Turism i Antarktis och utrotningshotade tigrar

Stick i stäv med trenden att resa klimatvänligt, t.ex. med tåg, reser vi samtidigt allt längre och längre bort. Antarktis, som ju ungefär är så långt bort man kan komma, blir ett allt populärare resmål. Hörde en intervju med en resenär som kommenterade det hela med: ”Ja, man vill ju passa på innan det smälter bort”. Suck. Ingen reflektion över det egna bidraget till ”bortsmältningen” där inte. Risk för nedsmutsning och störning av det känsliga djurlivet är det förstås också.

Samtidigt kan ju turismen bli viktig för bevarandet av vissa miljöer. Om vår urskog kan bidra ekonomiskt som turistmagnet kan den bli mera värd om den står kvar än som sågat plank. En intressant aspekt både för att skydda skogen här hemma och på andra sidan jordklotet.

Från det ena till det andra. Tigern, världens största kattdjur, är närmare utrotning än någonsin. Man beräknar att det bara finns ca 3500 vilda tigrar kvar på jorden. Största orsaken till detta är att tigerdelar ingår i många traditionella mediciner på den kinesiska marknaden. Oturligt nog för tigern har man inbillat sig att den har en potenshöjande effekt… Andra orsaker till artens minskning är skövling av livsmiljöer och brist på bytesdjur som människan gjort slut på. Tydligen finns det viltreservat som skulle innebära tillräckligt skydd om de fungerade till fullo. Men som det ser ut nu krävs det mer pengar, vilja och resurser för att förverkliga det som idag bara är skydd på pappret.

Läs mer:

• Storskalig turism hot mot Antarktis SvD
• Går tigern att rädda? Aftonbladet

/Marie Pettersson

Tåg eller flyg

Bland annat Svd rapporterar i dag att affärsmännen mer och mer väljer tåget framför flyget vid resor i Sverige, vilket naturligtvis gläder oss miljömänniskor.

Hälften av Sveriges affärsresenärer säger sig prioritera miljön i sina resval under 2008. Detta enligt en enkätundersökning som företagen Resegeometri och Exido har gjort. Det är en rejäl ökning jämfört med 2007 då bara 23 procent valde miljövänliga ressätt. /SvD

Som av en slump offentliggör ungefär samtidigt SAS ett ambitiöst miljöprogram och de ska bland annat minska koldioxidutsläppen med 20 % år 2020 jämfört med 2007 samtidigt som passagerarantalet ska öka med 4 %. Kampen hårdnar, det gäller att vara med på miljötåget, både bokstavligt och bildligt.

• Affärsmän väljer tåget SvD
• SAS lanserar ny offensiv miljöstrategi Miljöaktuellt
• Grönt flyg i tiden Expressen
• Miljövänliga åtgärder äts upp av fler tågresor SvD
• Svenskarna hänger upp handduken Expressen

/Daniel Eriksson

Miljö- och rättvisemärkta resmål efterlyses

 

Har precis kommit hem från en resa till Maldiverna. Och nej, inte heller jag lever som jag borde. Resan ökade mitt ”Carbon footprint” med 50% det här året vilket inte är ett hållbart sätt att resa. Att jag försöker kompensera mina emissioner genom att köpa utsläppsrätter väger till viss del upp min påverkan men frågan är om just semesterresor är ett prioriterat område att ”slösa” koldioxid på. Men nu är den gjord och jag fick se mina mantor på några meters håll.

Det jag skulle vilja debattera eller i alla fall få tips på är miljö- och rättvisemärkta resmål. Daniel skrev nyligen om solceller i Senegal. På den ö som jag besökte fanns inga solceller, bara dieselaggregat och dessutom användes avsaltat vatten till duschar etc. För att inte tala om alla koldioxidkrävande transporter av all mat och andra förnödenheter som måste transporteras med båt eller flyg till ön. Man blir riktigt kallsvettig när man tänker efter. Mitt eget bidrag var väl att inte använda luftkonditioneringen.

En annan sak som slog mig var att jag inte hade en aning om under vilka villkor som alla de människor som servade oss under semestern arbetade under. ”Vår” servitör fanns på plats på frukosten, lunchen och middagen och hade därmed en arbetsdag mellan 07.30 -22.00 sju dagar i veckan. Vi blev också uppmanade att ge dricks eftersom serviceavgift inte ingick i priset. Och då undrar man ju om personalen har någon grundlön utöver dricksen. Har de rätt att organisera sig? Jag vet inte men jag skulle vilja veta och kunna välja resmål/resort med någorlunda gott samvete. Som det var nu fick semestern en ganska besk eftersmak.

Jag vill kunna resa i framtiden också, kanske inte så ofta men då jag väl ger mig iväg vill jag kunna klimatkompensera och eventuellt genom att leva klimatsmart ”spara” ihop till flygresan. Jag vill också ha möjlighet besöka hotell och resmål som dels har en miljöprofil men också har okej arbetsvillkor för sina anställda. I framtiden vill jag kunna njuta av vackra naturupplevelser utan besk eftersmak både då det gäller miljö och rättvisa. Jag efterlyser därför miljö- och rättvisemärka hotell och resorter och jag tror att fler än jag skulle vara intresserade och beredda att betala för att kunna resa med lite bättre samvete.

/Maria Nilsson Öhman

The sucker effect

Det är december och mörkret och dimman har invaderat Lund. Det är nu om någonsin man längtar sig långt, långt bort till varmare och ljusare breddgrader. Vem vill inte bada i ljummet vatten och ”släcka törsten” med en Piña Colada under skuggande palmblad som rasslar lätt i kvällsbrisen från havet. Mmmm. Många gör också verklighet av dessa resedrömmar speciellt nu i tider av högkonjunktur.

