Tag Archives: utsläppshandel

Fyra val för en klimatsmart semester

Det är bara att erkänna: Jag är en klimatbov när det kommer till semesterresor…

Mitt projekt ”bli mer klimatvänlig i vardagen” går framåt. Det är inte svårt att motivera sig själv till närproducerad mat, att använda cykeln och konsumera mindre tingel-tangel i allmänhet. Men när det gäller utlandssemestrarna går jag bet. En solsemester eller city-weekend sätter guldkant på en regnig höst i södra Sverige och är riktigt svårt att säga nej till.

I sydsvenskan finns 4 tips på hur jag och alla andra som känner igen sig kan lösa problemet:

Fyra val för en klimatsmart semester
1 Kryssa i en ruta hos resebolaget när du bokar resan, att du vill klimatkompensera. Bolaget lägger på en summa på 360 kronor extra. Genom att ta flyget till Thailand släpper du ut tre ton koldioxid.
2 Räkna själv ut hur mycket koldioxid din resa innebär och köp en utsläppsrätt för detta hos ett bolag som säljer sådana. Utsläppsrätten för en Thailandsresa kostar 430 kronor. Utsläppsrätten tas nu bort från marknaden.
3 Ta kontakt med ett företag som säljer klimatkompensationer och berätta vart du ska åka och hur du ska resa. Kompensationen för Thailandsresan kostar 745 kronor. Fridas pengar går till ett projekt som ser till att ett kolkraftverk i Kina ställs om till ett vindkraftverk.
4 Välj om möjligt tåget. Till skillnad från flyget släpper du då ut 0,63 gram med tågresan.

Läs mer:

/Veronika Franzén

Hårdare miljökrav för nordeuropeiska fartygstransporter

Fartygstransporter anses delvis som positiva ur miljösynpunkt eftersom de är så energieffektiva jämfört med andra transportslag. Samtidigt är bränslet extremt smutsigt vilket ger stora mängder föroreningar. Sjöfarten bidrar idag med bl.a. utsläpp av svavel vilket leder till försurning och partiklar i luften som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och en för tidig död.
Bornholmstrafiken
Nu har FN:s sjöfartsorganisation IMO (International Maritime Organisation) beslutat att ställa krav på kraftigt sänkta halter av svavel i bränslet från 2015, från 1,5% till 0,1%. Detta kan tyckas positivt, men tyvärr gäller det bara Europas vatten från Engelska kanalen och norrut.

Det har därför blivit ett ramaskri bland svenska redare som anser att den svenska sjöfarten kommer att tappa konkurrensmässigt i förhållande till andra transportslag och inom EU då det rena bränslen är betydligt dyrare än det smutsiga. Den lågsvavliga oljan kan kosta uppåt 70% mer. Redarföreningen tycker att det är fel att samma regler inte gäller i hela EU och vill att IMO river upp beslutet. En utredning från Sjöfartsverket visar också att lastbilstransporter nu kan bli billigare än fartygstransporter. Dåligt med tanke på att dessa är sämre ur miljösynpunkt.

Här tål det att funderas på hur fartygstransporter kan göras mera attraktiva i förhållande till lastbilstransporter. Kanske skulle det hela lösa sig om båda transportslagen var med i samma utsläppshandelssystem. Och förutom handel med koldioxid skulle ett internationellt utsläppshandelssystem för sjöfarten, för svaveldioxid öka ”miljövänliga” fartygstransporters konkurrenskraft internationellt.

Läs mer:

/Marie Pettersson

Regeringen föreslår att inkludera flyget i handeln med utsläppsrätter

Förra veckan bestämde regeringen att lämna över ett förslag till lagrådet att inkludera flyget i handeln med utsläppsrätter. Enligt regeringen är detta ett viktigt steg mot att förverkliga den internationellt erkända principen ”PPP ”(Polluter Pays Principle) eller ”förorenaren betala”.

