Upprättelse för köttet

Nu har den kommit! Rapporten som säger att kött inte har så stor påverkan på klimatet som man tidigare trott. Sydsvenskan var först med att rapportera om det i svenska medier, men många andra har hakat på. Enligt rapporten har de finländska forskarna kommit fram till att om normalkonsumenten går över till den av livsmedelsverket rekommenderad kost så minskar koldioxidutsläppen med 2%. Går man över till vegetarisk kost är minskningen 5% och med veganmat är minskningen 7%. Detta kan verka lite men då kan man sätta det i relation till att de flesta i-länder har problem med att klara av sina åtagande enligt Kyotoprotokollet, vilket i genomsnitt innebar en minskning på 5% (från 1990 års nivå).

Vad som är mycket och lite är tydligen relativt. Jag är dock relativt säker på att det snart kommer en ny rapport som kullkastar denna rapport (och sedan en ny som kullkastar den o.s.v.…)

/Markus Paulsson

Läs mer:

• Den dystra sanningen om klimatsmart mat Miljöaktuellt

The Copenhagen Accord – en succé!?

Det sägs och skrivs mycket negativt om utfallet av COP15. Vad var det egentligen som hände, vad blev det verkliga ”resultatet”?

COP15 nådde inte fram till något lagligt bindande avtal. Men vad är det egentligen som skapar de bästa verkliga förändringarna? Är det lagar och regler eller är det ledare som vill något och som samarbetar på ett sant sätt?

Som jag ser det är det inte brist på ord, det är brist på handling? Möjligheten att uppnå en hållbar utveckling bygger på framtidsinriktade investeringar i att skapa sundare försörjningssystem. Viljan att investera pengar, tid och engagemang för framtiden bygger på framtidstro och många olika former av ömsesidig tillit. Det är oroande att det som skrivs om konferensens resultat är så negativt och färgat av misstänksamhet. Det är ju trots allt mycket glädjande att de mäktiga och mänskliga ledarna samlades och skapade en konstruktiv avslutande dialog.

Konferensens mest omskrivna slutdokument är The Copenhagen Accord och
resultatet inkluderar ett flertal positiva uppmaningar och metodologisk vägledning. The Copenhagen Accord har 2º C som konkret mål för den maximalt acceptabla temperaturökningen och en utfästelse om att de ekonomiskt rika länderna skall bidra, med 30 000 000 000 $ för 2010 – 2012 och 100 000 000 000 $ per år 2020, till att de ekonomiskt fattiga länderna skall kunna förbättra sina befolkningars levnadsstandard på ett hållbart sätt. 

Det bästa med dokumentet är att det är inriktat på att skapa en global process för hållbar samhällsutveckling. Det finns en intressant analogi i dagens synsätt på hur man bör arbeta med utveckling av företag och andra organisationer. För att uppnå en hållbar utveckling är det inte är tillräckligt med avgränsade mål. Det är också grundläggande att man har ett kvalitetssystem som möjliggör ständiga förbättringar och lärande. Den här principen är nu också grundläggande för de seriösa miljöledningssystemen. TEM arbetar sedan 25 år med att få saker att hända. Idag arbetar vi mycket med att skapa enkla fungerande processer för att bygga utvecklingsinriktad förståelse kring hållbarhetsrelaterade aspekter och för att öka motivationen. Det finns idag många regler och mycket bra teknik. Flaskhalsen ligger i att få saker att hända. Ur det här perspektivet ser det ut som om konferensen har fört oss ett mycket viktigt steg framåt.

Det finns dock en allvarlig problematik i att det är många som försörjer sig på att först skapa rädsla och sedan sälja lösningar. Detta är uppenbart för försäkringsbranschen och alla dem som säljer någon form av skyddsutrusning. Att lyfta fram risker är ett effektivt sätt att synas, som t.ex. används av politiker och forskare, och inte minst miljöorganisationer. Media har lätt att göra säljande rubriker av problem och risker, och de fungerar därför som en megafon för dem som lyfter fram olika former av risker.   För dem som arbetar på det sättet tycks COP15 ha varit ett misslyckande

Det finns en anomali i att vi idag har det tryggaste samhället mänskligheten någonsin levt i, samtidigt som allt fler svenskar tycks vara allt mer oroliga. “We are the safest and healthiest human beings who ever lived, and yet irrational fear is growing, with deadly consequences…”    Den största risken är nog att människor ger upp hoppet. Med lite perspektiv är det uppenbart att medellivslängden och försörjningstryggheten har förbättrats mycket de senaste hundra åren. När man öppnar tidningen eller ser på TV ser det dock ut som om dagens värld är mycket riskabel att leva i.

