Social hållbarhet genom utbildning

Tisdagen den 18:e oktober var det återigen dags för medlemmarna i CSR Skåne att mötas och lyssna på föredrag inom hållbarhetsområdet. Dagens värdar var Folkuniversitetet och temat, Social hållbarhet genom utbildning, passade väl in på deras verksamhet.

Det var Folkuniversitetets Stiftelse rektor, Annika Dolk, som inledde dagens presentationer. Hon berättade om Folkuniversitetets arbete och vad det ger dem som tar del av det. Genom utbildningar och studiecirklar bygger människor upp sitt sociala kapital och man möter personer man aldrig kommit i kontakt med tidigare. Sökandet efter kunskap förändrar! Dessutom är folkbildningen en demokratisk fråga eftersom vi behöver fler aktiva, kunniga människor för att skapa ett bättre samhälle. Se Annikas presentation här >>

Annika Dolk, Folkuniversitetet, berättar om de värden som utbildning ger.

Träffens andra talare kunde inte annat än att hålla med. Folkbildning är en av de mest spännande sociala innovationerna, sa Fredrik Björk från Malmö Högskola. Han ser dessutom tydliga trender i hur utbildningsformerna utvecklas för att bli ännu bättre. Onlinekurser bidrar till ett mer globalt lärande och möjliggör för fler personer att delta, mer tillämpade projekt och ett mer integrerat perspektiv gör att kunskaperna lättare kan omsättas i praktiken och en mer systemisk ansats där hållbart ledarskap betonas är några av de trender som Fredrik identifierat. Se Fredriks presentation här >>

Fredrik Björk, Malmö Högskola, har identifierat trender i lärande.

Sedan var det dags för nätverkets senaste medlem, Anton Ewetz från Explainer AB, att berätta om ett nytt sätt att föra fram ett budskap. I stället för 20 sidor tunga artiklar kortar Explainer ner budskapet till strax över en minut och presenterar det med hjälp av animerad film. Filmen skapar ett engagemang som gör att mottagaren lättare minns budskapet och dessutom ökar det tillgängligheten, oberoende av vilka förutsättningar mottagaren har. Se Antons presentation här >>

Too long – didn’t read? Inte med film, menar Anton Ewtez, Explainer.

Efter en snabb fikapaus fortsatte Max Nwuba från AIESEC träffen. Organisationen arbetar med att koppla samman studenter och företag över hela världen. Genom att skicka praktikanter till andra länder arbetar de över dem kulturella gränserna och skapar förståelse och kunskap hos de berörda. Diversitet föder både kreativitet och innovation, avslutar Max. Se Max presentation här >>

Max Nwuba, AIESEC, berättar om framtidens ledare.

Dagens näst sista talare, Anna Nambord, HR- och CSR-chef på Wihlborgs, tog ner dagens tema till en mer praktisk nivå genom att berätta hur de arbetar konkret med affärsetiska-utbildningar. Hon berättade om hela resan: hur behovet upptäcktes, utformningen av utbildningen och verktyg samt vad arbetet har resulterat i. Vi fick dessutom prova på en av de övningar som användes i utbildningen där vi fick hålla upp en röd lapp om vi ansåg att en handling kan klassas som en muta eller en grön lapp om det inte kan det. Det var svårare än man kan tro!

Anna Nambord visade hur Wihlborgs arbetar med utbildningar.

Avslutningsvis berättade Linnea Turnstedt från TEM om vikten av att tänka på mottagaren när man ska förmedla ett budskap. Det finns flera olika grupper, allt från apatiska efterföljande till innovatörer och eldsjälar, som alla svarar bäst på olika argument och strategier. Dessutom kan det finnas idé att fundera på var man ska lägga mest kraft. Tyvärr finns det oftast begränsat med resurser och då kan det vara idé att fokusera först där man faktiskt kan göra skillnad. När majoriteten är med på budskapet brukar det vara lättare att få med resten också!

Om du är intresserad av att lära dig mer om miljökommunikation och hur man på bästa sätt övertygar sina medarbetare att delta i hållbarhetsarbetet kan vi tipsa om TEM:s utbildning ”Så får du med dina kollegor i hållbarhetsarbetet” som hålls den 29:e november. För mer information om kursen, läs här >> 

CSR Skånes nästa nätverksträff hålls på eftermiddagen den 15:e november på Sysav i Malmö. Temat kommer att vara Miljö och hälsa. Läs mer om talare och ämnen här >>  Anmäl dig och en kollega redan idag!

/Linnea Turnstedt

Konferens CSR Øresund 19/5

Årets mest inspirerande CSR-event i Öresundsregionen!

Stiftelsen TEM och CSR Danmark arrangerar den 19:e maj konferensen CSR Öresund med det senaste inom hållbarhetsområdet från Öresundsregionen.