Samhällsekonomiskt är detta ett sätt att internalisera negativa externa effekter. När vi köper en vara eller konsumerar en tjänst så betalar vi för detta. Samma måste gälla för konsumtion av ekosystemtjänster som ren luft och en begränsad klimatpåverkan genom upptag av koldioxid genom ekosystem! I framtiden kommer vi att betala den verkliga kostnaden för att flyga jorden runt och det är inte mer än rättvist!

Läs mer: Regeringens förslag för flyget i utsläppshandeln (regeringens hemsida)

/Iris Rehnström

Greenwashing

Miljö och hållbar utveckling har blivit viktigare för företagen och många försöker visa upp en snygg fasad. Eftersom marknadens intresse för miljöaspekter växer blir det också viktigare att granska företagens marknadsföring. USAs Federal Trade Commission arbetar på att ta fram tydligare regler och har t.ex. börjat granska Shells miljörelaterade marknadsföring.

Läs mer:

/Reine Karlsson

Hållbar protektionism?

”I fredags antog kongressen ett krispaket värt nästan 800 miljarder dollar. I paketet ingår särskilda regler, Buy American, som innebär att de varor och tjänster som sätts in i stimulanssyfte skall ha producerats i USA.”

Det finns mycket oro för att en växande protektionism kommer att leda till en allt svårare depression. ”Enligt finansminister Anders Borg befinner vi oss i ett nationellt nödläge.

Efter veckoslutets möte i Rom inom G7 sade Italiens finansminister Giulio Tremonti på lördagen att det krävs en ”ny ekonomisk världsordning”. …  I slutdeklarationen inskärpte G7 att protektionism är ett hot mot den ekonomiska stabiliteten

Vad handlar det här om? Vad är det egentligen som gör att det blir depression?
Det är en gammal sanning att det är viktigt att återinvestera en tillräcklig andel av vinsterna från dagens verksamheter i att bygga upp nya verksamheter som ger framtida vinster. Storleken på dagens kris visar att det är många som under ganska lång tid har investerat för lite i att skapa framtida försörjning och ny lönsam sysselsättning. Många företag har under lång tid använt för mycket av vinsterna till volymtillväxt, höga bonusar och bekvämlighet istället för att investera i att skapa framtida möjligheter.

Nu argumenterar de rika och etablerade för att samhället måste ge bidrag till att hålla liv i deras existerade företag – så att de kan fortsätta att göra vinst på det de redan gör. Den formen av protektionism ökar risken för en långsiktigt olycklig utveckling. I längden blir det mycket dyrt att försöka hålla liv i en verksamhet som inte längre är konkurrenskraftig.

Krisen indikerar dock att företagen tidigare totalt sett har investerat för lite i framtidsinriktade verksamheter. Därför finns det nationellt sett ett stort behov att investera ikapp. Eftersom de flesta företag nu knappast kan investera kan det vara viktigt att politikerna investerar rejält i att öppna upp utvecklingsmöjligheter för nya framtidsinriktade verksamheter. Det kan vara en form av hållbar protektionism att satsa det egna landets resurser på att aktivera den egna befolkningen i framtidsinriktade investeringar. Ordvalet protektionism är kanske fel – men det är viktigt att öppna upp för svenska satsningar på att skapa en mer hållbar resursförsörjning och ett förnyelseinriktat entreprenörskap i Sverige. Det är viktigt att aktivera den kunskap och arbetskraft som finns i att skapa framtidsinriktade affärsverksamhet. Är det en sådan investering som USA nu gör? Gör Sverige egentligen några sådana investeringar?

Sveriges politiker bör satsa på att förnya Sveriges näringsliv.

Läs mer:

/Reine Karlsson

Protektionism eller förnyelse

Politiska och ekonomiska stödåtgärder som hjälper företag att fortleva utan att de behöver förnya det de gör verkar knappast för en hållbar utveckling. Om politikerna försöker ordna ett lågt elpris för att de svenska industriföretagen inte skall behöva förändras är det en farlig utveckling.

