Nätverksträffar, utbildningar, workshops – har du koll på vår kalender?

Det händer mycket på TEM under de kommande veckorna – som även är sista veckorna av året: nätverksträffar, utbildningar, workshops.

Dags att uppdatera kalendern och boka in datumen:

Hållbar konsumtion, nätverksträff

12 november, 08.30-12.00
värd: Malmö Stad Miljöförvaltning, Bergsgatan 17, Malmö
talare: Miljöförvaltning/Fairtrade City, IM Fairtrade, Höganäs Sweden AB, Livsmedelsakademin, Sysav
Program som PDF >>
Anmälan >>

Att engagera, halvdagskurs

17 november, 09.00-12.00
kursledare: Daniel Eriksson
plats: TEM, Sortorget 17, Malmö
Mer information om kursen >>
Anmälan >>

Nya ISO 14001:2015, halvdagskurs

19 november, 09.00-12.00
kursledare: Marie Pettersson
plats: TEM, Sortorget 17, Malmö
Kursinfo som PDF >>
Anmälan >>

Workshop med upphandlingsmyndigheten

8 december, 09.00-12.30
värd: Swecare, Biblioteksgatan 25, Stockholm
talare: Swecare, Swedish MedTech, Upphandlingsmyndigheten, nya medlemmar i NCSH
Inbjudan som PDF >>
Anmälan >>

Hållbar utveckling i Skåne, nätverksträff

9 december, 13.00-16.00
värd: Lunds Universitets Hållbarhetsforum, Paradisgatan 2, Lund
talare: Lunds Univeristet, TEM/NCSH, Tillväxktverket, Peab Anläggning (programmet uppdateras löpande)
Inbjudan som PDF >>
Anmälan >>

---

Kontakta oss för mer information om våra aktiviteter!

---

Sommar på Ängavallen med TEM:s nätverk

Den 9 juni rivstartade TEM:s nätverk sommaren på Ängavallen.

Traditionellt avslutar vi vårterminen med en sommarutflykt för våra nätverksmedlemmar. Sommaren 2014 anordnade vi båtturer med forskningsfartyget Sabella, och detta år blev det en inspirerande förmiddag hos en av våra nya medlemmar Ängavallen.

Ängavallen är en 100% ekologisk gård som ligger utanför Vellinge i Skåne. Förutom Sveriges första gårdsbutik har gården eget slakteri, charkuteri, egen kvarn, mejeri, ysteri, bageri, restaurang, café, picknickpark, örtagård och ett trivsamt gårdshotell.

Sedan 1971 har ägaren Rolf Axel Nordström ägnat sig åt ett holistiskt angreppsätt kring ekologisk verksamhet, vilket innebär att på Ängavallen hänger allting ihop: allt kommer från gården så långt det är möjligt, och alla Ängavallens växter och djur ”får växa som naturen själv vill.” I början var många skeptiska mot idén med ekologisk och etisk produktion, men idag blir trenden väldigt tydlig och debatten om den negativa påverkan och effekterna av oekologiska livsmedel engagerar fler intressenter. Rolf nämnde att idag går 1500 l olja åt att försörja en person i västvärlden med mat under ett år: 1000 l till maskiner och deras underhåll, och 500 l till kemikalier och gödningsmedel. Ekologisk odling kräver inga kemikalier; grödorna sköts på ett naturligt sätt med hänsyn till den lokala miljön. Enligt den svenska lagen krävs endast 0,9 m² yta för en gris som väger 100 kg – en yta som knappt kan rymma själva djuret. Kalven tas bort från kon omedelbart efter födseln, vilket innebär en enorm stress för dem två. På Ängavallen är alla djur frigående, och alla kalvar, kultingar och lamm stannar med sin mamma så länge som naturen förutsett.

Vädret på förmiddagen var fantastiskt med sol och mild vind, och morgonen började med en ekologisk frukost på Ängavallens uteservering. Alla ingredienser är ekologiska, och de flesta är även odlade och producerade på Ängavallen: yoghurt, bröd, grönsaker, skinkor och ostar.

Rolf Axel Nordström berättar om Ängavallen och svenskt lantbruk

Efter frukosten berättade Rolf om Ängavallens historia i en större kontext. Han tog oss på en spännande promenad där han visade gården och berättade om de olika delar av verksamheten på Ängavallen, bland annat ett kalvnattis – en ladugård där korna kan lämna sina kalvar övernatt för lite ”egen tid”, som alla som har barn säkert uppskattar.

