Vill tipsa om en dokumentären ”Home – den stora resan” av Yann Arthus-Bertrand som ligger ute på Svt Play. På ett metodiskt, nästan meditativt sätt lotsar den tittaren igenom flera av de mest omtalade miljöproblemen just nu. Palmolje-fält, tigerräks-odlingar, smältande glaciärer, masskonsumtionens effekter och orättvisor, skövling av regnskog, sötvattensbrist mm. Allt ackompanjerat av bilder av världens mest spektakulära naturfenomen, filmade uppifrån. Långsamt, i samma takt som en luftballongsfärd. Filmens format får den kunskap man redan har att verkligen sjunka in.
Dokumentären avslutas med en scen som får mig att börja lipa och svära att aldrig mer köpa saker, att bli en sann bohem.
Enligt Al Gore skulle utgifterna för Irak-kriget räckt till att installera solceller på alla tak i hela USA. Man blir förfärad. Hur kan västvärlden prioritera så fel? Det går inte att skylla på jobbtillväxt och patriotism. Att mass-installera solceller skulle potentiellt kunna leda till att lika många jobb skapades och till att sammanhållning och framtidstro skapas.
Malmö-serietecknaren Liv Strömberg ägnar ett avsnitt av boken ”Ja till liv” åt att spekulera i hur man om 1 000 år kommer att prata om dagens människor. Jag sitter och vrider mig av skam när jag läser om vilka ofantliga mängder fungerande elektronik som slängs varje år. Och hur mycket skada som skett i och med produktionen av dessa och förstörelsen som sker då de slängs. Framtidens människor kommer ju inte kunna se detta som någonting annat än fullkomlig ondska?
Likförbannat är min första tanke efter att ha kommit på att det är löning idag, att ett par nya jeans är något som jag absolut behöver. När ska vi fatta på riktigt? När ska vi gå från att ha korta, sporadiska stunder av insikt till att verkligen sluta överkonsumera?
/Cecilia Holmgren
TEM-funderingar 