Program

Konferensen kommer att behandla alla aspekter inom CSR och hållbarhet. Programmet uppdateras ständigt:

• Diana Madunic, CSR Ambassadör, Utrikesdepartementet, Sverige.
• Sara Krüger, Dansk Industri, UN Global Compact Danmark.
• Charlotte Carlsson, Länsstyrelsen Skåne.
• Rikke Thorlund, Chef for OPS i Kommunernes Landsforening.
• Fredrik Ljungdahl, hållbarhetsansvarig, PWC.
• Emma Ihre, Head of Sustainability, Mannheimer Swartling.
• Åsa Kalee, Projektchef Good, Uppstart Malmö.
• Cecilia Lejon, Förvaltningschef på Arbetsmarknadsförvaltningen av Trelleborgs kommun.
• Lone Hylander, Projektrådgiver i Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak.
• Finnur Sverrisson, grundare Little Big Malmö.
• Ann-Sofie Gunnarsson, kommunikationschef, Next Generation Social Entrepreneurs, IKEA Sverige.
• Fadi Barakat, Konsultchef Region Södra Sverige, Manpower / Uppsök Malmö.
• Johan Berhin, grundare av Green Furniture Concept.
• Fredrik Fackler, produktionschef, Kraftringen.
• Marie Dahllöf, välgörenhets- och CSR-chef, PostkodLotteriet.

Besök vår hemsida >> för mer information om dagen: program, anmälan och priser, utställare, kontaktuppgifter med mera.

Konferensavgift

Konferensavgift — 1995 SEK (ex.moms/VAT)

Medlemmar i CSR Skåne, CSR Danmark och NCSH — 995 SEK (ex.moms/VAT)

Medlemmar i Medicon Valley Alliance — 1495 SEK (ex.moms/VAT)

Medlemmar i NMC (Näringslivets Miljöchefer) — 1495 SEK (ex.moms/VAT)

Studerande — 550 SEK (ink.moms/VAT), OBS begränsat antal

Utställning

Konferensen kommer att hållas på Malmö Arena (Palissad). Det finns även möjlighet för dem som vill sponsra eller ställa ut i samband med konferensen att exponera sin verksamhet mot gräddan av hållbarhetsproffs i Öresundsregionen. Utsällare såhär långt:

• Normative
• Mazars Revisionsbyrå
• MyEco
• EU-programmet Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak
• Hand in Hand
• Stiftelsen TEM
• CSR Danmark

För att anmäla ert deltagande eller om ni är intresserade av att exponera er verksamhet, gå in på hemsidan www.csroresund.se eller kontakta oss för mer information!

Anmälan

Klicka här för att komma till anmälan till konferensen

Vi ses där!

---

Kontakt:

Stiftelsen TEM

040-606 55 80

Paris – bara början

 

Ingen har väl missat den historiska händelsen att ett klimatavtal nu godkänts i Paris. Många var oroliga för en upprepning av de misslyckade klimatförhandlingarna i Köpenhamn men nu har alltså en majoritet av världens länder lyckats enas om en gemensam klimatstrategi.

Eftersom avtalet i FN skulle bygga på konsensus tog det lång tid innan det slutgiltiga utkastet kunde presenteras och vissa bitar har tyvärr fallit bort, bland annat en av punkterna som EU har kämpat för: en 50 % utsläppsminskning till 2050. Denna är nu ersatts med en vagare formulering där det skrivs att det under andra hälften av århundradet ska uppnås en balans mellan utsläpp orsakade av människor och koldioxidsänkor – alltså ett netto-utsläpp på 0. En sådan vag formulering är en svaghet men paragraferna skickar ändå ett tydligt budskap till omvärlden. Även om det inte ställs krav på ett helt fossilbränslefritt samhälle skickas en signal att marknaden kommer att minska vilket kommer att förändra var framtida investeringar placeras. En osäkrare marknad inom fossila bränslen leder till att investerarna börjar att leta efter mer stabila placeringar. Förhoppningsvis en mer hållbar bränsleförsörjning och teknik.

Ett av de fastslagna målen är att inte öka den globala medeltemperaturen mer än 2° C. Det följs dessutom av ett ännu hårdare mål där länderna ska sträva efter att hålla ökningen så låg som 1,5° C. I praktiken kommer det här att innebära att de fossila bränslena behöver fasas ut långt innan 2100. Ländernas löften är dock inte tillräckliga för att nå detta mål i dagsläget och därför är den punkt i avtalet som gäller revidering av löftena extra viktig. Enligt avtalet ska länderna att se över sina planer vart 5:e år och sedan frivilligt besluta om ambitionsnivån ska höjas. Det öppnar för möjligheten att i framtiden få ännu skarpare miljöarbete allt eftersom tekniken och behovet utvecklas. Huruvida dessa revideringar blir tillräckliga eller inte får framtiden utvisa.

