För ett antal år sedan var jag på semester I Ecuador. Det är ett naturskönt land med olika typer av regnskog, vulkaner och ett mycket rikt djurliv. Under resan tog vi buss mellan huvudstaden Quito och Lago Agrio i regnskogen på andra sidan Anderna. En spännande tripp, inte minst för att det då och då kunde ske ras på bergsvägen som gjorde att man inte kunde ta sig fram.
Kom att tänka på denna resan igen när jag läste artikeln: ”Den svarta pulsådern” av Daniel Rydén i Sydsvenskan 101016 som handlar om fotografen Johan Bävmans resa längs den 50 mil långa oljeledningen som går genom Ecuador och hans dokumentation av hur den har förändrat livet för de människor som lever runt omkring..
På vägen mellan Quito och Lago Agrio såg vi den väldiga oljeledningen som går från oljefälten vid Lago Agrio ut till hamnstaden Esmeraldas vid Stillahavskusten. Lago Agrio är för övrigt Ecuadors motsvarighet till Vilda Västern, en gudsförgäten håla där från gång till annan Colombiansk Farcgerilla har dykt upp. Oljeledningen därifrån är som en svart pulsåder som fört med sig nya vägar och att civilisationen mer och mer spridit sig ut i förut orörd regnskog.
I Ecudor finns oljan på vissa ställen i regnskogen i träsklika områden med hög biodiversitet. Har själv haft nöjet att balansera på osäkra tuvor över ett sådant träsk och har sett några av dess innevånare. Den här miljön blir naturligtvis skövlad vid utvinning av olja.
Men det är inte bara utvinningen av olja skadar miljön. Oljeledningen i sig är ett problem. Ledningen läcker, och oljan förgiftar dricksvatten för människor i närheten. Man misstänker även att den lett till den ökande frekvensen av missbildningar hos barn i vissa områden.
Rättsprocesser pågår, men det är svårt att vinna över en multinationell oljejätte. Och oljeutvinningen lär ju knappast upphöra…
/Marie Pettersson
TEM-funderingar 