Nu bara 39% hälsofarligt

Enligt en ny undersökning så är numera bara 39% av de kemiska produkterna som säljs till konsumenter skadliga för din hälsa. Jag tycker det låter högt men då är det ändå en nedgång från ca 50% för drygt 10 år sedan. Undersökningen har gjorts av Kemikalieinspektionen tillsammans med SCB. Men det som jag tycker är ännu mer skrämmande (vilket inte står i sammanfattningen) är att 89% av volymen av använd mängd av konsumentkemikalier är hälsoskadliga. Inte konstigt att våra kroppar är fulla av kemikalier, vilket bl.a. visas i filmen Underkastelsen.

Man kan konstatera att antal farliga produkter minskar men att minskningen går långsamt. Värre är det också om man tittar på använd mängd produkter. Till kemiska konsumentprodukter räknas allt från linsvätska till målarfärg. Drivmedel utgör den absolut största delen av de hälsofarliga kemikalierna. Vill vi få bukt med kemikaliecocktailen i våra kroppar är det alltså viktigt att få ner den stora användningen av bensin och diesel. Med tanke på alla negativa egenskaper som de fossila drivmedlen har så kan man bli förvånad av att de inte är förbjudna. Vilka andra giftiga kemikalier slabbar vi omkring med i vår vardag?

Markus Paulsson

DDT på tapeten igen

Återigen dyker det upp personer som förespråkar användandet av DDT för att bekämpa myggor. På Sydsvenskans opinionssida argumenterar läkaren Henry Miller för att återinföra storskalig användning av DDT för att bekämpa malaria i fattiga länder. DDT började användas på 30-talet då det är effektivt på att döda insekter men blev ökänt redan på 60-talet för att det orsakade fågeldöd trots att det har låg akut giftighet för fåglar och människor. Anledningen till att fåglarna dog var att DDT (och dess metaboliter) är fettlösligt och det anrikas för varje steg i näringskedjan. (Läs mer om bakgrunden på Wikipedia.)

Miller förespråkar visserligen bara att man skall använda DDT inomhus och eftersom ”ämnet finns kvar efter besprutning” är det ett utmärkt alternativ till att döda myggor. Målet med att döda myggorna är att hindra spridningen av malaria. Jag kan förstå att en läkares önskan om att snabbt kunna fixa ett sätt att förhindra att många miljoner människor insjuknar i malaria, men tyvärr har insekter en egenhet att bli resistenta mot de medel som används mot dem. Senast idag kom en ny rapport om att myggor blir resistenta mot olika medel som används mot dem.

Om Miller får som han vill kommer vi att kunna rädda många människor idag från att bli sjuka, men om ett okänt antal år kommer myggen att komma tillbaka och sprida malaria igen. Samtidigt vet vi att den DDT som sprids kommer att finnas kvar i naturen i åtminstone 30 år och orsaka skador på ekosystemet och ett okänt antal cancerfall, nedsatt fertilitet m.m. Är dagens vinster i form av förbättrad hälsa värt ett framtida lidande i form av försämrad hälsa? Själv satsar jag på ett bra myggnät – då slipper jag få malaria och jag förgiftar inte heller andra.

Markus Paulsson

Dyrt att bli av med farligt avfall

Efter en utbildning om miljö och miljöledningssystem för en tid sedan började jag och miljöchefen prata om hur dyrt det kan vara för företag att göra rätt för sig på miljöområdet. Under utbildningen hade jag pratat om riskerna med olika kemikalier som sprids i miljön och att det är särskilt viktigt att ta hand om det farliga avfallet på rätt sätt för att hindra att otrevliga ämnen sprids i naturen till fara för människors hälsa och miljön.

Miljöchefen berättade att det var just det han hade gjort för inte så länge sedan. Eftersom de på företaget var lite osäkra på vad som egentligen var farligt avfall hade de nappat på avfallsföretagets erbjudande om att låta en konsult gå igenom deras avfall och sortera ut det farliga. Konsulten hade kommit och arbetet hade tagit någon timme. Så småningom hämtades avfallet, allt som allt ca 200 kg och allt var frid och fröjd tills fakturan dök upp. 30 000 kr kostade det att bli av med avfallet. Ingen spottstyver direkt. Ska vi komma närmare målet att uppnå en giftfri miljö så måste det nog bli billigare att göra rätt.

/Marie Pettersson

Miljö är mer än bara klimat

De senaste åren har klimatfrågan slagits upp stort i alla medier. Världen måste minska sina koldioxidutsläpp och på vägen dit ska företagen bli klimatneutrala och alla Svenssons klimatsmarta. Frågan är förstås viktig och förtjänar stor uppmärksamhet. Men vad händer med alla andra miljöfrågor?

I Sverige har vi 16 miljökvalitetsmål varav bara ett handlar om klimatet. Tyvärr går det inget vidare för merparten av dessa mål. Jag kan erkänna att alla mål kanske inte är lika viktiga, men nog tycker jag att t.ex. en giftfri miljö är minst lika betydelsefull som minskad klimatpåverkan. Någon kommer säker att säga att vi i vår jakt på rätt klimat även kommer att minska andra miljöproblem och det är troligen sant. Det finns dock två problem med denna klimatfokusering, dels att andra problem kommer i skymundan och dels att vi i vår strävan att minska utsläppen av växthusgaser riskerar att generera nya miljöproblem

Jag vill se en balans i miljöpolitiken. Jag menar inte att vi ska minska våra klimatåtgärder, snarare tvärt om. Samtidigt vill jag se ett ökat fokus på andra miljöproblem. Medan vi sitter och rullar tummarna breder döda havsbottnar ut sig, gifter sprids och den biologiska mångfalden minskar etc. Visst, det är problem som i många fall måste lösas internationellt, men någonstans ska arbetet ta sin början.

Och så är frågan vilken miljömässig prislapp vi ska sätta på våra klimatansträngningar. Vilka och hur stora delar av vår naturmiljö ska offras för att odla förnyelsebara bränslen, eller generera energi genom t.ex. vind och vattenkraft? Ett aktuellt exempel är skogspropositionen som kom i våras. Vad innebär egentligen åtgärder som introducerande av nya arter och kommer inte ökad effektivisering av skogsbruket att medföra minskad naturvårdshänsyn?

Jag tycker att vi ska börja se på miljön ur ett helhetsperspektiv. För att slippa oväntade miljömässiga bakslag i våra klimatansträngningar bör vi ställa oss frågan vad som är god miljö, vad som ska bevaras och varför. Endast genom att ta ett helhetsgrepp på de problem vi har kan vi uppnå den hållbara utveckling vi eftersträvar.

Krönika publicerad i Miljö & Utveckling #4:2008

/Marie Pettersson