Avtalet, som börjar gälla 2020, är underskrivit av 195 länder. Många av dem är direkt drabbade av miljöförändringar som stigande havsnivåer etc och för dessa finns ett område gällande ekonomisk ersättning och hjälp för att finansiera klimatomställningen. Dock ligger detta inte under den bindande delen i avtalet vilket gör att det inte finns något tvång för de andra länderna att bidra. Därmed riskeras en resursbrist att uppstå i fattigare ländernas arbete med omställningen. För att ha en chans att nå 1,5-graders målet måste alla länder förbättra sitt miljöarbete avsevärt och för att det ska vara möjligt måste alla ha förutsättningar att ställa om.

Som så ofta är fallet med konsensus-avtal hade man önskat skarpare formuleringar och hårdare krav. Men oavsett så är det ett avtal värt att firas för aldrig tidigare har så många länder enats om en så viktig klimatåtgärd. Även om vi fortfarande kommer att behöva arbeta hårt för att uppnå en hållbar utveckling är det nu under andra förutsättningar.

Som Bill McKibben, grundare av klimatrörelsen 350.org, sa:

”Det här räddade inte planeten men det kan ha räddat chansen att rädda planeten”

/Linnea Turnstedt

Insatser för hållbar utveckling i Skåne – Medlemsträff hos Lunds Hållbarhetsforum

Onsdagen den 9:e december samlades medlemmar i TEM:s nätverk samt gäster hos Lunds Universitets Hållbarhetsforum för årets avslutande träff. Insatser för hållbar utveckling i Skåne var temat och vi fick som vanligt lyssna på flera intressanta talare som belyste ämnet. Begreppet Hållbar utveckling innehåller en mängd aspekter och en diskussion kring det är inte komplett utan input från olika intressenter, så väl offentliga som privata. Just därför erbjöd träffens program en blandning av talarna från universitet, kommuner, statliga verk samt näringslivet.

Det var Bengt Holgersson, Styrelseordförande på Lunds Universitets Hållbarhetsforum som inledde träffen med att berätta om verksamheten. Idén med forumet är att det ska fungera som en paraplyorganisation för all hållbarhets forskning på universitetet samt som en bro mellan samhälle och akademi. Forskning och näringsliv har tillsammans en både kompetens och verktyg för att påverka utvecklingen i samhället åt rätt håll.

Vi välkomnades av Lunds Hållbarhetsforum

Katarina Scott, projektledare på Future by Lund var dagens andra talare. Även de på Future by Lund arbetar med att knyta samman olika aktörer i samhället. Här ligger dock huvudfokus på innovation och plattformen strävar efter att underlätta för samarbeten inom temat Hållbara städer. Stadens hållbarhet är givetvis en viktig del i arbetet för en generellt hållbar utveckling i Skåne. I en miljö som offentligt uppvisar goda exempel och projekt skapas förhoppningsvis ett allmänt intresse och engagemang för frågorna. Så att öka de Skånska städernas attraktionskraft som ”hållbara” kan ge positiva effekter även på annat håll.

Future by Lund är en innovations plattform.

Camilla Alfredsson talade i egenskap av CSR-samordnare för inköp och upphandling på Helsingborgs Stad. Camilla är myndighetens första CSR-samordnare vilket är ett tydligt tecken på att hållbarhet står högt på agendan nu. Helsingborgs Stads ambition är att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav i upphandlingar och effektivt kontrollera hur stadens leverantörer rent praktiskt arbetar utifrån kraven och följer regelverken. Nu kommer Camilla att kunna arbeta ännu mer med dessa frågor och i och med att staden är en så pass stor upphandlare kommer hennes arbete att få stor genomslagskraft. Bra initiativ tycker vi här på TEM!

Helsingborg Stads CSR-ansvarig för inköp och upphandling.

Efter fikapausen var det dags för Daniel Eriksson, grundare av Nordic Center for Sustainable Healthcare, att ta plats vid podiet. Centret arbetar för att skapa samverkan mellan olika samhällssektorer i strävan mot en mer hållbar sjukvård. Medlemmarna arbetar alla på något sätt med hållbarhet i sina verksamheter och intresset för centret är stort, vilket visar att det finns en tydlig efterfrågan för en mer hållbar utveckling i samhället. Något som NCSH arbetar mycket med är de kunskaper, verktyg och metoder som krävs för att nå dit i framtiden. Att ingå i samarbeten och nätverk är ett sätt att arbeta med dessa bitar och att tillsammans kunna bidra till saker som man annars inte hade haft möjlighet till, till exempel nästa års stora konferens som NCSH anordnar med temat Hållbar sjukvård. Konferensen kommer att äga rum i Stockholm den 10:e november, för mer information NCSH:s nyhetsbrev >>

i NCSH arbetar medlemmarna tillsammans för en mer hållbar sjukvård.