Vi bör inte slösa med billig el. Det är mycket bättre att öka den affärsmässiga nyttan av den el-resurs som Sverige har till att tjäna så mycket pengar som möjligt så att vi kan satsa den förtjänsten i nya framtidsinriktade investeringar.

Stöd till att slippa förändras är farligt. Support för att försöka utveckla nya lösningar som kan ge nya högre mervärden är viktigt.

Sveriges politiker bör satsa på att förnya Sveriges näringsliv.

Läs mer:

/Reine Karlsson

Mångfald ger högre mervärde

Det kan vara mycket bra om vi lyckas använda restmaterial från skogen till att producera fordonsbränsle. Men det är viktigt att vi tänker långsiktigt.

Långsiktigt sett gör skogen mest klimatnytta om träet används till långlivade produkter och om skogen brukas på sådana sätt att marken blir allt bördigare och binder allt mer kol. Det är också viktigt att tänka på skogens stora estetiska värde, välfärdsekonomi, biologisk mångfald och klimattålighet.

Det är viktigt att försöka ta större nytta av Sveriges skogar och det finns stor potential. I ett land som Sverige ligger dock den allra största potentialen i att ta fram nya högkvalitativa produkter med verkligt högt mervärde. Högt mervärde har ofta koppling till speciella nischer och nyhetsvärde, så, det är viktigt att skapa handlingsutrymme för nytänkande entreprenörer. Högt mervärde är viktigt för att ge möjlighet till meningsfull utvecklande sysselsättning i Sverige. Volymproduktion kan etableras av alla finansiellt starka aktörer och globalt finns det stora arealer där det kan växa mycket snabbare än i Sverige. Om vi satsar på ett ensidigt och storskaligt sätt finns det risk att det går ut över mångfalden och skogsägarnas möjlighet att få bra betalt. Om vi tar ut mer biomaterial finns det risk att skogsmarken utarmas. Om Sverige lägger för stor del av utvecklingsresurserna på storskaliga teknikprojekt finns det risk att pengarna går till stora finansiella aktörer och att landsbygden blir mindre levande.

Ur ett bredare perspektiv bör vi också notera att det riskerar att bli brist på mat. Det är viktigt att vi arbetar på sådana sätt att vi ständigt ökar förmågan att ta allt mer högvärd nytta av det som skogen kan ge.

Dessutom ser det ut som om det kommer att växa bättre under en begränsad period och att det därefter blir mycket sämre. ”A basic – almost obscene – fact is that the higher temperatures will initially boost plant growth, due to their natural absorption of CO2. But this boost is going to be negligible compared to the loss of crop growth due to the higher temperatures (estimated at 20 to 40%).” Det vore illa om det svenska skogsbruket drabbades av liknande ”obscena” effekter.

Med tanke på den globala situationen är det viktigt att ta bästa möjliga nytta av marken. Sverige bör ta en ledarroll i att försöka skapa en mångfald av allt högre mervärden.

Mer information:

/Reine Karlsson

Motivet för klimathandel?

Gårdagens Vetandets värld om klimatkapitalet beskrev hur klimathotet blev en fråga för marknaden. Uppmärksamheten kring dessa affärsmöjligheter är nu så stor att Dagens handel indikerar att utsläppsrätter skulle kunna bli 2009 års julklapp.

Programmet pekar på att USA använde starka påtryckningsmedel för att pressa fram möjligheten till en global handel med utsläppsrätter. Det är intressant att fråga sig varför deras förhandlare ville öppna upp för ”klimathandel”. Vad hade de egentligen för grundläggande motiv för att förhandla som de gjorde?

  • Var det för att USAs förhandlare trodde att utsläppshandeln skulle ge möjligheter till mer kostnadseffektiva utsläppsbegränsningar?
    eller
  • Var det för att USA hoppades att möjligheten att göra affärer med utsläppsrätter skulle leda till sådana former av agerande att USA inte skulle behöva göra några verkliga insatser för att reducera sina utsläpp av växthusgaser. Kan man ha hoppats på att kolmarknaden skulle ge möjligheter att hantera frågan pappersmässigt, utan koppling till egentliga förändringar. Eller kan det ha varit för att man hoppades att sådana marknader skulle öppna upp affärsmöjligheter för tvivelaktiga aktörer och att detta skulle leda till att miljöintresset skulle undergrävas.

