Tag Archives: leverantörskedja

Mänskliga rättigheter i leverantörskedjan: CSR-träff 23 februari

Sverige har en väldigt positiv självbild: vi kan så mycket och gör så mycket för omvärlden, andra länder får lära sig från vårt goda exempel. Detta får stöd i ett stort antal internationella index som visar att Sverige är ett demokratiskt jämställt land – när man sätter det i ett perspektiv.

freedoms

 

Men i verkligheten har även Sverige extremt mycket att förbättra.

Svenska företag flyttar produktionen utomlands, en stor del varor och ingående komponenter köps in från de lila områdena på kartan ovan – ”Not Free”. Vår konsumtion ökar: det skulle krävas 3,4 jordklot hade hela världen behövt lika mycket mat och prylar som här. Men det är inte bara vårt ekologiska fotavtryck som ökar, utan även vår påverkan på människor i de länder där varor som vi konsumerar produceras.

Hur stort ansvar har Sverige för det som sker utanför gränserna? Har vi något ansvar för det som vi inte ser eller kan påverka överhuvudtaget?

Det har vi, menar Jur.Dr. Radu Mares, docent och forskare på Raoul Wallenberg Institute of Human Rights, som pratade på TEM:s senaste nätverksträff den 23 februari: ”It’s impact, not leverage, that matters.” Som en kund har vi ansvar när vi handlar, och genom vårt agerande signalerar vi att vi accepterar eller inte accepterar brott mot mänskliga rättigheter, korruption, kriminella aktiviteter och andra överträdelser.

20150223_132713Jur.Dr. Radu Mares, docent och forskare på Raoul Wallenberg Institute of Human Rights, pratade bland annat om United Nations Guiding Principles on Business and Human Rights

 

Självklart var alla deltagare i träffen den 23 februari övertygade om att vi har ansvar för leverantörskedjor, att vi bör påverka våra leverantörer och uppmana (upplysa, utbilda, hjälpa) dem att ta större hänsyn till mänskliga rättigheter.

Frågan bara är, hur gör vi detta?

En av grundpelarna här är förståelse. Tyvärr är det inte alla, till och med i Sverige, som förstår hur allvarlig problematiken är. De vägrar ta eget ansvar och skyller ofta på fantomer, som den mystiska företagsvärlden. Nej, det är inte företagsvärlden som har ansvar, det är människor, säger Sören Andersson, hållbarhetskoordinator från Bengt Dahlgren, och citerar Milton Friedman från Chicago School of Economics.

BD

Och detta stämmer bra. Det är så lockande att lägga skulden på någon avlägsen abstrakt kollektiv. Vad är företagsvärlden om inte en samling av människor som driver och arbetar på företag? Var och en av dessa människor bör inkludera de grupper som inte syns vid första blicken, med som finns där, tillverkar och levererar, i ett bredare perspektiv. Sören berättade om de höga CSR-risker som finns inom den globaliserade byggbranschen, och ställde en retorisk fråga: vill vi verkligen ha mänskliga rättigheter, eller har vi blivit för bekväma i våra kontorsstolar och trivs egentligen med läget? De 80 rikaste personerna i hela världen äger mer är de 3 500 000 fattigaste, 15 av 100 företag på listan ”Global 100 Index – 2014” är fossilbränslebolag, och det verkar inte bli någon förbättring på den planen, menar Sören. Han erkänner dock att CSR-arbetet inom byggbranschen har utvecklats väldigt mycket under senaste några år.

20150223_150413 Sören Andersson är hållbarhetskoordinator från Bengt Dahlgren – ett av Sveriges största företagen för teknikkonsulter

 

Dagens lagstiftning är inte stark nog att kunna garantera att företag följer upp arbetet med mänskliga rättigheter i sina leverantörskedjor, vilket innebär att mycket beror på goda avsikter och sund förnuft av enskilda individer. Många företag, inklusive Vattenfall, kräver från sina leverantörer att de ska signera en uppförandekod. Enligt Rolf Bernro, Senior Development Manager, Corporate Sustainability and Envi­ronment på Vattenfall, ska företagets leverantörer skriva under en kod som baseras på fyra ansvarsområden som inkluderar bl.a. mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, affärsetik och miljö. Om det visar sig att en leverantör har allvarliga brister i något/några av ansvarsområdena, försöker Vattenfall hjälpa med en konkret handlingsplan och regelbundna uppföljningar. Detta också är en del av vårt ansvar: inte bara kontrollera, utan även hjälpa korrigera.