Här i Skåne är det 44 % av företagen som har ett miljöarbete och 38 % som har ett aktivt socialt och etiskt arbete. Det berättade Johanna Giorgi från Tillväxtverket. På den senaste tiden har det kommit flera rapporter om hållbarhetsarbete och nästan alla av dem landar i slutsatsen att företagen efterfrågar mer stöd och fler strategier. Viljan och intresset finns ofta där men verktygen och metoderna saknas. Efter många års inspirations- och motivationsarbete kan det alltså nu vara dags att arbeta mer konkret. Det är dags att ta nästa steg och underlätta för dessa företag att utveckla sitt hållbarhetsarbete och hitta de praktiska lösningar som fungerar just för deras bransch.

I Skåne har 44% av företagen ett aktivt miljöarbete.

Johanna Weckström, central miljösamordnare på PEAB Anläggning, var dagens sista talare. Även hon lyfte vikten av samverkan för att nå en mer varaktig framtid men hon pratade också om fokusskiften inom branschen. Tidigare har deras arbete i huvudsak handlat om etiska frågor, anti-korrupition, jämställdhet och liknande. Nu ligger fokus i Skåne mycket på att underlätta flyktingfrågan. Miljö har alltså ännu inte varit en större drivkraft för branschen men Johanna spår en förändring i framtiden. Ett tecken på det är att branschen nu gått samman och försöker hantera hållbar utveckling med gemensamma krafter.

Johanna förutspår ett mer aktivt miljöarbete i framtiden.

Nu tar vi nya tag inför nästa år som kommer fyllas med fler träffar, workshops och utbildningar för medlemmar i nätverken. Glöm inte den kostnadsfria utbildningen för medlemmar den 4:e februari –Introduktion till CSR.

Vi hoppas att se er alla på nästa nätverksträff den 28:e januari!

/Linnea Turnstedt

Snart 100 medlemmar i TEM:s nätverk!

Båda TEM:s nätverk – CSR Skåne/Miljönätverket och Nordic Center for Sustainable Healthcare – växer så det knakar.

Snart är vi sammanlagt 100 medlemmar!

Bara under höstens två månader har 15 verksamheter anslutit sig till nätverken.

Nya medlemmar i CSR Skåne/Miljönätverk hösten 2015:

• Hungerprojektet
• MINE – Etnisk Mångfald i Näringslivet
• Länsstyrelsen Skåne
• Finsam Lund
• Folkuniversitetet

 

Nya medlemmar i Nordic Center for Sustainable Healthcare hösten 2015:

• Upphandlingsmyndigheten
• Paxxo
• SP
• Karolinska universitetssjukhuset
• Region Hallands tre sjukhus
• Centralsjukhuset Kristianstad
• Comité pour le Développement Durable en Santé
• PlanMiljø

Vi ser fram emot att välkomna vår hundrade medlem!

Om du har frågor kring nätverken och medlemskapet, kontakta Daniel Eriksson för NCSH och Anna Yelistratova för CSR Skåne/Miljönätverket.

ELLER GÅ MED DIREKT!

Kommande nätverksaktivitet:

Hållbar konsumtion, 12/11, 08.30-12.00, Miljöförvaltningen >>

---

Vårt fina logokarta:

Läs mer om CSR Skåne/Miljönätverket >>

Läs mer om NCSH >>

TEM samarbetar med Miljöaktuellt kring utbildningar

Nu samarbetar TEM med Miljöaktuellt, Sveriges största miljötidning som bevakar allt inom miljö och hållbar affärsutveckling. TEMs Marie Pettersson och Anna Yelistratova kör igång 29-30 januari 2014 med kursen CSR – ansvarstagande i praktiken i Malmö.

Intresset för CSR ökar hos företag, och det blir uppenbart att kunskaper inom CSR ska finnas på olika nivåer och olika avdelningar. Vi har skräddarsytt utbildningen till personer som behöver en grundläggande CSR utbildning som avstamp inför framtida arbete och som idag jobbar i företagsledningen, inköp eller har andra uppdrag som involverar praktiskt arbete med CSR-frågor både inom privata och offentliga organisationer.

CSR – ansvarstagande i praktiken är en baskurs som ger grundläggande kunskaper inom CSR, ifrån internationella ramverk och normer till företagsanpassade CSR projekt och handlingsplaner. Några andra stolpar som vi tar upp inom kursen:

• drivkrafter
• inflytandesfär
• intressentanalys
• intressentdialog
• väsentlighetsanalys
• CSR-strategi
• uppförandekod och dess implementering
• CSR i leverantörskedjan
• hållbarhetskommunikation, intern och extern
• hållbarhetsredovisning

Och självklart innehåller utbildningen många intressanta diskussioner och workshops!

Mer info kring kursens program och kontaktuppgifter finns här. Anmäl dig här.