Det är bra att Vetandets värld tar upp frågan om vilka det var som ville ha en klimathandel, och varför.

Läs mer:

/Reine Karlsson

Obama och växthuseffekten

NASAs klimatspecialist James Hansen har skrivit ett personligt brev till Obama, där han ber den blivande presidenten att agera på ett kraftfullt sätt. Hansen skriver att den nuvarande formen av handel med utsläppsrätter (Cap and trade) är gravt otillräcklig. Han ber Obama att verka för att omgående och globalt:

1. Sluta bygga koleldade kraftverk och minska brytningen av kol.
2. Införa en koldioxidskatt på all utvinning av fossila bränslen.
3. Satsa på forskning för att utveckla ny kärnkraftteknologi .

Läs mer:

/Reine Karlsson

Kalifornien satsar på förnyelse

Kalifornien satsar på att skapa en grönare ekonomi. Det är läge för förändring och de aktörer som är vakna håller på att byta utvecklingsriktning. Det ser ut som om allt fler förväntar sig att det blir politisk medvind för att satsa på förnyelse och att de ledande aktörerna stärker därför sin miljöprofilering.

 

Allt fler ser stora mänskliga fördelar i den ofrånkomliga övergången till en mer grön ekonomi. Krisen betraktas som en öppning till att skapa tusentals nya framtidsinriktade jobb och som en väg ut ur det nuvarande ekonomiska moraset.

Los Angeles Times noterar att ”Schwarzenegger, a sharp critic of President Bush’s opposition to climate legislation, said, When you look at today’s depressed economy, green tech is one of the few bright spots out there.”

Läs mer:

/Reine Karlsson

Utsläppshandel för sjöfart fortsatt trögt

Utsläppshandel för transportnäringen har länge varit på tal men nu verkar det röra lite på sig, ny utredning ska tillsättas. Den fasta industrin vill inte hamna i samma handelsbubbla då man anser att transportsektorn har en betydligt större betalningsförmåga vilket nog är helt rätt. Utsläppshandel för flyget kommer till 2012 för alla plan som landar/startar inom EU och nästa steg är sjöfarten. Ur ett isolerat sjöfartsperspektiv är SO2 och NOx betydligt intressantare då utsläppen är stora och förbättringspotentialen enorm. INte heller utsläppen av CO2 är försumbara, de fartyg som bunkrar i svenska hamnar släpper ut koldioxid motsvarande 15 % av Sveriges totala utsläpp på land.

Fasta anläggningar är lägga att beskatta, kortsiktigt ligger de i alla fall där de ligger. Sjöfarten flaggar ut om vi skapar svenska system utan här är sannolikt bästa sättet att, liksom för flyget, beskatta hamnanlöpet. Hoppas detta kommer upp på agendan i Köpenhamn 2009 då den globala agendan efter Kyoto ska sättas för sjöfarten är transportsektins glömda del. Man har glidit undan regleringar och uppmärksamhet pga internationella regler och att sjöfartens omfattning inte är lika uppenbar för allmänheten då den inte syns lika mycket som alla lastbilar på våra motorvägar. Det är dags att sätta en tuff global och långsiktig politiska agendan för denna bransch och kanske ska man inte utreda och utvattna förslaget så pass att ingen protesterar för då har vi sannolikt ett läge som inte är så långt ifrån dagsläget och det är väl inte det som är målet, eller?

/Annika Balgård

Hur ska det löna sig för individen att vara klimatsmart? Personlig utsläppshandel? Nja, kanske inte….