För att kunna åstadkomma förändring är det viktigt att det finns en medvetenhet om att den existerande lösningen inte är tillfredställande. Det är också nödvändigt att det finns trovärdiga förslag på hur man kan åstadkomma relevanta förbättringar.
Lagar och regler är en viktig metod för att bygga medvetenhet och för att åstadkomma realpolitiska förbättringar. Men om förhandlarna och verkställarna i verkligheten gör vad de kan för att minimera sina insatser så händer det inte så mycket. För att få saker att hända är det viktigt att fokusera på positiva möjligheter och att skapa processer för att få så mycket som möjligt att hända.

FN har nu arbetat minst 50 år med att bygga medvetenhet kring miljö och utveckling. Men vad är det mänskligheten bör göra? Att skriva avtal, lagar och regler kring vad vi inte bör göra räcker inte. Att skriva planer och visionstexter räcker inte långt, om de inte kombineras med en verklig vilja att göra det man skriver om. Texterna om miljö och hållbar utveckling har varit mycket viktiga för att bygga medvetenhet. Men de tidigare texterna ger inte så mycket positiva förslag på vad vi bör göra för att åstadkomma en bättre samhällsutveckling för de många människorna. Och de har inte klargjort hur vi bör göra för att stötta de människor som försöker åstadkomma en sådan utveckling. Ur det här perspektivet känns det som om COP 15 har öppnat upp för en ny nivå av global utvecklingsprocess.

Jag hoppas att allt fler nu kommer att stötta personer som på många sätt och på olika nivåer bygger framtidstro och ömsesidig tillit. Jag hoppas att vi i högre grad kan inrikta oss på att stötta dem som försöker få positiva saker att hända, på riktigt!

Läs mer:

• The Copenhagen Accord
• United Nations Framework Convention on Climate Change
  UN official website of COP 15
• Därför floppade vi på klimatmötet, Aftonbladet, Reinfeldt
• Chatt om klimatmötet, DN
• Christian Azar, Karin Bäckstrand och Martin Ådahl lyfter blicken mot framtiden och berättar hur de tycker att klimatförhandlingarna bör gå vidare, SR P1, Klotet
• Utmärkta nyheter från Köpenhamn, Röda Malmö
• Därför rasar priset på utsläppsrätter, Miljöaktuellt
• Obama’s COP15 Dilemma: Blame China? – David Corn

God Jul
/Reine Karlsson

Klimatbov 2.0

Som i alla riktiga uppdateringar måste de innehålla en del bug-fixar. Jag skrev i ett tidigare inlägg om en uppmärksammad artikel som har sitt ursprung i Sunday Times. Sunday Times-reportern baserar sin artikel på en rapport från forskaren Alex Wissner-Gross. Wissner-Gross går nu ut med dementier och säger att han är felciterad. Dementin gäller bara att två Google-sökningar orsakar lika mycket utsläpp som att koka en kopp te, han står däremot fast vid att internet drar mycket och ökande mängder energi. Rapportens slutsats är att det i genomsnitt produceras 20 milligram koldioxid per sekund som man är ute på internet. En timmes surfande skulle alltså generera 72 g CO2, ungefär lika mycket som två tur och returresor Malmö-Riksgränsen med tåg (X2000). Med en ny medelbil kommer man ungefär 400 meter. Den logiska slutsatsen är alltså att om man kör bil kan man surfa och ladda ner hur mycket material som helst eftersom IT-teknikens klimatpåverkan är försumbar jämfört med bilen. Lika logiskt är alltså att alla som åker tåg måste stänga av sin dator eftersom det är en betyande andel av ens klimatutsläpp.

