Romney eller Santorum – sämre eller sämst för klimatet

Nu under 2012 är det dags igen för det stora presidentvalsmaskineriet i USA att dra igång igen. Det är för den delen redan i full gång med primärval för de republikanska presidentkandidaterna. För tillfället verkar det stå mellan de två kandidaterna Rick Santorum och Mitt Romney.

Man kunde här tänka sig att det skulle skett en positiv utveckling vad gäller klimat- och miljöfrågor i det republikanska partiet sedan senaste presidentvalet med tanke på eskalerande temperaturer och diverse naturkatastrofer sedan dess, men icke. Medan Romney ser miljö och klimat som en oprioriterad fråga är Santorum rätt och slätt en klimatförnekare. I juni 2011 gjorde han följande uttalande om att klimatförändringarna är en liberal konspiration:

”It’s just an excuse for more government control of your life and I’ve never been for any scheme or even accepted the junk science behind the whole narrative.”

Sin presidentvalskampanj inledde Santorum nära kolfälten där hans farfar jobbade. Hans inställning till olja är att det går utmärkt att borra var som helst för att utvinna denna energikälla. Här har Romney den något mer restriktiva inställningen att det går bra ”nästan var som helst”. Suck. Behöver jag nämna att Santorum även är mycket förtjust i naturgas…

I det stora hela är dock valet mellan Romney och Santorum ett val mellan pest och kolera för klimatet. Båda är för utvinning och användande av fossila bränslen och ser inte någon större idé med att ödsla resurser på att bekämpa klimatförändringarna.

En republikansk vinst är alltså en mardröm för miljön och det är bara att hålla tummarna för Obama. Samtidigt har Obama inte alls nått så långt med sina miljöambitioner som man kunde hoppats under sin tid som president, men mycket beror på att beslut har blockerats av just republikanerna.

Stödet för Obama verkar för närvarande vara på uppåtgående. På pluskontot finns tillbakadragande av styrkorna i Irak, elimineringen av Usama bin Laden och förbättrade jobbsiffror. Och till och med republikanernas före detta presidentkandidat John McCain verkar ju hoppas mer på Obama  (se youtube-klipp nedan). 🙂 Det finns alltså hopp om att Obama blir omvald och förhoppningsvis kan han då ha en gynnsam effekt på USA:s framtida miljö- och klimatpolitik.

Läs mer och titta:

• Rick Santorum and Mitt Romney are both bad news for climate change fight   The Guardian
• McCain mistakenly praises Obama during speech for Romney on January 5th 2012 in South Carolina   YouTube-klipp

/Marie Pettersson

Obamas politik inte så grön som förväntat

Det har snart gått tre år sedan president Obama kom till makten i USA. Det stora slagordet under hans presidentvalskampanj var ”Change” något som även skulle gälla på miljöområdet. Som de flesta vet var miljöpolitiken under George W Bush en ändlös plåga och förväntningarna var därför höga på vad Obama skulle kunna åstadkomma.

Hur ser då facit ut såhär nästan tre år senare? Besvikna röster har hörts på senare tid. Al Gore har ju t.ex. uttryckt sin besvikelse över Obamas misslyckande på miljöområdet i en artikel i Rolling Stone för någon månad sedan. Nu är det kanske inte fullt så illa även om Obama inte kommit i närheten av att infria de på honom högt ställda förväntningarna.

Bland de positiva förändringar Obama har lyckats uppnå så här långt är att stärka amerikanska naturvårdsverket EPA. En annan positiv förändring som gått igenom under Obamas presidentperiod är ett avtal med biltillverkare om att öka energieffektiviteten i bilarna. Och dessutom har han genom Clean Air Act deklarerat att utsläpp av växthusgaser äventyrar välstånd och hälsa hos befolkningen.

Bland de mindre lyckade insatserna återfinns beslutet att tillåta utökad oljeborrning ute till havs även efter katastrofen förra året med Deep Water Horizon, samt att även fortsättningsvis tillåta miljöförstörande kolbrytning samt misslyckande med att reglera naturgasindustrin för att nämna några exempel.

Men det finns fortfarande områden där Obama har chansen att visa prov på sin handlingskraft som att förbjuda dragning av oljeledning från Kanada till Mexikanska golfen och att t.ex. stödja EPA:s nya standard mot ozonföroreningar som ger upphov till hälsoskadlig smog.

Nu är ju farhågorna stora att de betydande ekonomiska problem som USA måste tackla även fortsättningsvis kommer att innebära att miljöproblemen kommer i skymundan. Samtidigt förstår fler och fler amerikaner att det är genom att bygga en ekonomi baserad på ren förnyelsebar energi som nationen kan bli starkare och skapa nya jobb. För att bli återvald bör därför Obamas budskap vara att ekonomisk tillväxt och skydd av miljön är två sidor av samma mynt.

