Företagen i Skåne kan minska sin energiförbrukning med 10 – 15%

De flesta företag har möjlighet att få ned sin energiförbrukning genom diverse effektiviseringsåtgärder. Detta är ju i så fall inte bara positivt för miljön utan kan på sikt bli en stor ekonomisk besparing. I vissa fall kan dock den initiala investeringskostnaden vara avskräckande även om man i längden kan räkna hem investeringen.

Företagen i Skåne kan t.ex. minska sin el- och värmeförbrukning med 10–15 procent genom att effektivisera de tekniska systemen menar Länsstyrelsen i Skåne län. I nästa vecka kommer därför Länsstyrelsen och Energikontoret Skåne att starta en serie med fyra frukostträffar för att stimulera fler företag att börja energieffektivisera runt om i Skåne.
Bra initiativ som förhoppningsvis ska inspirera många!

Läs mer:

• Skånska företag kan spara energi Helsingborgs Dagblad
• PROEFF – energieffektivisering i skånska företag Länsstyrelsen i Skåne län

/Marie Pettersson

CSR Skåne – ett nytt spännande företagsnätverk

CSR (Corporate Social Responsibility) är ett begrepp som kommer allt mer på tapeten och innefattar sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter av ett företags verksamhet. Fram till nu har det inte funnits något forum för att diskutera den här typen av frågor i Skåne och därför har Stiftelsen TEM startat ett nytt nätverk inriktat på just detta ämne.

Den 27 augusti gick uppstartsmötet för det nya TEM-nätverket CSR Skåne av stapeln. Intresset från företag och organisationer var stort och det var nätt och jämt att alla intresserade fick plats i TEM:s lokaler på Klostergatan i Lund.

Mötet inleddes av konsultchef Daniel Eriksson med en kort presentation av TEM varefter Iris Rehnström och Veronika Franzén presenterade CSR-begreppet. Därefter diskuterades det vilka ämnen som kan vara intressanta att ta upp inom nätverket. Förslagen från företagen var många och intressanta ämnen var t.ex; ansvarstagande för leverantörskedjan, hur man kan hållbarhetsrapportera enligt GRI, samt samarbete med frivilligorganisationer.

Efter ett mycket trevligt uppstartsmöte sattes 8 oktober som nätverkets första officiella träff. Ser fram emot många givande diskussioner framöver.

Läs mer på TEM:s hemsida

/Marie Pettersson

Vi måste bry oss om

Hur bör vi tänka och vilken form av verktyg behöver vi för att åstadkomma en hållbar utveckling?

Lagar, regler, formella rutiner och kontrollmetoder är mycket viktiga som verktyg för att tvinga fram förbättringar av de existerande produktionssystemen. Räckvidden för tvingande arbetsformer är dock begränsad till att pressa fram korrigeringar av de etablerade produkterna och produktionsmetoderna. Miljölagstiftning har fungerat bra som styrmedel för att införa rökgasrening på koleldade kraftverk och för att tvinga fram en utveckling av bensin utan bly och för att förbjuda kvicksilverbetat utsäde.
Men det byggs fortfarande massor av kolkraftverk, de flesta bilar har fortfarande ottomotorer som är baserade på fossil olja och jordbruket är fortvarande ensidigt inriktat på att producera stora volymer.  Hur kan vi stärka intresset för att satsa på att skapa nya smartare systemlösningar?

Då man söker analogier till hur lagarna styr människors agerande så kan man notera att slavar och drängar sedan gammalt har tvingas att arbeta enligt olika former av (ganska fasta) direktiv som har styrts uppifrån. Som ett tankexperiment är det intressant att fråga sig om lagar och regler styr på ett linkande sätt som de fria personerna styrde slavarna.

