I oljepalmens land – Malaysia

En del av semester förlades i år till Malaysia för säkerhetsskull efter ett antal småkalla svenska regnsomrar. Och så blev det ju en kanonsommar här som alla vet…  Men förutom sol och värme bjuder Malaysia även på en spännande mix av storstäder, relativt orörda paradisöar och djungel.

Nu var det inte direkt djungel som var det första jag fick se på väg ned för landning på Kuala Lumpur International Airport, snarare odlingar med oljepalmer så långt ögat kunde nå. Samma sak i taxin in mot staden, mil efter mil med oljepalmer.

Malaysia är tillsammans med Indonesien en jättelik exportör av palmolja. Oljan i sig kommer ifrån palmens frukter. Under fruktens yttre skal ligger ett gult oljerikt lager som är 5–10 mm tjockt. Detta fruktkött består till ungefär 50 procent av olja. Den oljan kallas palmolja. Längre in i frukten finns ett mörkt frö som också är rikt på olja. Den oljan kallas för palmkärnolja. De två oljorna har olika egenskaper.

50 MYR. Foto: Marie Pettersson.

Oljepalmen är den kanske lönsammaste nyttoväxten i världen därav den stora och snabba utbredningen. Miljöproblemen i dess spår är flera. Det mest uppenbara är förstås att den tränger undan den naturliga tropiska regnskogen som är ett av jordens artrikaste ekosystem.

Det är väldigt svårt att återskapa regnskog när den en gång huggits ned eftersom så mycket näring är bunden i skogen i sig och därmed försvinner vid avverkning. Mycket av näringen kan även sköljas bort med regn till närliggande vattendrag vid kalhyggen. Dessutom klarar 80% -100% av de djur som lever i den tropiska skogen inte av att leva i en oljepalmsplantag. Och så försvinner livsmiljön för de människor som traditionellt levt i skogen. Man använder konstgödsel och bekämpningsmedel i plantagerna vilket kan förgifta grundvattnet och ytvattnet. Lokalbefolkningen saknar ofta tillgång till annat vatten och tvingas därför använda förgiftat vatten.

Som en ödets ironi har Kuala Lumpur då och då problem med smog, så även någon av de dagar jag var där. Denna rök kommer ifrån bränder i Indonesien, bränder som i många fall beror på att man bränner urskogen för att göra plats för just oljepalmsplantager…

Malaysia är såklart medveten om att det finns ett problem som man börjat ta tag i. Bland annat genom att kartlägga värdefulla skogar som behöver skyddas och genom att göra själva odlingen mera hållbar genom att inkludera andra växter i plantagen, samt att återföra naturlig kompost (som fruktskal) till plantagen. Samtidigt är man som man ser på sedlarna till höger, mycket stolt över sin oljeexport och frågan är hur stor verkan åtgärderna egentligen har.

Efter att ha besökt djungeln i Taman Negara och fått uppleva hur fantastisk orörd tropisk regnskog kan vara känns det viktigare än någonsin att värna om denna. Kan förstå att palmoljan är en viktig export, men inte till vilket pris som helst. Förhoppningsvis kan man genom den ökande turismen till djungelområden se att det finns ett stort värde i att bevara skogen intakt till eftervärden.

Här hemma i Sverige hoppas jag på framtida lagstiftning med krav på att skriva ut i innehållsförteckningen vad vegetabilisk olja egentligen är, t.ex. palmolja, eller rapsolja. Utan denna information är det svårt att göra ett aktivt val som kan förbättra situationen.

Petronas Twin Towers, KL. Foto: Marie Pettersson.

Och avslutningsvis, Malaysia är verkligen stolt över sin olja… De flesta har troligen sett bilder på Petronas Twin Towers, en gång världens högsta byggnad, eller sett Tom Cruise klättra omkring där i Mission Impossible. Och det är verkligen en helcool byggnad av imponerande storlek. Men självklart är oljan även här inblandad. Petronas är föga förvånande Malaysias statliga gas- och oljebolag grundat 1974…

/Marie Pettersson

När ska vi fatta att vi inte kan hålla på så här?

Vill tipsa om en dokumentären ”Home – den stora resan” av Yann Arthus-Bertrand som ligger ute på Svt Play. På ett metodiskt, nästan meditativt sätt lotsar den tittaren igenom flera av de mest omtalade miljöproblemen just nu. Palmolje-fält, tigerräks-odlingar, smältande glaciärer, masskonsumtionens effekter och orättvisor, skövling av regnskog, sötvattensbrist mm. Allt ackompanjerat av bilder av världens mest spektakulära naturfenomen, filmade uppifrån. Långsamt, i samma takt som en luftballongsfärd. Filmens format får den kunskap man redan har att verkligen sjunka in.

Dokumentären avslutas med en scen som får mig att börja lipa och svära att aldrig mer köpa saker, att bli en sann bohem.

