Etikettarkiv: koldioxid

Nya klimatförslag i amerikanska presidentvalskampanjen

Det har i dagarna kommit ett upprop från 150 av världens främsta klimatforskare, politiker och företagsledare om att det gränsvärde för koldioxid i jordens atmosfär som diskuteras i de pågående klimatförhandlingarna, är för högt. Det räcker inte för att stoppa höjningen av havsnivå och temperaturer. Forskarna har en ganska klar bild av vilket ppm-värde vår atmosfär tål, och det finns nu en ökande insikt om att 350 ppm är det gränsvärde vi måste ned till, snarare än 450.

Samtidigt verkar klimat och energidebatten kunna bli ett hett ämne i presidentvalskampanjen i höst. Båda kandidaterna har nyligen kommit med nya förslag.

Enligt en artikel i Washington Post lade Barack Obama fram ett förslag häromdagen som ska bromsa spekulationerna på energimarknader, vilket är tänkt att stabilisera stigande priser på bensin.

John McCain föreslog på måndagen ett pris på 300 miljoner amerikanska dollar till den som kan utveckla ett bilbatteri som överträffar redan existerande teknologi, allt enligt en artikel från Associated Press.

Sedan tidigare vill Barack Obama minska utsläppen av koldioxid med 80 procent till år 2050, jämfört med 1990 års nivå, medan John McCain vill minska utsläppen av växthusgaser med 60 procent under samma period.

Man kan ju alltid hoppas att de två kan sporra varandra till tuffa åtgärder för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Utsläppshandel för sjöfart fortsatt trögt

Utsläppshandel för transportnäringen har länge varit på tal men nu verkar det röra lite på sig, ny utredning ska tillsättas. Den fasta industrin vill inte hamna i samma handelsbubbla då man anser att transportsektorn har en betydligt större betalningsförmåga vilket nog är helt rätt. Utsläppshandel för flyget kommer till 2012 för alla plan som landar/startar inom EU och nästa steg är sjöfarten. Ur ett isolerat sjöfartsperspektiv är SO2 och NOx betydligt intressantare då utsläppen är stora och förbättringspotentialen enorm. INte heller utsläppen av CO2 är försumbara, de fartyg som bunkrar i svenska hamnar släpper ut koldioxid motsvarande 15 % av Sveriges totala utsläpp på land.

Fasta anläggningar är lägga att beskatta, kortsiktigt ligger de i alla fall där de ligger. Sjöfarten flaggar ut om vi skapar svenska system utan här är sannolikt bästa sättet att, liksom för flyget, beskatta hamnanlöpet. Hoppas detta kommer upp på agendan i Köpenhamn 2009 då den globala agendan efter Kyoto ska sättas för sjöfarten är transportsektins glömda del. Man har glidit undan regleringar och uppmärksamhet pga internationella regler och att sjöfartens omfattning inte är lika uppenbar för allmänheten då den inte syns lika mycket som alla lastbilar på våra motorvägar. Det är dags att sätta en tuff global och långsiktig politiska agendan för denna bransch och kanske ska man inte utreda och utvattna förslaget så pass att ingen protesterar för då har vi sannolikt ett läge som inte är så långt ifrån dagsläget och det är väl inte det som är målet, eller?

/Annika Balgård

Chockhöjt bensinpris i framtiden?

Vaknade 06.30 i morse som vanligt till Ekot och miljö-skrämskottet att bensinen skulle behöva höjas till 27 kr/l till 2020 (i dagens penningvärde) för att klara EUs utsläppsmål för koldioxid. Vad som slog mig mest var egentligen hur mycket medierna älskar att vältra sig i den här typen av åtgärdschocker. Fast folk i allmänhet har väl vant sig nu. Eller är det någon som på allvar orkar gå upp i limningen för det här?