Markus Paulsson

Klimatbov?

Är du som läser detta en klimatbov? Det finns undersökningar som tyder på att flitiga surfare är det. Enligt en rapport som citeras av BBC så orsakar två sökningar på Google lika mycket koldioxidutsläpp som att koka en kopp te. Enligt en annan undersökning som rapporteras av P1 så uppskattas IT-sektorn generera lika mycket klimatpåverkande utsläpp som flygtrafiken.

Så nästa gång du skall surfa kanske du skall göra det på riktiga vågor, men lämna datorn hemma så kompenserar du lite för utsläppen.

Läs mer:

• Google en miljö-bov Dagens Industri

/Markus Paulsson

Beror skogsdöden på klimatförändringen?

Skogsdöden i USA visar att växthuseffekten börjar orsaka verkliga problem, enligt Tom Schueneman, GlobalWarmingisReal. Han skriver att problemen med den omfattande skogsdöden av Whitebark Pine är ett förebud om hur de verkliga effekterna av klimatförändringarna kommer att gestalta sig.
Schuenemans beskriver hur dynamiken i växthuseffektens försämringsprocess kan se ut. Sedan mer än hundra år har stammen av den aktuella tallarten försvagats av svampar, som fördes in från Europa, därefter har det moderna skogsbrukets brandbekämpning reducerat den ekologiska nischen för Whitebark Pine och under de senaste åren har tallbarkborrarna i växande omfattning dödat de från tidigare försvagade tallarna.

Men hur är det egentligen; dör skogen och beror det i så fall på växthuseffekten? Hur ser det ut i andra länder? Statistiken är begränsad och svårtolkad. Relativt sett har Sverige och Europa bra data. Tabellen nedan bygger på data från UN/FAO  Global Forest Resources Assessment 2005 och visar några exempel på utvecklingen inom dessa områden. Det kan också noteras att stormen Gudrun, år 2005, orsakade mycket större skador.

Tabellens data indikerar att skogsskadorna ökar. Det är dock svårt att vetenskapligt bevisa om den växande mängden skador beror på klimatförändringarna, eller om det beror på andra orsaker, t.ex. att skogsbruket har förändrats .
Det är tydligt att skogsbruket är viktigt för en att åstadkomma en mer hållbar utveckling och för att begränsa växthuseffekten. Delvis genom att skogarna binder koldioxid och genom att ”skogen gynnar klimatmålen flerfaldigt mer om den avverkas, används och återplanteras. När trä ersätter stål och betong i byggnader minskar koldioxidutsläppen mycket.” (Mats Olsson, SLU) Det finns forskare som påstår att det går att lösa hela behovet av energi genom skogsbruk och beskogning av misskött mark. Det påstås också att ”varmare klimat som får skogen att växa snabbare” och att ”morgondagens skogar växer bättre än dagens” Experterna kopplar dock också detta till att ”det blir viktigare med naturhänsyn när tillväxten ökar”.
Enligt skogsägarrörelsens och LRFs kunskapssatsning Kraftsamling skog kan skogstillväxten ökas med 20%.

Det är svårt att tolka situationen. Det senaste numret av SLUs tidning är ett temanummer om skog som tar upp
• Framtidens skogsbruk
• Skogen och klimatet
• Hotade arters miljökrav
Temanumrets inledande artikel Nya tider för skogen tar upp att skogen ger fler stora värden än timmer och energi
”Om vi skådar djupare in i kristallkulan anar vi en ökad efterfrågan på skogen även för rekreation, jakt och livsmedelsproduktion. Hur hade till exempel turistnäringen i Skåne utvecklats om vi inte på 1970-talet fått ett skydd för ädellövskogarna? Den näringen omsätter i dag värden som skogsbruket bara kan drömma om.” Anna-Lena Axelsson, Forskare och koordinator för program Skog & Erik Sollander, Skogspolitisk strateg på Skogsstyrelsen.
Då man studerar skogens koppling till växthusfrågan bör man också notera att en stor del av skogarns kol ligger upplagrat i marken och att skogar med längre omloppstid binder mer kol. (Kolet, klimatet och skogen – Så kan skogsbruket påverka)

