Världsmiljödagen låter stort men är väl en av de där dagarna likt kanelbullens dag som inte väcker några djupare känslor hos det stora flertalet. Vi svenskar håller just på att lära oss fira nationaldagen den 6 juni, hade vi varit danskar hade vi kunnat slå två flugor i en smäll, de har sin nationaldag idag.
Det ger dock ett tillfälle till reflektion, var står miljöfrågan idag egentligen? Vad har hänt på 10 år? Hur ser vi på vår värld om 10 år till? Vart vill vi och hur tar vi oss dit? Visst kan man beskriva förändring med en mängd siffror och det brukar tilltala mig, ingenjör i grunden som jag är. Den viktigaste förändringen tror jag dock ligger i folks medvetanden och de beteenden de tillämpar. Se bara på vad som är ”normalt” idag jämfört med för 10 år sedan. Sopsortering har blivit normalt, den som sköljde mjölkpaket för 10 år sen var extremt nördig, så inte idag. Allt fler funderar lite extra vid val av bil, de snåla och miljöanpassade bilarnas andel växer snabbt. Av nybilsförsäljningen är nu dubbelt så många bilar som för bara ett år sedan utsläpp under 140 g/km. Vem visste ens att det var ett relevant mätetal för 10 år sedan? (Hörde dock på radion igår intervjuer med ett flertal bilister som tog sin sopsortering som ursäkt för att de sen förtjänade att få köra en törstig SUV men Rom byggdes inte på en dag….) Efterfrågan på miljömärkt mat, insikten att flaskvatten är onödigt och en röd biff kraftigt klimatpåverkande ökar hela tiden vilket är glädjande. Dock räcker det inte. Vi har för slösiga vanor. Våra ekologiska fotavtryck är för stora. Vi kör allt mer, förbrukar allt mer energi, genererar allt mer avfall och är alldeles för många.
Läget är kritiskt men förutsättningarna bättre än någonsin, jag ser med tillförsikt på framtiden. Vi på TEM och alla ni andra som brinner för att bidra till en hållbar utveckling har en viktig roll och möjlighet att bidra nu när vår fråga är i fokus. Även om alla måste bidra ser jag att politikerna har en avgörande roll i att sätta framtidens spelreglerna och definiera vilka förutsättningar vi vill ha i framtiden. Det är dock ett otacksamt jobb att ta dessa obekväma beslut och de behöver all uppmuntran de kan få. En av mina viktigaste förebilder är Anders Wijkman som oförtrutet kämpar på med klimatfrågorna inom EU och globala förhandlingar. Jag beundrar även alla de fritidspolitiker och tjäsnemän som kämpar för hållbar utveckling i vardagens politik lokalt och regionalt, många gånger i motvind. Vi får de politiker och vi förtjänar, passa på att visa din uppskattning för någon du vill uppmuntra vid tillfälle och vilket tillfälle kan var bättre än idag?
/Annika Balgård
TEM-funderingar 