Det ser ut som om samhället behöver något mer, än lagar, regler, formella rutiner och kontrollmetoder, som verktyg för att stimulera fram en mer hållbar utveckling. Frihet är viktigt och det är ofta mest tydligt där friheten är beskuren, läs t.ex. Kinas Charter 08. Men, det räcker inte med en så kallat ”fri marknad”- för en marknad är ju ”bara” ett verktyg för att organisera en effektiv arbetsdelning. En ”fri marknad” behöver kompletteras med lagar och regler för att fungera på ett mänskligt sätt.
Lagarna och reglerna kan då betraktas som de fria personernas verktyg för att syra sina slavar. Men vilka är det då som är ”fria personer”? Är det några som kan stifta lagar som stämmer med deras egen övertygelse? Vad är det som styr hur lagarna utvecklas?

Vi bör tänka igenom vilka det är som kontrollerar de ”slavar” som syr våra billiga kläder och monterar våra elektroniska produkter och våra barns leksaker. Är det affärsmännen,  fabrikörerna eller politikerna och de styrande. Eller beror missförhållandena på att du och jag inte bryr oss?
Vi behöver entreprenörer som arbetar fram bättre systemlösningar och så måste media och andra samhällsaktörer sprida information om de hållbarhetsmässigt bättre lösningarnas fördelar. Men entreprenörerna och journalisterna kommer knappast att agera om vi inte bry oss om hur saker och ting egentligen görs.

Om vi inte bryr oss och tänker själva borde vi då kalla oss fria människor?

Läs mer:

• The Power of Unreasonable People: How Social Entrepreneurs Create Markets That Change the World. John Elkington &Pamela Hartigan, Harvard Business Press 2008
• Kina slår till mot regimkritiker, DN 2009-01-04
• China’s Charter 08
• Sociala entreprenörer sprider ljus, SvD 3 juni 2004
• Samhällsentreprenörskap, KK-stiftelsen

/Reine Karlsson

Den bästa julklappen

Den bästa julklapp min dotter har fått var ett dockskåp, som hon och jag byggde av wellpapp. Tove var fem eller sex år och vi ägnade tillsammans hela juldagen åt att sätta ihop en byggsats av wellpapp. Vi monterade delarna, målade med färgrester och tapetserade med överblivna tapetbitar. Tove lekte sedan mycket med det dockhuset, under många år. En grund till att dockhuset blev värdefullt för henne tror jag var att jag för en gångs skull lyckades satsa min tid och mitt fulla engagemang i att delta i något som hon ville göra.

Det finns många barn och gamla, och även många andra, som skulle uppskatta Din tid och Ditt engagemang, ofta mer än dyra materiella saker. Och, om du använder din tid till att intressera dig för andra så får du en hel del tillbaka, och så orkar du intressera dig ännu bättre …

Vi kan välja hur vi använder vår tid. För att skapa ett trevligt samhälle är det bättre att handla i små lokala affärer, satsa på lokala delikatesser och unika kvalitetsprodukter, från lokala hantverkare. Jag mår i alla fall inte bra av att lägga min tid på att åka till stormarknader, köa för parkering, trängas med massor av stressade konsumenter, köa för att betala, släpa hem massor av stora tunga saker …

Då jag köper stora volymförpackningar så konsumerar jag mer, tenderar att äta mer och slänga mer. Om Du konsumerar mindre volymer av massproducerad mat så mår Du troligen också bättre. Och pengarna Du sparar, på att inte köpa, äta och kasta så mycket, kan Du ju investera i kvalitetsprodukter som Du kan trivas verkligt bra med, under längre tid.

Nu finns det kanske de som oroligt frågar sig hur det går med BNP och sysselsättning om vi inte konsumerar så mycket vi kan. Här tar jag på mig den professionelle strategiske affärsutvecklarens glasögon och noterar att de företag som lyckas bra med att ordna ett nära värdeskapande samspel mellan fler aktörer och som integrerar flera olika former av kunskap i att ta fram verkligt bra lösningar har bättre grund för att kunna ta bra betalt under längre tid. Om vi vill att sådana företag skall utvecklas och växa i Sverige så bör vi investera i att köpa deras högkvalitativa lösningar. Och, om vi vill att det skall finnas lokala butiker och jobb för lokala hantverkare så måste vi köpa deras produkter.