Media, köttet och det nya klimatpartiet

Sen jag skrev om kött häromveckan har jag läst flera artiklar på samma tema. Förra veckan skrev Catarina Rolfsdotter-Jansson i Sydsvenskan om att LCHF egentligen borde heta LCHE – Low Carb High Ego.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1609774/rdquoI-ivern-att-bli-smala-missar-vi-omtanken-om-andrardquo.html

Hon fick snabbt mothugg från DN:s Jens Linder, som menade att den lilla skara som ägnar sig åt LCHF knappast har någon större påverkan samt att LCHF inte alls behöver betyda större köttkonsumtion (nå, det må vara sant – men frågan är inte alltid hur saker egentligen är, utan hur folk uppfattar dem).

http://www.dn.se/blogg/matbloggen/2012/02/20/lchf-dieten-behover-inte-vara-kottig/

Idag publicerade Vänsterpartiet en debattartikel i DN om hur de vill att Sverige ska bli ett klimatpolitiskt föregångsland. Bland annat handlar detta om att få ner köttkonsumtionen. ”Den svenska animaliekonsumtionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar och är därmed något man måste förhålla sig till. Vi vill därför att EU:s subventioner till köttproduktion avskaffas och vi vill satsa på mer vegetarisk mat i skolor och annan offentlig verksamhet.” skriver Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Jens Holm. Hear my prayer!

V har många andra förslag på hur Sverige ska öka sitt klimatarbete. Ett investeringsprogram för klimatet riktat till kommuner, lansting och företag, stor satsning på Sveriges järnvägar samt ett klimatdepartement som ska samla alla de klimatpolitiska frågorna och möjliggöra ett helhetsgrepp. V ser problematiken i att ansvaret i nuläget ligger på miljöministern som inte har något större inflytande över de områden där omställningar behövs som mest, som till exempel i den ekonomiska politiken. Å andra sidan kan man fråga sig hur ett departement skulle vara annorlunda – det skulle ju också utgöra en separat och inte integrerad del. Kanske är det ändå nödvändigt för att ge tyngd åt klimatfrågan.

Under 2010 ökade de svenska utsläppen av växthusgaser med 11 procent och Sverige har på några år rasat från tionde till 34:e plats i den internationella miljörörelsens jämförelse av länders miljöpolitik, enligt artikeln. V vill att Sverige ska skärpa det svenska utsläppsmålet för 2020 till minst 45 procent samt verka för att EU:s utsläppsmål skärps. ”Vi är det nya klimatpartiet” skriver V.

http://www.dn.se/debatt/sa-vill-vi-gora-sverige-till-en-klimatpolitisk-foregangare

Rör inte mitt kött!

Någonting jag har så svårt att förstå är kötträttigheten. Ja, den rättighet som många svenskar anser sig ha – och då snackar vi både frukost, lunch och middag. Eller i alla fall lunch och middag. Den ständiga rätten till en kötträtt. En kötträttighet. En köttighet. En kättighet? Drar mig till minnes det ramaskri det blev när någon skola i Sverige ville införa köttfri måndag. Föräldrarna rasade. ”SKA MINA BARN INTE FÅ ÄTA KÖTT EN MÅLTID I VECKAN! VET HUT!” Kommunistfasoner? Och barnens hälsa!? Ja, det var en närmast amerikansk reaktion (tänk vapenlagar). Och detta är inte det enda exemplet, att ifrågasätta köttkonsumtion resulterar ofta i hätska diskussioner och mycket känslor. Hur kommer det sig att äta kött av många ses som en mänsklig rättighet? ”Rör inte biffen!” Vapenvurmandet i USA känns som en ganska talande jämförelse.

Trots idel forskning som visar på negativa hälsoeffekter på grund av stor köttkonsumtion (förvisso med ett, kanske inte menat men ändock, starkt motstånd i LCHF- och GI-rörelsen) ökar köttkonsumtionen. Köttfri måndag är en rörelse som fått ganska stort fäste runt om i världen. I Holland och Sydafrika, om jag inte minns fel, har många restauranger hängt på.

Men kanske passar det inte svenskarna? Varför då kan man fråga sig. Men här känns det som retoriskt felaktigt att snacka köttfritt. När rasade föräldrarna senast mot pannkakstorsdag? Nä, just det. Så länge man benämner mat som mat och inte som vegetarisk mat – då är det lugnt. Och kan ju kanske hålla med om det. Vegetarisk mat. Det låter liksom inte riktigt bra. Som en avvikande mat. Som en mat som blivit bestulen på något. Man tänker kanske på caféer med orangea väggar och alldeles för vitlöksstinn hoummos. På torra bönor och fettfria rotsaker. På idel nyttigheter med grovt mjöl och frön. Ja, ordet ”vegetariskt” – det är befläckat och har svårt att vinna ny sympati.