Läs mer:

• Hidden In The Budget: The End Of Almost Every Major Environmental Regulation   Fastcompany
• Everyone thinks Obama is doing a bad job on the environment   Grist
• Forum: Assessing Obama’s Record on the Environment   Yale Environment 360
• How President Obama can reclaim his green cred   Los Angeles Times
• Al Gore: Climate of Denial   Rolling Stone
• Obama announces new automobile efficiency standards – July 29, 2011   Nature news blog

/Marie Pettersson

Obama vill ha ”ren” energi 2035

I sitt “state of the union” häromveckan presenterade Obama sina planer för amerikansk energipolitik framöver. Ambitionsnivån har fått sänkas något sedan valkampanjen 2008. Planerna på en amerikansk utsläppshandel lik den i Europa har fått läggas på hyllan efter att ett förslag blivit nedröstat i senaten. Nu söker Obama istället en slags kompromisslösning där även fossila bränslen har en roll.

“Some folks want wind and solar. Others want nuclear, clean coal, and natural gas. To meet this goal, we will need them all and I urge Democrats and Republicans to work together to make it happen.”  Barack Obama

Obama gick hårt åt oljebolagen också  och kallade oljan för gårdagens energi och uttalade att det nu var dags att satsa på morgondagens energi. Men som sagt så ingår även fossila alternativ som ”clean coal”, fossilgas och kärnkraft i den satsningen.

Tja, jag antar att ”hardcore miljömuppsstrategi” inte går hem i USA utan att man får acceptera de små stegens väg.

För att komma närmare en hållbar energiutveckling och för att konkurrera med länder som Indien och Kina ska USA satsa på mera utbildning, infrastruktur och webbaserade nätverk.

Ska bli intressant att få se orden bli till handling.

Läs mer:

• Obama sets 2035 clean electricity target Reuters
• Obama touts clean energy firm as way of future Reuters

/Marie Pettersson

 

Carl-Henrics dilemma

Jag undrar hur det känns att bli uppläxad av världens mäktigaste man. Idag får Carl-Henric Svanberg, BP:s styrelseordförande, veta då han träffar Barack Obama. Obama har ju tidigare uttalat att han vill veta vem han ska ge en spark i baken för BP:s oljekatastrof i Mexikanska Golfen. Skulle inte vilja vara i CH:s gråa kostym om man säger så…

Till råga på allt ställs han nu inför dilemmat att välja mellan att gå på prinsessbröllop på lördag, eller besöka oljedrabbade områden i USA. Så frågan är om han väljer att festa loss med kungafamiljen, eller att med trovärdigt bekymrad min åka runt på oljesörjiga stränder och verka ansvarstagande.

Läs mer:

• ”Sorry, Obama” Aftonbladet
• ”BP ska betala” Aftonbladet
• Obama: ”Vårdslöst BP får betala” DN
• Enda chansen för BP att överleva är att visa sig handlingskraftiga Aftonbladet

/Marie Pettersson

Top kill – ett bottennapp?

Trots det coooola namnet är det högst osäkert om ”Top kill” kommer få stopp på oljan. Senaste budet är att vi vet först på lördag och BP verkar mer och mer pessimistiska tyvärr.

Men som man brukar säga: ”Inget ont utan att det för något gott med sig”. Nu verkar det som om president Obama bestämt sig för att frysa nya och pågående oljeborrningsprojekt utanför amerikanska kuster i minst sex månader medan en kommission ska undersöka oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Detta handlade ju också om borrning utanför Alaskas kust som miljövänner tidigare högljutt protesterat emot.

• Obama fryser nya oljeprojekt Nyhetskanalen
• Oljeutsläppet dubbelt så stort som BP uppgett DN
• Oljeolyckan – en tankeställare för Obama TEM-funderingar
• Deepwater Horizon – en miljöthriller TEM-funderingar

/Marie Pettersson

Oljeolyckan – en tankeställare för Obama?

Egentligen är det ödets ironi att oljeplattformen i mexikanska Golfen totalhavererade och att oljan nu spyr ut från havsbottnen. I slutet av mars offentliggjorde president Barack Obama en plan för att stora områden utanför USA:s kuster skulle öppnas för olje- och gasborrning. Känsliga områden i Alaska var dock undantagna.

Denna nysatsningen på inhemsk utvinning är tänkt att skapa nya jobb och leda till minskat beroende av olja från utlandet. Dessutom vill Obama förmå kongressen att gå vidare med ny energi- och klimatlagstiftning och söker därför samförstånd med republikanerna genom att tillåta oljeborrning. Men i en del av de aktuella områdena har provborrning aldrig förekommit, i andra har prospektering varit förbjuden i över 20 år. Då i slutet av mars sade Obama att han skulle studera möjligheterna att söka olja i nya områden i mellersta och södra Atlanten och Mexikanska golfen.