Jag tror på utsläppshandel, jobbar med att verifiera utsläppsrapporter och ser hur kraftfullt systemet är för att få berörda anläggningar att undvika fossila bränslen. Nu är dagens system bara en början på något större. Vi måste tänka oss ett system som inte bara berör delar av industrin utan alla såväl verksamheter som privatpersoner. Systemet måste även omfatta alla växthusgaser och hela världen för att få full effekt. Tanken svindlar, hur ska detta gå till? Byråkratin för att kunna godkänna utsläppen från en enkel fjärrvärmeanläggning i ”Byhålan” kan ibland kännas övermäktig. Skälet att det ändå är så viktigt är att det är ett på lång sikt logisk väg att gå. Vi måste hitta system med planekonomins tänk kring hur mycket vi gemensamt vi kan leva med att temperaturen på jorden ska stiga och samtidigt marknadsekonomins flexibilitet i hur omställningen ska gå till. Enda sättet jag ser att man kan uppnå detta på är att man låter priset styra, det ska vara billigt att vara klimatsmart och dyrt att slösa med koldioxidutsläpp. Hur kommer man då dit?

Att sätta ett pris på förorening kan göras enligt två principer där utsläppshandeln står för att samhället sätter storleken på ”bubblan”, hur mycket växthusgaser som får släppas ut. Marknaden får sen avgöra vem som kan göra omställningen enklast, till den lägsta kostnaden, och priset kan variera över tiden men effekten är säkerställd. Alternativet är att samhället sätter en fast kostnad för utsläpp av växthusgaser och vi får då en känd kostnad men det är inte säkert vilken effekt som uppnås. Kostnaden kan utformas som en skatt eller avgift och skillnaden kan förenklas så att en skatt går in i statens svarta hål medan en avgift ska gå tillbaks till den grupp den tagits från (diskuterade skillande med Christina Olsen Lundh som doktorerar inom juridiken kring utsläppshandel i onsdags och för henne är det en stor skillnad mellan skatt och avgift men det är oviktigt i detta fall).

En svårigheten att driva igenom förändringar är att de kommer att förändra spelregler och konkurrenskraft som vi är vana vid och det finns alltid en förlorare när jämvikter rubbas. Förlorarna kommer protestera. Det kan vi inte ta hänsyn till. ”Business as usual” är inget alternativ för jorden.

Kommer man ner på individnivå så tillkommer integriteten. Vem vill bli registrerad för allt man gör? Tanken med personlig utsläppshandel har kommit långt i Storbritannien där man på allvar utreder tanken. Jag tror inte det är rätt väg även om jag har kollegor som är frälsta på idéen. Bara tanken på det kontrollsamhälle som krävs för att belasta mitt personliga konto med växthusgaser för varje skruv jag köper ger mig rysningar. Nyttan med det vill jag däremot åt. Givetvis ska det vara dyrare att flyga än idag. Självklart ska den som bor i lägenhet utan bil ska ha ekonomisk nytta av att inte belasta miljön på samma sätt som det ska svida i plånboken på den som flänger och far i världen. Det ska vara dyrare att köpa prylar samtidigt som kvalitet och att laga ska löna sig. Helt enkelt, ett hållbart samhälle ska främjas via plånboken.

Min slutsats är att utsläppshandeln bör råda globalt som princip och som realitet för företag. För privatpersoner däremot bör den tolkas om till en skatt/avgift som per automatik läggs på varor och tjänster baserat på deras klimatprofil. För att koppla kostnaden till utsläppshandeln bör den vara hyggligt föränderlig och omprövas årligen för att säkerställa att våra gemensamma utsläpp håller sig inom den överenskomna ”bubblan”. Vi har då kvar effekten av detta ekonmiska styrmedel på den positiva sidan såväl som vi har kvar den negativa aspekten med att sätta klimatprislappar på allt. Så långt allt lika som om vi hade haft personlig utsläppshandel men fördelen är att vi slipper kontrollsamhållet där allt kopplas till oss som individer och den integritetsdebatt det skulle vållla.

Är vi redo för att ta oss an detta förändringsarbete av samhället? Har vi något alterntiv?

Mer läsning:

/Annika Balgård