Etikettarkiv: Köttskatt

Saken är biff

ImageDet är mycket snack om köttkonsumtionen den här veckan. Jordbruksverket publicerade rapporten Hållbar köttkonsumtion, Vad är det? Hur når vi dit?, där ett förlag är avgifter i konsumtionsledet, vilket efterföljdes av ett ramaskri från stek-älskare och skepsis från många andra, bland annat under hashtaggen #köttskatt.

Svenskarna tillhör världens mest köttätande folk – 85 kilo konsumtion (ja, i slaktvikt) och 46 kilo faktiskt intag (det vi till slut äter) står den genomsnittlige svensken för varje år enligt jordbruksverkets rapport. Klart som korvspad är (återigen) att nötkött är den värsta boven – produktionen står för stora utsläpp av växthusgaser och utsläpp som hotar den biologiska mångfalden.

Någon köttskatt verkar det dock inte bli tal om på ett tag. Politikerna vill hellre förfina koldioxidskatten. Blev därför väldans glad när jag hittade en ny pärla från SLU’s – den nya sidan Köttguiden. Tidigare har medvetna konsumenter haft WWF’s Fiskguide, såväl i fickformat som i lång version till hjälp i fiskdisken och nu kommer alltså en liknande lathund för kött. En bonus är att alternativ till kött, som ost och baljväxter, finns med i listan, som listar olika typer av nötkött, lammkött, griskött, kyckling och ägg och produkternas påverkan på klimat, biologisk mångfald, djurskydd och bete och användning av kemiska bekämpningsmedel. Visst är det så att verktyget är trubbigt, men visst är det också bättre än ingenting, något som författarna också är tydliga med.

Hoppas på att ser mer av Köttguiden, och mina efterfrågningar antyder att en app kan vara på gång! Tills dess ska jag tipsa min affär om det här, den saken är biff.

/Erika Olsson

OBS: Bilden föreställer några grisar i nordöstra Skåne och har ingenting med biff att göra. Dessa små godingar (läs sötnosar) är en blandning av vildsvin och tamsvin. Inga konstigheter.

Rapport från Almedalen: Maten upprör och förvirrar

Almedalsveckan börjar lida mot sitt slut och efter att ha gått på högvarv i några dagar, euforisk av all kunskapsinhämtning, börjar jag nu att bearbeta alla intryck.

I ett program fullspäckat med miljöevenmang valde jag att fokusera på matfrågor i förhållande till miljön.  Dessa frågor berör ofta gemene man på ett annat sätt, det riktar sig ofta till att få privatpersoner att ansvara mer för sina inköp.

Det är därför inte så konstigt att matdebatter kopplade till miljö väcker starka känslor. En positiv aspekt med Almedalen är att även vanliga människor får komma till tals, genom de frågestunder som ofta efterföljer seminarier. Många av de ”vanliga” människors kommentarer jag hört har avslöjat en rädsla inför att få sin frihet av konsumtion inskränkt. Många har svårt att se sansat på de förslag som förs fram. En debatt om att införa en köttfri dag i veckan leder till oro för att vi inte kommer att få i oss de näringsämnen som vi behöver. Trots att vi i dagsläget äter mer kött än Livsmedelsverkets rekommendationer.

Ett förslag om att införa en köttskatt på två, tre kronor per kilo kött uppförstoras till att handla om avskaffandet av svenskt jordbruk och landskapens igenväxande. 

Många argumenterar att svenskt kött minsann bidrar till mycket lägre halter av västhusgasutsläpp. Ett önsketänkande från mångas sida, skulle jag tro. Möjligen kan produktionen vara mer miljöanpassad i Sverige, men faktumet att energiupptagningen i näringskedjan är oeffektiv kvarstår ju, oavsett var köttet producerats. Skillnaden mellan hyfast kött och riktigt dåligt kött är snarare mellan kött från självbetande kreatur och  kreatur uppfödd på importerad soja. Inte mellan svenskt och importerat kött som sådant.

Miljöaspekterna kring maten förvirrar också. Det är uppenbart att de senaste debatterna kring flaskvatten och godis inte slagit igenom fullt ut. Till exempel serverades det vatten på flaska på Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets seminarium kring matsvinn. Och på ett seminarium anordnat av MSC, ett fiskcertifieringsmärke, delades det ut godisfiskar till alla deltagare.

Det finns uppenbarligen ett behöv av utbildning och samordning, så att det inte bildas stuprör inom varje enskild branch.  I dagsläget finns det för mycket motstridiga rön. Konsumenten ger ofta upp i sitt försök att handla rätt i virrvarret av budskap. Fortsatt utveckling av certifiering, i samband med att matvarubutikerna tar mer socialt ansvar, skulle kunna avlasta konsumenten från delar av ansvaret till aktörer med bättre kunskap. 

Idag finns det mycket certifiering av lismedel, Krav, Fair Trade, MSC, Svanen för att nämna några. Personligen hoppas jag på att detta sprids även till andra områden. Kläder kan till exempel vara nästa stora område.

/Cecilia Holmgren