I en utredning om riskerna med oljeutvinning i Mexikansk golfen som BP skickade till en federal djuphavsmyndighet så sent som i februari i år står det att läsa att det är ”osannolikt att en oavsiktlig ytlig- eller undervattensläcka med olja skulle kunna uppstå ur de föreslagna aktiviteterna”, vilket då syftar på oljeutvinningen. Det är fascinerande hur ofta det osannolika inträffar… Eller är man bara väldigt dålig på att beräkna sannolikheter.

Nu visar det sig också att BP inte har någon katastrofplan för den här typen av olyckor. Man har helt enkelt ingen aning om hur man ska göra för att stoppa oljeläckaget på 1500 m djup.

Undrar om Obama tänker om när det gäller utökad oljeborrning nu när stränderna sakta dränks med svart kletig olja.

Läs mer:

• Obama får kritik Aftonbladet
• Utsläppen kan tiofaldigas DN
• BP kritiseras för otillräckliga insatser DN
• Fångar ska sanera olja Aftonbladet
• Obama vill borra olja till havs SVT

/Marie Pettersson

När, var och hur ska ett nytt klimatavtal komma till stånd?

Såhär i efterdyningarna av magpasket för klimatmötet i Köpenhamn är det svårt att få igång det internationella  engagemanget för frågan igen. José Manuel Barroso, ordförande i EU-kommissionen tillhör den lilla skara som inte tappat sugen utan fortfarande försöker dra i det hela. Han vill att EU snabbt ska ta initiativet och få saker att hända. I ett brev till regeringschefer i 27 länder skriver han följande:

”Vi måste visa att vi inte har gett upp våra ambitioner, även om våra partner fann det enklast att begränsa sig till minsta gemensamma nämnare”

José Manuel Barroso

I ett försök att blåsa liv i frågan igen skickar Barroso sin klimatkommissionär Connie Hedegaard till Washington och Peking för att i samtal där hitta nya vägar framåt. Men det kan bli svårt. Speciellt nu som Obama är djupt engagerad i den amerikanska sjukvårdsreformen som är på väg att haverera. I november är det kongressval, men tyvärr är klimat långt ifrån en het fråga. I USA har Barack Obamahar ju dessutom misslyckats med att få med sig senaten ens på att reducera utsläppen med ynka  4 procent. Och att kineserna inte direkt jublar över ett nytt avtal, det vet vi ju redan.

Överoptimistiska svenska och danska ministrar  talade direkt efter Köpenhamnsmötet om möjligheten att få ihop ett globalt avtal redan till FN:s klimatmöte i Bonn i juni. Sen flyttades fokus till Mexico City i december. Mer realistisk kanske klimatansvariga Hedegaard  är som inte tror på något globalt bindande avtal förrän tidigaste på FN:s klimatmöte i Sydafrika i december 2011.

Själv kör jag med strutstaktiken, håller för ögon och öron och hoppas innerligt att klimatfrågan liksom ska lösa sig av sig själv genom någon hittintills okänd naturlig mekanism.  För genom politiska beslut ser det inte ut att ske förrän katastrof-films-scenariot slår in och New York dränks av vatten. Först då blir världen räddad av USA:s president?

Läs mer:

• EU vill blåsa liv i klimatfrågan Sydsvenskan

/Marie Pettersson

COP 15 på väg mot totalfiasko

Sista dagen på jobbet innan jul och sista dagen av Köpenhamnsmötet. Nu kan bara ett under av bibliska mått rädda det här klimatjippot från totalfiasko. Det känns verkligen jättetrist att man inte ens kommit så långt att man kan enas om att det ska vara ett avtal istället för två. Hur långt är man inte då från att kunna enas om det viktiga, nämligen reella utsläppsminskningar?

Vad sjutton ska vi med Kyotoprotokollet till? Jag trodde kanske lite naivt att det var en lägstanivå som med självklarhet måste överträffas många gånger om för att vi ska kunna nå det där tvågradersmålet. Ska Kyotoprotokollet bli ett alibi för vissa länder som inte vill göra något?

Är det någon som på fullt allvar tror att Obama ska kunna rädda världen nu i tolfte timmen? Fast han har ju förstås ett fredspris att leva upp till…

Nu ska jag ta julledigt och ut och åka pulka med barnen. Här i Lund märks inte direkt några klimatförändringar en dag som denna med snöfall och minusgrader.

Läs mer:

• Dystert i Köpenhamn DN
• Temperaturen höjs med 3 grader DN
• Obama har landat i Köpenhamn Aftonbladet

/Marie Pettersson

Danmark räddar klimatfiasko?

Som många redan vet, eller anar, så kommer det inte att bli mycket med klimatmötet i Köpenhamn i december.