Läs mer:

• Nya tider för skogen, miljö trender – en tidning från SLU Nr 4 2008
• Vilka är de främsta orsakerna till skogsdöd och finns det något botemedel? SkogsSverige, 2002
• Global Forest Resources Assessment 2005, UN/FAO
• Skadesvampar hotar Skånes lövträd Sydsvenskan

/Reine Karlsson

Den bästa julklappen

Den bästa julklapp min dotter har fått var ett dockskåp, som hon och jag byggde av wellpapp. Tove var fem eller sex år och vi ägnade tillsammans hela juldagen åt att sätta ihop en byggsats av wellpapp. Vi monterade delarna, målade med färgrester och tapetserade med överblivna tapetbitar. Tove lekte sedan mycket med det dockhuset, under många år. En grund till att dockhuset blev värdefullt för henne tror jag var att jag för en gångs skull lyckades satsa min tid och mitt fulla engagemang i att delta i något som hon ville göra.

Det finns många barn och gamla, och även många andra, som skulle uppskatta Din tid och Ditt engagemang, ofta mer än dyra materiella saker. Och, om du använder din tid till att intressera dig för andra så får du en hel del tillbaka, och så orkar du intressera dig ännu bättre …

Vi kan välja hur vi använder vår tid. För att skapa ett trevligt samhälle är det bättre att handla i små lokala affärer, satsa på lokala delikatesser och unika kvalitetsprodukter, från lokala hantverkare. Jag mår i alla fall inte bra av att lägga min tid på att åka till stormarknader, köa för parkering, trängas med massor av stressade konsumenter, köa för att betala, släpa hem massor av stora tunga saker …

Då jag köper stora volymförpackningar så konsumerar jag mer, tenderar att äta mer och slänga mer. Om Du konsumerar mindre volymer av massproducerad mat så mår Du troligen också bättre. Och pengarna Du sparar, på att inte köpa, äta och kasta så mycket, kan Du ju investera i kvalitetsprodukter som Du kan trivas verkligt bra med, under längre tid.

Nu finns det kanske de som oroligt frågar sig hur det går med BNP och sysselsättning om vi inte konsumerar så mycket vi kan. Här tar jag på mig den professionelle strategiske affärsutvecklarens glasögon och noterar att de företag som lyckas bra med att ordna ett nära värdeskapande samspel mellan fler aktörer och som integrerar flera olika former av kunskap i att ta fram verkligt bra lösningar har bättre grund för att kunna ta bra betalt under längre tid. Om vi vill att sådana företag skall utvecklas och växa i Sverige så bör vi investera i att köpa deras högkvalitativa lösningar. Och, om vi vill att det skall finnas lokala butiker och jobb för lokala hantverkare så måste vi köpa deras produkter.

Ärligt talat så ger väl konsumtionen av volymprodukter från stormarknader inte så mycket värdeskapande sysselsättning i Sverige. Om vi vill verka för en sådan utveckling att det skapas meningsfulla lokala försörjningsmöjligheter för våra bara och barnbarn, så bör vi köpa sådant som ger lokal sysselsättning. Om vi konsumerar mer volymprodukter så växer den storskaliga produktionen av volymvaror, och det sker oftast inte i Sverige. Om vi vill att de lugna trivsamma miljöerna skall växa så bör vi delta i de sammanhangen.

/Reine Karlsson

Kris och miljökunskap

Finanskrisen och miljökrisen har många kopplingar. Obama talar med FNs generalsekreterare Ban Ki-moon om klimatfrågan och behov av förnyelse. Den internationella rapporteringen från FN klimatkonferensen i Poznan tar upp många kopplingar mellan jobb och miljö. Det finns mycket konservatism, stor skepsis och många är t.ex. förvånade över att vi nu skall sluta använda gamla elslukande glödlampor. Men förbudet mot glödlampor är faktiskt ett exempel på att det börjar hända stora saker på riktigt. Krisen är en har förutsättningar att bli en öppning för förnyelse.

