Etikettarkiv: kött

Media, köttet och det nya klimatpartiet

Sen jag skrev om kött häromveckan har jag läst flera artiklar på samma tema. Förra veckan skrev Catarina Rolfsdotter-Jansson i Sydsvenskan om att LCHF egentligen borde heta LCHE – Low Carb High Ego.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1609774/rdquoI-ivern-att-bli-smala-missar-vi-omtanken-om-andrardquo.html

Hon fick snabbt mothugg från DN:s Jens Linder, som menade att den lilla skara som ägnar sig åt LCHF knappast har någon större påverkan samt att LCHF inte alls behöver betyda större köttkonsumtion (nå, det må vara sant – men frågan är inte alltid hur saker egentligen är, utan hur folk uppfattar dem).

http://www.dn.se/blogg/matbloggen/2012/02/20/lchf-dieten-behover-inte-vara-kottig/

Idag publicerade Vänsterpartiet en debattartikel i DN om hur de vill att Sverige ska bli ett klimatpolitiskt föregångsland. Bland annat handlar detta om att få ner köttkonsumtionen. ”Den svenska animaliekonsumtionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar och är därmed något man måste förhålla sig till. Vi vill därför att EU:s subventioner till köttproduktion avskaffas och vi vill satsa på mer vegetarisk mat i skolor och annan offentlig verksamhet.” skriver Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Jens Holm. Hear my prayer!

V har många andra förslag på hur Sverige ska öka sitt klimatarbete. Ett investeringsprogram för klimatet riktat till kommuner, lansting och företag, stor satsning på Sveriges järnvägar samt ett klimatdepartement som ska samla alla de klimatpolitiska frågorna och möjliggöra ett helhetsgrepp. V ser problematiken i att ansvaret i nuläget ligger på miljöministern som inte har något större inflytande över de områden där omställningar behövs som mest, som till exempel i den ekonomiska politiken. Å andra sidan kan man fråga sig hur ett departement skulle vara annorlunda – det skulle ju också utgöra en separat och inte integrerad del. Kanske är det ändå nödvändigt för att ge tyngd åt klimatfrågan.

Under 2010 ökade de svenska utsläppen av växthusgaser med 11 procent och Sverige har på några år rasat från tionde till 34:e plats i den internationella miljörörelsens jämförelse av länders miljöpolitik, enligt artikeln. V vill att Sverige ska skärpa det svenska utsläppsmålet för 2020 till minst 45 procent samt verka för att EU:s utsläppsmål skärps. ”Vi är det nya klimatpartiet” skriver V.

http://www.dn.se/debatt/sa-vill-vi-gora-sverige-till-en-klimatpolitisk-foregangare

Rör inte mitt kött!

Någonting jag har så svårt att förstå är kötträttigheten. Ja, den rättighet som många svenskar anser sig ha – och då snackar vi både frukost, lunch och middag. Eller i alla fall lunch och middag. Den ständiga rätten till en kötträtt. En kötträttighet. En köttighet. En kättighet? Drar mig till minnes det ramaskri det blev när någon skola i Sverige ville införa köttfri måndag. Föräldrarna rasade. ”SKA MINA BARN INTE FÅ ÄTA KÖTT EN MÅLTID I VECKAN! VET HUT!” Kommunistfasoner? Och barnens hälsa!? Ja, det var en närmast amerikansk reaktion (tänk vapenlagar). Och detta är inte det enda exemplet, att ifrågasätta köttkonsumtion resulterar ofta i hätska diskussioner och mycket känslor. Hur kommer det sig att äta kött av många ses som en mänsklig rättighet? ”Rör inte biffen!” Vapenvurmandet i USA känns som en ganska talande jämförelse.

Trots idel forskning som visar på negativa hälsoeffekter på grund av stor köttkonsumtion (förvisso med ett, kanske inte menat men ändock, starkt motstånd i LCHF- och GI-rörelsen) ökar köttkonsumtionen. Köttfri måndag är en rörelse som fått ganska stort fäste runt om i världen. I Holland och Sydafrika, om jag inte minns fel, har många restauranger hängt på.

Men kanske passar det inte svenskarna? Varför då kan man fråga sig. Men här känns det som retoriskt felaktigt att snacka köttfritt. När rasade föräldrarna senast mot pannkakstorsdag? Nä, just det. Så länge man benämner mat som mat och inte som vegetarisk mat – då är det lugnt. Och kan ju kanske hålla med om det. Vegetarisk mat. Det låter liksom inte riktigt bra. Som en avvikande mat. Som en mat som blivit bestulen på något. Man tänker kanske på caféer med orangea väggar och alldeles för vitlöksstinn hoummos. På torra bönor och fettfria rotsaker. På idel nyttigheter med grovt mjöl och frön. Ja, ordet ”vegetariskt” – det är befläckat och har svårt att vinna ny sympati.

