Etikettarkiv: COP 15

Cancún – klimatmötet som glömdes bort

Efter det misslyckade klimatmötet COP 15 i köpenhamn i december 2009 gick ju luften ur klimatfrågan på något sätt. COP 16, som ägde rum nu i december 2010 fick inte alls så mycket uppmärksamhet. Inte i media och inte heller här på bloggen. Det glömdes liksom bort i julstressen. Men jag tycker att mötet kan vara värt ett inlägg, om än lite sent!

Det verkar i alla fall ha varit ett ganska lyckat möte. Förhoppningarna var låga, men världens länder lyckades till slut nå en uppgörelse, Cancún Agreement. Avtalet är inte bindande och utsläppsminskningarna är inte tillräckliga men det verkar vara ett steg i rätt riktning. Man lyckades få in ländernas utfästelser från Köpenhamn i uppgörelsen, vilket innebär att dessa nu är en officiell del av FN-processen.

Från Naturvårdsverkets hemsidan ”Uppgörelsen förankrar åtagandena att minska utsläppen som gjordes i Köpenhamn och fastställer att temperaturökningen inte skall få överskrida 2 grader, och öppnar också för att skärpa målet om en högsta temperaturhöjning till 1,5 grader. Den pekar på att Annex I-ländernas utsläpp behöver minska med 25–40 procent 2020 jämfört med 1990. En viktig framgång var att en ”Green Climate Fund” upprättas. Industriländerna bekräftar sitt åtagande att mobilisera ett stöd på 100 miljarder dollar per år från 2020 till världens fattigaste länder.”

Vi får hoppas att I-länderna uppfyller sina pengalöften… Jag tycker i alla fall att det ser lite ljusare ut än efter Köpenhamn. Vi får hålla tummarna för att nästa möte, i Durban i år, går ännu bättre.

Läs mer på Naturvårdsverkets hemsida: http://naturvardsverket.se/sv/Klimat-i-forandring/En-global-utmaning/Internationella-forhandlingar/

Om The Cancún Agreement: http://unfccc.int/2860.php

/Elin Dalaryd

The Copenhagen Accord – en succé!?

Det sägs och skrivs mycket negativt om utfallet av COP15. Vad var det egentligen som hände, vad blev det verkliga ”resultatet”?

COP15 nådde inte fram till något lagligt bindande avtal. Men vad är det egentligen som skapar de bästa verkliga förändringarna? Är det lagar och regler eller är det ledare som vill något och som samarbetar på ett sant sätt?

Som jag ser det är det inte brist på ord, det är brist på handling? Möjligheten att uppnå en hållbar utveckling bygger på framtidsinriktade investeringar i att skapa sundare försörjningssystem. Viljan att investera pengar, tid och engagemang för framtiden bygger på framtidstro och många olika former av ömsesidig tillit. Det är oroande att det som skrivs om konferensens resultat är så negativt och färgat av misstänksamhet. Det är ju trots allt mycket glädjande att de mäktiga och mänskliga ledarna samlades och skapade en konstruktiv avslutande dialog.

Konferensens mest omskrivna slutdokument är The Copenhagen Accord och
resultatet inkluderar ett flertal positiva uppmaningar och metodologisk vägledning. The Copenhagen Accord har 2º C som konkret mål för den maximalt acceptabla temperaturökningen och en utfästelse om att de ekonomiskt rika länderna skall bidra, med 30 000 000 000 $ för 2010 – 2012 och 100 000 000 000 $ per år 2020, till att de ekonomiskt fattiga länderna skall kunna förbättra sina befolkningars levnadsstandard på ett hållbart sätt. 

Det bästa med dokumentet är att det är inriktat på att skapa en global process för hållbar samhällsutveckling. Det finns en intressant analogi i dagens synsätt på hur man bör arbeta med utveckling av företag och andra organisationer. För att uppnå en hållbar utveckling är det inte är tillräckligt med avgränsade mål. Det är också grundläggande att man har ett kvalitetssystem som möjliggör ständiga förbättringar och lärande. Den här principen är nu också grundläggande för de seriösa miljöledningssystemen. TEM arbetar sedan 25 år med att få saker att hända. Idag arbetar vi mycket med att skapa enkla fungerande processer för att bygga utvecklingsinriktad förståelse kring hållbarhetsrelaterade aspekter och för att öka motivationen. Det finns idag många regler och mycket bra teknik. Flaskhalsen ligger i att få saker att hända. Ur det här perspektivet ser det ut som om konferensen har fört oss ett mycket viktigt steg framåt.

