Darth Vader och Barbie sätter fokus på miljön

På senare tid har Greepeace lanserat två miljökampanjer som båda har glimten i ögat för att få fler att uppmärksamma hur multinationella företag påverkar miljön negativt.

I Barbie-kampanjen använder Greenpeace Barbie som en symbol för skogsskövlingen i Indonesien. Man får i en filmsnutt se hur en reporter avslöjar för Barbies evige pojkvän Ken, att Barbie inte alls varit på oskyldiga fotograferingar i regnskogen utan med berått mod skövlat skogen och tagit livet av tigrar och orangutanger. Stackars Ken blir djupt chockad. I ett senare You Tube-klipp går Greenpeace ut med att Ken dumpat Barbie eftersom han inte kan vara tillsammans med en regnskogsskövlare.

Enligt Greenpeace kommer materialet till Barbies kartonger från skövlad regnskog och genom kampanjen anklagar man tillverkaren Mattel och Walt Disney Co för att inte ta ett ordentligt ansvar för hur deras underleverantörer sköter sig. Självklart handlar det här inte enbart om Barbiekartonger. Det är förstås bara toppen på ett isberg som Barbie symboliserar.

Volkswagen har hamnat i Greenpeace fokus pga av att man som största biltillverkare i Europa har stor miljöpåverkan samtidigt som man försöker dra uppmärksamhet från sin sammanlagt dåliga miljöprestanda genom punktinsatser med supereffektiva prototyper som aldrig börjar tillverkas, dvs en form av greenwashing.

Nu har man dessutom genom lobbying medverkat till att förhala energieffektivitetsstandards för fordon samt motsatt sig tuffa USA-standarder. Därutöver har man motsatt sig europeiska klimatpolicys som behövs för att driva utvecklingen av renare teknologier för bilar framåt. Greenpeace har därför tagit fram en spoof, det vill säga en parodi, på VW:s reklamfilm med Star Wars-tema. I denna är VW den onda dödsstjärnan och budskapet är att man vill få över VW från ”The Dark Side”…

Att göra om ikonen Barbie till en miljöbov samt att vända Star Wars temat i VW:s egen reklamfilm mot dem är ett kul nytt grepp. Många som antagligen vanligtvis inte intresserar sig för miljöfrågor har redan sett You tube-klippen och förhoppningsvis förstått budskapet. Det krävs nya strategier för att synas i dagens mediaflöde och jag tycker att Greenpeace med lite humor sett till att de här problemen uppmärksammas av fler.

/Marie Pettersson

Nu vet jag vad som hände med min regnskog!

Den blev en monokultur av Eukalyptusträd. Jag såg den på bild idag när jag slog upp morgontidningen. Det har redan skrivits här på bloggen om de fotbollsplaner regnskog vi köpte som barn och som gav oss hopp om framtiden och tro på vår egen makt att påverka.

Nu fick jag det svart på vitt, det som jag befarat så! De har gjort en monokultur av eukalyptusodlingar. Stora Enso slår på stort med en helsidesannons i SVD där rubriken STORA ENSO RÄDDAR REGNSKOGAR lockar mitt intresse. Men en snabb blick på bilden visar ett lanskap som inte på något sätt liknar den regnskog jag köpte. Här består hälften av prydliga rader av eukalyptusträd. Stora Enso hävdar i reklamen:

”På detta sätt kan den biologiska mångfalden i Atlantiska regnskogen återskapas”

Men detta är inte alls sant. Regnskogens flora och fauna kommer knappast att trivas bland eukalyptusträden. Dessutom växer eukalyptus snabbt och det innebär täta avverkningar som ytterligare stör de arter som lever i regnskogen bredvid.

Kampanjen kallas RETHINK, men allt jag har att säga är… Tänk om en gång till Stora Enso! Det har tagits bra initiativ i kampanjen också, men ägna gärna mer resurser åt att plantera riktig regnskog istället för eukalyptusodlingar.