Mat låter godare som bara mat. Och all mat är ju mat – vegetarisk eller ej. På många ställen i världen skulle nog en sådan uppdelning närmast förefalla absurd. (Och vad är det här med likställandet mellan vegetarisk-nyttig-ekologisk? Kan leverantörer sluta med det? Bara för att jag vill äta någonting ekologiskt betyder det inte att jag vill påtvingas fullkorn! Liksom hallå.)

Nuförtiden måste ju de flesta i Sverige vara medvetna om köttproduktionens ruskiga miljöpåverkan. Ändå verkar köttkonsumtionen fortsätta att öka. Sen 1950 har medelsvenskens köttkonsumtion ökat med 70 procent, sen 1994 med 40 procent. Djuruppfödningen står för hela 18 procent av världens växthusgasutsläpp, enligt en FN-rapport från 2006 och slår därmed transporterna med en procent. Regnskogar i Amazonas skövlas för betesmarker åt djur (80%) och sojabönsodling till djuruppfödning.

Varför ändras inte vårt beteende? Ja, det har förstås flera orsaker. Ovilja, ointresse, lättja, brist på ork inte minst och tanken om att mitt eget beteende inte spelar någon roll. Det här borde vara skolans ansvar tänker jag, eller den offentliga sektorn som helhet. Staten, landstingen, kommunerna. De borde ta första steget. För den offentliga upphandlingen står för en så himla stor del av matkonsumtionen. Förstå vilken påverkan det har! Vet att det kan vara problem med närodlat vid offentlig upphandling med tanke på frihandelsreglerna. Men vad gäller kött, vad har frihandeln att sätta emot där?

I hemkunskapen skulle barnen kunna utbildas i livsmedelskunskap på ett annat sätt än vad jag gjorde (kanske ser det redan ut som följer?). Vikten av att inte slänga mat. Uppfinningsrikedom. Vilka sorts produkter som har minst miljöpåverkan i hemmet. Laga varierad mat. Källsortera. Lär dem där! De kommer trycka på hemma. Så brukar det vara med barn. Och barn kan för övrigt visst äta vegetariskt. Har en kollega som har sina barn på ett dagis där de bara serverar vegetarisk mat, och där äter de minsann lika mycket som barn gör på andra dagis.

Och skolmaten sen! Framförallt. Och sjukvården! Och ja och ja. Oändliga möjligheter. Men smyg in det för sjutton. Skylta inte med ”köttfritt” och ”vegetariskt”! Servera bara mat. Så slipper vi några arga insändare.

Jag är ingen klassisk vegeterian. Nä, jag är inte ens vegeterian. Kanske snarare en köttväljare. Jag väljer mina köttmåltider. Och ju mindre kött jag äter desto mindre sugen blir jag faktiskt – tycker att billighetsproduktionen skiner igenom. Och samvetet dåra. Det trycker på. Djurens levnadsvillkor. Jordens ändlighet.

Här nedan kan man se en liten film från Köttfri måndags hemsida om hur det funkar.

Eller så kan man bara kolla på Paul McCartney. (Bryr man sig inte om djur eller miljö kanske man i alla fall vill vara som en Beatle!)

God helg alla fellow food lovers! Hoppas ni får er något riktigt gott!

/Anna Åkerblom

Världens värsta företag utsedda

Trevliga nyheter härunder. Nu blir det otrevligare. I förra veckan presenterade nämligen The Public Eye Awards vilka som tagit hem flest röster i årets omröstning om vilket som är världens värsta företag. Motiveringarna bjöd på deprimerande läsning. Vinnare av The Public Eye People’s Awards blev världens andra största gruvbolag Vale. Enligt Public Eye konstruerar Vale för närvarande en damm i mitten av Amazonas med förödande konsekvenser för regionens biodiversitet och ursprungsinvånare. Om bygget fortsätter kommer 40 000 ursprungsinvånare tvingas att lämna området och förstörelsen av ekosystemen riskerar att ödelägga invånarnas försörjning totalt. Vale’s sjuttioåriga historia är fylld av brott mot mänskliga rättigheter, inhumana arbetsförhållanden och hänsynslös exploatering av naturresurser, uppger Public Eye. Andraplatsen gick till Tepco, den japanska energijätten som negligerade säkerhetsåtgärder för att reducera kostnader – åtgärder som skulle kunna ha förhindrat Fukushima-katastrofen. Samsung knep tredjeplatsen bland annat på grund av sin användning av förbjudna giftiga ämnen. Användningen skedde utan de anställdas vetskap och enligt Public Eye har användningen lett till att 120 anställda drabbats av cancer och minst 50 unga medarbetare har dött.

