Ansvarstagande i leverantörskedjan en utmaning för många verksamheter

Idag anses det långt ifrån tillräckligt att bara ha kontroll över sin egen verksamhet. Vi är numera väl medvetna om att alla företag är förbundna med ett nät av leverantörer och entreprenörer. Detta som vi idag kallar leverantörskedjan, men kanske istället borde kalla leverantörsnätet, är en del av verksamhetens inflytandesfär och som namnet antyder något som verksamheten bör försöka påverka i en positiv riktning.

De förväntningar som ställs på en verksamhets leverantörsarbete hänger till stor del ihop med dess möjlighet att påverka sina leverantörer. Som en liten spelare med inköp som endast motsvarar en bråkdel av leverantörens produktion kan det vara svårt att ställa miljö- eller arbetsmiljökrav som får någon egentlig verkan. Är man däremot ett storbolag som står för större delen av en leverantörs inkomst ser möjligheterna annorlunda ut.

Men även de som vi identifierar som riktigt stora företag kan ha svårigheter att styra och följa upp hållbarhetsprestandan hos ett ansenligt antal leverantörer och underleverantörer. Därför ser vi idag fler och fler branschorganisationer som tar ett helhetsgrepp och som genom att samla en stor del av branschen bakom sig får tyngd och därmed lättare gehör för sina krav. Exempel på en sådan branschorganisation är ICTI (International Council of Toy Industries) som samlar leksaksföretag från 20 länder och som bl.a. verkar för bättre villkor i de fabriker i framförallt Kina där tillverkningen sker. Som verktyg används en gemensam uppförandekod som följs upp genom revisioner på plats av organisationen. Better Cotton Initiative (BCI) fokuserar på att göra bomullsindustrin bättre för miljön samt de som arbetar i denna och ett stort antal textilföretag är medlemmar, bl.a. svenska Kapp Ahl och H&M.

Det finns också diverse databaser man kan använda sig av för att få hjälp med att utvärdera om ens leverantörer följer internationella normer, eller inte. Har man hundratals leverantörer blir det snudd på omöjligt att skicka ut och följa upp uppförandekoder. Idag finns det verktyg för att samla in information och att identifiera var riskerna i leverantörskedjan kan finnas för att kunna göra riktade satsningar där. Sedex är en databas där leverantörer kan rapportera in information om uppfyllnad av krav vid genomförda revisioner. På så sätt kan flera kunder ta del av resultaten utan att göra egna revisioner. Andra exempel på liknande initiativ är Business Social Compliance Initiative (BSCI) eller Supply Chain Information Management (SIM).

Kraven på transparens vad gäller arbetet med leverantörer har också ökat. I de nya riktlinjerna för hållbarhetsredovisning (GRI G4) som kom förra året är en beskrivning av leverantörskedjan med som en del av rapporteringen, samt även olika indikatorer kopplade till hur leverantörerna lever upp till krav på alltifrån miljö till mänskliga rättigheter. När nu EU:s nya lagstiftning om obligatorisk hållbarhetsredovisning för de största företagen går igenom kommer fler att bli tvungna att exponera sitt leverantörsarbete.

Det har här funnits en debatt om att ökade krav skulle kunna leda till att man väljer bort små leverantörer med ”tvivelaktigt” hållbarhetsarbete för att istället välja större aktörer som är lättare att kontrollera och följa upp, istället för att ha en dialog med och försöka hjälpa de mindre leverantörerna. Detta skulle då kunna leda till arbetslöshet och social utslagning hos småleverantörer i utvecklingsländer.

Även om det säkert finns de som väljer den ”enklaste vägen” tror jag att rapportering och transparens är rätta vägen att gå. Man kan vända på resonemanget. Hur troligt är det att den typ av företag som väljer bort småleverantörer vid krav på öppnare leverantörsarbete skulle göra någon större insats för de mindre leverantörerna i skymundan? Och brott mot mänskliga rättigheter, dålig arbetsmiljö och miljöproblem är väl inte något vi kan rättfärdiga med att man annars skulle förlägga produktionen någon annan stans, eller?

Det finns såklart stora utmaningar i detta arbete. Många verksamheter mäktar idag inte med att gräva djupare i leverantörsleden än ett steg ner. Underleverantörerna och deras leverantörer blir på så sätt en grå massa som vi vet rätt lite om. Samtidigt är mycket arbete på gång och förhoppningsvis kommer vi i framtiden i större utsträckning att kunna ta ett tydligare ansvar för hela värdekedjan.

