Veckans begrepp: SLCP – kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar

Kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar, SLCP (Short Lived Climate Pollutants), är ett samlingsnamn för sotpartiklar, ozon och metan. Dessa ämnen har en kort uppehållstid i atmosfären, där av namnet.

Partiklarna uppehåller sig från några dagar upp till år i atmosfären, jämfört med till exempel koldioxid som har en genomsnittlig uppehållstid i atmosfären på minst hundra år. Fluorkolväten (HFC) räknas också som SLCF även om de har längre uppehållstid jämfört med sotpartiklar, ozon och metan.

Dieseldrivna fordon, arbetsmaskiner och fartyg liksom vedeldning och nedbrytning av organiskt avfall vid soptippar ger utsläpp av dessa föroreningar.
Minskade utsläpp av SLCP ger positiva effekter på luftkvalitet, hälsa och livsmedelsförsörjning redan inom 10-30 år.

Genom att minska utsläppen av SLCP kan också den pågående  klimatförändringen bromsas. Arbetet med att minska utsläppen av SLCP är därför ett komplement till insatserna som görs för att minska utsläppen av mer långlivade klimatgaser som koldioxid.

I Sverige har SMHI fått i uppdrag att samordna det svenska arbetet med kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar.

Publicerad i Miljöledaren v. 32.

Permafrosten som tinande broccoli…

Upp till två tredjedelar av den djupfrysta tundran på jorden kommer troligen att smälta bort inom 200 år på grund av det allt varmare klimatet, varnar forskare i USA i en ny studie som gjort av Nationella snö- och isdatacentret (NSIDC). De liknar det organiska materialet i tundran vid tinande broccoli, som så klart bryt ner och blir till koldioxid och metan när den tinar.

Det är ju ingen nyhet att permafrosten kommer att tina, men studien tycks vara den första som kvantifierat mängden kol som kommer att släppas ut. Studien uppskattar mängden kol som kommer att frigöras till 190 miljarder ton, det mesta redan inom 100 år. Det motsvarar runt en femtedel av det kol som finns i atmosfären i dag och hälften av det kol som släppts ut i atmosfären sedan industrialismens genombrott. Alltså en ytterligare förstärkning av växthuseffekten.

Skrämmande siffror som visar på hur lätt olika mekanismer i klimatsystemet kan triggas igång och förstärkas och på hur bråttom det är för världens ledare att nå en uppgörelse i klimatfrågan.

Läs mer: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/jorden-varms-mer-nar-tundran-tinar

/Elin Dalaryd

Problem om permafrosten tinar

DN skriver idag om en i grund och botten ”gammal nyhet”, att det blir stora problem om den Sibiriska Tundran smälter. Detta beroende på att det finns stora mängder koldioxid, men främst metangas, bunden i permafrosten. Tinar permafrosten på grund av de globala uppvärmningen kan växthuseffekten accelerera snabbt genom att gaserna frigörs. Metangas är ju dessutom en mycket starkare växthusgas än vad koldioxid är, 23 gånger värre om jag inte minns fel. 1-2 miljoner ton kol beräknas frigöras om tundran tinar, idag släpper vi ut totalt cirka 7 miljoner ton kol från fossila bränslen så ökningen blir stor. Att i detta läge bygga en naturgasledning genom östersjön med naturgas just från Sibirien känns ju i detta sammanhang rätt korkat. Ju mer naturgas vi eldar, desto starkare blir växthuseffekten och desto fortare tinar tundran somdå släpper ut mer naturgas (metan) som ökar växthuseffekten… Det man inte får glömma bort i sammanhanget är de stora utsläppen av metangas som redan idag sker från främst köttproduktion. Metangas som man till viss del kunde ta om hand som biogas. /Daniel Eriksson