Sedan är ju frågan om det är rätta vägen att gå? Kanske, och i så fall för att få folk att välja hållbarare bränslen, eller andra transportalternativ. Vi behöver ju kunna transportera oss utan att bli ruinerade även i framtiden. Jag hoppas framför allt på en förskjutning av transporter från väg till järnväg både för miljön och trafiksäkerhetens skull.

/Marie Pettersson

Skogsindustrins klimatmanifest – ett smart sätt att tjäna pengar?

Såg en artikel om att Skogsindustrin nyligen gått ut med ett klimatmanifest innehållande fem åtagande och ett krav. I korthet var dessa följande:

  • att till år 2020 öka tillväxten i skogen med 20 procent
  • att öka uttaget av biobränsle motsvarande 20 TWh
  • att inte använda fossila bränslen i tillverkningsprocessen
  • att minska utsläppen av koldioxid från transporter med 20 procent
  • att fördubbla resurserna till forskning

Dessa åtaganden kommer att göra skillnad för klimatet. Vi vill visa att vi tar vårt ansvar och att svensk skogsindustri är en resurs att räkna med när vi tillsammans ska bygga ett hållbart samhälle för framtiden.

Södras koncernchef Leif Brodén

Låter ju bra och ansvarstagande i dessa klimatkristider… eller? Börjar sedan fundera på vad det egentligen innebär i praktiken. Hur ökar man tillväxten i skogen med 20 %, samt uttaget av biobränsle motsvarande 20 TWh? Borde inte gå utan betydande påverkan på naturmiljön, den biologiska mångfalden m.m. Är det fler jättekalhyggen och trista monokulturer vi kommer att få se? Finns det något annat sätt att göra det på?

Är detta klimatmanifest kanske bara ett snyggt alibi för att öka produktionen i klimatets namn och tjäna mer pengar på naturmiljöns bekostnad? Hoppas inte.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Nya fakta om EUs utsläpp av koldioxid

European Environmental Agency kom idag med nya siffror på koldioxidutsläpp inom EU relativt Kyotomål, läs mer på http://themes.eea.europa.eu/IMS/IMS/ISpecs/ISpecification20040909113419/IAssessment1195226181050/view_content

Budskapet är detta:

”Total greenhouse gas emissions in the EU-27, excluding emission and removals from land-use, land use change and forestry (LULUCF), decreased by 0.7 % between 2004 and 2005 and by 7.9 % between 1990 and 2005. Emissions decreased strongly in the new Member States during the 1990s but since 2000, the trends have been almost identical in the EU-15 and in the new Member States. Between 1990 and 2005, greenhouse gas emissions decreased in all sectors except in the transport sector, where they increased significantly.

In the EU-15, total greenhouse gas emissions (excluding LULUCF) decreased by 0.8 % between 2004 and 2005, by 1.5 % between 1990 and 2005 and by 2.0 % between the Kyoto base year and 2005. This means the EU-15 has achieved one fourth of the total reduction needed to achieve the 8 % reduction from base-year level required by 2008-2012 under the Kyoto Protocol. However, the target can also be reached through actions outside the EU (use of Kyoto mechanisms).

In the 12 new Member States, total greenhouse gas emissions (excluding LULUCF) decreased by 0.3 % between 2004 and 2005 and by 27.8 % between 1990 and 2005. Except in Slovenia, 2005 emissions of all the new Member States that have a Kyoto target were well below their Kyoto target.”

Där finns även bra bilder typ denna:

pngeea18461i.png

Bilden visar utsläppen från EU-15, EU-27 och de nya medlemsländerna utvecklats med år 2000 som basår. Trenden är den välkända och många av de gamla EU-länderna har svårt att klara sina åtaganden och transportsektorn är klart bidragande. När ska det komma att på allvar påverkan transportpolitik och ekonomiska styrmedel för transportsektorn?

/Annika Balgård

Var står John McCain i klimatfrågan?