Mat låter godare som bara mat. Och all mat är ju mat – vegetarisk eller ej. På många ställen i världen skulle nog en sådan uppdelning närmast förefalla absurd. (Och vad är det här med likställandet mellan vegetarisk-nyttig-ekologisk? Kan leverantörer sluta med det? Bara för att jag vill äta någonting ekologiskt betyder det inte att jag vill påtvingas fullkorn! Liksom hallå.)

Nuförtiden måste ju de flesta i Sverige vara medvetna om köttproduktionens ruskiga miljöpåverkan. Ändå verkar köttkonsumtionen fortsätta att öka. Sen 1950 har medelsvenskens köttkonsumtion ökat med 70 procent, sen 1994 med 40 procent. Djuruppfödningen står för hela 18 procent av världens växthusgasutsläpp, enligt en FN-rapport från 2006 och slår därmed transporterna med en procent. Regnskogar i Amazonas skövlas för betesmarker åt djur (80%) och sojabönsodling till djuruppfödning.

Varför ändras inte vårt beteende? Ja, det har förstås flera orsaker. Ovilja, ointresse, lättja, brist på ork inte minst och tanken om att mitt eget beteende inte spelar någon roll. Det här borde vara skolans ansvar tänker jag, eller den offentliga sektorn som helhet. Staten, landstingen, kommunerna. De borde ta första steget. För den offentliga upphandlingen står för en så himla stor del av matkonsumtionen. Förstå vilken påverkan det har! Vet att det kan vara problem med närodlat vid offentlig upphandling med tanke på frihandelsreglerna. Men vad gäller kött, vad har frihandeln att sätta emot där?

I hemkunskapen skulle barnen kunna utbildas i livsmedelskunskap på ett annat sätt än vad jag gjorde (kanske ser det redan ut som följer?). Vikten av att inte slänga mat. Uppfinningsrikedom. Vilka sorts produkter som har minst miljöpåverkan i hemmet. Laga varierad mat. Källsortera. Lär dem där! De kommer trycka på hemma. Så brukar det vara med barn. Och barn kan för övrigt visst äta vegetariskt. Har en kollega som har sina barn på ett dagis där de bara serverar vegetarisk mat, och där äter de minsann lika mycket som barn gör på andra dagis.

Och skolmaten sen! Framförallt. Och sjukvården! Och ja och ja. Oändliga möjligheter. Men smyg in det för sjutton. Skylta inte med ”köttfritt” och ”vegetariskt”! Servera bara mat. Så slipper vi några arga insändare.

Jag är ingen klassisk vegeterian. Nä, jag är inte ens vegeterian. Kanske snarare en köttväljare. Jag väljer mina köttmåltider. Och ju mindre kött jag äter desto mindre sugen blir jag faktiskt – tycker att billighetsproduktionen skiner igenom. Och samvetet dåra. Det trycker på. Djurens levnadsvillkor. Jordens ändlighet.

Här nedan kan man se en liten film från Köttfri måndags hemsida om hur det funkar.

Eller så kan man bara kolla på Paul McCartney. (Bryr man sig inte om djur eller miljö kanske man i alla fall vill vara som en Beatle!)

God helg alla fellow food lovers! Hoppas ni får er något riktigt gott!

/Anna Åkerblom

Rapport från Almedalen: Maten upprör och förvirrar

Almedalsveckan börjar lida mot sitt slut och efter att ha gått på högvarv i några dagar, euforisk av all kunskapsinhämtning, börjar jag nu att bearbeta alla intryck.

I ett program fullspäckat med miljöevenmang valde jag att fokusera på matfrågor i förhållande till miljön.  Dessa frågor berör ofta gemene man på ett annat sätt, det riktar sig ofta till att få privatpersoner att ansvara mer för sina inköp.

Det är därför inte så konstigt att matdebatter kopplade till miljö väcker starka känslor. En positiv aspekt med Almedalen är att även vanliga människor får komma till tals, genom de frågestunder som ofta efterföljer seminarier. Många av de ”vanliga” människors kommentarer jag hört har avslöjat en rädsla inför att få sin frihet av konsumtion inskränkt. Många har svårt att se sansat på de förslag som förs fram. En debatt om att införa en köttfri dag i veckan leder till oro för att vi inte kommer att få i oss de näringsämnen som vi behöver. Trots att vi i dagsläget äter mer kött än Livsmedelsverkets rekommendationer.