Ärligt talat så ger väl konsumtionen av volymprodukter från stormarknader inte så mycket värdeskapande sysselsättning i Sverige. Om vi vill verka för en sådan utveckling att det skapas meningsfulla lokala försörjningsmöjligheter för våra bara och barnbarn, så bör vi köpa sådant som ger lokal sysselsättning. Om vi konsumerar mer volymprodukter så växer den storskaliga produktionen av volymvaror, och det sker oftast inte i Sverige. Om vi vill att de lugna trivsamma miljöerna skall växa så bör vi delta i de sammanhangen.

/Reine Karlsson

Reklampaus: Miljöutbildningar och stor nätverksträff

Det finns fortfarande några platser kvar på våra miljöutbildningar i höst. Passa på att förkovra dig avfall & kemikalier 1 dag, miljörevision 3 dagar, arbetsmiljölagstiftning 1/2 dag eller hur man engagerar i miljöarbetet 1 dag. Hela utbildningprogrammet hittar du via länken nedan. Vårens program är inte spikat ännu, förutom ”Kvalitet för miljörevisorer” som går den 11-12 februari.

TEM driver 3 nätverk med miljöcertifierade företag i Skåne, ett i nordväst, ett i sydväst och ett i sydöst. Nätverken träffas 3 gånger per år och företagen turas om att vara värd. Vid varje träff tas ett aktuellt ämne upp. Vilket ämne som ska tas upp bestäms gemensamt träffen innan. I höst är det dock en gemensam nätverksträff i Lund där alla nätverken träffas för en heldag. Dagen består av blandade föreläsningar under rubriken ”Lönsamt miljöarbete”. Dagen avslutas med en 2 timmars workshop om ”Den gröna väggen”. Är du och ditt företag intresserade av att delta i TEM:S nätverk är den 29:e oktober ett utmärkt tillfälle att ”pröva på”. Ett fåtal platser finns till externa företag som är intresserade av att delta i våra nätverk och/eller är intresserade av dagens program. Läs mer i inbjudan nedan.

Läs mer:

• Utbildningsprogram hösten 2008
• Nätverksträff TEM den 29 oktober

/Daniel Eriksson

Hur undviker man rättslöshet inför miljöinspektören?

Miljöinspektörer som utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet gör ett beundransvärt och många gånger otacksamt jobb. Dock finns här ett problem som vi som jobbar som konsulter ser alltför ofta. Det händer att företag vänder sig till oss för att få hjälp med miljöinspektörer som agerar småpåvar och tar sig frihet att tolka och tycka kring vad som krävs. De har en svår uppgift, speciellt de som jobbar i mindre kommuner och ska ha kunskap och erfarenhet nog att granska livsmedelshygien på förmiddagen, djurskydd på eftermiddagen och miljöfarlig verksamhet dagen därpå. Trots det är det viktigt för konkurrensneutralitet och rättssäkerhet i det större perspektivet och att behålla ett starkt förtroende och en kontruktiv dialog i det enskilda fallet och tillsynen ska vara likadan oberoende av kommun och individ.Givetvis kan fokus variera vid olika tillfällen och mellan olika individer om var man lägger störst vikt vid ett besök. Det är ett problem men trots allt mindre än de fall där man inom samma område kräver helt olika ambitionsnivå.