/Marie Pettersson

CSR Skånes nätverksträff 26 februari

Den 26 februari samlades CSR Skånes medlemmar och gäster på TEM i Malmö att diskutera praktiska exempel av CSR arbete: runt 25 deltagare och åtta intressanta presentationer, alla inom CSR-området fast från olika perspektiv och verksamheter, från näringslivet och offentliga sektorn. Med sina korta men informativa presentationer har talarna skapat en utmärk överblick över sitt CSR-prestanda.

Träffen började med en presentation från APL. Zeljko Tucak, hållbarhetschef på APL, berättade om hur en genomtänkt CSR-struktur kan generera värde och ge resultat i verksamheten. Bland annat berättade han om nya lösningar som APL utvecklar för hantering av läkemedel med kort utgångsdatum: även om företaget får betalt för produkterna, är det inte hållbart att kassera läkemedel som skulle kunna användas med en längre lagerhållningstid. Och det är det som CSR handlar om: att göra mer än lagen kräver och hitta nya sätt att skapa värde.

Eva Berglie, presschef på Orkla Foods Sverige, lyfte upp Orklas hantering av den rödlistade fiskarten tonggol. WWF har rödlistat fiskarten i början på året och därigenom avråder konsumenter från att handla tonggol. Men istället för att backa ut ur marknaden och lämna fiskare i Thailand utan arbete, försöker Orkla lösa problemet på ett alternativt sätt. Genom forskning och aktivt arbete med fiskare vill Orkla bevisa att det går att fiska tonggol på ett hållbarare sätt. Enligt Orkla, ska man göra det rätta i alla situationer.

Leverantörer och deras CSR-prestanda sitter högt på tapeten hos Region Skåne. Presentation av Annette Karlegärd, strategisk inköpare från Region Skåne, handlade just om det: hur Regionen arbetar med uppförandekod och vilka krav som ställs på leverantörer i upphandlingar. En uppförandekod har tagits fram och ska accepteras av Region Skånes leverantörer. Den är gemensam för alla landsting och regioner i Sverige. Uppförandekoden täcker alla huvudområden av CSR med grunden i de internationella riktlinjerna och ramverken (FNs allmänna förklaring av mänskliga rättigheter, ILOs konventioner osv). Region Skåne har även skapat en nätbaserad uppföljningsportal där alla leverantörer kan lämna in sina uppgifter för framtida referenser. Ett ambitiöst och så viktigt projekt!

Det stora och omfattande arbetet inom socialt ansvar som Helsingborg Stad gör sedan flera år tillbaka var i fokus av Maria Jönsson, ansvarig yrkesmentor från Helsingborg Stad. Maria berättade om den hjälp som arbetssökande i Helsingborg kan få genom Utvecklingsnämndens förvaltning med matchning, yrkesmentor, praktik och andra arrangemang som kan leda till ett jobb. Med så mycket på gång arbetar Helsingborg Stad aktivt med att sprida kunskaper om socialt ansvarstagande bland företag som de samarbetar med, inte minst under upphandlingar.

Jonas Svennberg, VD på Zenit Design, berättade om ett spännande CSR projekt som företaget är involverat i – en hållbar vedspis för ett afrikanskt land som inte bara värmer upp husen, men har en positiv inverkan på hälsan av de boende och ger barnen en möjlighet att gå i skolan istället för att spendera dagarna i skogen med att samla ved. Projektet är ett utmärkt exempel av CSR i business: spisen kommer att säljas för ett rimligt pris och vinsten av producenterna ska komponeras av försäljningspriset och carbon credits – ersättning för klimatkompenserande effekter av varje spis som säljs.

Pro bono arbete är självklarhet för många advokatbyråer, precis som för Mannheimer Swartling. Genom sitt samarbete med ett antal organisationer hjälper byrån att främja mänskliga och andra sociala rättigheter. Finns Stenström, Simon Ottosson och Martin Ågren från Mannheimer Swartling har berättat om gemensamt projekt med SOS Barnbyar där Mannheimer Swartling genom en rad aktiviteter som ekonomiskt bidrag och juridisk rådgivning hjälper utsatta barn till ett bättre liv.

