Återigen dyker det upp personer som förespråkar användandet av DDT för att bekämpa myggor. På Sydsvenskans opinionssida argumenterar läkaren Henry Miller för att återinföra storskalig användning av DDT för att bekämpa malaria i fattiga länder. DDT började användas på 30-talet då det är effektivt på att döda insekter men blev ökänt redan på 60-talet för att det orsakade fågeldöd trots att det har låg akut giftighet för fåglar och människor. Anledningen till att fåglarna dog var att DDT (och dess metaboliter) är fettlösligt och det anrikas för varje steg i näringskedjan. (Läs mer om bakgrunden på Wikipedia.)
Miller förespråkar visserligen bara att man skall använda DDT inomhus och eftersom ”ämnet finns kvar efter besprutning” är det ett utmärkt alternativ till att döda myggor. Målet med att döda myggorna är att hindra spridningen av malaria. Jag kan förstå att en läkares önskan om att snabbt kunna fixa ett sätt att förhindra att många miljoner människor insjuknar i malaria, men tyvärr har insekter en egenhet att bli resistenta mot de medel som används mot dem. Senast idag kom en ny rapport om att myggor blir resistenta mot olika medel som används mot dem.
Om Miller får som han vill kommer vi att kunna rädda många människor idag från att bli sjuka, men om ett okänt antal år kommer myggen att komma tillbaka och sprida malaria igen. Samtidigt vet vi att den DDT som sprids kommer att finnas kvar i naturen i åtminstone 30 år och orsaka skador på ekosystemet och ett okänt antal cancerfall, nedsatt fertilitet m.m. Är dagens vinster i form av förbättrad hälsa värt ett framtida lidande i form av försämrad hälsa? Själv satsar jag på ett bra myggnät – då slipper jag få malaria och jag förgiftar inte heller andra.
Markus Paulsson
TEM-funderingar 