Har ju tidigare bloggat lite om de demokratiska presidentkandidaternas miljöprogram. Nu när Super Tuesday är förbi och vi vet att det troligtvis blir John McCain som blir republikanernas presidentkandidat tänkte jag skriva några ord om hur han ser på det här med miljö och speciellt klimatfrågan.

Republikanerna har ju annars inte gjort sig kända för sitt miljöengagemang direkt. Men förhoppningsvis utgjorde Bush ett lågvattenmärke som inte kommer att underträffas om det nu blir aktuellt.

John McCain började intressera sig för miljöfrågor i allmänhet och klimathotet i synnerhet efter att ha misslyckats med att komma med i presidentracet 2000. Var det då med verkligt goda intentioner, eller bara ett marknadsföringsknep kan man undra. Han har i alla fall drivit klimatfrågan i senaten och säger själv att han gått från att tvivla på de bevis som framkommit om klimathotets existens till att bli övertygad om att något måste göras.

Klimatfrågan är en av tre nyckelfrågor för McCain och han har varit öppet kritisk mot Bushs klimatpolitik. Samtidigt kan man ju inte påstå att hans förslag är speciellt radikala:

  • Vill frysa koldioxidutsläppen från transporter, industri m.m. på 2004 års nivå till 2012 och sedan sänka utsläppen med 30 % till 2050.
  • Vill satsa på kärnkraft för att reducera utsläppen av växthusgaser.
  • Vill kunna använda USAs kolresurser genom fånga in och lagra koldioxiden på något sätt.
  • Kan tänka sig att ingå i ett tvingande globalt fördrag som inkluderar Kina och Indien.

McCain anses i alla fall vara den grönaste av de republikanska presidentkandidaterna så med tanke på det kan vi ju vara glada att just han vann. Fast frågan är hur McCain vid en vinst verkligen kommer att agera när hemmaindustrin trycker på och inte vill att USA förbinder sig att minska några klimatutsläpp på mötet i Köpenhamn 2009. Den som lever får se.

Läs mer:

John McCains environmental platform
John McCain: Environmental Activist?
USA-valet
McCain kopplar greppet, DN
McCain utropar sig till segrare, SvD
Röstningen under supertisdagen, Aftonbladet

/Marie Pettersson

Erfarenheter från utsläppshandelns vardag

Som verifierare av utsläppsrapporter i den befintliga utsläppshandeln så är jag en varm anhängare av systemets potential och grundtanke. Sen finns det alltid barnsjukdomar och en del av dem har vi fått leva med den första handelsperioden 2005-2007 som nyss avslutats. En sådan var att man delade ut så mycket utsläppsrätter att de under hela 2007 varit i princip värdelösa, priset har legat på 1-3 kr/ton CO2. En annan att regelverket har varit så strikt med detaljerna på vissa områden att det blivit orimligt, speciellt för mindre anläggningar som bara används som spetslast inom fjärrvärmsektorn. Att räkna snäva osäkerheter (ofta kring 4,5%) på mängder under några hundra lite eldningsolja kan kännas orimligt men skulle göras. Vi verifierare ska intyga att 1. anläggninen följer sina tillstånd för utsläpp av koldioxid enligt Länsstyrelsens beslut, 2. den utsläppssiffra som verkamhetsutövaren presenterar är sann, att vi förstår hur de räknat fram den och 3. verksamheten har ett bra kvalitetssystem kopplat till sifferhanteringen.

