I måndags delade man ut priser på Kreativa Skånes event på Tangopalatset i Malmö. ”Tack för att ni märkte”, sa en av pristagarna, elbilsexpert på Öresundskraft Per Lundgren. Han var uppenbart väldigt rörd, höll nervöst i blommorna och spred en härlig positiv stämning. Och då tänkte jag, gör vi verkligen det?
Märker vi?
Många vet vad hållbarhet står för något, många jobbar med det eller känner folk som jobbar med det. Men det finns en väldigt stor grupp människor som sköter sina affärer och verksamheter på ett utmärkt sätt – utan att veta att vi kallar detta för hållbarhet, eller åtminstone utan att medvetet jobba mot hållbarhetsmål. Men detta gör väl inte deras arbete mindre hållbart, och deras bidrag till den ”allmänna” hållbarheten mindre. Sådana människor bygger mobila hus med solpaneler på taket att köra grisar till olika gräsfält. De uppmuntrar sina kollegor att köra elbilar därför att de själva tycker att det är roligt och intressant. De berättar för förskolebarn att man ska ta miljömedvetna beslut därför att de vill förberedda dem till den tuffa framtiden som vi idag bygger åt kommande generationer. Deras insatser är otroligt värdefulla och ligger till grund för ett hållbarare arv som vi ska lämna efter oss. Men de har förmodligen inga kunskaper i vad CSR är för något, varför man ska göra väsentlighetsanalyser och hur man kan skriva integrerade årsredovisningar…
Frågan är, ska de satsa mer på gröna teknologier och etiska sociala förhållanden om de får de kunskaper? Är det överhuvudtaget viktigt att sätta etiketten ”hållbarhet” på allt vi gör – att kunna klassa det som någonting bra?
Det finns stor skillnad mellan stora företag med resurser och medvetenhet, en slags ”high-tech” hållbarhet, de har råd att leka med hållbarhet, och de vet – oftast – vad de gör. Men det finns många mindre ”low-tech” företag med specifik kunskap och engagemang men utan några hippa kommunikationsverktyg. De kan det tekniska och praktiska men de behöver hjälp med kommunikation.
”Alla förstår inte vad vi förstår”, sa en representant av ett sådant företag. Det visar på ett enormt gap i kommunikation: även om dessa företag gör så mycket bra för miljön och människor, så vet de inte om de ska berätta om det, hur och för vem.
Men hur kan man stödja och behålla engagemanget? Hur kan man märka allt det goda som människor gör på förskolor, gårdar, verkstad?
Det är inte lätt att svara på den frågan, men det är säkert att det äkta engagemanget som kommer från hjärtat är ett mäktigt sätt att engagera andra, tända intresse och sprida den hållbara(-re) livsstilen bland de som inte kan dechiffrera CSR. Per Lundgren sa att när en kändis köper en elbil då kommer andra att göra likadant. Men jag skulle inte bli förvånad om det är fler elbilanvändare bland Per Lundgrens bekanta än bland dem som har sett en kändis i en elbil på teve.
TEM-funderingar 