Kalvnattis – en ladugård där korna kan lämna sina kalvar övernatt för lite ”egen tid”

Efter presentationen och promenaden kom vi tillbaka till caféet för lunch. Det smakade extra gott efter att man har sett det mesta av värdekedjan själv!

På Ängavallen är alla djur frigående, och alla kalvar, kultingar och lamm stannar med sin mamma så länge som naturen förutsett

Vi tackar våra medlemmar för en spännande termin, och Ängavallen – för en fantastisk och inspirerande förmiddag!

---

Läs mer om TEMs nätverk och hur man blir medlem här>>

Att leva som man lär…

…är inte alltid det lättaste. Minns en händelse i en vanlig ICA-affär efter jag hållit en tredagars miljöutbildning. En av kursdeltagarna kom springande och visade stolt upp sin kundvagn och beskrev hur inspirerad hon var, vilka ekologiska varor hon hade köpt,vilka varor hon köpt som var fair trade, vilka kemikalier hon undvikit osv. Själv gömde jag min kundkorg bakom ryggen. Den var inte så ekologisk och fair trade just då, vilket naturligtvis var lite genant. Nu har jag alltid i bakhuvudet att man kan stöta på en gammal kursdeltagare när man handlar vilket höjt mitt handlanda till nya ekologiska höjder.

Annars så gör jag mycket rätt, bor i ett lågenergihus i Västra Hamnen med ett mycket litet CO2-avtryck från el och uppvärmning. Mitt avfall sorteras enligt konstens alla regler och mitt organiska avfall går i en avfallskvarn till biogasproduktion. Jag har en bil, dock en miljöbil, men framförallt använder jag den väldigt lite. Till vardags blir det cykel eller buss. I arbetet åker vi så långt det går kollektivt, om inte har alla tillgång till miljöbilar vid behov. Alla kemikalier och rengöringsprodukter jag har är miljömärkta. Maten är ofta ekologisk. I alla fall sånt som kaffe, bananer, äpplen, mjölk, popcorn, vin, smör, juice etc som går att hitta enkelt. Om jag hittar och det är tillräckligt snyggt köper jag helst ekologiska kläder. Även på arbetet har vi ekologiska matvaror, köper vattenkraftverksel och alla kemikalier och kontorsvaror är så långt det går miljömärkta. Jag är medlem i ett par organisationer som jobbar med miljö- och rättvisefrågor och vi har ett fadderbarn i Swaziland.

Men ändå räcker inte det här. Till och med min fyraårige son har ett ekologiskt fotavtryck som vida överstiger vad som är hållbart ur ett globalt perspektiv, för att inte tala om mig själv. Mitt ekologiska avtryck är fortfarande gigantiskt trots mina ansträngningar. Jag flyger alldeles för mycket, min konsumtion av elektronik och annat onödigt är alldeles för stor. Mina kläder slängs när de är trasiga och lagas inte. Jag följer modet (försöker i alla fall) både på inredning och kläder vilket genererar avfall. Jag älskar kött och äter det alldeles för ofta.

Som enskild kan man göra mycket, men det räcker inte, stora samhällsreformer måste till. Det klimatsmarta och miljövänliga måste vara normen. Allt annat måste kosta mer.  Att felsöka (inte laga) en DVD spelare kostar 3 gånger så mycket som att köpa en ny. Det hjälper verkligen inte mig att fatta rätt beslut i vardagen.

/Daniel Eriksson

Organic products – a great opportunity for the world’s poorest

While studying for my exam in development economics, I came across a piece of very interesting information about the development of organic farming in LDCs (the least developed countries). The report is called Sida studies no. 19 and is written by Stefan de Vylder. It is free to download at Sida. It struck me how things sometimes just work out for the better, how one good thing can lead to another. For farmers that have never been able to afford pesticides or fertilizers in the first place, switching to organic production isn’t very costly. They already have the knowledge of how to minimise insect attacks and to enrich the soil with natural means.

Organic products allow LDCs to diversify exports, which is crucial to economic development. Another important aspect is that products such as organic fresh fruits and vegetables are more profitable in comparison to other crops. If rich countries reduced tariff escalation (which means that tariffs increase with the level of a product’s processing), the growth potential would be even bigger. In such a scenario, a country like Colombia could, instead of just exporting unprocessed coffee beans, also roast and prepare the beans themselves.

Poor farmers that want to export organic products usually can’t afford certification. It is a tough question for us consumers whether we should buy uncertified organic products or not. How can we know for sure that the product is truly organic? In  general, poorer nations have less possibilities of using fertilizers and other artificial means since they lack the investments required. Transportation is another factor that is relatively more expensive in developing countries. While sending a Swedish cow to be slaughtered in Germany may be profitable, an equivalent action in the developing world would not.