Nu har vi från 1 januari en ny handelsperiod som ska pågå till 2012 och förutsättningarna är förändrade. Tilldelningen är minskad med ca 10 % för svensk industri och fjärrvärmesektorn fick ingen tilldelning alls. Detta kommer skapa en ökad efterfrågan och priset ligger idag på Nordpol på 20-25 euro/ton CO2. Det medför en ökad kostnad för eldningsolja med knappt 1 kr/liter. Kanske inte någon dramatisk höjning men tillräcklig för att påverka kalkyler om bränslen och omställningen från olja har kommit långt. Regelverket ger nu även verksamhetsutövaren möjlighet att ansöka om lättnader i kontrollen i form av ett nytt tillstånd där nya föreskrifter får tillämpas. Detta kommer tillämpas av väldigt många små anläggningar, länsstyrelserna jobbar nog hårt med att bemöta dessa för stunden. Vi verifierare har försökt påverka så att man ska ha lättnader för små utsläpp och tänkt oss upp till några m2 olja men EUs gräns för förenklade regler kom att hamna på 25 000 ton CO2 vilket motsvarar knappt 10 000 m3 olja så detär rätt stora anläggningar. Samtligt skärps vissa regler för anläggningar över 500 000 ton CO2 vilket är rimligt. Till exempel får deras mått av ”strulfel” i framtiden bara vara 2 % mot tidigare 5 %.

Att nu lägga tid och kraft på att granska små verksamheters utsläpp från 2007 utifrån det gamla petiga regelverket kan kännas omotiverat men alterntiv saknas. Vi vet att 2007 års utsläppshandel var ointressant ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi vet även att många anläggningar kommer att få betydligt lättare i framtiden då nya tillstånd beviljas. Nya reglerna ger en möjlighet att utföra granskningen på distans vilket kan vara rimligt i många fall men riskerar att bli snarare regel än undantag eftersom verifieringen är en tjänst som måste köpas in och ”alla” tar den billigare utföraren.

Riktigt intressant är det dock att följa utvecklingen efter 2012. Vi vet idag i princip ingenting med säkerhet om utsläppshandelns utveckling efter denna handelsperioden. Kyoto tar slut och förhoppningsvis kan mötet i Köpenhamn 2009 ge resultat. Ska vi få full nytta av utsläppshandeln vill det till att industrin upplever att systemet är stabilt och förutsägbart. Tänk själv om du funderar på att bygga en ny stor industri- eller fjärrvärmeanläggning, hur ska man kunna räkna på livscykelkostnad när spelregler efter 2012 saknas på detta området?

Nu pågår i EU en översyn av det direktiv som reglerar handeln. De förändringar som blir resultatet av översynen kommer att påverka hur systemet ska utvecklas efter 2012. EG-kommissionens väntas (enligt energimyndigheten) offentliggöra sina förslag till ändringar i direktivet i januari 2008 . Jag har ännu inte sett dessa men ser fram emot allt som kan bidra till att framtiden blir tydligare för de som påverkas av handeln. Utsläppshandeln är ett kraftfullt verktyg och rätt använt påverkar det verksamheter till en omställning med bibehållen konkurrenskraft. Tyvärr är vi inte där för stunden utan verifieringen av 2007 års utsläpp känns som en parentes som vi verifierare bara ska ta oss igenom. Riktigt spännande är det sen att följa utsläppshandelns utvidgning till flyg 2011, sjöfart därefter och på sikt alla transportslag. Där finns den riktiga utmaningen i att komma bort från oljeberoende men det återkommer jag till en annan dag…

/Annika Balgård

Miljö- och rättvisemärkta resmål efterlyses

 

Har precis kommit hem från en resa till Maldiverna. Och nej, inte heller jag lever som jag borde. Resan ökade mitt ”Carbon footprint” med 50% det här året vilket inte är ett hållbart sätt att resa. Att jag försöker kompensera mina emissioner genom att köpa utsläppsrätter väger till viss del upp min påverkan men frågan är om just semesterresor är ett prioriterat område att ”slösa” koldioxid på. Men nu är den gjord och jag fick se mina mantor på några meters håll.

Det jag skulle vilja debattera eller i alla fall få tips på är miljö- och rättvisemärkta resmål. Daniel skrev nyligen om solceller i Senegal. På den ö som jag besökte fanns inga solceller, bara dieselaggregat och dessutom användes avsaltat vatten till duschar etc. För att inte tala om alla koldioxidkrävande transporter av all mat och andra förnödenheter som måste transporteras med båt eller flyg till ön. Man blir riktigt kallsvettig när man tänker efter. Mitt eget bidrag var väl att inte använda luftkonditioneringen.