Men nu kanske Danmarks statsminister Lars Lökke Rasmussen kan rädda situationen något genom ett kompromissförslag som innebär att Köpenhamnsmötet blir starten på en ny förhandlingsprocess. Obama nappade på iden och vi får hoppas att alla kan hålla energin uppe även efter Köpenhamn och i slutändan komma fram till ett konkret förslag på utsläppsminskningar, och hur vi ska nå dit.

Läs mer:

• Klimatmöte ska räddas av tvåstegsplan Ekot

/Marie Pettersson

Möte Reinfeldt – Obama, man flaggar för att ett nytt klimatavtal inte kommer till stånd i december

Reinfeldt och Obama träffades häromdagen och diskuterade bland annat klimat. Som det ser ut blev Reinfeldt klappad på axeln och gratulerad till ett bra ledarskap av Obama men vad har man kommit fram till ang. USA:s roll i det nya klimatavtalet? Efter mötet flaggade Obama för att klimatavtalet antagligen  inte kommer på plats i december i Köpenhamn.

Skall USA sinka resten av världen på grund av innerpolitiska problem som sjukvårdsreformen? Alla andra länderna måste också kommer tillrätta med sjukvårdsproblematiken utan att kunna använda sig av denna som förevändning för att inte göra bindande klimatåtaganden.

Stackars Reinfeldt, att bli gratulerad till ett bra ledarskap men avspisad i sakfrågan  kan inte kännas jätteroligt. Men ännu mer synd är det om resten av världen som kommer att drabbas av klimatuppvärmningens fulla kraft om inte någonting görs NU!

Som vi ser hjälper det inte att dela ut nobelpris till höger och vänster och förväntar sig sedan att detta sätter fart på en  klimattrög supermakt. Frågan är hur och vem som kan få USA att göra bindande klimatåtaganden?  Klimatsuperhjälte sökes!!

Läs mer: Reinfeldt och Obama pratade klimat. (Sydsvenskan)

/Iris Rehnström

Kan Reinfeldt rädda världen?

Nu i dagarna kommer Sverige att ta över ordförandeskapet i EU med Fredrik Reinfeldt i spetsen. En av de viktigaste frågorna att ta tag i under det kommande halvåret är att bana vägen för klimatmötet i Köpenhamn. Då gäller det att få världens ledare att gå med på så tuffa utsläppsminskningar som möjligt. Som representant för EU får Reinfeldt här en viktig roll.

Dels handlar det om hur EU:s agenda på området ska se ut, men också att verka som en enande kraft för att nå ett så ambitiöst klimatmål som möjligt. Det finns många hinder på vägen som behöver övervinnas.

Många har stora förhoppningar på Obama och en mer ambitiös amerikansk klimatpolitik. Men vad kommer han egentligen i slutändan att kunna lova? Ryssland kom i dagarna med ett nedslående besked. De tänker sänka sina koldioxidutsläpp med 10-15 %. Låter ju inte så dumt, men tyvärr är det med utgångspunkt från 1990 års nivå vilket i praktiken är en ökning av utsläppen med 30 % jämfört med idag, då den ryska industrin 1990 var mycket smutsig. Sedan har vi u-länderna som vill komma upp till vår standard och hur ska det gå utan att släppa ut mer? Och så de riktiga rysarna, Indien och framför allt Kina där den ekonomiska expansionen och utsläppen ökat lavinartat de senaste åren.

Det här är en tuff utmaning för världen och för Reinfeldt som EU ordförande. Därmed inte sagt att det på något sätt skulle vara omöjligt att få till ett bra klimatavtal. Reinfeldt kanske inte kan rädda världen, men han har nu en unik möjlighet att påverka så att utvecklingen går i rätt riktning.

Läs mer:

• Krisen och klimatet i fokus SvD
• Reinfeldts gröna ansvar Sydsvenskan
• Statsministern presenterar ordförandeskapets prioriteringar Regeringen.se
• Rysslands klimatmål för låga Ekot
• Reinfeldt intar EU DN

/Marie Pettersson

Världen klappar händerna för USA, trots avsaknad av klimatlöften!!

På FN:s klimatmöte i Bonn erkände USA sitt ansvar som historiskt största växthusgasutsläpparen.  Men bindande klimatlöften har USA fortfarande inte gjort. Trots detta klappar världen i händerna, standing ovations för Mr. Todd USA:s chefsförhandlare! Konstigt tycker jag. Hade något europeiskt land, efter att ha motarbetat ett aktivt klimatarbete i åratal, erkänt det här utan att göra någon form av commitment hade man buat i stället för applåderat. USA med Obama i spetsen får mycket credit, hoppas att de kommer att leva upp till den positiva bilden som världen har av dem. I december i Köpenhamn är det upp till bevis Mr President!

Läs mer: Applåder för USA, men inga klimatlöften (Klotet, sr)

/Iris Rehnström