Etikettarkiv: CO2

Öka marginalkostnaden för bilkörning

Håller för närvarande på att läsa den brittiska författaren och ekonomen Tim Harford´s bok The Undercover Economist. I boken behandlas olika ekonomiska fenomen så att vi icke-ekonomer kan förstå dem. En av de poänger han har är att marginalkostnaden för att köra 1 mil till med bilen är alldeles för låg trots alla våra olika skatter och avgifter. Dyra bilinköp, skatter på bilinköp, vägskatter och dyra trafikförsäkringar kan till och med öka motivationen att köra mer, snarare än mindre. Han jämför det lite oväntat med studentfester.

Höga fasta kostnader – hög konsumtion

På vissa studentfester, i England i alla fall, kan man betala ett fast högt pris i entré och då är all dricka i baren inkluderad. Man får en stämpel på handen som man visar upp i baren och oavsett hur mycket, eller lite, man dricker är kostnaden densamma. Om man vill så kan man istället betala ett lågt fast pris, men då får man bara dricka alkoholfritt eller betala direkt i baren för varje drink med alkohol i. Resonemanget går ut på att de som köpt ”all-inclusive” inte har någon marginalkostnad för att ta en drink till, vilket gör att man dricker mycket mer. Man till och med ”tjänar” på att dricka så mycket som möjligt. De som valt att köpa en alkoholfri biljett får, förutom apelsinjuicen, dessutom stå ut med fulla, bråkiga och högljudda gäster på festen.

Läs mer

Clinton eller Obama, spelar det någon roll för miljön?

Jag tycker att det amerikanska presidentvalet är en spännande tilldragelse och följer därför primärvalen med stort intresse. Antingen vi vill eller inte betyder amerikansk politik mycket för utvecklingen i resten av världen. Om det är bra eller dåligt är omtvistat och antagligen kan vi enas om att det historiskt varit både och.

När det gäller miljöfrågor och då speciellt klimatfrågan har USA stor inverkan på resten av världen både i form av ”förebild” som ledande industriland och som stor utsläppare av CO2. USA ensamt svarar för omkring 21 procent av de globala utsläppen av fossil koldioxid (2005), trots att man bara hyser mindre än 5 procent av världens befolkning. Tyvärr syns det heller inte någon positiv trend när det gäller utsläppens storlek, utan snarare ser de ut att öka.

Den 5:e februari är det ”Super Tuesday” då 22 amerikanska delstater röstar om vem de vill se som demokratisk presidentkandidat. Detta val kan bli avgörande för vem som tar hem den slutliga primärvalssegern och går vidare till slutomgången i presidentvalet, då mot en republikansk motståndare. Ska det bli stjärnskottet Barack Obama, eller den etablerade räven Hillary Clinton? Och spelar det någon roll för miljöns skull?

Läste en sammanställning över vad de båda kandidaterna har för förslag på miljöområdet i sina program. Där stod bl.a. följande om miljöengagemang och de mer globala frågorna:

Hillary Clinton:
Har varit med i “Environment and Public Works Committee” sedan hon blev invald i senaten 2001 och konsekvent röstat för miljöskyddande förslag.

• Fokuserar på utveckling genom innovation och att satsa mer pengar på forskning och utveckling.
• Vill ha med USA i ett nytt globalt avtal som reducerar utsläppen efter Kyotoprotokollet.
• Förespråkar tuffare utsläppsregler för bilindustrin.

Barack Obama:
Även han medlem i “Environment and Public Works Committee”.

• Vill satsa på forskning främst inom klimatfrågan genom att t.ex. under en tioårsperiod satsa 150 miljarder dollar på nästa generations biobränslen, infrastruktur för bränslen och förnybar energi.
• Har kraftiga åtgärder för klimatproblemen, vill sänka växthusgasutsläpppen med 80 procent till 2050.

Som vanligt är det omöjligt att veta vad som bara är valfläsk och vad som verkligen kommer att genomföras. Båda verkar ha hyfsat goda intentioner på miljöområdet och det går väl inte riktigt att utse en vinnare på detta område.

Nu tror och hoppas jag att det finns en god chans att det blir en demokrat som får svära presidenteden denna gång, och inte bara för miljöns skull. Minns förra gången en demokrat hade en ordentlig chans att bli president. Det var år 2000 som Al Gore egentligen vann presidentvalet om man räknar totala antalet röster, men ändå förlorade p.g.a. av elektorssystemet. Nu förde det ju det goda med sig att Al istället bestämde sig för att missionera i miljöns namn, något som kanske inte varit möjligt om han blivit president, eller?

Håller i viss mån tummarna för Hillary denna gång för visst vore det trevligt om en kvinna äntligen intog denna post (är inte bara miljönisse utan även feminist) och sist men inte minst tycker jag att det vore det lite småcoolt om gamle Bill blev ”First lady”.