En annan sak som slog mig var att jag inte hade en aning om under vilka villkor som alla de människor som servade oss under semestern arbetade under. ”Vår” servitör fanns på plats på frukosten, lunchen och middagen och hade därmed en arbetsdag mellan 07.30 -22.00 sju dagar i veckan. Vi blev också uppmanade att ge dricks eftersom serviceavgift inte ingick i priset. Och då undrar man ju om personalen har någon grundlön utöver dricksen. Har de rätt att organisera sig? Jag vet inte men jag skulle vilja veta och kunna välja resmål/resort med någorlunda gott samvete. Som det var nu fick semestern en ganska besk eftersmak.

Jag vill kunna resa i framtiden också, kanske inte så ofta men då jag väl ger mig iväg vill jag kunna klimatkompensera och eventuellt genom att leva klimatsmart ”spara” ihop till flygresan. Jag vill också ha möjlighet besöka hotell och resmål som dels har en miljöprofil men också har okej arbetsvillkor för sina anställda. I framtiden vill jag kunna njuta av vackra naturupplevelser utan besk eftersmak både då det gäller miljö och rättvisa. Jag efterlyser därför miljö- och rättvisemärka hotell och resorter och jag tror att fler än jag skulle vara intresserade och beredda att betala för att kunna resa med lite bättre samvete.

/Maria Nilsson Öhman

Klimatfilmer, DN Debatt och andra intressanta artiklar

Idag kom ett mail från Klimatforum Malmö med några filmtips jag tänkte dela med mig av.

Först ut är SLU:s lite annorlunda reklam om ”koldioxidens vänner” Riktigt kul och visst har vi hört argumenten förut.

En naturvetenskapslärare i USA har lagt ut två filmer på YouTube som på ett pedagogiskt sätt beskriver klimatproblemet och ger värdefulla argument. Den första kallas för The most terrifying film you will ever see, den andra kallas How it all ends och den sista riktar sig till lite mer avancerade klimatvänner och klimatskeptiker. Filmerna är cirka 10 minuter långa.

Övrig intressant läsning i veckan är DN Debatt där klimatfrågan blivit partipolitik på riktigt och bland annat frågan om kärnkraftens vara och inte vara diskuteras. Vem har rätt? Båda, ingen, lite blandat? Eller är det bara politiska floskler och lättköpta poänger? Läs själv och fundera.

Miljöaktuellt har i vanlig ordning några intressanta artiklar på sin hemsida.

”Vad vi fick i Bali var en överenskommelse om att försöka få en överenskommelse. Och jag tror att det är enbart i klimatfrågan som man kallar det för ett genombrott.”

Vi väntar spänt på fortsättningen i Köpenhamn 2009!

/Daniel Eriksson

Döva inte klimatångesten med palmolja

Palmolja är en mångsidig produkt som blivit mer och populär de senaste åren. Den går ofta under beteckningen vegetabiliskt fett i diverse bakverk och användningen ökar i och med att medvetenheten om riskerna med mättade fetter och transfetter blivit större och dessa därför fasas ut.

Men palmolja är inte bara ett i maten hälsosammare fett. När kraven på att använda förnyelsebara bränslen ökar har palmolja i biodiesel seglat upp som ett bra alternativ. Samtidigt höjs röster för att odlingen av oljepalmer sker på bekostnad av skövlad regnskog. Här ställs alltså två miljöintressen mot varandra. Å ena sidan klimatförändringarna som kräver att vi gör något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser och å andra sidan förstörelsen av ett av de mest diversa ekosystemen på jorden. Redan detta tycker jag räcker för att vi ska dra i bromsarna och ifrågasätta rimligheten.