Nu är det Tredje gången gillt

Det brukar vara tre steg i att nya saker börja hända. Först måste man upptäcka den nya frågan, sedan måste man förstå vad den egentligen handlar om och sedan måste man finna metoder för att få saker att hända.
1. Den första vågen av miljöintresse hade koppling till riskerna med att sprida ut gifter och det tidiga 1970-talets energikris.
2. Den andra vågen kom i slutet av 1980-talet med böcker som Vår gemensamma framtid (Brundtlandrapporten), och handlade sedan om förstå kretsloppen och ledde fram till standards för LCA och miljöledningssystem, och intresse för förnyelsebar energi, återvinning och miljömärkning.
3. Nu är vi inne i den tredje vågen och den ser ut att handla om mer avancerat och globalt samarbete för att öka försörjningssystemens totala långsiktiga effektivitet, t.ex. innovation, förnyelse, ansvarstagande, förnyelsebar resursproduktion, sunda investeringar, det gröna kunskapssamhället …

Miljö är en aspekt av intresset för att bygga ett kunskapssamhälle. Miljö var den första tydligaste delmängden av observationen att de globala systemen började bli allt för osammanhängande, att industriella utvecklingen har lett till missbruk av våra viktiga naturresurser – först luften och vattnet och nu mer betonat människorna.

Dagens kris har en framsida i att det har blivit mycket mer tydligt att det är nödvändigt att byta spår till en mer hållbar utvecklingsriktning. Finanskrisen och miljöaspekterna (etik, CSR, terrorism …) visar att dagens försörjningssystem har blivit allt för osammanhängande. Allt för många har varit allt för dåliga på att bygga samfungerande leverantörskedjor och att koppla samman olika perspektiv. Olika verksamheter och olika intressen har utvecklats var för sig och sammantaget har detta har lett till att produktionssystemen totalt sett har blivit allt för ineffektiva. Dagens affärssystem åstadkommer totalt sett för lite verklig nytta (och för lite resursskapande), i förhållande till vad de kostar i resursförbrukning (inklusive arbete).

Finanskrisen visar att det är hög tid att satsa på förändring för att bygga totalt sett effektivare systemlösningar. Liksom vid tidigare långsiktiga konjunkturcykler (Kondratiev) antar jag att de företag som inte kommer loss ur de gamla strukturerna så småningom kommer att gå under. Framsidan är att; de som lyckas bra med nya lösningar kommer att växa.

Mer information:

• Sveriges kris ”nyttig”, msn
• Krisen bäddar för nya företag, DN
• Att det är svårt behöver inte betyda katastrof, DN
• Poznan – ett dyrt och meningslöst spektakel
• Glödlampor förbjuds av EU-parlamentet
• Äntligen förbjuds glödlampan
• Obama talar klimat med Ban Ki-moon
• Ett av Obamas bästa tal, Youtube
• Low Carbon, Clean Energy, Growth, Jobs
• FN:s klimatmöte i Poznan
• Poznan United Nations Climate Change Conference
• Miljö + Dålig ekonomi = Bråk Sydsvenskan

/Reine Karlsson

Vi måste våga satsa på förnyelse

Fredrik Reinfeldt sade i söndagens Agenda, SVT, att ”Det måste byggas bilar som folk har råd och lust att köpa.” (22 minuter in i sändningen) vidare att bilindustrin måste sats på – ”nya modeller för framtiden, mer miljöriktiga, mer bensinsnåla … Det måste till en förändring i produktion”

När Ny Teknik tolkar utvecklingsbehovet som en uppmaning till Maud Olofsson föreslår de stora statliga satsningar på att:
1. Kommersialisera tekniken bättre
2. Utveckla drivlinan
3. Utveckla förbränningsmotorn
4. Bygga en testbana
5. Förbättra batteritekniken
6. Skapa lättare bilar

Det är noterbart att statsministern nu är så tydlig med att det är viktigt att satsa på miljöriktiga bilar som folk har råd och lust att köpa. Men insikten kommer ganska sent.