Men som någorlunda miljömedveten medborgare så bör varje tanke på en sådan resa ge ordentligt dåligt samvete. Tyvärr är det inte så, eller så leder det i alla fall inte till att speciellt många avstår från sina resor. Och jag måste här erkänna att jag är en i denna mängd av folk som förtränger det dåliga samvetet och reser i alla fall.

Faktum är att jag faktiskt flög till Sydamerika härom året i rent rekreationssyfte. Väl på marken där kan man nog beteckna det hela som ekoturism, men börjar man titta på flygresornas klimatpåverkan så kan man nästan se det som en personlig miljökatastrof. Suck. Tänker jag då efter denna bikt krypa till miljökorset och lova att aldrig mer flyga så långt? Tyvärr måste jag svara nej på den frågan. Jag vill helt enkelt inte avstå.

Varför är det då så här? Jag vet ju hur dåligt det är. Vill jag inte rädda jorden från den annalkande klimatkatastrofen? Jo, det vill jag väl egentligen. Fast varför ska just jag offra mig på klimatproblemens altare?

Fick en intressant analys av detta beteende i en artikel av Anna Asker i SvD. De flesta vill inte vara en av de få som i praktiken tar ansvar för miljön. Den som avstår från sin resa drabbas av de andras klimatförstöring samtidigt som de själva får sitta hemma. Den situationen vill ingen hamna i. Inom forskningen talar man om ”the sucker effect”.

När det gäller många miljöval fördröjs de negativa konsekvenserna av våra handlingar. Och därför blir det så lätt att blunda för dem. Psykologerna brukar tala om en social fälla. Så när du åker på din solsemester får du en härlig belöning direkt medan de negativa konsekvenserna med dina koldioxidutsläpp kommer långt senare och aldrig kan kopplas direkt till dig.

Nu finns det naturligtvis bevis på motsatsen dvs. människor som verkligen lever klimatsmart rakt igenom och gör medvetna val. Men de representerar ett fåtal. Känner själv en hel hop av miljömedvetna människor som duktigt köper Kravmärkt och kör sina bilar på förnyelsebart bränsle, men när det kommer till semesterresor görs inga kompromisser. Det flygs vida omkring.

Ja, men det finns ju utsläppsrätter man kan köpa för att kompensera säger ni då. Javisst, det är en möjlig väg. Och kanske kommer det att fungera bättre i denna handelsperioden, dvs. att den mängd koldioxid man köper faktiskt försvinner från marknaden. Hörde någon siffra på att det skulle kosta ca 1300 kr för att kompensera en resa till t.ex. Thailand och det låter rimligare än den siffra på 250 kr som jag hörde för något år sedan.

Nu är det tydligen inte så jättepopulärt att betala extra för klimatets skull. Och jag tror att det krävs mer för att styra upp vårt beteende på klimatområdet.

Jag tror att utsläppshandel för flyget globalt sätt är det enda möjliga. Det behövs ekonomiska incitament för att driva fram utveckling och användning av bränslesnålare teknik och bättre bränslen.

Vi måste i slutändan få betala det ”verkliga” priset för våra långväga utflykter för att vi ska överväga att avstå från dem. Och då syftar jag på det monetära priset, inte priset i form av en ökad medeltemperatur på jorden. Det sistnämnda är något jag verkligen hoppas få slippa.

/Marie Pettersson

 

En ohållbar jul del 2

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om den ohållbara konsumtionshets som julen leder till. Nu tänkte jag nämna några andra aspekter.

En mijöbov under jul och nyårshelgerna är alla olika belysningar som ska vara tända i tid och otid överallt. Tyvärr är detta något som blir mer och mer trendigt á la USA. Ju mer belysning, desto bättre verkar det som. Och så värst smakfullt är det ju oftast inte heller (med undantag förstås). Denna belysning slukar förstås en hel del energi som kunde sparats in. Kitsch med betydande miljöpåverkan alltså! Har du en liten gran med belysning utanför så är det väl okej, men du kan väl undvika att klä in hus och övriga träd i en massa ljusslingor. Varför inte njuta lite av den mörka årstiden, kura ihop i soffan och tända några ljus istället.

En annan viktig miljöaspekt under julen är resandet. Vi reser aldrig så mycket som just runt jul. Så stor del av släkten som möjligt ska besökas under en eller ett par veckor. Förutom en massa stress leder detta till ökade risker då många tar bilen och då samtidigt ska samsas på våra vägar. Dessutom är ju detta en tid då vädret kan sätta sina käppar i hjulet på ett väldigt påtagligt sätt om man har otur.

Jag tycker att det är viktigt att besöka sina nära och kära, men ur miljösynpunkt kan det hela ordnas på mer eller mindre hållbara sätt. Försök att låta bilen stå hemma och ta tåget i stället. Ni har väl sett att tåget är miljömärkt med naturskyddsföreningens falk (Bra miljöval) och genom att åka tåg slipper miljön en massa utsläpp av t.ex. koldioxid. Tänk vad skönt att slippa fokusera på vägen och kunna luta sig tillbaka och läsa en god bok ett par timmar.

Och vi reser ju inte bara inom Sverige. Under julen åker många svenskar till varmare breddgrader. Vad jag minns från någon jämförande studie så är det värre att flyga till Thailand än att köra en bensinbil under ett helt år (i medeltal) om man tittar på utsläppen av CO2.

Men tomten han kör sina renar på förnyelsebart bränsle i alla fall, eller…?

/Marie Pettersson