Stora Enso Rethink

/Veronika Franzén

Utvinning av olja ett miljö- och hälsoproblem i Ecuador

För ett antal år sedan var jag på semester I Ecuador. Det är ett naturskönt land med olika typer av regnskog, vulkaner och ett mycket rikt djurliv. Under resan tog vi buss mellan huvudstaden Quito och Lago Agrio i regnskogen på andra sidan Anderna.  En spännande tripp, inte minst för att det då och då kunde ske ras på bergsvägen som gjorde att man inte kunde ta sig fram.

Kom att tänka på denna resan igen när jag läste artikeln: ”Den svarta pulsådern” av Daniel Rydén i Sydsvenskan 101016 som handlar om fotografen Johan Bävmans resa längs den 50 mil långa oljeledningen som går genom Ecuador och hans dokumentation av hur den har förändrat livet för de människor som lever runt omkring..

På vägen mellan Quito och Lago Agrio såg vi den väldiga oljeledningen som går från oljefälten vid Lago Agrio ut till hamnstaden Esmeraldas vid Stillahavskusten. Lago Agrio är för övrigt Ecuadors motsvarighet till Vilda Västern, en gudsförgäten håla där från gång till annan Colombiansk Farcgerilla har dykt upp. Oljeledningen därifrån är som en svart pulsåder som fört med sig nya vägar och att civilisationen mer och mer spridit sig ut i förut orörd regnskog.

I Ecudor finns oljan på vissa ställen i regnskogen i träsklika områden med hög biodiversitet. Har själv haft nöjet att balansera på osäkra tuvor över ett sådant träsk och har sett några av dess innevånare. Den här miljön blir naturligtvis skövlad vid utvinning av olja.

Men det är inte bara utvinningen av olja skadar miljön. Oljeledningen i sig är ett problem. Ledningen läcker, och oljan förgiftar dricksvatten för människor i närheten. Man misstänker även att den lett till den ökande frekvensen av missbildningar hos barn i vissa områden.

Rättsprocesser pågår, men det är svårt att vinna över en multinationell oljejätte. Och oljeutvinningen lär ju knappast upphöra…

/Marie Pettersson

Två miljödokumentärer på SVT play du inte bör missa

Sen jag fick barn har tv-tittandet reducerats till nära noll och när man väl tittar har man ingen koll på vad som visas och när. Så tyvärr missar man mycket bra. I går kväll hade jag dock tur och lyckades av ren slump pricka in två bra miljörelaterade dokumentärer samma kväll, nämligen Jag köpte en regnskog och Dokument Utifrån: Fiske till döds. Båda dokumentärerna var som sagt var mycket sevärda. Om du som jag ofta missar det som är värt att se är internet ett fantastiskt verktyg och båda dokumentärerna finns faktiskt på SVT play. Så skynda dig att de dem innan de plockas bort!

Jag köpte en regnskog (klicka på bilden för att se filmen)

Dokument Utifrån: Fiske till döds (klicka på bilden för att se filmen)

Läs mer:

• Dokument utifrån: Fiske till döds SVT play
• Jag köpte en regnskog SVT play
• Vad hände med min regnskog? TEM-funderingar
• Bättre skydd för urskog med nytt klimatavtal? TEM-funderingar
• REDD – ett sätt att minska avskogningen i världen TEM-funderingar
• EU förslag för att motverka skogsavverkning TEM-funderingar
• Biffen skövlar den Brasilianska regnskogen TEM-funderingar
• Döva inte klimatångesten med palmolja TEM-funderingar
• Misslyckad konferens om skydd av hotade arter TEM-funderingar
• 40 % av all fångad fisk slängs TEM-funderingar
• Odlad lax bidrar till utfiskning av våra hav!! TEM-funderingar

/Daniel Eriksson

Vad hände med min regnskog?