Det finns dock en allvarlig problematik i att det är många som försörjer sig på att först skapa rädsla och sedan sälja lösningar. Detta är uppenbart för försäkringsbranschen och alla dem som säljer någon form av skyddsutrusning. Att lyfta fram risker är ett effektivt sätt att synas, som t.ex. används av politiker och forskare, och inte minst miljöorganisationer. Media har lätt att göra säljande rubriker av problem och risker, och de fungerar därför som en megafon för dem som lyfter fram olika former av risker.   För dem som arbetar på det sättet tycks COP15 ha varit ett misslyckande

Det finns en anomali i att vi idag har det tryggaste samhället mänskligheten någonsin levt i, samtidigt som allt fler svenskar tycks vara allt mer oroliga. “We are the safest and healthiest human beings who ever lived, and yet irrational fear is growing, with deadly consequences…”    Den största risken är nog att människor ger upp hoppet. Med lite perspektiv är det uppenbart att medellivslängden och försörjningstryggheten har förbättrats mycket de senaste hundra åren. När man öppnar tidningen eller ser på TV ser det dock ut som om dagens värld är mycket riskabel att leva i.

För att kunna åstadkomma förändring är det viktigt att det finns en medvetenhet om att den existerande lösningen inte är tillfredställande. Det är också nödvändigt att det finns trovärdiga förslag på hur man kan åstadkomma relevanta förbättringar.
Lagar och regler är en viktig metod för att bygga medvetenhet och för att åstadkomma realpolitiska förbättringar. Men om förhandlarna och verkställarna i verkligheten gör vad de kan för att minimera sina insatser så händer det inte så mycket. För att få saker att hända är det viktigt att fokusera på positiva möjligheter och att skapa processer för att få så mycket som möjligt att hända.

FN har nu arbetat minst 50 år med att bygga medvetenhet kring miljö och utveckling. Men vad är det mänskligheten bör göra? Att skriva avtal, lagar och regler kring vad vi inte bör göra räcker inte. Att skriva planer och visionstexter räcker inte långt, om de inte kombineras med en verklig vilja att göra det man skriver om. Texterna om miljö och hållbar utveckling har varit mycket viktiga för att bygga medvetenhet. Men de tidigare texterna ger inte så mycket positiva förslag på vad vi bör göra för att åstadkomma en bättre samhällsutveckling för de många människorna. Och de har inte klargjort hur vi bör göra för att stötta de människor som försöker åstadkomma en sådan utveckling. Ur det här perspektivet känns det som om COP 15 har öppnat upp för en ny nivå av global utvecklingsprocess.

Jag hoppas att allt fler nu kommer att stötta personer som på många sätt och på olika nivåer bygger framtidstro och ömsesidig tillit. Jag hoppas att vi i högre grad kan inrikta oss på att stötta dem som försöker få positiva saker att hända, på riktigt!

Läs mer:

God Jul
/Reine Karlsson

COP 15 på väg mot totalfiasko

Sista dagen på jobbet innan jul och sista dagen av Köpenhamnsmötet. Nu kan bara ett under av bibliska mått rädda det här klimatjippot från totalfiasko. Det känns verkligen jättetrist att man inte ens kommit så långt att man kan enas om att det ska vara ett avtal istället för två. Hur långt är man inte då från att kunna enas om det viktiga, nämligen reella utsläppsminskningar?

Vad sjutton ska vi med Kyotoprotokollet till? Jag trodde kanske lite naivt att det var en lägstanivå som med självklarhet måste överträffas många gånger om för att vi ska kunna nå det där tvågradersmålet. Ska Kyotoprotokollet bli ett alibi för vissa länder som inte vill göra något?

Är det någon som på fullt allvar tror att Obama ska kunna rädda världen nu i tolfte timmen? Fast han har ju förstås ett fredspris att leva upp till…

Nu ska jag ta julledigt och ut och åka pulka med barnen. Här i Lund märks inte direkt några klimatförändringar en dag som denna med snöfall och minusgrader.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Sex utgångsscenarier för COP 15

 Björn Stigsson, chef på World Business Council for Sustainable Development, har i tidningen The Ecologist summerat sex olika utgångsscenarior för COP 15  Dessa är följande:

  1. Det blir en riktig överenskommelse där USA och Kina driver på för ett ambitiöst och omfattande avtal.
  2. Allt blir som vanligt och alla länder fortsätter arbeta efter sina egna nationella mål.
  3. Vi får en begränsad överrenskommelse som drivs fram av G8 och som står utanför FN:s ramverk för konvetionen för kliamtförändringar (UNFCCC). 
  4. Man förlänger bara det befintliga avtalet – Kyotoprotokollet.
  5. Man lyckas inte komma överrens och förlänger konferensen i Köpenhamn in i 2010.
  6. Man klär upp avtalet med en grandios deklaration trots att inget verkligt avtal sluts.

Det enda vi vanliga medborgare kan göra i dagsläget är att vänta, hoppas på alternativ 1 och dricker te. Har man ackreditering till COP 15 är man lyckligt lottad annars får man nöja sig att bevaka händelserna hemifrån via nätet och TV. Onekligen en spännande adventstid.