20150223_135907Rolf Bernro, Senior Development Manager, Corporate Sustainability and Envi­ronment på Vattenfall

 

Att samarbeta är oerhört viktigt, menar Per Hökfelt, Head of Corporate Sustainability Office från Sony Mobile Communications. Branschöverskridande projekt, utbyte av information och erfarenhet i en dialog, analys av best-practice från konkurrenterna är några exempel på ett samarbete som kan hjälpa förbättra situationen kring mänskliga rättigheter i leverantörskedjor. Och det finns mycket problem, e-waste, eller elektronikavfall, är ett av dem: det är nästan omöjligt att spåra återvinning av gamla mobiltelefoner och försäkra att inga brott begås när telefonerna plockas isär (av vem? var? hur?) och alla detaljer säljs vidare att hamna i kylskåp, flygplan och routers runtom i världen.
20150223_151746

20150223_151735

Per Hökfelt, Head of Corporate Sustainability på Sony Mobile Communications, om vikten med samarbete och förtroende

 

Enligt Per bör svenska företag fundera på hur stor påverkan de egentligen har på sina leverantörer. Till exempel, är det mycket vanligt att västerländska julhysterin bidrar till att mänskliga rättigheter kränks ytterligare runt julen eftersom leverantörer gärna vill tillfredsställa den eskalerande efterfrågan.

Utan en relation grundad i förtroende och respekt kan vi inte påverka våra leverantörer, mena Per. En dialog kan lösa och förebygga många problem. Men en dialog behövs inte bara mellan en kund och dess leverantör; även vi som konsumenter ska börja prata med företag och fråga dem om hur de jobbar med sitt ansvar. Ett bra exempel är eco-rating av mobiltelefoner som är mycket populär bland konsumenter i övriga länder men knappt används i Sverige vid försäljning av mobiltelefoner.

Alla vet att brott mot mänskliga rättigheter är mycket vanliga i vissa delar av världen – av någon slump är det precis där så många svenska företag handlar. ”Måste vi då ha tillverkning där?”, kom en fråga från publiken. Det kan hända att genom samarbete med länderna där det förekommer kränkningar och överträdelser kan man hjälpa dem inse hur destruktiva deras rutiner är, i alla fall enligt deltagarna i vår CSR-träff.

20150223_131336Anna Lindén, Head of Member Community på Media Evolution City, berättar om dess spännande verksamhet och historia

 

Träffens tema, Mänskliga rättigheter i leverantörskedjan, är enormt stort. Det går inte att besvara alla frågor under tre timmar, det går inte ens att ställa alla frågor som ska ställas. Men dagen var ändå mycket inspirerande och stämningen var optimistisk, tack vare våra passionerade nätverksmedlemmar och Media Evolution Citys trevliga lokaler.


Läs mer om TEM:s aktiviteter för våra nätverk:

16 mars: Workshop: regeringens riktlinjer kring mänskliga rättigheter >>

24 mars: Miljöträff Energieffektivisering: Innovationer från Skåne >>

26 mars: Workshop: Innovationsagenda Sustainable Healthcare >>

Läs mer om TEM:s nätverk och hur man blir medlem här >>

UPPDATERING: byte av talare. Mänskliga rättigheter i leverantörskedjan 23/02

Nu är programmet för TEM:s nätverksträff den 23 februari klart!

– Radu Mares, Doctor of Law, Associate SkärmklippProfessor, Raoul Wallenberg Institute

– Sören Andersson, hållbarhetskoordinator, Bengt Dahlgren

– Per Hökfelt, Director of Corporate Sustainability, Sony Mobile Communications

– Rolf Bernro, Senior Development Manager, Corporate Sustainability and Environment, Vattenfall

Vi är redan ca 40 deltagare, men det finns några platser kvar!

Anmäl dig och din kollega till senast den 20 februari.

Vi ses!

Ansvarstagande i leverantörskedjan en utmaning för många verksamheter

Idag anses det långt ifrån tillräckligt att bara ha kontroll över sin egen verksamhet. Vi är numera väl medvetna om att alla företag är förbundna med ett nät av leverantörer och entreprenörer. Detta som vi idag kallar leverantörskedjan, men kanske istället borde kalla leverantörsnätet, är en del av verksamhetens inflytandesfär och som namnet antyder något som verksamheten bör försöka påverka i en positiv riktning.

