler.
Läs mer om TEM:s aktiviteter för våra nätverk:
16 mars: Workshop: regeringens riktlinjer kring mänskliga rättigheter >>
24 mars: Miljöträff Energieffektivisering: Innovationer från Skåne >>
26 mars: Workshop: Innovationsagenda Sustainable Healthcare >>
Läs mer om TEM:s nätverk och hur man blir medlem här >>
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Normative
TEM-funderingar 