Läs mer om COP 15: Copenhagen in 60 seconds,  key facts and figures (The Ecologist)

/Iris Rehnström

Kina talar siffror inför Köpenhamn

Kina fäställer sitt första utsläppsmål inför Köpenhamnsmötet, äntligen! Efter att USA har åtagit sig en reduktion av växthusgaser på 17 % jämfört med 2005 års nivå följer nu Kina efter och åtar sig en reduktion på 40-45 % jämfört med 2005 års nivå. Precis som experterna förmodade väntade Kina in USA innan de ville göra bindande åtaganden. Dessutom informerade Kina att premiärministern Wen Jiabao kommer att närvara i Köpenhamn och träffar Obama och resten av världens ledare.

Plötsligt ser det ut som om det finns ljus i tunneln, även om både USA och Kina i sina åtaganden utgår från fel basår. Det är egentligen 1990-tals nivå vi snackar om!

Läs mer: Kina fastställer mål inför Köpenhamn (DN)   

/Iris Rehnström

REClimate – unga filmar för klimatet

I morgon måndag kan du börja rösta på filmerna i satsningen REClimate. I projektet kan ungdomar mellan 15 och 19 delta och den vinnande klimatfilmen kommer bla att presenteras på COP 15.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs mer här:

Vattenfall får årets Climate Greenwash award

Ännu en föga smickrande dag för svenska skattebetalare. Årets Climate Greenwash Award har tilldelats det svenska statliga energibolaget Vattenfall. Vi kan därmed än en gång konstatera att det inte bara räcker med en dyr reklambyrå för att tvätta sin klimatbyk. Det är besökarna på en blogg som inför COP 15 röstat fram Vattenfall. De andra nominerade var: Shell, Dong, ArcelorMittal, BP och Repsol. Missa inte heller att läsa Vattenfalls eget svar.

Ur nomineringen:

Vattenfall has won the Climate Greenwash Award 2009, with 38.96% of the total votes. The company was nominated for their branding of problems as solutions. Swedish energy company, Vattenfall portrays itself as a climate champion while lobbying to continue business as usual, using coal, nuclear power, and false solutions such as agrofuels.

Greenwash

Läs mer:

/Daniel Eriksson

Frukostmöte om interna klimatmål på TEM 26 maj

frukostmöteFrukostmöten har visat sig vara ett mycket uppskattat sätt att träffas och diskutera aktuella miljöfrågor. Vårt senaste frukostmöte i februari handlade om hållbarhetsredovisning och vårt konferensrum var knökfullt av intresserade personer. Bland annat kom det upp frågor om hur man motiverar sin ekonomiavdelning att bli delaktiga i hållbarhetsredovisningen, om nackdelar och fördelar med att det bara finns en uppsättning riktlinjer (GRI:s) som är allmänt vedertagna, om det verkligen finns marknadsmässiga vinster med att redovisa sitt hållbarhetsarbete och mycket mer.

Vårt nästa frukostmöte på TEM handlar om att sätta interna mål för klimatarbetet, en viktig och aktuell fråga. Inte minst COP 15 i höst kommer att sätta allt mer fokus på klimatarbete i alla slags organisationer. Att göra rätt prioriteringar i klimatarbetet är viktigt för att nå resultat. Genom att arbeta med väl genomtänkta mål kan ni minska er klimatpåverkan på bästa sätt.Men vad menas egentligen med konkreta och mätbara mål? Och hur prioriterar man när klimatmålen krockar med andra miljömål som man ställt upp och som också är viktiga? Bland annat kommer vi att få höra hur en kommun, ett fastighetsbolag och ett energibolag resonerar i frågan.

Mötet är kostnadsfritt och vi bjuder på frukost.

Plats: Stiftelsen TEM, Klostergatan 12 i Lund
Datum: Tisdagen den 26 maj
Tid: 08.00-09.30
Anmälan: Anmäler sig gör man till daniel.eriksson@tem.lu.se eller 046-16 58 50 och det är först till kvarn som gäller.

Läs mer:

/Daniel Eriksson

Stora europeiska energibolag klimatneutrala till 2050?

Energijättar som EON, Electricite de France SA,  RWE AG och Enel, som ingår i ett europeiskt samarbetet kallat för Eurelectric group, förpliktar sig att bli klimatneutrala fram till 2050. Detta mål vill de uppnå genom att reducera sina koldioxidutsläpp så mycket som möjligt genom satsningar på förnyelsebar energikällor, kärnkraft och koldioxidinfångning. Resterande utsläpp tänkte de klimatkompensera genom att köpa reduktionsrätter från EU:s utsläppshandelssystem eller från projekt som utförs i enlighet med Kyotoprotokollets de flexibla mekanismer  (CDM och JI).

Frågan är bara om detta uttalande kan firas som framgång? Att energibranschen känner sig tvungen att reagera  när den samhälleliga pressen ökar är egentligen en självklarhet. Men känns inte 2050 lite sent för att bli klimatneutralt? 41 år fram till dess. Vad sägs om att sätta 2020 som deadline?

Läs mer: European power firms to go carbon neutral by 2050 (COP 15)    

skarmklippcop-153 

 

 

 

/Iris Rehnström