De förväntningar som ställs på en verksamhets leverantörsarbete hänger till stor del ihop med dess möjlighet att påverka sina leverantörer. Som en liten spelare med inköp som endast motsvarar en bråkdel av leverantörens produktion kan det vara svårt att ställa miljö- eller arbetsmiljökrav som får någon egentlig verkan. Är man däremot ett storbolag som står för större delen av en leverantörs inkomst ser möjligheterna annorlunda ut.

Men även de som vi identifierar som riktigt stora företag kan ha svårigheter att styra och följa upp hållbarhetsprestandan hos ett ansenligt antal leverantörer och underleverantörer. Därför ser vi idag fler och fler branschorganisationer som tar ett helhetsgrepp och som genom att samla en stor del av branschen bakom sig får tyngd och därmed lättare gehör för sina krav. Exempel på en sådan branschorganisation är ICTI (International Council of Toy Industries) som samlar leksaksföretag från 20 länder och som bl.a. verkar för bättre villkor i de fabriker i framförallt Kina där tillverkningen sker. Som verktyg används en gemensam uppförandekod som följs upp genom revisioner på plats av organisationen. Better Cotton Initiative (BCI) fokuserar på att göra bomullsindustrin bättre för miljön samt de som arbetar i denna och ett stort antal textilföretag är medlemmar, bl.a. svenska Kapp Ahl och H&M.

Det finns också diverse databaser man kan använda sig av för att få hjälp med att utvärdera om ens leverantörer följer internationella normer, eller inte. Har man hundratals leverantörer blir det snudd på omöjligt att skicka ut och följa upp uppförandekoder. Idag finns det verktyg för att samla in information och att identifiera var riskerna i leverantörskedjan kan finnas för att kunna göra riktade satsningar där. Sedex är en databas där leverantörer kan rapportera in information om uppfyllnad av krav vid genomförda revisioner. På så sätt kan flera kunder ta del av resultaten utan att göra egna revisioner. Andra exempel på liknande initiativ är Business Social Compliance Initiative (BSCI) eller Supply Chain Information Management (SIM).

Kraven på transparens vad gäller arbetet med leverantörer har också ökat. I de nya riktlinjerna för hållbarhetsredovisning (GRI G4) som kom förra året är en beskrivning av leverantörskedjan med som en del av rapporteringen, samt även olika indikatorer kopplade till hur leverantörerna lever upp till krav på alltifrån miljö till mänskliga rättigheter. När nu EU:s nya lagstiftning om obligatorisk hållbarhetsredovisning för de största företagen går igenom kommer fler att bli tvungna att exponera sitt leverantörsarbete.

Det har här funnits en debatt om att ökade krav skulle kunna leda till att man väljer bort små leverantörer med ”tvivelaktigt” hållbarhetsarbete för att istället välja större aktörer som är lättare att kontrollera och följa upp, istället för att ha en dialog med och försöka hjälpa de mindre leverantörerna. Detta skulle då kunna leda till arbetslöshet och social utslagning hos småleverantörer i utvecklingsländer.

Även om det säkert finns de som väljer den ”enklaste vägen” tror jag att rapportering och transparens är rätta vägen att gå. Man kan vända på resonemanget. Hur troligt är det att den typ av företag som väljer bort småleverantörer vid krav på öppnare leverantörsarbete skulle göra någon större insats för de mindre leverantörerna i skymundan? Och brott mot mänskliga rättigheter, dålig arbetsmiljö och miljöproblem är väl inte något vi kan rättfärdiga med att man annars skulle förlägga produktionen någon annan stans, eller?

Det finns såklart stora utmaningar i detta arbete. Många verksamheter mäktar idag inte med att gräva djupare i leverantörsleden än ett steg ner. Underleverantörerna och deras leverantörer blir på så sätt en grå massa som vi vet rätt lite om. Samtidigt är mycket arbete på gång och förhoppningsvis kommer vi i framtiden i större utsträckning att kunna ta ett tydligare ansvar för hela värdekedjan.

/Marie Pettersson

Ekosystemtjänster och biologisk mångfald viktigt för läkemedelsindustrin

Läkemedelssektorn är som andra verksamhetssektorer mer eller mindre beroende av ekosystemtjänster och tillgången till biologisk mångfald. Detta förhållande beskrivs på ett intressant sätt i en ny rapport från KPMG Sustainability och the Natural Value Initiative. Man har här undersökt 10 stora läkemedelsföretags förhållande till BES (Biologisk mångfald och ekosystemtjänster) t.ex. Astra Zeneca, GlaxoSmithKline och Pfizer.

