Någon gång på lågstadiet minns jag att vi i klassen samlade in pengar för att köpa regnskog någonstans i världen, antagligen i Mellan- eller Sydamerika. Det var mycket prat då om att regnskogen höggs ned och vi skulle vara med och rädda den. Spännande och viktigt tyckte jag då. Tillslut fick hade vi fått ihop så mycket pengar att fröken sa att det nu räckte för att rädda en yta stor som en fotbollsplan. Fantastiskt, tyckte jag! Någonstans på andra sidan jordklotet fanns en myllrande skog där jag var delägare och jag hade varit med och räddat den. Samtidigt mindes jag ett litet gnagande tvivel. Vem såg egentligen till att inget hände med just vår ”fotbollsplan” och hur kunde man få så mycket fin skog för bara ett par tusenlappar?
Någon gång har jag funderat på vad som egentligen hände med skogen. Med åren har barnslig naivitet övergått till desillusionerad pessimism och jag har förutsatt att den där skogen sedan länge är borta. Kanske, kanske har jag fel, men den sannolikheten är väl lika stor som chansen att få avkastning på ett ”Nigeria-brev”…
Nu i efterhand kan jag inte fatta hur naiva fröknarna var. Hur mycket pengar kastades egentligen bort på detta? Gjorde de någon som helst nytta? Vad var det egentligen vi köpte?
Inte bara jag har funderat på detta. Det kommer nu en film som heter: ”Jag köpte en regnskog” av Jacob Andrén som handlar om det här 80-tals-fenomenet. Jacob åkte till Nicaragua, Hondura och Costa Rica för att gå till botten med det hela och resultatet blev en spännande film. Är väldigt sugen på att få se den och få veta just hur naiva mina förhoppningar som barn egentligen var.
/Marie Pettersson
TEM-funderingar 