Att leva som man lär…

…är inte alltid det lättaste. Minns en händelse i en vanlig ICA-affär efter jag hållit en tredagars miljöutbildning. En av kursdeltagarna kom springande och visade stolt upp sin kundvagn och beskrev hur inspirerad hon var, vilka ekologiska varor hon hade köpt,vilka varor hon köpt som var fair trade, vilka kemikalier hon undvikit osv. Själv gömde jag min kundkorg bakom ryggen. Den var inte så ekologisk och fair trade just då, vilket naturligtvis var lite genant. Nu har jag alltid i bakhuvudet att man kan stöta på en gammal kursdeltagare när man handlar vilket höjt mitt handlanda till nya ekologiska höjder.

Annars så gör jag mycket rätt, bor i ett lågenergihus i Västra Hamnen med ett mycket litet CO2-avtryck från el och uppvärmning. Mitt avfall sorteras enligt konstens alla regler och mitt organiska avfall går i en avfallskvarn till biogasproduktion. Jag har en bil, dock en miljöbil, men framförallt använder jag den väldigt lite. Till vardags blir det cykel eller buss. I arbetet åker vi så långt det går kollektivt, om inte har alla tillgång till miljöbilar vid behov. Alla kemikalier och rengöringsprodukter jag har är miljömärkta. Maten är ofta ekologisk. I alla fall sånt som kaffe, bananer, äpplen, mjölk, popcorn, vin, smör, juice etc som går att hitta enkelt. Om jag hittar och det är tillräckligt snyggt köper jag helst ekologiska kläder. Även på arbetet har vi ekologiska matvaror, köper vattenkraftverksel och alla kemikalier och kontorsvaror är så långt det går miljömärkta. Jag är medlem i ett par organisationer som jobbar med miljö- och rättvisefrågor och vi har ett fadderbarn i Swaziland.

Men ändå räcker inte det här. Till och med min fyraårige son har ett ekologiskt fotavtryck som vida överstiger vad som är hållbart ur ett globalt perspektiv, för att inte tala om mig själv. Mitt ekologiska avtryck är fortfarande gigantiskt trots mina ansträngningar. Jag flyger alldeles för mycket, min konsumtion av elektronik och annat onödigt är alldeles för stor. Mina kläder slängs när de är trasiga och lagas inte. Jag följer modet (försöker i alla fall) både på inredning och kläder vilket genererar avfall. Jag älskar kött och äter det alldeles för ofta.

Som enskild kan man göra mycket, men det räcker inte, stora samhällsreformer måste till. Det klimatsmarta och miljövänliga måste vara normen. Allt annat måste kosta mer.  Att felsöka (inte laga) en DVD spelare kostar 3 gånger så mycket som att köpa en ny. Det hjälper verkligen inte mig att fatta rätt beslut i vardagen.

/Daniel Eriksson

Report from Bolivia: It’s difficult to be honest

I am currently in La Paz, Bolivia, on a mission to write my bachelor’s thesis in economics. The thesis is about agricultural cooperatives as economic organizations and the potential for development of such entities. The object of my study is a multilevel cooperative called El Ceibo. El Ceibo is the only chocolate producer in the world where the farmers are members of the same organization that actually produce chocolate products out of the bean, which means they get a part of the profit. More importantly, the chocolate is divine!

Today I visited the cooperative’s headquarters in El Alto, a city nearby La Paz. I met with the president and other members of the management, which really just are regular farmers elected democratically by each village-cooperative. It was a very interesting meeting and they prepared me for the field. I regretted mentioning that that their products going to European and North American markets are fair trade certified, however.To them the products were still not fair. The payment to regular farmers is still low, and they lead hard lives. The products that they export to international markets may actually benefit the farmers with a price premium. But a fairly low demand for fair trade products in western societies creates an excess supply of fair trade products and the farmers are forced to sell parts of the production to domestic markets as non-fair trade. However, the management staff pointed out other types of benefits that comes with the cooperative life style. It simply makes investments and relative security a reality.

A difficulty for El Ceibo is the competition of non-honest firms, such as producers that avoid paying taxes or that market non-organic products as being organic. Such companies may actually be able to offer a higher price for cocoa to the farmers. This, perhaps, demonstrate the importance of certifications and controls that guarantee  that a product is really organic.

To learn more about El Ceibo, visit http://www.elceibo.org

/Cecilia Holmgren

Increasing demand for organic products in Russia

Swedish Radio P1 reports optimistic news about an increasing demand for organic products in Russia. So far, organic products are very exclusive and hard to come by in a normal grocery shop. But small organic farmers, who started up with the sole ambition to provide for their own families, experience an increased demand for their products. And more people want to start organic farms.

Although it is quite natural that Russians demand organic products, I was happy to hear that the demand and interest for the products is really there. It is easy to think that only the richest countries have the economic capacity to pay for such products. A farmer in the coverage sold organic milk for three times the price of regular milk. And normal people asked on the streets expressed an interest in such products.

Russian foods are produced with a lot of pesticides and antibiotics, so the need for changed production methods is big. Even president Medvedev has expressed his support for organic farming. As yet, there isn’t any credible  certification of organic products in Russia. But there are plans on making it a reality.

/Cecilia Holmgren