Läkemedelsindustrin är både beroende av och påverkar BES. Cirka 25-50 % av läkemedelsmarknaden inkluderar läkemedel med aktiva ingredienser från naturen och brist på dessa kan därför i vissa fall vara förödande. Härutöver är man i behov av rent vatten vid tillverkningsprocessen. Fiskolja, soja och titandioxid är exempel på andra ingredienser som ingår i läkemedlen och som vid framställning kan påverka miljön.

Ett viktigt område som behöver styrning är leverantörskedjan. De flesta undersökta företagen har mest tittat på sajt-specifik påverkan och inte på påverkan i tidigare led. Ett annat betydelsefullt område är läkemedlens påverkan när de kommer ut i miljön eftersom en stor del aktiva substanser kan gå igenom kroppen opåverkade och sedan inte brytas ned i reningsprocesser i reningsverk.

Genom att inte ta hänsyn till kopplingen till BES kan företagen få försämrat rykte och lida marknadsmässig skada och dessutom få problem att bedriva sin verksamhet om brist på material uppstår. Därutöver är det viktigt att följa utvecklingen av nationell och internationell lagstiftning som är under utveckling på området, inte minst CBD (Convention on Biological Diversity) som ska träda i kraft fullt ut under hösten 2012.

Investerare är en grupp av intressenter som kan ha extra stort intresse av att företagen har en god BES-styrning då det i annat fall kan ha negativ inverkan på deras investeringar. Ett minskat förtroende härifrån kan bli kännbart för företagen.

Det finns även goda möjligheter för de företag som ligger i framkant vad gäller dessa frågor. Att t.ex. säkra att man vid utvinning av naturliga aktiva ingredienser inte negativt påverkar den biologiska mångfalden kan stärka varumärket. Ökat förtroende kan ge ökade investeringar. Och att säkra tillgången till viktiga material kan bli avgörande för verksamhetens framgång.

Inget av de undersökta företagen är idag omedvetna om BES eller dess påverkan på företagets affärer, men samtidigt har man en bit kvar till att aktivt jobba med dessa frågor på ett ansvarsfullt och trovärdigt sätt.

Läs mer:

Biodiversity and ecosystem services – Risk and opportunity analysis within the pharmaceutical sector   KPMG Sustainability and the Natural Value Initiative

/Marie Pettersson

Ställ miljökrav på tillverkning av läkemedel i utvecklingsländer

Vi har tidigare skrivit om läkemedel i miljön här på bloggen. Nu är det ju så att de läkemedel vi konsumerar i Sverige inte bara bidrar till föroreningar här utan mycket av miljöpåverkan sker redan vid tillverkningen i länder som t.ex. Indien och Kina. Det har nu kommit en ny rapport från läkemedelsverket som uppmanar regeringen att ställa nya miljökrav genom EU.

I länder som just Indien och Kina dit mycket av tillverkningen av ekonomiska skäl har flyttats är reningen av processvattnet undermålig. Det mesta av läkemedelsresterna är kvar efter rening. Dessa utsläpp förstör inte bara miljön utan ökar också risken för att antibiotikaresistens ska utvecklas och spridas över världen. Så nu gäller det alltså för oss här i Sverige att ställa hårdare krav på leverantörskedjan vad gäller läkemedel.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Ansvar för leverantörskedjan

Förra året passerade Kina USA:s koldioxidutsläpp och de vanliga argumenten slungades fram och tillbaka; utvecklingslandets rätt till högre levnadsstandard och tillväxt mot västs böner om besinning och krafttag mot utsläppen.

Men nu kommer helt ny forskning som vänder på kakan. De nya rönen (forskningsartikeln har publicerats i Geophysical Research Letters) visar att en tredjedel av Kinas koldioxidutsläpp uppstår vid produktion av varor som ska gå på export, varor som vi här i väst egentligen har ett ansvar för.

Det är våra företag som lägger ut tillverkningen på underleverantörer i Kina och andra låglöneländer och det är fabriker som skulle ligga i våra kvarter om vi inte levde i en globaliserad värld.

Att fundera över vem som egentligen har ansvar för det som händer i leverantörskedjan ger sällan några givna svar, men nu inför klimatmötet i Köpenhamn i december behöver vi fundera ett varv till.

West blamed for rapid increase in China’s CO2/The Guardian 23/2 2009

/Veronika Franzén