Obama har betonat förnyelse (renewal), som ett nyckelord i sin valkampanj. Mina tankar går tillbaka till Martin Luther Kings ”I have a Dream”. Vad är den svenska framtidsdrömmen? Kanske det gröna kunskapssamhället?

När man tänker friare och bredare kan man fråga sig om det verkligen måste finnas svenska företag som bygger personbilar. Finns det inte viktigare och mer speciella framtidsprodukter som bilföretagens duktiga ingenjörer och produktionspersonal skulle kunna utveckla och tillverka?
Ny Tekniks förslag verkar sitta ännu mer fast i de gamla tankestrukturerna. Det är inget nytt med förslaget att satsa på de områdena. Det tycks snarare som om Ny Teknik anser att det är vikigt att staten satsar pengar på ett sådant sätt att bilindustrins personal kan fortsätta arbeta med det de redan gör.

Jag saknar en dialog om hur vi kan aktivera fler i verkliga satsningar på att ta fram nya lösningar med större framtidsvärde. Vid forskarkonferenser om hållbar innovation är det många som betonar att det finns god tillgång på bättre tekniska lösningar och framtidsinriktad kunskap. Vid systemtänkarkonferenser hör man ofta att många svenskar är duktiga på systemtänkande för en hållbar utveckling. Nyckelfrågan ligger i hur vi kan aktivera mer av den kunskap som finns i en affärsdriven hållbarhetsutveckling. Det är viktigt att satsa på verkligt brobyggande mellan forskning, företag och samhälle – och inte bara prata om att det är viktigt att utveckla sådant samarbete.

För att kunna ta nytta av krisen som en förändringsnyckel måste vi satsa på att öka den affärsmässiga utdelningen av den teknik och kunskap som finns. Men vi bör undvika att lägga resurser på fördjupningar inom de separata delarna av de strukturer som finns. Sverige borde göra verkliga satsningar på gränsöverskridande samarbeten och innovation. Det är viktigt att ordna ett bättre handlingsutrymme för dem som vill och kan satsa på förnyelse.

Vilka av dem som idag arbetar inom Sveriges bilrelaterade företag skulle kunna göra viktigare insatser genom att utveckla och tillverka lösningar som öppnar upp för en mer grön teknikutveckling?

Mer information:

• Reinfeldt i Agenda 081207
• Ny Tekniks uppmaning till Maud Olofsson
• Utan bilindustrin stannar Sverige Ny Teknik
• Att det är svårt behöver inte betyda katastrof, DN
• Ett av Obamas bästa tal
• Det gröna kunskapssamhället
• 28 miljader till bilindustrin SvD
• Miljardstöd till bilindustrin Sydsvenskan

/Reine Karlsson

Ekologisk mat ökar rejält

Vi har väl inte någon kunnat undgå den rådande trenden i våra matbutiker? Ekologiskt på kors och på tvärs. Det är kul att man nu kan botanisera bland ekologiska produkter av bra kvalitet i nästan vilken matbutik som helst. Trots att jag ganska länge köpt relativt mycket ekologiskt, gör naturligtvis dagens tillgänglighet att även jag köper mer. Man är inte längre hänvisad till specialbutiker som ändå inte har allt man behöver.

Försäljningen av ekologisk mat slår alla tidigare rekord. För marknadsledande Coop är uppgången hela 49 procent hittills i år. Men den gröna vågen hotas av att bönderna inte hinner med att producera. /DN

Ekologiskt är naturligtvis ofta bättre än motsvarande icke-ekologisk produkt, men ett vanligt äpple från Österlen är nog bättre än ett ekologiskt från Nya Zeeland, eller? En undersökning jag läste för ett tag sedan visade att de svenska äpplena orsakade utsläpp av 20 gr CO2/kg och de från Nya Zeeland orsakade 400 gr Co2/kg. Trots KRAV-märkning är det inte alltid så lätt att veta vad man ska välja.