Någon gång på lågstadiet minns jag att vi i klassen samlade in pengar för att köpa regnskog någonstans i världen, antagligen i Mellan- eller Sydamerika. Det var mycket prat då om att regnskogen höggs ned och vi skulle vara med och rädda den. Spännande och viktigt tyckte jag då. Tillslut fick hade vi fått ihop så mycket pengar att fröken sa att det nu räckte för att rädda en yta stor som en fotbollsplan. Fantastiskt, tyckte jag! Någonstans på andra sidan jordklotet fanns en myllrande skog där jag var delägare och jag hade varit med och räddat den. Samtidigt mindes jag ett litet gnagande tvivel. Vem såg egentligen till att inget hände med just vår ”fotbollsplan” och hur kunde man få så mycket fin skog för bara ett par tusenlappar?

Någon gång har jag funderat på vad som egentligen hände med skogen. Med åren har barnslig naivitet övergått till desillusionerad pessimism och jag har förutsatt att den där skogen sedan länge är borta. Kanske, kanske har jag fel, men den sannolikheten är väl lika stor som chansen att få avkastning på ett ”Nigeria-brev”…

Nu i efterhand kan jag inte fatta hur naiva fröknarna var. Hur mycket pengar kastades egentligen bort på detta? Gjorde de någon som helst nytta? Vad var det egentligen vi köpte?

Inte bara jag har funderat på detta. Det kommer nu en film som heter: ”Jag köpte en regnskog” av Jacob Andrén som handlar om det här 80-tals-fenomenet. Jacob åkte till Nicaragua, Hondura och Costa Rica för att gå till botten med det hela och resultatet blev en spännande film. Är väldigt sugen på att få se den och få veta just  hur naiva mina förhoppningar som barn egentligen var.

/Marie Pettersson

Biffen skövlar den Brasilianska regnskogen

På femton år har det skövlats regnskog motsvarande 38 gånger Skånes yta i Amazonas i Brasilien. Det är priset vi får betala för den Brasilianska oxfilen, sojaproteinet som finns i det mesta, samt den brasilianska etanolen. Naturkött har ju en positiv klang i de flestas öron, men när det handlar om att boskapen nästan bokstavligen äter upp skogen, då har något gått fel.

När en boskapsuppfödare som skövlat 50% av sin mark konfronteras med att han därmed personligen är delaktig i klimatförändringarna utbrister han:

”Du, du ska inte komma här och berätta för oss vad vi ska göra. Det här är vår skog. Vi bestämmer över den. Precis som alla andra länder huggit ned sin urskog har vi rätt att exploatera vår.”

Och det är ju delvis sant. Det finns knappast något land som inte exploaterat sina tillgångar mer eller mindre. Skillnaden nu är att vi har kunskap om vad denna exploatering får för konsekvenser på längre sikt. Vi borde helt enkelt veta bättre. I slutändan är det en ekvation med ekonomi och miljö som är mycket svårlöst.

Läs mer:

• Korna tar över regnskogen Sydsvenskan

/Marie Pettersson

Kan man lita på miljömärkningen av utemöbler i trä?

Nu när snön (för sista gången?) har smält bort på uteplatsen är det dags att börja fundera över hur denna lilla plätt ska kunna göras ”sommarfin”. Ogräset behöver uppenbart rensas bort i rabatterna och mellan stenarna och ett par döda buskar ska vid tillfälle grävas upp.
Har även planerat att byta ut våra trista vita plaststolar med tillhörande bord mot något trevligare i trä där man kan sitta och äta den grillade biffen senare i vår.

Men efter att ha besökt ett antal affärer med utemöbler i sitt sortiment har jag fått inse att det alls inte var ett så enkelt köp som jag först trott. Förutom aspekter som storlek, utseende och pris, har även träslag kommit in som en viktig urvalsgrund. Vill absolut inte köpa något som härstammar från skövlad regnskog. Men det är inte helt enkelt. Många av utemöblerna i trä är idag av teak för att detta är ett träslag som klarar väder och vind bra. Och det har väl ett tag ansetts som ”fiint” att ha ett möblemang i teak.