There is, of course, the issue of transportation of these products from distant countries to Europe. The transport leaves a certain carbon footprint. Greenhouse plantations in Holland, which the EU subsidises, leave an even bigger carbon footprint. Swedish radio documentary ”Matens pris” investigates the enormous energy required to heat such plantations. The amount of energy used for the production of the swedish consumption of Dutch peppers would take a big car around the earth 8 153 times, according to the documentary. And then energy used for the fertilizers isn’t even included.

Kenya is a developing country that has been able to successfully increase exports of fresh vegetables to Europe. Still, I don’t think I have ever spotted a single Kenyan vegetable in my local grocery shop. The organic exports are still small in quantity, however of potential growing importance. So the next time you’re grocery shopping, keep an eye out for products from developing nations! It could make a difference for countries that need economic growth the most.

/ Cecilia Holmgren

Ängavallen – ekologiskt julbord i världsklass

Ska för omväxlings skull försöka mig på att göra en matrecension här på bloggen. Har precis kommit hem från Ängavallen där jag har varit på ett ekologiskt julbord. Allt på Ängavallens julbord är ekologiskt, från julskinkan till konjaken. De är konsekventa och som exempel kan jag nämna att de inte har hittat någon god ekologisk julmust, därför har de ingen julmust. Inte heller ål serveras, då den som många vet är utrotningshotad. Det är till och med så att 20 kronor vid varje julbordsbeställning skänks till Ålfonden. Allting annat man kan önska fanns dock på julbordet som sillbord, kallskuret, varma rätter och ett härligt gottebord.

I dessa tider när svensk grisuppfödning debatteras så flitigt är det glädjamde att se att det även finns lyckliga grisar och en bra grisuppfödning. På Ängavallen föder de bland annat upp sina egna grisar som får vistas utomhus och böka naturligt. Tog en liten promenad för att se uppfödningen och grisarna såg verkligen lyckliga ut. Förutom grisar finns även bla får och nötkreatur på gården. En stor del av julbordet produceras med andra ord direkt på gården som bland annat har ett eget gårdsslakteri, vilket naturligtvis minskar transporterna betydligt.

Slutligen så kan jag sammanfatta med att allt smakade mycket gott, det går inte att peka ut någon favoriträtt, eftersom allt smakade bra. Helt klart det bästa julbord jag ätit och jag rekommenderar det varmt! Och julmusten och ålen saknade jag definitivt inte.

Läs mer: Ängavallens hemsida

/Daniel Eriksson

Julklappar som ger livskvalitet

Marknadsföringen och jultraditionerna leder våra tankar till materiella julklappar, saker som vi vill ha och saker att ge bort. Men vad är det egentligen som ger glädje och livskvalitet? Är det att få massor av saker, som upptar vår tid och som tar plats?
Det finns de som påstår att det är upplevelser som är årets julklapp. Upplevelser kan ge glädje, kunskap och livskvalitet. Den finaste upplevelsen är nog att veta att man gör något som är bra för andra, gärna för de nära och kära. Känslan av säkerhet i att man verkligen ger något konkret har ofta varit bäst då man ger materiella ting till släkt och vänner. Men grunden för de tankarna byggdes upp på den tiden då de flesta hade brist på saker och då många var undernärda.
Förutsättningarna har förändrats. Nu är det många som borde äta mindre mat och då jag letar efter något eller städar eller flyttar känns det som om familjen och jag har alldeles för mycket saker. Rationellt sett borde vi lägga mer av våra pengar på verklig kvalitet, istället för att köpa allt mer saker. En viktig form av kvalitet är att veta att det man köper, får och äter har producerats på ett bra, eller åtminstone anständigt sätt. Då man köper långt bortifrån  och även då man försöker ge till någon långt borta är det svårare att veta hur sakerna har producerats och hur mycket som verkligen kommer fram. Det är viktigt att utveckla kopplingarna i leverantörskedjorna och att utveckla märkningar som Fairtrade.

Den säkraste kopplingen är om det är man själv som hanterar kopplingen. Om man själv lyckas ge en upplevelse eller själv tillverkar något så har man god insikt. Om man själv köper direkt från den som tillverkar och om man litar på den personen har man också god insikt. Det är svårt att vara helt säker, men jag litar också på Rättvisemärkt och ganska många andra organisationer. Det känns allra bäst att odla själv, men det känns också bra att köpa direkt från en lokal producent som man vet månar om jorden, skogen, växterna och djuren. Och framför allt, som månar om de personer som hjälper till att producera.