• Grön våg i matbutikerna DN
• KRAV

/Daniel Eriksson

Utsläppshandel för sjöfart fortsatt trögt

Utsläppshandel för transportnäringen har länge varit på tal men nu verkar det röra lite på sig, ny utredning ska tillsättas. Den fasta industrin vill inte hamna i samma handelsbubbla då man anser att transportsektorn har en betydligt större betalningsförmåga vilket nog är helt rätt. Utsläppshandel för flyget kommer till 2012 för alla plan som landar/startar inom EU och nästa steg är sjöfarten. Ur ett isolerat sjöfartsperspektiv är SO2 och NOx betydligt intressantare då utsläppen är stora och förbättringspotentialen enorm. INte heller utsläppen av CO2 är försumbara, de fartyg som bunkrar i svenska hamnar släpper ut koldioxid motsvarande 15 % av Sveriges totala utsläpp på land.

Fasta anläggningar är lägga att beskatta, kortsiktigt ligger de i alla fall där de ligger. Sjöfarten flaggar ut om vi skapar svenska system utan här är sannolikt bästa sättet att, liksom för flyget, beskatta hamnanlöpet. Hoppas detta kommer upp på agendan i Köpenhamn 2009 då den globala agendan efter Kyoto ska sättas för sjöfarten är transportsektins glömda del. Man har glidit undan regleringar och uppmärksamhet pga internationella regler och att sjöfartens omfattning inte är lika uppenbar för allmänheten då den inte syns lika mycket som alla lastbilar på våra motorvägar. Det är dags att sätta en tuff global och långsiktig politiska agendan för denna bransch och kanske ska man inte utreda och utvattna förslaget så pass att ingen protesterar för då har vi sannolikt ett läge som inte är så långt ifrån dagsläget och det är väl inte det som är målet, eller?

• Oenighet fördröjer utsläppshandel för sjöfart, Miljörapporten
• Handel med utsläppshandel för svavel och kväveoxide inkl. sjöfart, Sjöfartsverket

/Annika Balgård

Nya fakta om EUs utsläpp av koldioxid

European Environmental Agency kom idag med nya siffror på koldioxidutsläpp inom EU relativt Kyotomål, läs mer på http://themes.eea.europa.eu/IMS/IMS/ISpecs/ISpecification20040909113419/IAssessment1195226181050/view_content

Budskapet är detta:

”Total greenhouse gas emissions in the EU-27, excluding emission and removals from land-use, land use change and forestry (LULUCF), decreased by 0.7 % between 2004 and 2005 and by 7.9 % between 1990 and 2005. Emissions decreased strongly in the new Member States during the 1990s but since 2000, the trends have been almost identical in the EU-15 and in the new Member States. Between 1990 and 2005, greenhouse gas emissions decreased in all sectors except in the transport sector, where they increased significantly.

In the EU-15, total greenhouse gas emissions (excluding LULUCF) decreased by 0.8 % between 2004 and 2005, by 1.5 % between 1990 and 2005 and by 2.0 % between the Kyoto base year and 2005. This means the EU-15 has achieved one fourth of the total reduction needed to achieve the 8 % reduction from base-year level required by 2008-2012 under the Kyoto Protocol. However, the target can also be reached through actions outside the EU (use of Kyoto mechanisms).

In the 12 new Member States, total greenhouse gas emissions (excluding LULUCF) decreased by 0.3 % between 2004 and 2005 and by 27.8 % between 1990 and 2005. Except in Slovenia, 2005 emissions of all the new Member States that have a Kyoto target were well below their Kyoto target.”

Där finns även bra bilder typ denna:

Bilden visar utsläppen från EU-15, EU-27 och de nya medlemsländerna utvecklats med år 2000 som basår. Trenden är den välkända och många av de gamla EU-länderna har svårt att klara sina åtaganden och transportsektorn är klart bidragande. När ska det komma att på allvar påverkan transportpolitik och ekonomiska styrmedel för transportsektorn?

/Annika Balgård

Hur ska det löna sig för individen att vara klimatsmart? Personlig utsläppshandel? Nja, kanske inte….

