I allt ifrån miljöbalken 2 kap. (hushållnings och kretsloppsprinciperna) till EU:s avfallshierarki är det tydligt att vi bör satsa på återvinning och återanvändning framför energiutvinning. Avfall är en viktig resurs och avfallet ska tas tillvara så att vi får tillbaka största möjliga värde. Detta går också hand i hand med tanken på cirkulär ekonomi som fler och fler anammar. EU lanserade t.ex. i somras mål som innebär att 80% av allt förpackningsavfall i Europa ska återanvändas, eller återvinnas 2030.
Vad är det då som gått snett? Någonstans har investeringsivern i förbränningsanläggningar gått över styr. Från början var tanken mycket god, att bränna avfall som annars skulle deponeras. Men allt eftersom vi klättrat uppåt i avfallshierarkin känns detta som ett allt mer förlegat sätt att hantera avfall på. Antalet förbränningsanläggningar ökar hela tiden och snart är vi uppe i 35 stycken. Vi har idag en kapacitet att förbränna avfall vid de anläggningar som finns i Sverige som överstiger tillgången på inhemska sopor. 2014 kan svenska anläggningar bränna upp ca 6,3 miljoner ton avfall medan det bara finns 5,3 miljoner ton svenskt avfall att tillgå. Så därför måste vi importera istället, t.ex. från Norge. Men det har även hänt att vi tagit soporna så långväga ifrån som Italien…
Men det här är ju bra, säger då antagligen någon. De länder vi importerar ifrån skulle annars kanske deponerat dessa sopor vilket är resursmässigt sämre. Och visst stämmer det. Just nu. I takt med att EU lagstiftningen på området skärps kommer fler och fler länder att vilja ta hand om sitt avfall på ett bättre sätt och dessutom dra nytta av dess värde. Vad gör vi då?
Självklart finns det en mängd avfall som även fortsättningsvis ska förbrännas som t.ex. smittförande avfall, läkemedelsrester etc. Och det finns troligen en hel del specialfall där det är mer gynnsamt för miljön att förbränna avfallet än att återvinna det. Men för att nå ett hållbart samhälle via en cirkulär ekonomi behöver vi ta vara på de material vi förbrukar på ett mera resurssnålt sätt än idag.
För att få den här utvecklingen att gå åt rätt håll kan det behövas tydliga styrmedel. Enligt experter på området skulle man t.ex. kunna högbeskatta förbränning av avfall, förbjuda deponering och förbränning av återvinningsbara material etc.
Läs mer:
Svensk avfallshantering 2014, rapport Avfall Sverige
/Marie Pettersson
Konsumentföreningen Stockholm har i en ny undersökning visat det som många andra undersökningar tidigare har visat, vi slänger för mycket mat och det är ett stort resurs-, klimat och miljöproblem.
Lagom till årets konsumtionshögtid, julen, skriver Aftonbladet återigen om sopberget av plast i Stilla Havet. För er som inte känner till det så har länderna runt stilla havet i årtionden dumpat sopor i Stilla Havet. Den plast som inte brutits ner har ”fastnat” i två stora havsströmmar som snurrar runt mitt i Stilla Havet. Enligt uppgift täcker dessa plastsopor en yta som är dubbelt så stor som USA. Detta har naturligtvis ställt till med stora problem för det marina livet, men även sjöfarten får anpassa sina rutter för att undvika den värsta plastgeggan. Detta skrev vi om redan för cirka ett år sedan och det har naturligtvis inte blivit bättre, även om vissa länder (bla Sydkorea) tydligen minskat mängden sopor som dumpas i havet. För mer information se gärna filmerna nedan.
TEM-funderingar 