Jag vandrar runt bland möbelgrupperna i en av affärerna och konstaterar att det där med träslag inte är speciellt tydligt deklarerat. Det mesta verkar FSC-märkt men istället för träslag står det ibland bara ”hard wood”. Antar att det betyder teak. Varför inte svensk hederlig fur?

FSC (Forest stewardship counsil) är ett internationellt certifieringsorgan för skogsbruk som ska se till så att certifierade företag avverkar och sköter skogen på ett för miljön juste sätt. Tycker att iden verkligen är jättebra. Fast hur bra fungerar det egentligen i praktiken? Läste nyligen i Naturskyddsföreningens tidning ”Sveriges Natur” om hur dåligt stora svenska skogsföretag sköter sig trots certifiering och att de ändå får behålla sina certifikat. Urskog med utrotningshotade arter skövlas och hyggen görs på totalt regelvidriga sätt. På ett hygge hade en inventerare hittat uppåt 600 brott mot FSCs standard. Det handlar om avverkade naturvärdesträd, sönderkörda lågor, körskador mm. Men rutinerna förbättras inte. Inte konstigt att Naturskyddsföreningen har hoppat av FSCs styrelse.

Och om vi i Sverige (som är såå duktiga) inte kan ställa krav som efterföljs, hur fungerar det då i korrumperade u-landet där miljövärden väger otroligt lätt jämfört med kortsiktiga ekonomiska vinster och där regnskogen försvinner i en oroande takt? Tja, man kan ju bara spekulera…

I gårdagens Sydsvenska hade ett stort svenskt skogsbolag en helsidesannons om hur tryggt stora byggföretaget känner sig när de köper FSC-märkt trä och hur bra det är på alla sätt. Blir genast misstänksam. Vad är egentligen syftet med denna annons? ”Vi litar på FSC” är huvudbudskapet från en leende inköpare av byggmaterial. Varför känner de sig tvungna att understryka det? Drar genast paralleller till annonser om billiga skräpkläder där man ofta understryker att kläderna är av god kvalité, just därför att de inte är det.

Jag litar inte fullt ut på FSC, men det är klart, det är bättre att köpa FSC-märkt än omärkt teak. Helst ska man inte köpa teak alls tycker jag nog. Och några nya trädgårdsmöbler har det inte blivit än.

Läs mer:

• Naturskyddsföreningen lämnar styrelsen i FSC Naturskyddsföreningen
• Fjällnära skogar på väg att avverkas Naturskyddsföreningen

/Marie Pettersson

Förbjudna plastpåsar och skogsbevakning med GPS

Sitter och funderar över kvällens middag och vad som bör inhandlas till denna. Brukar tyvärr ofta glömma miljövänliga tygkassen när jag ska till affären och kommer att tänka på den först vid kassan, men snart får jag nog skärpa mig. Läste precis att plastpåsar är på väg ut. Tunna plastpåsar är totalförbjudna i Bangladesh och Sydafrika och kommer snart att vara det även i Kina. Blir positivt förvånad över att dessa utvecklingsländer faktiskt kommit längre än oss i Sverige. Antagligen är det bara en tidsfråga här också. Har egentligen inte tänkt på att de är ett så stort miljöproblem, utan bara att affären tjänar mycket på dem. Men de skräpar ned och förstör djurlivet. Och eftersom de egentligen är onödiga behöver vi ju inte belasta miljön med dem. Jag tar således med mig två av mina tygkassar till affären nu.

Såg en artikel i Sydsvenskan om att Indianer i Amazonas bevakar sin skog med gps. Tyvärr sker det ju hela tiden illegal avverkning och den är mycket svårt att förhindra. Men nu finns i alla fall ett verktyg för övervakning och kartläggning. Gps:n ska kombineras med satellitbilder från Google Earth. Kul att urinnevånare kan bevaka sina och skogens intressen med hjälp av modern teknik! Kommer nog att blogga mera om regnskogen framöver. Den är en fantastisk miljö att vistas i med sin mångfald av växter och djur och något vi verkligen måste bevara.