Enligt Al Gore skulle utgifterna för Irak-kriget räckt till att installera solceller på alla tak i hela USA. Man blir förfärad. Hur kan västvärlden prioritera så fel? Det går inte att skylla på jobbtillväxt och patriotism. Att mass-installera solceller skulle potentiellt kunna leda till att lika många jobb skapades och till att sammanhållning och framtidstro skapas.

Malmö-serietecknaren Liv Strömberg ägnar ett avsnitt av boken ”Ja till liv” åt att spekulera i hur man om 1 000 år kommer att prata om dagens människor. Jag sitter och vrider mig av skam när jag läser om vilka ofantliga mängder fungerande elektronik som slängs varje år. Och hur mycket skada som skett i och med produktionen av dessa och förstörelsen som sker då de slängs. Framtidens människor kommer ju inte kunna se detta som någonting annat än fullkomlig ondska?

Likförbannat är min första tanke efter att ha kommit på att det är löning idag, att ett par nya jeans är något som jag absolut behöver. När ska vi fatta på riktigt? När ska vi gå från att ha korta, sporadiska stunder av insikt till att verkligen sluta överkonsumera?

/Cecilia Holmgren

Döva inte klimatångesten med palmolja

Palmolja är en mångsidig produkt som blivit mer och populär de senaste åren. Den går ofta under beteckningen vegetabiliskt fett i diverse bakverk och användningen ökar i och med att medvetenheten om riskerna med mättade fetter och transfetter blivit större och dessa därför fasas ut.

Men palmolja är inte bara ett i maten hälsosammare fett. När kraven på att använda förnyelsebara bränslen ökar har palmolja i biodiesel seglat upp som ett bra alternativ. Samtidigt höjs röster för att odlingen av oljepalmer sker på bekostnad av skövlad regnskog. Här ställs alltså två miljöintressen mot varandra. Å ena sidan klimatförändringarna som kräver att vi gör något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser och å andra sidan förstörelsen av ett av de mest diversa ekosystemen på jorden. Redan detta tycker jag räcker för att vi ska dra i bromsarna och ifrågasätta rimligheten.

Men det är mer komplext än så. Läste en intressant artikel i New Scientist (1 dec 2007) om hur skövlingen av regnskogsmark i Indonesien för att bl. a. odla palmer för oljeutvinning lett till att Indonesien nu är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, något som Europas jakt på biodiesel bidragit till. En marknadsöversikt från Jordbruksverket visar också att produktionen av biodiesel i EU expanderar snabbt. Omräknat till olja är produktionen av biodiesel i EU mer än fem gånger så stor som produktionen av etanol.

Hur ser då oljepalmsodlingarnas miljöpåverkan ut? När man hugger ned en hektar regnskog frigörs mellan 500 och 900 ton CO2. När man sedan omvandlar palmoljan till biodiesel vinner man ca 6 ton CO2 per år. Det tar alltså 80 till 150 år innan man börjar gå med ”vinst” vad gäller CO2-utsläppen. Detta gäller ”vanlig” regnskog. För att maximera sina vinster vill de stora skogsaktörerna även komma åt den mark som består av skogbeväxta torvmossar.

För att kunna odla upp dessa mossmarker krävs att de dikas ut för att leda bort vattnet och skogen huggs ned. I detta fall blir förlusterna av CO2 mycket större och långvarigare. Den kritiska processen här är oxidation. Så länge torven är våt är den skyddad, men så fort den kommer upp i luften och torkar börjar den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet och därmed frisättning av koldioxid. Nedbrytningen fortsätter tills all torv ovanför vattenytan är borta.

Genom denna process frigörs mellan 130 till 180 ton CO2 per hektar och år. Om man inkluderar frisättningen av CO2 genom avskogningen kommer varje hektar mossmark som dikats ut för att odla oljepalmer att släppa ut mellan 3750 och 5400 ton CO2 under den kommande 25 års perioden. Även om palmoljan används till biobränsle kommer endast 150 ton att sparas under samma period vilket innebär att 25 till 36 gånger mer CO2 kommer att släppas ut än som sparas.

Så medan vi i västvärlden dövar vårt klimatsamvete med bl. a. biodiesel bidrar vi till ökade utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. Som vi alla vet är växthuseffekten ett globalt problem och detta fenomen är ett typiskt exempel på suboptimering. Som ni kanske hört drog OKQ8 tillbaka sin biodiesel Eco 20 som innehöll palmolja (SvD 31/10 07) efter bl.a. påtryckning från Greenpeace. Vill om möjligt slippa palmolja även i andra bränsleapplikationer. Låt oss döva vår klimatångest på annat sätt, och när vi väl använder palmolja säkerställa att den odlats på ett godtagbart sätt.

/Marie Pettersson