Men det är mer komplext än så. Läste en intressant artikel i New Scientist (1 dec 2007) om hur skövlingen av regnskogsmark i Indonesien för att bl. a. odla palmer för oljeutvinning lett till att Indonesien nu är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, något som Europas jakt på biodiesel bidragit till. En marknadsöversikt från Jordbruksverket visar också att produktionen av biodiesel i EU expanderar snabbt. Omräknat till olja är produktionen av biodiesel i EU mer än fem gånger så stor som produktionen av etanol.

Hur ser då oljepalmsodlingarnas miljöpåverkan ut? När man hugger ned en hektar regnskog frigörs mellan 500 och 900 ton CO2. När man sedan omvandlar palmoljan till biodiesel vinner man ca 6 ton CO2 per år. Det tar alltså 80 till 150 år innan man börjar gå med ”vinst” vad gäller CO2-utsläppen. Detta gäller ”vanlig” regnskog. För att maximera sina vinster vill de stora skogsaktörerna även komma åt den mark som består av skogbeväxta torvmossar.

För att kunna odla upp dessa mossmarker krävs att de dikas ut för att leda bort vattnet och skogen huggs ned. I detta fall blir förlusterna av CO2 mycket större och långvarigare. Den kritiska processen här är oxidation. Så länge torven är våt är den skyddad, men så fort den kommer upp i luften och torkar börjar den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet och därmed frisättning av koldioxid. Nedbrytningen fortsätter tills all torv ovanför vattenytan är borta.

Genom denna process frigörs mellan 130 till 180 ton CO2 per hektar och år. Om man inkluderar frisättningen av CO2 genom avskogningen kommer varje hektar mossmark som dikats ut för att odla oljepalmer att släppa ut mellan 3750 och 5400 ton CO2 under den kommande 25 års perioden. Även om palmoljan används till biobränsle kommer endast 150 ton att sparas under samma period vilket innebär att 25 till 36 gånger mer CO2 kommer att släppas ut än som sparas.

Så medan vi i västvärlden dövar vårt klimatsamvete med bl. a. biodiesel bidrar vi till ökade utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. Som vi alla vet är växthuseffekten ett globalt problem och detta fenomen är ett typiskt exempel på suboptimering. Som ni kanske hört drog OKQ8 tillbaka sin biodiesel Eco 20 som innehöll palmolja (SvD 31/10 07) efter bl.a. påtryckning från Greenpeace. Vill om möjligt slippa palmolja även i andra bränsleapplikationer. Låt oss döva vår klimatångest på annat sätt, och när vi väl använder palmolja säkerställa att den odlats på ett godtagbart sätt.

/Marie Pettersson

The sucker effect

Det är december och mörkret och dimman har invaderat Lund. Det är nu om någonsin man längtar sig långt, långt bort till varmare och ljusare breddgrader. Vem vill inte bada i ljummet vatten och ”släcka törsten” med en Piña Colada under skuggande palmblad som rasslar lätt i kvällsbrisen från havet. Mmmm. Många gör också verklighet av dessa resedrömmar speciellt nu i tider av högkonjunktur.

Men som någorlunda miljömedveten medborgare så bör varje tanke på en sådan resa ge ordentligt dåligt samvete. Tyvärr är det inte så, eller så leder det i alla fall inte till att speciellt många avstår från sina resor. Och jag måste här erkänna att jag är en i denna mängd av folk som förtränger det dåliga samvetet och reser i alla fall.

Faktum är att jag faktiskt flög till Sydamerika härom året i rent rekreationssyfte. Väl på marken där kan man nog beteckna det hela som ekoturism, men börjar man titta på flygresornas klimatpåverkan så kan man nästan se det som en personlig miljökatastrof. Suck. Tänker jag då efter denna bikt krypa till miljökorset och lova att aldrig mer flyga så långt? Tyvärr måste jag svara nej på den frågan. Jag vill helt enkelt inte avstå.