Läs mer om var John McCain står i klimatfrågan ->

/Marie Pettersson

Erfarenheter från utsläppshandelns vardag

Som verifierare av utsläppsrapporter i den befintliga utsläppshandeln så är jag en varm anhängare av systemets potential och grundtanke. Sen finns det alltid barnsjukdomar och en del av dem har vi fått leva med den första handelsperioden 2005-2007 som nyss avslutats. En sådan var att man delade ut så mycket utsläppsrätter att de under hela 2007 varit i princip värdelösa, priset har legat på 1-3 kr/ton CO2. En annan att regelverket har varit så strikt med detaljerna på vissa områden att det blivit orimligt, speciellt för mindre anläggningar som bara används som spetslast inom fjärrvärmsektorn. Att räkna snäva osäkerheter (ofta kring 4,5%) på mängder under några hundra lite eldningsolja kan kännas orimligt men skulle göras. Vi verifierare ska intyga att 1. anläggninen följer sina tillstånd för utsläpp av koldioxid enligt Länsstyrelsens beslut, 2. den utsläppssiffra som verkamhetsutövaren presenterar är sann, att vi förstår hur de räknat fram den och 3. verksamheten har ett bra kvalitetssystem kopplat till sifferhanteringen.

Nu har vi från 1 januari en ny handelsperiod som ska pågå till 2012 och förutsättningarna är förändrade. Tilldelningen är minskad med ca 10 % för svensk industri och fjärrvärmesektorn fick ingen tilldelning alls. Detta kommer skapa en ökad efterfrågan och priset ligger idag på Nordpol på 20-25 euro/ton CO2. Det medför en ökad kostnad för eldningsolja med knappt 1 kr/liter. Kanske inte någon dramatisk höjning men tillräcklig för att påverka kalkyler om bränslen och omställningen från olja har kommit långt. Regelverket ger nu även verksamhetsutövaren möjlighet att ansöka om lättnader i kontrollen i form av ett nytt tillstånd där nya föreskrifter får tillämpas. Detta kommer tillämpas av väldigt många små anläggningar, länsstyrelserna jobbar nog hårt med att bemöta dessa för stunden. Vi verifierare har försökt påverka så att man ska ha lättnader för små utsläpp och tänkt oss upp till några m2 olja men EUs gräns för förenklade regler kom att hamna på 25 000 ton CO2 vilket motsvarar knappt 10 000 m3 olja så detär rätt stora anläggningar. Samtligt skärps vissa regler för anläggningar över 500 000 ton CO2 vilket är rimligt. Till exempel får deras mått av ”strulfel” i framtiden bara vara 2 % mot tidigare 5 %.

Att nu lägga tid och kraft på att granska små verksamheters utsläpp från 2007 utifrån det gamla petiga regelverket kan kännas omotiverat men alterntiv saknas. Vi vet att 2007 års utsläppshandel var ointressant ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi vet även att många anläggningar kommer att få betydligt lättare i framtiden då nya tillstånd beviljas. Nya reglerna ger en möjlighet att utföra granskningen på distans vilket kan vara rimligt i många fall men riskerar att bli snarare regel än undantag eftersom verifieringen är en tjänst som måste köpas in och ”alla” tar den billigare utföraren.

Riktigt intressant är det dock att följa utvecklingen efter 2012. Vi vet idag i princip ingenting med säkerhet om utsläppshandelns utveckling efter denna handelsperioden. Kyoto tar slut och förhoppningsvis kan mötet i Köpenhamn 2009 ge resultat. Ska vi få full nytta av utsläppshandeln vill det till att industrin upplever att systemet är stabilt och förutsägbart. Tänk själv om du funderar på att bygga en ny stor industri- eller fjärrvärmeanläggning, hur ska man kunna räkna på livscykelkostnad när spelregler efter 2012 saknas på detta området?

Nu pågår i EU en översyn av det direktiv som reglerar handeln. De förändringar som blir resultatet av översynen kommer att påverka hur systemet ska utvecklas efter 2012. EG-kommissionens väntas (enligt energimyndigheten) offentliggöra sina förslag till ändringar i direktivet i januari 2008 . Jag har ännu inte sett dessa men ser fram emot allt som kan bidra till att framtiden blir tydligare för de som påverkas av handeln. Utsläppshandeln är ett kraftfullt verktyg och rätt använt påverkar det verksamheter till en omställning med bibehållen konkurrenskraft. Tyvärr är vi inte där för stunden utan verifieringen av 2007 års utsläpp känns som en parentes som vi verifierare bara ska ta oss igenom. Riktigt spännande är det sen att följa utsläppshandelns utvidgning till flyg 2011, sjöfart därefter och på sikt alla transportslag. Där finns den riktiga utmaningen i att komma bort från oljeberoende men det återkommer jag till en annan dag…

/Annika Balgård

Döva inte klimatångesten med palmolja

Palmolja är en mångsidig produkt som blivit mer och populär de senaste åren. Den går ofta under beteckningen vegetabiliskt fett i diverse bakverk och användningen ökar i och med att medvetenheten om riskerna med mättade fetter och transfetter blivit större och dessa därför fasas ut.