Emma Fredriksson, marknads- och kommunikationschef på Skånes Stadsmission, pratade om CSR och PSR –personal social responsibility, eller ansvar på en individuell nivå som en person kan ta genom att engagera sig i de goda projekt som Stadsmission driver. Det kan variera mellan penninggåvor, volontärinsatser, events och andra sätt att hjälpa och skapa värde för sina medmänniskor. En del företag väljer att kombinera olika sätt att stödja Stadsmissionens projekt vilket ger positiva resultat för båda företagen och samhället. ”Ingen kan göra allt men alla kan göra något” – klocka ord från Emma!

Dagen avslutades med en rolig presentation från Erik Edling och Janusz Lipinski från Individuell Människohjälp som berättade om sitt samarbete med ICA Malmborg. Efter att ha vunnit ICAs tävling för en bärkasse,  lanserade Individuell Människohjälp produktion av hållbara kassar av jute som säljs på ICA Malmborgs och är väldigt populära bland kunderna. Tillverkning av kassorna försörjer en grupp arbetare i Indien där Individuell Människohjälps partner kontrollerar arbetsmiljön och arbetsförhållanden. Hållbart, snyggt och lönsamt!

Ett sådant upplägg av träffen fungerade utmärkt och CSR Skånes nästa träff den 7 maj kommer att ha en liknande format: korta informativa praktiska exempel som visar hur företag arbetar med sitt ansvar, och diskussion som kan ge fler tips och idéer kring CSR-arbete.

Tack alla för en givande dag!

Uppförandekod/Code of Business Conduct – ramen för företagens sociala ansvarstagande

På allt flera hemsidor kan man läsa om företagets ansvarstagande. Framför allt stora företag och/eller börsnoterade företag adresserar frågan på sin hemsida, men även medelstora företag och några enskilda små företag är på gång. Främsta drivkraften verkar vara varumärkesprofilering och när det gäller börsnoterade företag krav från investerare.

En så kallad uppförandekod/Code of Business Conduct är en central del i företagens ansvarstagande och rekommenderas även av den nya standarden om socialt ansvarstagande, ISO 26000. Koden föreställer de etiska regler som företaget förbinder sig att följa i alla sina beslut och aktiviteter. Den baseras på organisationens värderingar och innehåller grundläggande åtaganden såsom att företaget förbinder sig att i sin verksamhet, akta de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet, verka för att minimera och förebygga miljöpåverkan och korruption.

Frågor som ställer sig i samband med upprättandet av en uppförandekod är vilka koden skall gälla och hur den skall implementeras och följas upp. Koden gäller ju först och främst den egna verksamheten och behöver, för att vara av nytta, i ett första steg implementeras internt via olika slags kommunikations- och utbildningsinsatser.

Bestämmer organisationen att koden även skall gälla i leverantörskedjan måste den för det första kommuniceras och sedan även följas upp. Utifrån koden formuleras oftast krav som ställs på leverantörerna. Leverantörerna uppmanas oftast att skriva under koden och därmed förbinda sig att följa den i sin dagliga verksamhet. Beroende på hur mycket inflytande företaget som har skrivit koden har på respektive leverantör, kan implementeringen och framför allt uppföljningen av koden vara mer eller mindre tids- och resurskrävande. Vissa leverantörer kan man kanske inte påverka alls medans andra av olika anledningar är mer mottagliga för företagets kravställande.

För att underlätta kravställning och uppföljning har branschspecifika uppförandekoder, såsom the Electronic Industry Code of Conduct som HP har tagit initiativet till, tagits fram. Även svenska Systembolaget sägs samarbeta med sina nordiska kollegor för att ta fram en branschspecifik uppförandekod.

Även FN:s Global Compact med sina 10 ansvarsprinciper föreställer en slags uppförandekod som numera över 7000 företag på frivillig basis har anslutit sig till. Viktigt i detta sammanhang är att företagen verkligen arbetar aktivt för att implementera koden i verksamheten och inte bara lägger upp Global Compacts logotyp på sin hemsida.

Sammanfattningsvis kan konstateras att företagens självreglerande med hjälp av uppförandekoder blir allt viktigare i en globaliserad värld med en avreglerad marknad. Än så länge kan företag använda sig av sitt ansvarstagande i sin profilering och på sådant att stärka sitt varumärke. I framtiden kommer det inte vara lika lätt att plocka hem poäng genom att ta samhällsansvar för att ett aktivt ansvarstagande kommer snarare att vara normen än undantaget. Alla företag kommer att vara tvungna att arbeta aktivt med frågorna antingen på frivillig grund eller på grund av en strängare lagstiftning inom området.

Min rekommendation, satsa på arbetet med socialt ansvarstagande hellre förr än senare

/Iris Rehnström