Etikettarkiv: koldioxidkonton

Hur ska det löna sig för individen att vara klimatsmart? Personlig utsläppshandel? Nja, kanske inte….

Jag tror på utsläppshandel, jobbar med att verifiera utsläppsrapporter och ser hur kraftfullt systemet är för att få berörda anläggningar att undvika fossila bränslen. Nu är dagens system bara en början på något större. Vi måste tänka oss ett system som inte bara berör delar av industrin utan alla såväl verksamheter som privatpersoner. Systemet måste även omfatta alla växthusgaser och hela världen för att få full effekt. Tanken svindlar, hur ska detta gå till? Byråkratin för att kunna godkänna utsläppen från en enkel fjärrvärmeanläggning i ”Byhålan” kan ibland kännas övermäktig. Skälet att det ändå är så viktigt är att det är ett på lång sikt logisk väg att gå. Vi måste hitta system med planekonomins tänk kring hur mycket vi gemensamt vi kan leva med att temperaturen på jorden ska stiga och samtidigt marknadsekonomins flexibilitet i hur omställningen ska gå till. Enda sättet jag ser att man kan uppnå detta på är att man låter priset styra, det ska vara billigt att vara klimatsmart och dyrt att slösa med koldioxidutsläpp. Hur kommer man då dit?

Att sätta ett pris på förorening kan göras enligt två principer där utsläppshandeln står för att samhället sätter storleken på ”bubblan”, hur mycket växthusgaser som får släppas ut. Marknaden får sen avgöra vem som kan göra omställningen enklast, till den lägsta kostnaden, och priset kan variera över tiden men effekten är säkerställd. Alternativet är att samhället sätter en fast kostnad för utsläpp av växthusgaser och vi får då en känd kostnad men det är inte säkert vilken effekt som uppnås. Kostnaden kan utformas som en skatt eller avgift och skillnaden kan förenklas så att en skatt går in i statens svarta hål medan en avgift ska gå tillbaks till den grupp den tagits från (diskuterade skillande med Christina Olsen Lundh som doktorerar inom juridiken kring utsläppshandel i onsdags och för henne är det en stor skillnad mellan skatt och avgift men det är oviktigt i detta fall).

En svårigheten att driva igenom förändringar är att de kommer att förändra spelregler och konkurrenskraft som vi är vana vid och det finns alltid en förlorare när jämvikter rubbas. Förlorarna kommer protestera. Det kan vi inte ta hänsyn till. ”Business as usual” är inget alternativ för jorden.

Kommer man ner på individnivå så tillkommer integriteten. Vem vill bli registrerad för allt man gör? Tanken med personlig utsläppshandel har kommit långt i Storbritannien där man på allvar utreder tanken. Jag tror inte det är rätt väg även om jag har kollegor som är frälsta på idéen. Bara tanken på det kontrollsamhälle som krävs för att belasta mitt personliga konto med växthusgaser för varje skruv jag köper ger mig rysningar. Nyttan med det vill jag däremot åt. Givetvis ska det vara dyrare att flyga än idag. Självklart ska den som bor i lägenhet utan bil ska ha ekonomisk nytta av att inte belasta miljön på samma sätt som det ska svida i plånboken på den som flänger och far i världen. Det ska vara dyrare att köpa prylar samtidigt som kvalitet och att laga ska löna sig. Helt enkelt, ett hållbart samhälle ska främjas via plånboken.

Min slutsats är att utsläppshandeln bör råda globalt som princip och som realitet för företag. För privatpersoner däremot bör den tolkas om till en skatt/avgift som per automatik läggs på varor och tjänster baserat på deras klimatprofil. För att koppla kostnaden till utsläppshandeln bör den vara hyggligt föränderlig och omprövas årligen för att säkerställa att våra gemensamma utsläpp håller sig inom den överenskomna ”bubblan”. Vi har då kvar effekten av detta ekonmiska styrmedel på den positiva sidan såväl som vi har kvar den negativa aspekten med att sätta klimatprislappar på allt. Så långt allt lika som om vi hade haft personlig utsläppshandel men fördelen är att vi slipper kontrollsamhållet där allt kopplas till oss som individer och den integritetsdebatt det skulle vållla.

Är vi redo för att ta oss an detta förändringsarbete av samhället? Har vi något alterntiv?

Mer läsning:

/Annika Balgård