Ett tydligt symptom på att detta är ett reellt problem är att många företag som klassats om från tillståndspliktiga till anmälningspliktiga trots det väljer att behålla sina tillstånd och aktivt strävar efter att få behålla länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Senaste fallet jag träffat på är en nyutexaminerad inspektör som kräver beräkningar av utsläpp av lösningsmedel från ett mindre företag på ett sätt som saknar all praktisk förankring. I det läget kan företagen välja att spela efter inspektörens pipa och kanske utföra onödigt och omotiverat arbete. Andra alternativet är att ifrågasätta och kräva förankring av kravet i lagstiftningen för att synliggöra om det är ett krav eller bara ett önskemål/praxis som inspektören tillämpar. I detta fallet valde man en tredje väg, att be TEM om hjälp med att ”tolka” mellan deras olika världsuppfattnignar i frågan. Visst hjälper vi gärna till, men det stör mig att det ska behövas.

I min roll som certifieringsrevisor enligt ISO 14001 så tampas jag varje gång med gränsdragningen om vad som är en avvikelse eller ej, hur ska man tolka paragraferna? Givetvis är vi alla även här individer men skriver jag en avvikelse måste den noga motiveras med vad konkret jag sett och vilken paragraf i standarden eller lagstiftningen som det misstämmer mot.

Jag tar gärna del av andra erfarenheter inom området. Mitt råd på vägen är att kräva att er inspektör motiverar sina noteringar och krav om redovisning/förändring med vilka lagparagrafer som motiverar att ni som företag ska förändra ert agerande. Det är ett steg på vägen. Sen vet vi alla att lagstiftningen inte är så tydlig att den ger svar i alla lägen. Ta till exempel häsynsreglerna om att man ska nyttja bästa möjliga teknik och använda förnybara energi om det inte är oskäligt. Det borde betyda att det är olagligt för ett företag att köpa annat än energieffektiva bilar som drivs av biobränsle. Nu har jag ännu inte sett den tolkningen men det är inte så långt borta, se t.ex. initiativet från miljösamverkan skåne som jag tidigare nämnt där man flyttar fram praxis inom transport- och energiområdet. I de fall lagstiftningen inte är entydlig borde det finnas officiella praxisdokument som kan tillämpas och det finns i vissa lägen redan. Miljösamverkan skåne är i sammanhanget ett väldigt bra initiativ för att underlätta kalibreringen och kompetensutvecklingen bland inspektörer och liknande initiativ finns på fler håll i landet.

Någon enkel lösning på detta har jag ej men det är något som borde debatteras mer. Problemet är att konsulter tjänar på att vara tolk och stötta med komplicerade men ”onödiga” utredningar och företag vill inte bråka utan hålla sig vän med sin inspektör. Ta chansen att tyck till! Har du sett samma fenomen? Förslag på utvecklade arbetssätt?

Läs mer:

• Energi och transporter i tillsynen, Miljösamverkan skåne

/Annika Balgård

Leda, lyda eller lära

Svenska företag är världsbäst på att införa miljöledningssystem. Därför finns det unika möjligheter här att utvärdera dessa och se hur de kan förbättras. Ett forskningsprojekt pågår nu vid TEM som ska ta reda på hur bra vi är på att följa reglerna i miljö­ledningss­ystemen.

Miljöledningssystemen är väldigt formella till sin karaktär. Det finns en del tidigare arbeten som tyder på att personlig, informell kontakt påverkar mer än formella regler. En annan fråga är om företagen egentligen vill att medarbetarna ska lyda. Mycket i den senaste strategi- och organisationsforskningen tyder på att det är ett förlegat synsätt.

Omvärlden är så komplex och föränderlig att det är omöjligt för chefen att hinna med att bevaka omvärlden och utfärda nya instruktioner. Istället talar forskare om lärande organisationer där alla måste ha tillräckliga kunskaper för att själva förbättra sitt arbete.

I äldre tiders organisationer var det chefen, eller en stab med experter, som hade till uppgift att läsa av och tolka omgivningen åt organisationen. Planer fastställdes. Order gavs. Mycket kraft ägnades åt att kontrollera efterföljelsen. På samma sätt är miljöledningssystem utformade. Miljön ska avläsas i en inledande genomgång. Därefter fastställs mål, planer, rutiner och instruktioner. Allt sker helst skriftligt och med väl fastställda mellanrum.