Vinnare av The Global Award, som utses av Public Eye’s expertpanel, blev Barclays. Barclays’ investment banking-sektion som sysslar med livsmedelsspekulation växer snabbast Europa. Livsmedelsspekulation sägs driva upp priserna på livsmedel och skapa osäkra förhållanden för producenterna. Bara under andra hälften av 2010 så drabbades 44 miljoner människor av extrem fattigdom på grund av ökade livsmedelspriser. Nya europeiska regleringar skulle kunna stoppa spekuleringen, men den brittiska regeringen och dess allierade i den finansiella sektorn, såsom Barclay, hotar att blockera effektiv reglering, uppger Public Eye.

The Public Eye Awards organiseras sedan 2000 av Berne Declaration och Jordens vänner (sedan 2009 ersatta av Greenpeace) och är en årlig aktivitet i samband med World Economic Forum.

Kolla in listan här: http://www.publiceye.ch/en/ranking/

/Anna Åkerblom

Det mjukas gråa baksida (soft law – del II)

Men allt är förstås inte gosigt med soft law. Avsaknaden av riktig tyngd kan vara ett problem. Om det inte finns något verkligt sanktionssystem, kan vi då verkligen vara säkra på att organisationer verkligen gör det de säger? Soft law-instrument på miljöområdet blir ofta anklagade för att leda till vad som brukar kallas för green washing. Företag köper en stämpel för att förbättra sitt varumärke – men i själva verket betyder märkningen ingenting, då det saknas en ordentlig kontrollmekanism. Vad gäller ett av världens största CSR-initiativ, FN:s Global Compact, finns en strid ström av kritik om blue washing (Global Compact-loggan är nämligen blå och principerna täcker mer än bara miljö). Global Compact kräver extensiv rapportering, som man i och för sig kan tänka föranleder faktiskt handlande, men några kontroller utförs aldrig. Med över 6000 företag anslutna skulle nog den kontrollen bli för omfattande för kapitalsvaga Global Compact och de är också väldigt tydliga med att säga att Global Compact inte vill vara en ”hard controlling entity” utan ett instrument som fokuserar på lärande, dialog och partnerskap. Svårt att veta vad som är den riktiga anledningen – ett stickprov här och var för att rädda FN:s anseende kan ju inte vara så förfärligt dyrt?

Global Compact är ett typexempel på långa fallerade förhandlingar som aldrig ledde någon vart. På sjuttiotalet tryckte utvecklingsländerna på för en bindande konvention på området, men i-länderna skrek nej. FN försökte, men – nej. FN kände att man förlorade aktning i och med att man inte kunde kontrollera den globaliserade världens nya makthavare – företagen – och man behövde hitta ett sätt. Man valde till slut den mjuka vägen. Och även om jag kanske personligen hade föredragit en konvention, så kanske detta var det enda alternativet. Att försöka förändra företagens förhållningssätt med hjälp av insikt istället för hot. Kanske är det ett bättre sätt att få ett regimskifte (Global Compact har trots sitt mjuka sanktionssystem stor påverkan på företag, visar undersökningar). Och rapporteringsskyldighet gör ju att företag på något sätt tvingas att tänka efter.

Idag verkar opinionen ha svängt något. Nu är det kanske framförallt i-länder som talar om socialt ansvar in the governance gap (term som brukar användas för att förklara var CSR-initativ behövs, nämligen i de länder där regeringen och rättsinstitutionerna är otillräckliga), medan u-länderna är beroende av i-ländernas investeringar och gärna offrar sitt folks värdighet på vägen. Men ansvaret sträcker sig över landsgränserna. Produktion i utvecklingsländer skulle även med sociala hänsyn vara mycket billigare (och förmodligen också mer lönsamt för företagen – men det är en annan femma). Problemet är att inget utvecklingsland vill vara det enda att ställa krav – risken är för påtaglig att produktionen då skulle flyttas (ja, det är kanske den krassa verkligheten – kom igen liksom, företag). Och inget i-land vill vara det första att ställa höga krav på sina registrerade företag, på grund av risken för skatteflykt (även om England ligger i framkant och faktiskt även USA på sätt och vis). Det krävs något universellt. Till den stora lösningen kommer, är det, kanske vid sidan av skadeståndsrätt, soft law som vi har att tillgå. Och när företags varumärken blir viktigare och viktigare, så kan det ju faktiskt göra ont på riktigt att svartlistas offentligt hos Global Compact eller OECD Guidelines.

Men utvecklingen av alla mjuka standarder kan också ha en hämmande effekt på den ”riktiga” rättsutvecklingen. Finns chansen att själva ha kontroll över sin branschs reglering är det en chans företag ofta vill ta. När WHO började förhandla med sina 191 medlemsländer om the Framework Convention on Tobacco Control, var de stora tobaksföretagen snabba som attan att forma en ”voluntary pact” för att reglera sig själva. Just den pakten nådde ingen framgång, men beteendet är symptomatiskt. Plötsligt har man ett gäng standarder som kanske är alldeles för snälla och har någon slags oklar kontrollmekanism som ingen utomstående kontrollerar – men som regeringar och dylikt förlitar sig på. Skönt när företagandet sköter sig självt så man slipper hålla på liksom. Men, sen finns det ju många och ett ständigt ökande antal företag (till exempel TEM:s kunder :)) som sköter sig och som faktiskt vill att sådana som missköter sig inte ska komma undan med att fortsätta vinna kunder på oschysst basis. Sådana efterlyser ju dock ofta bindande lagstiftning.

