Döva inte klimatångesten med palmolja

Palmolja är en mångsidig produkt som blivit mer och populär de senaste åren. Den går ofta under beteckningen vegetabiliskt fett i diverse bakverk och användningen ökar i och med att medvetenheten om riskerna med mättade fetter och transfetter blivit större och dessa därför fasas ut.

Men palmolja är inte bara ett i maten hälsosammare fett. När kraven på att använda förnyelsebara bränslen ökar har palmolja i biodiesel seglat upp som ett bra alternativ. Samtidigt höjs röster för att odlingen av oljepalmer sker på bekostnad av skövlad regnskog. Här ställs alltså två miljöintressen mot varandra. Å ena sidan klimatförändringarna som kräver att vi gör något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser och å andra sidan förstörelsen av ett av de mest diversa ekosystemen på jorden. Redan detta tycker jag räcker för att vi ska dra i bromsarna och ifrågasätta rimligheten.

Men det är mer komplext än så. Läste en intressant artikel i New Scientist (1 dec 2007) om hur skövlingen av regnskogsmark i Indonesien för att bl. a. odla palmer för oljeutvinning lett till att Indonesien nu är världens tredje största utsläppare av växthusgaser, något som Europas jakt på biodiesel bidragit till. En marknadsöversikt från Jordbruksverket visar också att produktionen av biodiesel i EU expanderar snabbt. Omräknat till olja är produktionen av biodiesel i EU mer än fem gånger så stor som produktionen av etanol.

Hur ser då oljepalmsodlingarnas miljöpåverkan ut? När man hugger ned en hektar regnskog frigörs mellan 500 och 900 ton CO2. När man sedan omvandlar palmoljan till biodiesel vinner man ca 6 ton CO2 per år. Det tar alltså 80 till 150 år innan man börjar gå med ”vinst” vad gäller CO2-utsläppen. Detta gäller ”vanlig” regnskog. För att maximera sina vinster vill de stora skogsaktörerna även komma åt den mark som består av skogbeväxta torvmossar.

För att kunna odla upp dessa mossmarker krävs att de dikas ut för att leda bort vattnet och skogen huggs ned. I detta fall blir förlusterna av CO2 mycket större och långvarigare. Den kritiska processen här är oxidation. Så länge torven är våt är den skyddad, men så fort den kommer upp i luften och torkar börjar den mikrobiologiska nedbrytningen av det organiska materialet och därmed frisättning av koldioxid. Nedbrytningen fortsätter tills all torv ovanför vattenytan är borta.

Genom denna process frigörs mellan 130 till 180 ton CO2 per hektar och år. Om man inkluderar frisättningen av CO2 genom avskogningen kommer varje hektar mossmark som dikats ut för att odla oljepalmer att släppa ut mellan 3750 och 5400 ton CO2 under den kommande 25 års perioden. Även om palmoljan används till biobränsle kommer endast 150 ton att sparas under samma period vilket innebär att 25 till 36 gånger mer CO2 kommer att släppas ut än som sparas.

Så medan vi i västvärlden dövar vårt klimatsamvete med bl. a. biodiesel bidrar vi till ökade utsläpp av växthusgaser på andra sidan jordklotet. Som vi alla vet är växthuseffekten ett globalt problem och detta fenomen är ett typiskt exempel på suboptimering. Som ni kanske hört drog OKQ8 tillbaka sin biodiesel Eco 20 som innehöll palmolja (SvD 31/10 07) efter bl.a. påtryckning från Greenpeace. Vill om möjligt slippa palmolja även i andra bränsleapplikationer. Låt oss döva vår klimatångest på annat sätt, och när vi väl använder palmolja säkerställa att den odlats på ett godtagbart sätt.

/Marie Pettersson