/Marie Pettersson

Döva inte klimatångesten med palmolja

Palmolja är en mångsidig produkt som blivit mer och populär de senaste åren. Den går ofta under beteckningen vegetabiliskt fett i diverse bakverk och användningen ökar i och med att medvetenheten om riskerna med mättade fetter och transfetter blivit större och dessa därför fasas ut.

Men palmolja är inte bara ett i maten hälsosammare fett. När kraven på att använda förnyelsebara bränslen ökar har palmolja i biodiesel seglat upp som ett bra alternativ. Samtidigt höjs röster för att odlingen av oljepalmer sker på bekostnad av skövlad regnskog. Här ställs alltså två miljöintressen mot varandra. Å ena sidan klimatförändringarna som kräver att vi gör något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser och å andra sidan förstörelsen av ett av de mest diversa ekosystemen på jorden. Redan detta tycker jag räcker för att vi ska dra i bromsarna och ifrågasätta rimligheten.

Men det är mer komplext än så. Läste en intressant artikel i New Scientist (1 dec 2007) om hur skövlingen av regnskogsmark i Indonesien för att bl. a. odla palmer för oljeutvinning lett till att Indonesien nu är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, något som Europas jakt på biodiesel bidragit till. En marknadsöversikt från Jordbruksverket visar också att produktionen av biodiesel i EU expanderar snabbt. Omräknat till olja är produktionen av biodiesel i EU mer än fem gånger så stor som produktionen av etanol.

Hur ser då oljepalmsodlingarnas miljöpåverkan ut? När man hugger ned en hektar regnskog frigörs mellan 500 och 900 ton CO2. När man sedan omvandlar palmoljan till biodiesel vinner man ca 6 ton CO2 per år. Det tar alltså 80 till 150 år innan man börjar gå med ”vinst” vad gäller CO2-utsläppen. Detta gäller ”vanlig” regnskog. För att maximera sina vinster vill de stora skogsaktörerna även komma åt den mark som består av skogbeväxta torvmossar.

För att kunna odla upp dessa mossmarker krävs att de dikas ut för att leda bort vattnet och skogen huggs ned. I detta fall blir förlusterna av CO2 mycket större och långvarigare. Den kritiska processen här är oxidation. Så länge torven är våt är den skyddad, men så fort den kommer upp i luften och torkar börjar den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet och därmed frisättning av koldioxid. Nedbrytningen fortsätter tills all torv ovanför vattenytan är borta.

Genom denna process frigörs mellan 130 till 180 ton CO2 per hektar och år. Om man inkluderar frisättningen av CO2 genom avskogningen kommer varje hektar mossmark som dikats ut för att odla oljepalmer att släppa ut mellan 3750 och 5400 ton CO2 under den kommande 25 års perioden. Även om palmoljan används till biobränsle kommer endast 150 ton att sparas under samma period vilket innebär att 25 till 36 gånger mer CO2 kommer att släppas ut än som sparas.

Så medan vi i västvärlden dövar vårt klimatsamvete med bl. a. biodiesel bidrar vi till ökade utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. Som vi alla vet är växthuseffekten ett globalt problem och detta fenomen är ett typiskt exempel på suboptimering. Som ni kanske hört drog OKQ8 tillbaka sin biodiesel Eco 20 som innehöll palmolja (SvD 31/10 07) efter bl.a. påtryckning från Greenpeace. Vill om möjligt slippa palmolja även i andra bränsleapplikationer. Låt oss döva vår klimatångest på annat sätt, och när vi väl använder palmolja säkerställa att den odlats på ett godtagbart sätt.

/Marie Pettersson