Jag tror på utsläppshandel, jobbar med att verifiera utsläppsrapporter och ser hur kraftfullt systemet är för att få berörda anläggningar att undvika fossila bränslen. Nu är dagens system bara en början på något större. Vi måste tänka oss ett system som inte bara berör delar av industrin utan alla såväl verksamheter som privatpersoner. Systemet måste även omfatta alla växthusgaser och hela världen för att få full effekt. Tanken svindlar, hur ska detta gå till? Byråkratin för att kunna godkänna utsläppen från en enkel fjärrvärmeanläggning i ”Byhålan” kan ibland kännas övermäktig. Skälet att det ändå är så viktigt är att det är ett på lång sikt logisk väg att gå. Vi måste hitta system med planekonomins tänk kring hur mycket vi gemensamt vi kan leva med att temperaturen på jorden ska stiga och samtidigt marknadsekonomins flexibilitet i hur omställningen ska gå till. Enda sättet jag ser att man kan uppnå detta på är att man låter priset styra, det ska vara billigt att vara klimatsmart och dyrt att slösa med koldioxidutsläpp. Hur kommer man då dit?

Att sätta ett pris på förorening kan göras enligt två principer där utsläppshandeln står för att samhället sätter storleken på ”bubblan”, hur mycket växthusgaser som får släppas ut. Marknaden får sen avgöra vem som kan göra omställningen enklast, till den lägsta kostnaden, och priset kan variera över tiden men effekten är säkerställd. Alternativet är att samhället sätter en fast kostnad för utsläpp av växthusgaser och vi får då en känd kostnad men det är inte säkert vilken effekt som uppnås. Kostnaden kan utformas som en skatt eller avgift och skillnaden kan förenklas så att en skatt går in i statens svarta hål medan en avgift ska gå tillbaks till den grupp den tagits från (diskuterade skillande med Christina Olsen Lundh som doktorerar inom juridiken kring utsläppshandel i onsdags och för henne är det en stor skillnad mellan skatt och avgift men det är oviktigt i detta fall).

En svårigheten att driva igenom förändringar är att de kommer att förändra spelregler och konkurrenskraft som vi är vana vid och det finns alltid en förlorare när jämvikter rubbas. Förlorarna kommer protestera. Det kan vi inte ta hänsyn till. ”Business as usual” är inget alternativ för jorden.

Kommer man ner på individnivå så tillkommer integriteten. Vem vill bli registrerad för allt man gör? Tanken med personlig utsläppshandel har kommit långt i Storbritannien där man på allvar utreder tanken. Jag tror inte det är rätt väg även om jag har kollegor som är frälsta på idéen. Bara tanken på det kontrollsamhälle som krävs för att belasta mitt personliga konto med växthusgaser för varje skruv jag köper ger mig rysningar. Nyttan med det vill jag däremot åt. Givetvis ska det vara dyrare att flyga än idag. Självklart ska den som bor i lägenhet utan bil ska ha ekonomisk nytta av att inte belasta miljön på samma sätt som det ska svida i plånboken på den som flänger och far i världen. Det ska vara dyrare att köpa prylar samtidigt som kvalitet och att laga ska löna sig. Helt enkelt, ett hållbart samhälle ska främjas via plånboken.

Min slutsats är att utsläppshandeln bör råda globalt som princip och som realitet för företag. För privatpersoner däremot bör den tolkas om till en skatt/avgift som per automatik läggs på varor och tjänster baserat på deras klimatprofil. För att koppla kostnaden till utsläppshandeln bör den vara hyggligt föränderlig och omprövas årligen för att säkerställa att våra gemensamma utsläpp håller sig inom den överenskomna ”bubblan”. Vi har då kvar effekten av detta ekonmiska styrmedel på den positiva sidan såväl som vi har kvar den negativa aspekten med att sätta klimatprislappar på allt. Så långt allt lika som om vi hade haft personlig utsläppshandel men fördelen är att vi slipper kontrollsamhållet där allt kopplas till oss som individer och den integritetsdebatt det skulle vållla.

Är vi redo för att ta oss an detta förändringsarbete av samhället? Har vi något alterntiv?

Mer läsning:

• Sverige ska minska sina utsläpp rejält DN
• Sverige bäst i världen Aftonbladet
• Fiasko för ny klimatavgift DN
• Oenighet kring utsläppsmålet 2020 DN

/Annika Balgård