Det kan vara bra med tydliga instruktioner. Ett exempel på ett framgångsrikt företag med extremt detaljerade instruktioner är MacDonald’s. Där är likriktning en del av affärsidén. Det är inte meningen att personalen ska hitta på en bättre hamburgare, utan att kunden ska få exakt den hamburgare hon förväntar sig.

I många andra företag är det däremot innovationen som är det viktiga. Man talar om lärande organisationer, och “dubbel loop lärande”. Det innebär att man inte bara ska lära sig utföra en uppgift. Man ska lära sig så mycket att man kan ifrågasätta och förbättra genomförandet.

Ett exempel på en lärande situation kan vara ett oljeläckage. Många miljöledningssystem lär ha instruktioner för hur sådana ska hanteras. Dessa kan beskriva begränsning i spridning, insamling och avfallshantering. Ofta görs beskrivningen detaljerad. I ett studerat medelstort företag fanns fem olika instruktioner för att kontrollera oljeavskiljare, beroende på typen av utrustning.

Allt detta kan vara bra, men det kan också vara bra att ställa frågor om varför det finns olje–läckage. Bilbranschen, med början i Japan, är känd för den här typen av rutiner. Det finns gott om historier om att en upptäckt oljeläcka leder till frågor om orsaken, som kan vara en trasig maskindel som behöver bytas.
Oljespillet städas upp, maskindelen byts, men historien stannar inte där. Varför fanns det en trasig maskindel? Sköttes underhållet rätt? Köptes för dåliga delar? Varför det? Jo, det visar sig att man köper för dåliga komponenter därför att inköparna eftersträvar låg kostnad, utan tillräcklig hänsyn till kvalitet. Åtgärden för oljespillet blir en utbildning för inköparna eller en förändring i ledarskapet på inköp.

Slutsatserna från oljeläckaget slutar på ett helt annat ställe i organisationen och kräver helt andra kunskaper än i det enklare fallet. Detta hindrar dock inte att oljan i båda fallen måste torkas upp, men risken att det upprepas blir mindre med den lärande rutinen.

Chefens roll förändras helt i den lärande organisationen. Istället för att ge order och kontrollera gäller det att inspirera, skapa gemensam förståelse och ge förutsättningar för lärande.

En skriven, fastställd instruktion kan samla och konkretisera mycket kunskap. Detta är effektivt så länge förutsättningar är stabila. Om de däremot ändras blir arbetet att formalisera instruktionen bortslösat.

I en föränderlig värld vill chefen kanske inte att man ska göra som hon säger, utan hitta på något bättre. Istället för att lyda gäller det att lära.

/Thomas Parker

Industrin och miljöproblemens utveckling

Företag i Sverige har under många år arbetet aktivt med att minska sina miljöstörande utsläpp. Till viss del har arbetet skett under en tvingade lagstiftning och till viss del som frivilliga åtagande. Det man fokuserat på är emissioner av miljö- och hälsoskadliga ämnen till luft och vatten. Detta, att utsläppen minskar, har länge varit känt inom miljörörelsen och för att verkligen visa detta beställde Svenskt Näringsliv förra året en rapport från IVL kallat ”Några miljöindikatorer för svenskt näringsliv”. I Svenska Dagbladet läste jag idag en insändare som tog upp resultatet från den rapporten och författaren ville visa på att näringslivet blivit mycket bättre på miljöfrågor. Visst har de blivit bättre på flera områden men vad insändarskribenten missar är att de stora utsläppen inte kommer från skorstenarna eller avloppen idag utan de sker vid fabriksgrindarna. Det är råvarorna (inkl. energi), transporterna och de färdiga produkterna som står för den största miljöpåverkan idag.

