Rädda människor konsumerar mycket och kan enkelt användas som ”slavar”.
Läste nyligen den intressanta boken Risk av Dan Gardner. 
Boken beskriver hur många olika former av aktörer i dagens samhälle stärker sin egen makt och profit genom att skrämma upp de människor de vill påverka. Det har länge varit uppenbart att försäkringsbolagen påtalar risker för att sedan kunna sälja försäkringar. Men nu är det så många mer som försöker göra oss rädda. Efter 9/11 var det väldigt påtagligt att politikerna i USA använde skrämselpropaganda för att få igenom sina drastiska förslag. När man som Gardner tänker till kring hur dagens marknadsförning av produkter görs så är det skrämmande att notera hur vanligt det är att det finns en underton av att skapa rädsla. Det finns ett underförstått budskap att du inte är något att ha, t.ex. att du är ful. Mot den bakgrunden visar man sedan upp sina produkter och säger att om du köper vårt smink eller våra kläder blir du vacker, du kan visa upp att du är med i tiden, du får status. Naturligtvis är det inte så enkelt. Man måste räkna med att det fortsätter att komma fler antydningar om dina begränsningar och du blir åter osäker. Du ser ny reklam om möjligheter att göra dig vacker och se framgångsrik ut. Det finns stor risk att du fastnar i en ond cirkel av att söka trygghet genom att ständigt köpa nya produkter.
I andra änden finns det många makthavare och chefer som gärna skrämmer upp folk för att sedan enklare kunna få dem att göra det makthavaren vill. En chef som skrämmer upp sina underlydande kan därefter enklare få dem att göra det som chefen vill. En makthavare kan spela på rädsla för att få människor till att göra det som makthavaren vill att de skall göra. Affärsaktörer som har någon form av dominerande roll kan öka sin egen vinst genom att pressa sina inköpspriser. Då en monopolsituation uppstått finns det stor risk att branschens producenter inte vågar satsa på kvalitet och att försöka medverka i att skapa nya affärskanaler.
En risk är att chefer skapar en känsla av otrygghet för att öka sin egen makt. Det finns också en risk att politiker gör människor osäkra på sina möjligheter att försörja sig själva, för att sedan enklare kunna styra dem in i de beteenden som politikerna vill ha fram. Om människor blir tillräckligt osäkra kan man sedan använda dem precis som man själv vill – de blir lydiga ”slavar”.
Rädslan för att vara värdelös kan användas både för att få människor att konsumera mer och för att få dem att till låg lön utföra arbete som stärker de etablerade aktörerna. Förmågan att spela på människors rädsla tycks bli allt mer raffinerad och allt mer verkningsfull. Det tycks som om tidigare generationers människor kände sig tryggare i att de var accepterade i de sociokulturella grupper de kände sig levde i. Dagens människor tycks i högre grad känna sig utlämnade till att de måste klara sig själva. Det finns risk att vi blir allt mer osäkra medan vi konsumerar allt mer och känner oss tvungna att arbeta allt mer med arbetsuppgifter som känns allt mindre meningsfulla.
En anledning till att allt fler arbetsuppgifter känns mindre meningsfulla är att det finns en växande förståelse kring den stora förändring som krävs för att uppnå en mer hållbar samhällsutveckling. Människor förstår att det är viktigt att satsa på kvalitet och långlivade produkter. Allt fler förstår att det är viktigt att investera för framtiden och att experimentera med nya bättre former av systemlösningar. Samtidigt känner vi oss otrygga och försöker dämpa vår otrygghet genom att konsumera. Eftersom vi inte känner någon säkerhet i få njuta framtida glädje av det vi investerar i att bygga upp känns det knappast meningsfullt att investera. Eftersom det är så svårt att få verkligt stöd för sådant som avviker från de etablerande mönstren är det också allt för få som vågar satsa på förnyelseinriktat entreprenörskap.
Men hur skulle det då gå om fler konsumerade mindre volymer och blev mindre benägna att ta de jobb som finns. BNP skulle kanske minska, i alla fall kortsiktigt sett. Men om människor lade mindre av sina pengar på billigt godis, chips och billig mat så skulle de kunna satsa mer på mer kvalitetsmat och bättre måltider. Och de flesta svenskar lider ju faktiskt inte av kaloribrist, men möjligen näringsbrist. Och om vi köpte mer kvalitetsmat skulle det också kunna gynna svenska kvalitetsodlare och begränsa penningflödet till de globala affärsaktörer som maximerar sin vinst genom att pressa priserna på de massproducerade bulkvarorna.
Om vi konsumerade mindre så kunde vi investera mer. Och om människor kände sig tryggare så kunde fler i högre grad våga verka för framtidsinriktade lösningar och förnyelse, både som anställda och som entreprenörer.
Det är en viktig social ansvarsfråga att begränsa affärsaktörernas och makthavarnas möjlighet att skapa rädsla som en grund för att kunna stärka sin egen makt, vinst och bekvämlighet. Intresset för CSR gör att det växer fram allt bättre möjligheter för de företag som tar ett socialt ansvar.
Reine Karlsson
TEM-funderingar 