Ett förslag om att införa en köttskatt på två, tre kronor per kilo kött uppförstoras till att handla om avskaffandet av svenskt jordbruk och landskapens igenväxande. 

Många argumenterar att svenskt kött minsann bidrar till mycket lägre halter av västhusgasutsläpp. Ett önsketänkande från mångas sida, skulle jag tro. Möjligen kan produktionen vara mer miljöanpassad i Sverige, men faktumet att energiupptagningen i näringskedjan är oeffektiv kvarstår ju, oavsett var köttet producerats. Skillnaden mellan hyfast kött och riktigt dåligt kött är snarare mellan kött från självbetande kreatur och  kreatur uppfödd på importerad soja. Inte mellan svenskt och importerat kött som sådant.

Miljöaspekterna kring maten förvirrar också. Det är uppenbart att de senaste debatterna kring flaskvatten och godis inte slagit igenom fullt ut. Till exempel serverades det vatten på flaska på Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets seminarium kring matsvinn. Och på ett seminarium anordnat av MSC, ett fiskcertifieringsmärke, delades det ut godisfiskar till alla deltagare.

Det finns uppenbarligen ett behöv av utbildning och samordning, så att det inte bildas stuprör inom varje enskild branch.  I dagsläget finns det för mycket motstridiga rön. Konsumenten ger ofta upp i sitt försök att handla rätt i virrvarret av budskap. Fortsatt utveckling av certifiering, i samband med att matvarubutikerna tar mer socialt ansvar, skulle kunna avlasta konsumenten från delar av ansvaret till aktörer med bättre kunskap. 

Idag finns det mycket certifiering av lismedel, Krav, Fair Trade, MSC, Svanen för att nämna några. Personligen hoppas jag på att detta sprids även till andra områden. Kläder kan till exempel vara nästa stora område.

/Cecilia Holmgren

Upprättelse för köttet

Nu har den kommit! Rapporten som säger att kött inte har så stor påverkan på klimatet som man tidigare trott. Sydsvenskan var först med att rapportera om det i svenska medier, men många andra har hakat på. Enligt rapporten har de finländska forskarna kommit fram till att om normalkonsumenten går över till den av livsmedelsverket rekommenderad kost så minskar koldioxidutsläppen med 2%. Går man över till vegetarisk kost är minskningen 5% och med veganmat är minskningen 7%. Detta kan verka lite men då kan man sätta det i relation till att de flesta i-länder har problem med att klara av sina åtagande enligt Kyotoprotokollet, vilket i genomsnitt innebar en minskning på 5% (från 1990 års nivå).

Vad som är mycket och lite är tydligen relativt. Jag är dock relativt säker på att det snart kommer en ny rapport som kullkastar denna rapport (och sedan en ny som kullkastar den o.s.v.…)

/Markus Paulsson

Läs mer:

Kvinnor mer klimatsmarta än män

Nu är det fastställt, kvinnor är inte bara bättre i skolan och bättre bakom ratten än män, vi kvinnor är även mer benägna att själva göra förändringar för att minska utsläppen av växthusgaser. Vi är helt enkelt mer klimatsmarta!

Enligt en rapport från naturvårdsverket kan sju av tio kvinnor, 69 procent, tänka sig att äta mindre kött för att bromsa klimatförändringen. Bland männen är motsvarande andel endast 45 procent. Kvinnor är också mer benägna att minska sitt eget bilåkande och åka mer kollektivt för att minska utsläppen av växthusgaser.

Vad som är lite trist är att kvinnor känner större ansvar för sin klimatpåverkan än vad männen gör trots att männen har en mer klimatpåverkande livsstil med mera bilkörning m.m. Var stolta över ert ansvarstagande tjejer och försök få männen i er närhet att minska på konsumtionen av biffar och bilåkande!

Läs mer:

/Marie Pettersson

Ät mindre kött

Min kollega Thomas skrev för några dagar sedan här på vår blogg, ät mer sill, och sillen ska tydligen vara en av få fiskar som är ok att äta både ur ett miljö- och ett klimatperspektiv (innehåller förvisso lite dioxiner, men vadå…). Kött är dock inte lika bra.

Totalt går 80 procent av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till kött- och mjölkproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 procent av den sammanlagda matkonsumtionen, säger Stefan Wirsenius, som forskar om konkurrensen om jordbruksmark vid Chalmers i Göteborg. /SvD

Att köttproduktion tog stora resurser i anspråk visste jag, men att det tog så stora arealer i anspråk och samtidigt ger tillbaka så lite var faktiskt en överraskning. Så det blir till att dra ner på grillningen i sommar, men sillen till midsommar får jag förhoppningsvis behålla än så länge.

Läs mer:

/Daniel Eriksson