Men palmolja är inte bara ett i maten hälsosammare fett. När kraven på att använda förnyelsebara bränslen ökar har palmolja i biodiesel seglat upp som ett bra alternativ. Samtidigt höjs röster för att odlingen av oljepalmer sker på bekostnad av skövlad regnskog. Här ställs alltså två miljöintressen mot varandra. Å ena sidan klimatförändringarna som kräver att vi gör något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser och å andra sidan förstörelsen av ett av de mest diversa ekosystemen på jorden. Redan detta tycker jag räcker för att vi ska dra i bromsarna och ifrågasätta rimligheten.

Men det är mer komplext än så. Läste en intressant artikel i New Scientist (1 dec 2007) om hur skövlingen av regnskogsmark i Indonesien för att bl. a. odla palmer för oljeutvinning lett till att Indonesien nu är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, något som Europas jakt på biodiesel bidragit till. En marknadsöversikt från Jordbruksverket visar också att produktionen av biodiesel i EU expanderar snabbt. Omräknat till olja är produktionen av biodiesel i EU mer än fem gånger så stor som produktionen av etanol.

Hur ser då oljepalmsodlingarnas miljöpåverkan ut? När man hugger ned en hektar regnskog frigörs mellan 500 och 900 ton CO2. När man sedan omvandlar palmoljan till biodiesel vinner man ca 6 ton CO2 per år. Det tar alltså 80 till 150 år innan man börjar gå med ”vinst” vad gäller CO2-utsläppen. Detta gäller ”vanlig” regnskog. För att maximera sina vinster vill de stora skogsaktörerna även komma åt den mark som består av skogbeväxta torvmossar.

För att kunna odla upp dessa mossmarker krävs att de dikas ut för att leda bort vattnet och skogen huggs ned. I detta fall blir förlusterna av CO2 mycket större och långvarigare. Den kritiska processen här är oxidation. Så länge torven är våt är den skyddad, men så fort den kommer upp i luften och torkar börjar den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet och därmed frisättning av koldioxid. Nedbrytningen fortsätter tills all torv ovanför vattenytan är borta.

Genom denna process frigörs mellan 130 till 180 ton CO2 per hektar och år. Om man inkluderar frisättningen av CO2 genom avskogningen kommer varje hektar mossmark som dikats ut för att odla oljepalmer att släppa ut mellan 3750 och 5400 ton CO2 under den kommande 25 års perioden. Även om palmoljan används till biobränsle kommer endast 150 ton att sparas under samma period vilket innebär att 25 till 36 gånger mer CO2 kommer att släppas ut än som sparas.

Så medan vi i västvärlden dövar vårt klimatsamvete med bl. a. biodiesel bidrar vi till ökade utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. Som vi alla vet är växthuseffekten ett globalt problem och detta fenomen är ett typiskt exempel på suboptimering. Som ni kanske hört drog OKQ8 tillbaka sin biodiesel Eco 20 som innehöll palmolja (SvD 31/10 07) efter bl.a. påtryckning från Greenpeace. Vill om möjligt slippa palmolja även i andra bränsleapplikationer. Låt oss döva vår klimatångest på annat sätt, och när vi väl använder palmolja säkerställa att den odlats på ett godtagbart sätt.

/Marie Pettersson

Utsläppshandeln behöver besked om livet efter Kyoto

Är i full gång med mitt uppdrag att verifiera utsläppsrapporter för de verksamheter som ingår i dagens handelssystem med utsläppsrätter. Det innebär att man genomför en revision för att säkerställa att den siffra som de redovisar som årsutsläpp är sann och att mätningar och beräknignar har skett enligt Länsstyrelsen tillstånd. Jag har varit med sendan första säsongen och blivit imponerad av vilken stor ekonomisk genomslagskraft utsläppshandeln har haft på fjärrvärmesektorn, man eldar verkligen ”allt” bara det inte är fossilt även om diverse skumma biooljor fräter sönder deras oljemätare. Detta årets revision är dock rätt så onödig då det är slufasen på handelsperioden 2005-2007 och det nu är uppenbart att det finns utsläpprätter i överflöd så de har inget värde.Från januari är det dock ett annat läge då tilldelningen skärps och priset beräknas hamna på 200-300 kr per ton CO2 igen. Uppenbart är dock att alla berörda söker efter långsiktighet och den saknas. Livet efter 2012 när Kyoto tar slut och så även nästa handelsperiod vet man inget om. Det är deprimerande att höra att Andreas Carlgren ska åka till Bali och veta att han bara gör det för att förhandla om tidplanen, inte egentligen om vilka resultat de ska uppnå. För att få igenom de stora investeringarna måste näringslivet veta spelreglerna för livet bortom 2012 och det nu! Utan klara snabba besked når man tyvärr inte den potential som finns i utsläppshandeln.

/Annika Balgård