Många av de företag som jag kommer i kontakt med arbetar nu också aktivt med att minska miljöpåverkan från sina produkter och sina inköp. Utvecklingen har börjat och inom några år tror jag att vi kommer att se stora resultat. Utsläppen från företagen kommer att minska ytterligare och produkterna kommer att bli mindre miljöbelastande.

Varje produkt som tillverkas har alltså ha en allt mindre påverkan men problemet idag är den stora mängden produkter som köps och som sedan blir avfall. En stor del av miljöpåverkan uppstår alltså efter tillverkningen och här är konsumenten en viktig del. Hur konsumenten agerar spelar roll, inte så mycket för varje enskild liten produkt utan för att vi använder så många produkter varje dag. Miljöproblemen flyttas från företagen till individerna, d.v.s. företagens andel av miljöproblemen minskar och konsumenternas ökar. Kommer vi att ta det ansvaret som samhällsmedborgare som det innebär eller behöver vi hjälp på vägen (t.ex. lagstiftning) för att axla det ansvaret?

Läs mer:

• Bevare oss för miljöaktivismen SvD
• Några miljöindikatorer för svenskt näringsliv IVL Svenska miljöinstitutet (pdf)
• Företagen fortsatt dåliga på att redovisa hållbarhet Miljöaktuellt

/Markus Paulsson

Från ord till handling – media sämst på miljö

Jag är en av dem som är glad över att media tar upp miljöfrågorna så mycket nuförtiden. Tidningarna är fulla av olika framtidsscenarier och kommer med tips om hur man kan leva klimatsmart. Nu vänta jag med spänning på att även mediebranschen själva skall arbeta med frågan. Arbete lär behövas eftersom media- och underhållningsbranschen kommer sist i Folksams index för ansvarsfullt företagande 2007 (det är börsbolagens miljö- och rättvisearbete som granskats).

/Markus Paulsson

Miljöskade- och saneringsförsäkringarna – ett gigantiskt slöseri med pengar

Har idag fördjupat mig i slutbetänkandet från Miljöansvarsutredningen som kom i våras. Den handlar delvis om miljöskade- och saneringsförsäkringarna och hur dessa kan förbättras. Intressant läsning! Dessa försäkringar är obligatoriska för tillstånds och anmälningspliktiga företag och ska gå till att betala person- och sakskada samt sanering av förorenade områden när ingen skyldig hittas som kan krävas på pengar.

De första tio åren (från 1989) betalades 250 miljoner in, under samma period skedde en enda utbetalning om 6 025 kr i ett skadefall om en förorenad brunn. 1999 till oktober 2006 betalades 375 000 kr ur miljöskadeförsäkringen och 6 miljoner ur saneringsförsäkringen ut. Under denna tid betalades det in mellan 7 och 20 miljoner kronor per år.

Kriterierna som måste uppfyllas för att få ersättning har helt enkelt varit för snäva och administrationen för tung. Avgiften har under senare år sjunkit och inbetalningen minskat och förväntas minska ytterligare när färre anläggningar omfattas av tillståndsplikt i Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899). C-anläggningar som förut betalade 400 kr/år har sluppit ur systemet eftersom administrationen av anläggningar som trots påminnelseavgifter vägrade betala blev för dyr.

Utredningen har kommit fram till att dagens försäkringslösning inte är optimal. De föreslår istället att det nuvarande försäkringssystemet ersätts med en myndighetslösning som innebär att en statlig myndighet efter prövning enligt de båda ersättningsregleringarna skall besluta om utbetalningar av miljöskadeersättning och ersättning för verkställighetskostnader. Det är ju en klart bättre lösning än dagens i alla fall, men är den tillräckligt bra?

Jag ser fram emot ett system där alla dessa miljoner går till verklig miljöförbättring och ersättning av miljöskador i stället för att som idag gå in i ett svart hål av administration och försäkringsbolagsvinster.

/Marie Pettersson