Läs mer:

• Rättvisemärkt, Fairtrade
• Ge bort en present som verkligen gör nytta
• Julklappstips – Träd kan rädda världen
• Upplevelse årets julklapp, E24
• Den bästa julklappen

Exempel på reklam för upplevelser

• Årets julklapp
• Upplevelsejulklappar
• Upplevelser i en liten ask

God Jul
/Reine Karlsson

Ekologiskt typsnitt ska rädda världen

Alla vill hänga på miljötrenden och nu kan man till och med använda sig av ett ekologiskt typsnitt. Typsnittet kallas Ecofont och finns att ladda ner gratis. Hur kan då ett typsnitt vara ekologiskt? Jo, typsnittet har fullt med små hål i sig som tydligen inte ska synas så tydligt vid utskrifter. Dessa små hål gör att du behöver 20 % mindre bläck för att skriva ut dina litterära alster. Lite som Eco-driving, fast för skrivaren. Du behåller produkten och funktionaliteten, men använder lite mindre ”bränsle”. Nu kan ju ett ekologiskt typsnitt som sparar 20 % bläck lätt få ett litet löjets skimmer över sig då vi naturligtvis har många andra större miljöfrågor att brottas med, men ändå, alla bäckar små som en kollega brukar säga. 20 % lägre förbrukning av bläck är ju dessutom 20 % lägre bläckkostnader.

Fast vill man spara bläck kanske man först och främst ska skriva ut med lite mindre fontstorlek, eller dubbelsidigt, eller kanske inte alls. Är då Ekofont snyggt? Sådär skulle väl jag säga, men smaken är ju som bekant som baken. Ladda ner typsnittet gör du på projektets hemsida via länkarna nedan.

Läs mer:

• New font uses holes to cut ink use It-news
• Här är typsnittet som ger dig 20 % billigare utskrifter PC för alla
• Ladda ner Ekfont

/Daniel Eriksson

Roligt med en nypa salt

Lyssna och titta på ICA:s nya reklam för eco-produkterna. Tar man det med en nya salt så kan man skratta gott.

Se Sebastians ekologiska bildspel här 

 

/Iris Rehnström

Ny ekologisk shoppingportal

Ecoshopping.se är en ny portal som har ambitionen att samla miljövänliga(re) produkter på ett ställe. Har själv saknat en liknande tjänst och hoppas att det kan bli ett bra verktyg.

Läs mer:

• Ecoshopping
• Ny portal om ekologisk shopping Internet World

Mat för planeten – Dokument inifrån

För er som missade det sände Dokument Inifrån ett intressant program i tisdags kväll – Mat för planeten.

Programmet var bra och visar med all tydlighet några av svårigheterna med klimatfrågan och hur vi som individer ska agera. Det är inte alltid lätt att veta vad som är bäst för klimatet och det förändrar sig dessutom över tiden, som exempelvis klimatklassikern: svenska tomater vs. spanska tomater.

Du kan även titta på programmet i efterhand HÄR!

Läs mer:

• Mat för planeten SVT
  

/Daniel Eriksson

Ekologisk mjölk nästan helt ekologisk, trots foderbrist!

Återigen skriver tidningarna svarta rubriker som försvårar för miljöarbetet. Sydsvenskan och SvD har rubriken:

Kravmärkt mjölk inte ekologisk

Om man läser artiklarna lite noggrannare så framgår det att ett mejeri tillåter att mjölkbönderna blandar i 15 % traditionellt besprutat foder i det ekologiska fodret på grund av foderbrist. 85 % är med andra ord fortfarande ekologiskt och det gäller bara ett mejeri. Det som inte framgår är att vanliga mjölkkossor får 100 % besprutat foder. Det är rubriker som dessa som gör att man som miljöutbildare och föreläsare måste ägna onödig tid till att avliva de myter som uppstår. Om man bara läser rubriken, vilket de flesta nog gör, får man nästan intrycket av att ekologiskt är sämre än icke-ekologiskt, i alla fall så får man känslan att man blir lite lurad när man köper ekologiskt. Den korrekta rubriken borde vara att:

Ekologisk mjölk nästan helt ekologiskt, trots foderbrist!

Läs mer:

• Kravmärkt mjölk inte ekologisk Sydsvenskan
• Kravmärk mjölk inte ekologisk SvD

/Daniel Eriksson