Varför är det då så här? Jag vet ju hur dåligt det är. Vill jag inte rädda jorden från den annalkande klimatkatastrofen? Jo, det vill jag väl egentligen. Fast varför ska just jag offra mig på klimatproblemens altare?

Fick en intressant analys av detta beteende i en artikel av Anna Asker i SvD. De flesta vill inte vara en av de få som i praktiken tar ansvar för miljön. Den som avstår från sin resa drabbas av de andras klimatförstöring samtidigt som de själva får sitta hemma. Den situationen vill ingen hamna i. Inom forskningen talar man om ”the sucker effect”.

När det gäller många miljöval fördröjs de negativa konsekvenserna av våra handlingar. Och därför blir det så lätt att blunda för dem. Psykologerna brukar tala om en social fälla. Så när du åker på din solsemester får du en härlig belöning direkt medan de negativa konsekvenserna med dina koldioxidutsläpp kommer långt senare och aldrig kan kopplas direkt till dig.

Nu finns det naturligtvis bevis på motsatsen dvs. människor som verkligen lever klimatsmart rakt igenom och gör medvetna val. Men de representerar ett fåtal. Känner själv en hel hop av miljömedvetna människor som duktigt köper Kravmärkt och kör sina bilar på förnyelsebart bränsle, men när det kommer till semesterresor görs inga kompromisser. Det flygs vida omkring.

Ja, men det finns ju utsläppsrätter man kan köpa för att kompensera säger ni då. Javisst, det är en möjlig väg. Och kanske kommer det att fungera bättre i denna handelsperioden, dvs. att den mängd koldioxid man köper faktiskt försvinner från marknaden. Hörde någon siffra på att det skulle kosta ca 1300 kr för att kompensera en resa till t.ex. Thailand och det låter rimligare än den siffra på 250 kr som jag hörde för något år sedan.

Nu är det tydligen inte så jättepopulärt att betala extra för klimatets skull. Och jag tror att det krävs mer för att styra upp vårt beteende på klimatområdet.

Jag tror att utsläppshandel för flyget globalt sätt är det enda möjliga. Det behövs ekonomiska incitament för att driva fram utveckling och användning av bränslesnålare teknik och bättre bränslen.

Vi måste i slutändan få betala det ”verkliga” priset för våra långväga utflykter för att vi ska överväga att avstå från dem. Och då syftar jag på det monetära priset, inte priset i form av en ökad medeltemperatur på jorden. Det sistnämnda är något jag verkligen hoppas få slippa.

/Marie Pettersson

 

Varför gör vi inte som vi borde?

I början av hösten samlades ett antal miljöforskare i Lund för att diskutera olika idéer och en sak som slog mig var att det idag finns så många bra tekniklösningar på många av våra miljöproblem men de kommer inte till användning. Varför? Gänget som samlades den där dagen i Lund var väldigt medvetna om vilka val vi borde göra för att minska vår egen miljöbelastning men när det kom till kritan levde vi tyvärr INTE som vi lärde. Varför? Vi vet vilka tekniska innovationer vi borde använda oss av. Vi vet också att vi bör anpassa vårt beteende och exempelvis åka mer kollektivtrafik, äta mindre kött etc. Varför gör vi då inte som vi borde? I sällskapet som träffades fanns informationen, både kring tekniska lösningar och hur vårt sätt att leva idag påverkar vår miljö. Och lik förbannat tar vi inte vårt ansvar. Jag anser att vi måste lägga ansvaret på individnivå och följer intresserat den utveckling som sker i Storbrittanien kring personliga CO2-konton. Att tilldela varje person en ”utsläppsrätt” som man har rätt att förfoga över som man vill och sälja vidare om man inte vill använda den skulle kunna tydliggöra frågan och få oss alla att på individnivå och förhoppningsvis få oss alla att ta vårt ansvar och minska mängden fossilt CO2 i atmosfären. Vi måste börja leva som vi lär. Eller hur?

/Maria Nilsson Öhman