Avsaknad av centralreglering kan också leda till att det skapas för många olika standarder, som till exempel inom skogsindustrin, vilket kan vara mycket förvirrande och otydligt – både för verksamheterna och för konsumenterna.

Ja, så bara mys är det inte. Men så länge det finns styrningsgap så är det nog nödvändigt med lite gos. Kanske särskilt på fredagar.

/Anna Åkerblom

Soft law – en lag att gosa med?

”Soft law.” Plötsligt hör man det överallt. Men ”mjuk lag” – vad ska det betyda? Att det är som en lag, men snällare? Ja, det är väl ungefär så. Även om det kanske är lite missvisande att tala om lag i detta sammanhang överhuvudtaget. Det mest utmärkande för soft law är att det inte är bindande och tvingande på samma sätt som det som brukar kallas hard law. Det som finns i den blå lagboken är typiskt hard law – tänk brottsbalken eller miljöbalken – följer man inte vad som står, finns sanktioner som skadestånd eller fängelsestraff.

Många initiativ inom miljö och socialt ansvarstagande är just soft law. Där står ingen exekutiv stat bakom, utan man har i vissa fall kommit på andra sorters sanktioner för att få de som har skrivit på (frivilligt i de flesta fall) att uppfylla olika krav. FN:s Global Compact är ett typexempel. Skriver man under Global Compact åtar man sig att rapportera om de åtaganden man gör på miljö- och arbetsmiljö-fronten (allt utifrån tio principer som man ansett vara de viktigaste ur FN-konventionerna, som förvisso är bindande för de länder som skrivit under dem men som inte är bindande för företagen per se). Uppfyller man inte de rapporteringskrav som krävs, syns detta på Global Compact’s hemsida, vilket kan skada en verksamhets varumärke. Andra exempel är FN:s resolutioner och deklarationer. Till skillnad från FN:s konventioner har ingen stat skrivit under på att den ska se till att ingen som står under statens tillsyn bryter mot artiklarna, utan resolutionerna och deklarationerna kan ses som starka rekommendationer från FN. Men följer man inte rekommendationerna kan det resultera i politiska påtryckningar.

Varför vissa regelverk blir just mjuka har olika orsaker. I internationella sammanhang är det ofta för att vägen till en bindande överenskommelse är för svår och lång. Ibland tror man också att effekten kan bli större vid frivilliga förbindelser än vid tvingande. Men bara för att det är mjukt i början behöver det inte betyda att det alltid kommer att vara så. Soft law kan med tiden börja ses som ”customary law”, det vill säga sedvana – det som man förväntar sig att alla gör. Och när det finns berättigade förväntningar, kan också legala följder inträda. Eller så får den mjuka lagen plötsligt mer tyngd av att någon maktinstitution ställer sig bakom den och puttar den framåt mot en mer bindande framtid – som nu när regeringen beslutat att svenska statligt ägda företag måste redovisa enligt Global Reporting Initiative’s mjuka CSR-standard.

Soft law sätter exempel och möjliggör rättens utveckling på ett sätt som kanske inte skulle varit möjlig om man gjort en hård ändring direkt (ramaskri! motstånd! revolution!). Ibland, om man vill att bra grejer ska hända, precis som annars i livet, får man ta det lite soft helt enkelt. Och kanske gosa en aning.

/Anna Åkerblom

Kommunikation är utmaningen

I tidningen Miljö&Utveckling nr 2/2011 presenteras en undersökning som gjorts i samarbete med Näringslivets Miljöchefer, NMC. En av alla frågorna handlade om vilken den största utmaningen är i rollen som miljöchef . Så här ser svaret ut:

Förvånad? Även om vi på TEM ofta får höra att det är svårt att motivera medarbetare och chefer, så var vi inte beredda på att detta ämne skulle hamna på plats 1 till 4 i undersökningen.

TEM kör sedan flera år tillbaka kurser i hur man motiverar och engagerar medarbetare, chefer och andra samarbetspartners att satsa på miljö och jobba åt samma mål, men detta verkar vara ett ämne som är ständigt aktuellt. Kanske sätter vi in en extra kurs i höst!

Här lägger ni krutet i miljöarbetet / Nr 2/2011 Miljö&Utveckling

TEMs kurs Att Engagera 26 maj 2011

/Veronika Franzén